2009-57: Eva-Marie Liffner: Camera

Även om Camera är den andra boken jag läser av Eva-Marie Liffner så är det hennes första. Tidigare har jag läst Imago, och även den gillade jag. Jag ska hålla utkik efter hennes böcker i fortsättningen.

Fotografen Johanna Hall ärver saker efter sin farbror, bland annat gamla fotografier. Hon tar med dem till London för att försöka lista ut vad de betyder på plats där de är tagna, samtidigt som hon jobbar. Handlingen utvecklar sig till något som liknar en deckarhistoria, förutom att själva deckaren i princip saknas. Johanna vill visserligen veta vad hennes farbror gjorts, men hon är inte ute efter att lösa några kriminalfall.

Farbrodern jobbade även han som fotograf, och en av dem som han kom i kontakt med var madame Blavatsky och hennes spiritistiska anhang. En annan är prästen Leadbeater som tycks ha en del otrevliga vanor.

London kring sekelskiftet när farbrodern är där är en ganska mörk och smutsig plats som är väl porträtterad i boken. Texten alternerar mellan Johannas nutid och farbroderns sekelskifte. Närvarokänslan i London och sekelskiftet finns från början men det tar ett bra tag innan man får någon klarhet i vad det är som sker, precis som det ska vara.

Den här boken är lågmäld och lugn, men fortfarande spännande. Liffner är ett namn som jag kommer att bevaka framöver.

Eva-Marie Liffner: Camera
Natur och Kultur, 2001
261 sidor
ISBN: 91-27-09304-2

Andra bloggar om: böcker, läsning, deckare, camera, eva-marie liffner
Technorati tags: böcker, läsning, deckare, camera, eva-marie liffner
intressant.se

2009-56: Anna Jansson: Först när givaren är död

Först när givaren är död är den senaste delen i Anna Janssons deckarserie om polisen Maria Wern. Tyvärr är det inte någon av de bättre.

Under kort tid hittas flera personer döda i trakten kring Roma på Gotland, och en person försvinner i samband med att hennes hus bränns ner. Maria Wern börjar gräva i fallet och det är uppenbart att personerna som drabbats känner varandra i olika grad, men att hitta något motiv är mycket svårare.

Det som fallerar med boken är egentligen inte deckarhistorien i sig. Den kretsar kring diverse historiska fenomen och känns vettig. Problemet ligger istället i språket och hur boken är skriven. Till att börja med känns det ofta som om man läser något slags journal snarare än en roman. Det är gott om rätt långa avsnitt som bara beskriver bakgrund utan något försök till dramatisering. Det som är mest irriterande tycker jag dock är vissa delar av själva språket. En av personerna är en ung man som kanske inte riktigt är en värsting men som i alla fall har domar mot sig och som absolut inte heller är någon svärmorsdröm. När han pratar så går det inte att skilja hans repliker från de som yttras av en 80-årig kvinna (förutom att han svär mer); ordvalen är precis de samma och rätt ålderdomliga. Vilken ungdom skulle få för sig att använda ordet "kavat" på fullt allvar?

Anna Jansson: Först när givaren är död
Norstedts, 2009
Uppläsare: Marie Richardson
9 CD
ISBN: 978-91-7313-577-1

Andra bloggar om: böcker, läsning, ljudböcker, anna jansson, först när givaren är död, maria wern,
Technorati tags: böcker, läsning, ljudböcker, anna jansson, först när givaren är död, maria wern,

2009-55: Åsa Schwarz: Nefilim

Nefilim är Åsa Schwarz tredje bok efter ... och fjättra Lilith i kedjor och Stigma. De första två hänger ihop, men jag kan inte se att det finns några kopplingar från dem till Nefilim.

När jag läste Nefilim kom jag att tänka på två andra böcker: Da Vinci-koden och Steig Larssons Millennium-serie. Huvudpersonen här, Nova Barakel, har en del likheter med Lisbet Salander även om hon inte är fullt så extrem och därmed också lättare att tro på. När det gäller handlingen så är det en typisk thriller med action och bibelmystik i en (o?)salig blandning, men till skillnad från Dan Brown så är orden flyhänt skrivna och begränsade till rimliga mängder.

Nova är Greenpeaceaktivist och är med och planerar en aktion där hon ska måla slagord hemma hos Vattenfalls VD eftersom Vattenfall toppar en lista med företag som gör dåliga saker med miljön. Efter att ha målat slagord på ett par ställen i lägenheten upptäcker hon att dess ägare faktiskt är hemma -- mördad. Nova flyr, men inser att hon kommer att vara bland de personer som polisen främst vill få tag i.

Efter den inledningen alternerar handlingen mellan Nova och poliserna som försöker få tag i mördaren (samt en del tillbakablickar). Det hoppande thrillerperspektivet gör som vanligt att man hela tiden vill veta vad som händer med den person man just lämnade och gärna läser lite till, så den här boken går fort att läsa ut.

Nominellt är det här fantasy, men de fantastiska elementen berättas för huvudpersonerna snarare än visas direkt. Utifrån det som faktiskt visas skulle man kunna hävda att det är en bluff för att få Nova att tro rätt saker, men inom boken finns egentligen inget som stöder den tolkningen.

Sammanfattningsvis är det här en riktigt bra thriller, helt enkelt.

Åsa Schwarz: Nefilim
Schibsted, 2009
281 sidor
ISBN: 978-91-7423-017-8

Andra bloggar om: böcker, läsning, skräck, thriller, fantasy, åsa schwarz, nefilim
Technorati tags: böcker, läsning, skräck, thriller, fantasy, åsa schwarz, nefilim
intressant.se

2009-54: Kristoffer Holmén: Timmar av väntan

Timmar av väntan innehåller sex noveller som alla utspelar sig i samma värld som rollspelet Terra Draconis (också skrivet av Kristoffer Holmén). Det är en värld som i sin tur är inspirerad av romarriket, och det var till en viss hjälp när jag läste novellerna. Man får oftast ingen introduktion till världen i novellerna utan kastas rakt in, men om man har något slags hum om romarriket (vi har väl alla läst Asterix?) så känner man sig trots allt inte helt vilsen.

Jag anar en viss ambivalens i språket. Det är rätt gott om gammaldags ord vilket faller sig naturligt eftersom rätt många saker från romartiden är omoderna idag och så även orden som beskriver dem. Samtidigt känns en del formuleringar i språket påtagligt moderna, och ibland skär det sig en smula.

Jag tycker att texterna känns välresearchade; man får intrycket att det verkligen finns en rejält genomtänkt värld bakom de korta glimtar som syns här, även om man egentligen ser väldigt lite av världen. Det är oftast människor som står i fokus och jag uppskattar att det är så istället för att använda novellerna som ett verktyg för att presentera världen.

Kristoffer Holmén: Timmar av väntan
Illertass, 2006
55 sidor
ISBN: 978-91-976610-0-3

Andra bloggar om: böcker, läsning, noveller, kristoffer holmén, timmar av väntan
Technorati tags: böcker, läsning, noveller, kristoffer holmén, timmar av väntan
intressant.se

2009-53: Stephen King: Storm of the Century

Storm of the Century är inte någon roman, det är en screenplay. Det är alltså manuset för en teveserie; det man använder som grund för att filma. Det betyder att det inte bara är uppdelat i kapitel, det är också uppdelat i scener, en för varje kameravinkel. För varje scen får man reda på vad som finns i bild, vilka personer som är där och så vidare, och sedan kommer dialogen tydligt uppmärkt med vem som säger vad. Det är ungefär som att läsa en pjäs, fast med ovanligt tydliga scenanvisningar. Just det sista gör att skillnaden mot att läsa en vanlig roman inte är speciellt stor. Genom stora delar av texten kändes det faktiskt som om jag läste en film och såg bilder framför mig. Jag brukar inte ha så tydliga bilder framför mig när jag läser en bok.

Boken utspelar sig på en liten ö utanför Maine. Den drabbas av en ovanligt kraftig storm, komplett med strömavbrott, snöoväder och avbrott i all kontakt med fastlandet. I sig är det inget ovanligt för människorna som bor här. Stormar får man leva med på öarna.

Stormen är dock inte deras enda problem eller ens deras värsta problem. Innan stormen bryter ut på allvar sker ett blodigt mord på en gammal dam, och när deltidspolisen Mike kommer till platsen sitter mördaren lugnt kvar i damens fåtölj och låter sig bli arresterad. Linoge som han heter verkar helt oberörd av mordet och påpekar lugnt när Mike och hans assistent gör misstag, men försöker inte dra nytta av dem. Det känns nästan som om det är fången som leker med polisen, trots att det är han som har handklovarna på sig.

Allt medan stormen rasar över ön sitter han sedan i den enda cellen i bakre delen av lanthandeln, helt stilla på sin brits. Underliga saker händer på ön medan Linoge sitter och verkar vänta på något.

Beskrivningen av stormen som har ön i sitt grepp på det fysiska planet och Linoge som på något sätt verkar ha ön i något slags mentalt grepp är mycket väl utförd. Bilder och teman återkommer, och med små medel får man intrycket att Linoge är mycket hotfull, trots att han bara sitter still.

Det intressanta med den här texten är att den börjar med att framställa Linoge som ond och öborna som på det hela taget goda. Så enkelt är det dock inte. När Linoge konfronteras med öbor visar det sig att han vet saker om dem. Han känner till saker de gjort som de tror att ingen annan vet om, och han berättar dem gärna för andra. Stämningen på ön förändras snabbt när människors hemligheter börjar komma ut, och det gör knappast den redan tryckta atmosfären trevligare. Framför allt är det intressant att se hur vi går från en illusion av att världen är svart-vit till något mycket mer nyanserat: ingen är fläckfri och utan hemligheter. När alla sedan väl vet det, vad är de då kapabla att göra? Linoge har en anledning till att komma till ön, men kan han övertyga öborna att göra som han vill? Hans mål är diaboliskt från öbornas sida men helt rimligt utifrån Linoges perspektiv, och det hanteras väl, faktiskt bättre än jag först vågade hoppas.

Det här är en av Stephen Kings mindre kända verk, men det är synd. Det är en av de bästa King-titlar jag läst på länge.

Stephen King: Storm of the Century
Pocket Books, 1999
376 sidor
ISBN: 0-671-03264-X

Andra bloggar om: böcker, läsning, skräck, stephen king, storm of the century
Technorati tags: böcker, läsning, skräck, stephen king, storm of the century

2009-52: Naturskyddsföreningen: Hundra år av envishet

Hundra år av envishet är SNFs årsbok för 2009, och eftersom det är 100 år sedan föreningen bildades är det här också en jubiléumsbok. Tyvärr tycker jag att man har schabblat bort det hela lite. Sedan den första årsboken för 100 år sedan har formatet varit väldigt uniformt, i trakten av A5. Under åren 1938-42 samproducerades årsboken med Tidskrift för hembygdsvård och formatet var då något större, men inte mer än några centimeter. På senare tid (åtminstone ett 30-tal år) har årsboken varit inbunden.

Till jubiléet har man nu istället producerat en gigantisk årsbok i ett format som är större än A4, och i något slags inverterad lyxighet har man passat på att frångå de hårda pärmarna och göra en häftad årsbok. Den är också tryckt på ett väldigt tjockt papper; det känns nästan som att bläddra i kartong. Formatet är tveklöst ett misstag. Den här boken kommer att vara omöjlig att ha på samma ställe i bokhyllan som alla de andra årgångarna och kommer säkert att försvinna ur många samlingar. Det hade varit mycket bättre att producera den i samma format som vanligt, fast lite tjockare för att få plats med det extra materialet.

Det stora formatet är naturligtvis effektivt för illustrationerna, men textsidorna blir väldiga mastiga i det stora formatet. Boken är uppdelat i två delar. Den första tittar bakåt och gör nedslag i föreningens historia. Den andra handlar mer om framtiden och talar om hur man kan få det bättre framöver. Båda avdelningarna innehåller intressanta texter, men jag undrar om det inte hade varit bättre att blanda dem. De historiska artiklarna är mycket rikare illustrerade än de framåtblickande, så boken blir väldigt sned när den första halvan är full med bilder och den andra bara har en vinjett för varje artikel.

Trots allt gnäll om formatet så är det i slutändan innehållet som är det väsentliga. Och det är som vanligt bra. Men nej, jag gillar inte formatet.

Naturskyddsföreningen: Hundra år av envishet
Naturskyddsföreningen, 2009
201 sidor
ISBN: 978-91-558-2009-1

Andra bloggar om: böcker, läsning, miljö, natur, naturskyddsföreningen, snf, hundra år av envishet
Technorati tags: böcker, läsning, miljö, natur, naturskyddsföreningen, snf, hundra år av envishet
intressant.se

2009-51: Naja Marie Aidt: Babian

Babian är en samling noveller som till att börja med verkar handla om väldigt alldagliga personer och miljöer, men det finns nästan alltid en twist i dem som gör dem intressanta. En person ställs inför något oväntat, och sedan går det hela utför därifrån.

Gemensamt för de allra flesta novellerna är att de innehåller människor som av en eller annan anledning inte mår speciellt bra. Ibland på grund av händelser inom noveller, ibland på grund av något som hänt tidigare. Oavsett vilket så brukar komplikationerna som vidtar nästan alltid vara intressanta. Aidt skriver på ett enkelt och lättläst sätt, men lyckas fort frammana tydliga bilder av både personerna och stämningarna.

Jag fick Babian skickad till mig av förlaget utan att ha bett om det eller ha en aning om vad det var för något, men den visade sig vara mycket läsvärd!

Naja Marie Aidt: Babian
Lind & Co, 2009
189 sidor
ISBN: 978-91-85801-53-4

Andra bloggar om: böcker, läsning, noveller, naja marie aidt, babian
Technorati tags: böcker, läsning, noveller, naja marie aidt, babian
intressant.se

2009-50: Bill Amend: I'm Flying, Jack ... I Mean, Roger

Den här Foxtrot-samlingen är tio år gammal, men det är egentligen rätt sällan det märks. Det förekommer naturligtvis skämt som driver med diverse samtidsfenomen från 1998-99, men jag tror inte att det var något av populärkulturskämten som var obegripligt så här tio år efteråt. Aktuellt då var exempelvis Windows 98, Titanic, Monica Lewinsky-affären och X-Files-filmen. Det mesta av det har att göra med Jasons nördighet och den fungerar bra oavsett om det handlar om aktuella saker eller inte.

De flesta stripparna är dock inte speciellt tidsanknutna, som exempelvis ett avsnitt där Jason okaraktäristiskt råkar medge att han tycker om en av flickorna i klassen. Han försöker sedan undvika att erkänna det för någon annan samtidigt som han umgås med henne, med lite tveksam framgång.

Här finns också det underbara avsnittet när mamman planterar en massa squashplantor i tron att man bara får en squash från varje, och familjen sedan översvämmas av squash. Den känns på något sätt väldigt nära verkligheten.

Bill Amend: I'm Flying, Jack ... I Mean, Roger
Andrews McMeel, 1999
127 sidor
ISBN: 0-7407-0004-9

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, foxtrot, bill amend
Technorati tags: böcker, läsning, serier, foxtrot, bill amend
intressant.se

2009-49: Anders Björkelid: Ondvinter

Ondvinter är Anders Björkelids debutroman, men han har producerat serier, bilderböcker och rollspel tidigare. Det är helt klart att han är en relativt erfaren berättare, även om romanformen må vara ny för honom.

Ondvinter presenteras också som den första boken av fyra av "Berättelsen om blodet". Det är ingen tvekan om att det är fantasy med ett episkt anslag och i flera delar, och därmed var jag lite misstänksam eftersom jag föredrar böcker som är avslutade i sig själva, men den misstänksamheten försvann fort.

Det finns ingen tvekan om att Ondvinter bara är en inledning till en mycket större berättelse, men samtidigt känns det som att det är rimligt avslutad i sig. Det finns en större berättelse man vill veta mer om när boken slutar, men man slipper irritera sig över någon jättelik cliffhanger.

Huvudanledningen till att jag gillar boken är däremot att den känns fräsch och är väl skriven. Till att börja med är den bitvis skriven i vi-form, vilket känns helt naturligt eftersom den handlar om ett tvillingpar. Jag tycker att mycket av miljöerna känns lite ovanliga och intressanta. Det känns som att berättandet har en lokal anknytning istället för den mer normala anglosaxiska utan att förfalla till att vara baserat på fornnordiska sagor. Miljön lyckas med konststycket att kännas relativt fattig på magi i bemärkelsen att personerna i boken inte går omkring och kastar trollformler omkring sig till höger och vänster (dvs mer Ringarnas herre än Harry Potter) men samtidigt kännas magisk och annorlunda. Det finns krafter och förtrollningar här som inte är som man väntar sig, och jag antar att vi än så länge bara sett en liten del av vad världen har att erbjuda. Det ska bli mycket spännande att se hur den här serien utvecklar sig!

Anders Björkelid: Ondvinter
Natur och Kultur, 2009
282 sidor
ISBN: 978-91-27-11847-8

Andra bloggar om: böcker, läsning, fantasy, anders björkelid, ondvinter
Technorati tags: böcker, läsning, fantasy, anders björkelid, ondvinter
intressant.se

2009-48: Sofia Bergting & Peter Bergting: Övergiven värld

Övergiven värld är den första delen i en bokserie för barn som heter De dödas rike. Som man kan ana av titeln vimlar det av demoner och andra konstigheter, men alla är inte onda. Huvudperson är flickan Lin som sägs vara ett skogsrå. Exakt vad det innebär framgår inte, för hennes krafter är än så länge dunkla (även om de sägs vara stora).

För en vuxen läsare känns boken inte som mycket mer än en inledning, även om det händer en hel del. Man får fler frågor än svar, och det hela framstår snarast som en presentation av personer och miljön. Man får en hel del bakgrund både i historien och i form av kringtexter, så jag antar att det är tänkt att den här serien ska hålla på ett tag.

Förutom omslaget har Peter Bergting också bidragit med illustrationer i svartvitt till varje uppslag inuti boken. Vid en första anblick ser de enkla ut, men de är både stämningsfulla och effektiva.

Sofia Bergting & Peter Bergting: Övergiven värld
Bonnier Carlsen, 2009
123 sidor
ISBN: 978-91-638-6304-2

Andra bloggar om: böcker, läsning, fantasy, sofia bergting, peter bergting, övergiven värld
Technorati tags: böcker, läsning, fantasy, sofia bergting, peter bergting, övergiven värld
intressant.se

2009-47: Catahya: Tecken i aska och eld

Tecken i aska och eld är Catahyas tredje novellsamling, ihopsatt av medlemmar och innehållande noveller av medlemmar. Jag har inte hunnit läsa den andra än, men jämfört med den första tycker jag att det har skett en stor utveckling både vad det gäller själva texterna och vad det gäller bokens produktion.

Jag är ingen stor läsare av noveller och speciellt inte av fantasynoveller. Jag har i första hand läst fantasy i det mer episka formatet, men det här gav mersmak. Tyngdpunkten ligger på fantasy av varierande slag, men här finns även ett par noveller som i första hand hör hemma i skräckgenren, om än i den övernaturliga delen av den.

Samlingen innehåller 18 noveller av 13 författare varav majoriteten är personer jag läst på andra ställen, träffat eller både och. I första hand känner jag igen namnen från tidigare Catahya-antologier eller Mitrania.

Här finns allt från en komisk målningstävling för jättar ("Konsttävlingen" av Robert Andersson) till Daniel Albertssons historia om en serie fall där människor hittas döda med kråkfjädrar instuckna över hela huden ("Shakawkaw"), från Andrea Grave-Müllers oväntade drakhistoria ("Lyckobringaren") till Maria Helena Stankes otrevliga "Själkrypare".

Framtiden för svensk fantasy ser faktiskt rätt ljus ut. Jag ser fram emot Catahyas nästa antologi.

Catahya: Tecken i aska och eld
Catahya, 2008
204 sidor
ISBN: 978-91-633-0395-1

Andra bloggar om: böcker, läsning, noveller, fantasy, catahya, tecken i aska och eld
Technorati tags: böcker, läsning, noveller, fantasy, catahya, tecken i aska och eld
intressant.se

Stiga Multiclip 50 El Svan, sämre än föregångaren

Vi skaffade just en ny gräsklippare eftersom den gamla gått sönder, och valde att köpa så nära samma modell det gick eftersom den gamla skött sig bra (tills den gick sönder).

Den gamla var en Stiga Multiclip 46 Electric:


Den nya är en Stiga Multiclip 50 El Svan:


I grova drag är specifikationerna de samma. De har samma grundkonstruktion, samma bredd och samma tillverkare. Till den nya modellen har man gjort ett antal ändringar i konstruktionen, dock, men tyvärr är alla jag upptäckt försämringar:

• För att starta klipparen ska man först trycka in en knapp och sedan hålla in ett dödmansgrepp, och så var det även på den gamla modellen. Själva dödmansgreppet på den gamla bestod av två handtag som stack ut från ett centralt fäste. Det räckte att hålla in det ena. Den nya konstruktionen består av ett enda långt handtag som sträcker sig längs hela handtaget, men som bara verkar ha någon sensor på höger sida (där knappen sitter). Problemet är att det långa handtaget dels är för sladdrigt, dels inte har riktigt rätt passform. Om man kör klipparen med bara ena handen (vilket man ofta gör, eftersom man håller reda på sladden med den andra) så stannar klipparen ideligen eftersom man måste hålla på exakt rätt ställe på det långa handtaget för att den verkligen ska hålla igång. Om man håller för långt till vänster så stannar klipparen. Dödmansgreppet borde allra minst ha varit gjort av metall och inte mjukplast. En annan konstruktion (exempelvis den gamla) hade varit bättre.
  
• Det finns reglage vid hjulen så att man kan justera klipphöjden. På den gamla klipparen flyttade man helt enkelt fram- eller bakaxeln mellan några olika hack så att den hamnade olika högt relativt resten av klipparen. På den nya klipparen finns en spak vid varje hjul för att justera höjden. Jag kan gå med på att det är lite (men bara lite) lättare att justera höjden, men den sammantagna effekten är negativ i vilket fall. Dels betyder omkonstruktionen att klipparen nu har en vinklad spak i varje hörn, och de är utmärkta att trassla in sladden i. Jag misstänker att den här konstruktionen är ärvd från bensinklippare, och där är den säkert bättre eftersom man inte har någon sladd att ta hänsyn till. Ett annat problem är att det nu finns en plåt med ett antal hack i vid varje hjul, och det fastnar gärna långt gräs och annat där. Det var inget problem med den gamla konstruktionen. Att justera höjden på klipparen är något man gör ganska sällan, så att det blir marginellt lättare är inte värt speciellt mycket. Att hålla ordning på sladden på en elektrisk gräsklippare är däremot något man gör hela tiden man klipper, så att införa fyra spakar som direkt hindrar detta är klart dumt.
  
• På den nya klipparen finns ett handtag i fronten för att det ska bli lättare att bära klipparen. Det är konstruerat genom att det ena röret från körhandtaget fortsätter framåt längs klipparen och sticker upp en bit framtill. Att ha ett handtag är en bra tanke, men konstruktionen är vansinnig. Det fungerar som en utmärkt krok där sladden fastnar ideligen. Genom att låta bli att snåla med 30 cm rör hade man kunnat låta röret gå hela vägen runt och därigenom få alla fördelarna utan någon nackdel.
  
• Ett liknande problem finns i klipparens allmänna design. Den gamla modellen var väldigt ren och "strömlinjeformad". Det fanns ingenstans för en sladd att fastna. Det nya modellens motorskydd slutar en bit ovanför själva klipparkåpan och skapar därmed ytterligare ett ställe där sladden lätt fastnar.
  
• Sladdfästet har flyttat från mitten på handtaget till höger sida. Jag trodde inte att det skulle göra någon skillnad alls, men det innebär att istället för att sladden alltid är lite ivägen (men bara lite) så är den nu antingen lite ivägen (om sladden är på rätt sida) eller katastrofalt mycket ivägen (om sladden är på fel sida). Jag misstänker att konstruktören tänkt sig att man ska se till att ha sladden på rätt sida, men eftersom man normalt sett går fram och tillbaka med en gräsklippare så har man den omväxlanden på höger och vänster sida.
  
• Som säkerhetsfiness (antar jag) så stannar klipparen om det går för tungt, och det gjorde den förra också. Man har dock justerat gränsen, så den stannar nu alldeles för lätt. Jag vill att en gräsklippare ska vara farlig även för en rejäl tistel, inte storkna och kräva omstart.
  

Den gamla modellen av den här gräsklipparen har fungerat utmärkt, men den nya kan jag inte rekommendera. Om ens gräsmatta ser ut som en fotbollsplan utan några komplikationer att köra runt kanske den inte är så mycket sämre, men så fort man behöver trixa lite med sladden för att komma runt saker så envisas den med att fastna i någon av alla de sladdfällor som den nya modellen försetts med. Man får lätt intrycket att ingen på Stigas designavdelning faktiskt provat den elektriska modellen, utan bara förutsatt att en konstruktion som är bra på en bensinklippare även är bra på en elektrisk.

Andra bloggar om: gräsklippare, stiga, multiclip
Technorati tags: gräsklippare, stiga, multiclip
intressant.se

2009-46: Etgar Keret: Åtta procent av ingenting

Åtta procent av ingenting är en novellsamling där de allra flesta novellerna är väldigt korta, ibland inte mer än en dryg sida. Här blandas hejvilt mellan helt realistiska historier och absurda skrönor som den om pojken som upptäcker att hans föräldrar krymper i takt med att han själv växer, tills han kan ha dem i en ficka.

Den här samlingen är både uppfriskande, omskakande och roande - väl värd att läsa! Eftersom texterna är så korta är det en bok man lätt fastnar länge i eftersom det är så lätt att läsa en till. Och en till. Och en till. Och...

Etgar Keret: Åtta procent av ingenting
Bastion, 2008
Översättning: Kristian Wikström
195 sidor
ISBN: 978-91-976744-0-9

Andra bloggar om: böcker, läsning, noveller, etgar keret, åtta procent av ingenting
Technorati tags: böcker, läsning, noveller, etgar keret, åtta procent av ingenting
intressant.se

2009-45: Ulf Staflund: Karnevalens tid

Karnevalens tid är en surrealistisk, nästan hallucinatorisk bok. Det hela börjar med att polisen gör ett tillslag mot Rotterdam, ett industriområde där diverse subversiva element håller till. Av någon anledning går det inte alls som de tänks sig, utan slutar med att polisstyrkan misshandlar sig själv.

I Rotterdam frodas diverse konstnärliga yttringar som staten inte gillar vilket på den grundläggande nivån förklarar varför polisen intresserar sig, men det finns fler nivåer än så i boken. Det tycks som om en del (eller allt?) är iscensatt av någon eller något i stil med ett lajv, men hur eller varför är oklart.

Den här boken är besläktad med Deltagarkultur och uttrycker i någon mening liknande tankar, men på ett mer handgripligt och subversivt sätt. Skoj läsning, även om boken ibland är lite svår att få grepp om. Eller kanske just därför.

Ulf Staflund: Karnevalens tid
Interacting Arts, 2007
89 sidor
ISBN: 978-91-977140-0-6

Andra bloggar om: böcker, läsning, ulf staflund, karnevalens tid
Technorati tags: böcker, läsning, ulf staflund, karnevalens tid
intressant.se

Kvartalsrapport 2, 2009

Även under andra kvartalet 2009 har jag läst relativt lite, fast nu har min semester börjat så att jag kan hämta ikapp lite av alla olästa böcker som står och väntar.

Den bästa bok jag läst det här kvartalet var en omläsning, Alan Moores och Dave Gibbons magnifika superhjälteroman Watchmen. Bra var även Alan Warners Morvern Callar, Roslund & Hellströms Tre sekunder och Stephen Kings Everything's Eventual.

Hela listan det här kvartalet:

25: Morvern Callar
26: Jenny Downham: Innan jag dör
27: Henry James: The Turn of the Screw
28: Alan Moore & Dave Gibbons: Watchmen
29: Kristina Hård: Alba
30: Maj Sjöwall & Per Wahlöö: Polismördaren
31: Jens Lapidus & Peter Bergting: Gängkrig 145
32: Fritz Leiber: Conjure Wife
33: Unni Drougge: Boven i mitt drama kallas kärlek
34: Joyce Carol Oates: Djur
35: Anders Roslund & Börge Hellström: Tre sekunder
36: Mattias Johnsson: Vilddjuret vaknar
37: Jim Davis & Dan Walsh: Garfield Minus Garfield
38: Robert Louis Stevenson: The Strange Case of Dr. Jekyll and Mr. Hyde and Other Stories
39: Mons Kallentoft: Höstoffer
40: Bruce Sterling: The Caryatids
41: Stephen King: Everything's Eventual
42: Björn Lomborg: Cool it
43: Emma Söderhjelm & Olle Sahlberg: Dö och låta leva

Andra bloggar om: böcker, läsning, kvartalsrapport, statistik
Technorati tags: böcker, läsning, kvartalsrapport, statistik
intressant.se

2009-44: Mikkel Birkegaard: Skuggbiblioteket

Skuggbiblioteket handlar om en framgångsrik advokat som plötsligt får besked om att hans far (som han inte haft någon kontakt med sedan länge) har dött. Han finner sig nu inte bara vara ägare till ett antikvariat utan även indragen i en mystisk historia. Många av antikvariatets kunder är i själva verket också medlemmar i ett hemligt sällskap av läsare i vilket hans far varit central.

Hela boken kretsar kring böcker och läsande. Även om det finns goda och onda så är de alla läsare, och kärleken till det skrivna ordet genomsyrar hela boken. Det var länge sedan jag såg den, men det känns som om den här boken inspirerats en del av filmen Dumasklubben. Det var en film som jag tyckte mycket om både för dess mycket bokliga tema och för dess mystik, så att det finns likheter är absolut inget problem. Det här är en bok som jag tror att de flesta bokälskare kommer att uppskatta. Personligen gillar jag även det konspiratoriska upplägget med ett hemligt sällskap á la Illuminati.

Mikkel Birkegaard: Skuggbiblioteket (Libri di Luca)
Wahlström & Widstrand, 2009 (originalet 2009)
Översättning: Thomas Andersson
416 sidor
ISBN: 978-91-46-21905-7

Andra bloggar om: böcker, läsning, fantasy, skuggbiblioteket, mikkel birkegaard
Technorati tags: böcker, läsning, fantasy, skuggbiblioteket, mikkel birkegaard
intressant.se

2009-43: Emma Söderhjelm & Olle Sahlberg: Dö och låta leva

Dö eller låta leva ligger i gränslandet mellan deckare och science fiction. Den är konstruerad som en vanlig deckare men premissen för hela handlingen är science fiction: två personer drabbas av olyckor, och ett läkarteam bestämmer sig för att transplantera den enes hjärna till den endres kropp.

Det leder till att en 63-årings hjärna och minnen hamnar i en 23-årings kropp. Hans erfarenheter är naturligtvis användbara, men han får problem med att hans kropps tidigare kriminella förflutna förföljer honom. Läkarteamet som gjort operationen har inte heller helt rent mjöl i påsen. De är i själva verket doktorander som ska jobba med möss av andra anledningar, men de experimenterar med lite egna idéer också, och när de får chansen att prova sina metoder på människor tvekar de inte. Problemet är att de inte kan berätta vad de gjort utan måste hitta på en historia som förklarar patientens återhämtning trots hjärnskadorna.

Det här är väl egentligen bokens problem i ett nötskal. Den försöker att vara en deckare, fast med en sf-idé. Det är inget grundläggande fel med det, men man måste vara medveten om vad man håller på med och vart man vill komma. Här används idén med hjärntransplantationen bara som ett verktyg för att få till deckarhandlingen. Det man vill åt är att skapa en person som gömt en smuggellast med knark men som inte vet var den finns (eftersom han fått en hjärntransplantation efter att han gömde knarket). Det finns just ingen diskussion om identitet: definieras man som person av sin kropp, sin hjärna eller både och? Hjärnan bestämmer sig för att agera som om den verkligen hörde hemma i kroppen den nu befinner sig i och låta sitt gamla liv dö, precis som hans tidigare familj också tror är fallet. Tyvärr finns det väldigt lite problematisering av detta, mer än de rent dramatiska som deckarhandlingen skapar.

Rent hantverksmässigt är boken lite udda. Det som ovana författare brukar ha svårt med är dialog, men den tycker jag fungerar rätt bra. En del av det övriga språket håller däremot inte riktigt. Ibland känns språket lite grand som en skoluppsats med massor av korta meningar med rak ordföljd staplade på varandra. Det skulle behövas mer variation i strukturen.

Boken har sina brister men det är en kul premiss och boken går fort att läsa, så jag tycker att den var värd att läsa trots en del skavanker.

Emma Söderhjelm & Olle Sahlberg: Dö och låta leva
Isaberg förlag, 2008
262 sidor
978-91-7694-774-6

Andra bloggar om: böcker, läsning, emma söderhjelm, olle sahlberg, dö och låta leva, science fiction, nova sf, deckare
Technorati tags: böcker, läsning, emma söderhjelm, olle sahlberg, dö och låta leva, science fiction, nova sf, deckare
intressant.se