2012-51: Suzanne Collins: The Hunger Games

Jag har tänkt läsa den här boken länge men det har inte blivit av, men när det uppstod ett exemplar här eftersom dottern läste den tyckte jag att jag lika gärna kunde passa på jag också. Jag hade grundkonceptet i berättelsen klart för mig innan jag började läsa men jag har däremot inte sett filmen baserad på boken som kom nyligen.

Man kan väl säga att berättelsen är en dokusåpa på steroider och med huggtänder. I en framtida totalitär version av USA finns teveprogrammet hungerspelen som alla följer. Det går ut på att varje distrikt (12 stycken) väljer ut en kvinnlig och en manlig deltagare till serien genom lottning bland alla som är mellan 12 och 18 år. Den som vinner får både pengar och privilegier så i den fattiga provins 12 som huvudpersonen Katniss kommer från så skulle det ge en mycket bättre tillvaro för hennes fattiga familj. Problemet är att förlorarna i det här teveprogrammet inte röstas ut. Man förlorar genom att någon annan av deltagarna dödar en.

Berättelsen har klara likheter med Stephen Kings berättelser The Running Man liksom (sägs det) Koushun Takamis Battle Royale (den har jag inte läst, även om jag har den stående i hyllan). Å andra sidan finns det alltid liknande berättelser. Frågan är om boken är läsvärd, och det tycker jag att den är.

De tävlande från varje distrikt coachas ett litet tag av tidigare vinnare från det distriktet, och presenteras sedan i teve. Utifrån sina presentationer och en betygsättning av deras förmågor får de sedan olika mycket sponsorpengar. De pengarna kan deras coacher använda för att skicka saker till dem medan tävlingen pågår. De tävlande är övervakade hela tiden och tävlingsledningen har möjlighet att skicka in saker till precis rätt plats för att hjälpa någon i nöd. Eller för den delen tvärt om: om deltagarna koncentrerar sig för mycket på att överleva och för lite på att döda varandra för att det ska bli intressant teve för tittarna så kan tävlingsledningen sätta in en skogsbrand, en översvämning eller något annat för att få fart på deltagarna.

Distrikt 12 som huvudpersonerna kommer från är fattigt och de räknar med att få slå ur underläge. En del andra distrikt tränar sina deltagare långt i förväg men sådant finns inga resurser för här. Å andra sidan har Katniss ägnat en hel del av livet åt att jaga för att hon och familjen ska överleva, så hon har fördelar som de mer bekvämt uppväxta deltagarna inte har.

Bokens hela premiss bygger på att hela processen ska bli dramaturgiskt bra teve och det gör att det nästan per automatik blir en bra bok också: här finns både spänning och, som man kan förvänta sig av en YA-bok, ett visst mått av tonårsromantik. Språkligt är det väl inget att skriva hem om, men jag hade heller inga invändningar medan jag läste. Det har gått lite trögt med läsandet ett tag, men en sådan här bladvändare verkar vara precis vad jag behövde för att komma igång igen.

Suzanne Collins: The Hunger Games
Scholastic Press, 2008
257 sidor
epub