Summering av läsåret 2008

Under 2008 hann jag med att läsa 116 böcker. Under det sista kvartalet har det dels inte blivit så väldigt mycket läst och inte heller så väldigt många böcker som höjt sig över mängden, men några som jag tyckt mycket om har varit Haruki Murakami: Sputnikälskling, Scott Westerfeld: Uglies, Mare Kandre: Hetta och vitt och Johnny Hart: The Return of B. C. Rides Again. Tidigare kvartalsrapporter finns här, här och här.

Om jag tittar på hela året så är det här några av de bästa böcker jag läst:

• Cory Doctorow: Little Brother och Someone Comes to Town, Someone Leaves Town
• Joe Hill: Vålnader
• Stephen King: Duma Key
• John Ajvide Lindqvist: Människohamn och Pappersväggar
• Haruki Murakami: Sputnikälskling
• Charles Stross: Halting State
• Johan Theorin: Nattfåk
• Scott Westerfeld: Uglies

I början av året skrev jag lite om en läsutmaning för 2008, men jag får nog säga att jag ganska snart glömde bort den.

• Jag läste som väntat över 100 böcker under året.
  
• Tanken var att läsa böcker av fem nobelpristagare jag inte läst något av sedan tidigare. Jag har läst böcker av fem nobelpristagare (Gabriela Mistral, Boris Pasternak, Doris Lessing, Wislawa Szymborska och Rabindranath Tagore), men en av dem (Lessing) hade jag läst sedan tidigare.
  
• Planen var att läsa mer noveller. Jag har inte läst ut alla de halvlästa novellmagasin jag hade liggande, men jag har åtminstone läst alla nummer av Nova SF, Mitrania och Eskapix som kommit ut under året. Förutom det har jag faktiskt läst inte mindre än åtta novellsamlingar (Leena Krohn: Bipaviljongen, Doris Lessing: London Observed, Cory Doctorow: A Place so Foreign, Sven Christer Swahn: Mina kära döda, Joe Hill: Vålnader, John Ajvide Lindqvist: Pappersväggar, Steve Savile: Similar Monsters och Mare Kandre: Hetta och vitt) så totalt blir det ett rätt hyfsat antal noveller.
  
• Jag ville också försöka läsa böcker från fler länder än de vanliga (Sverige, Norge, Storbritannien, USA). Förutom dem hittar jag författare från Kanada (Cory Doctorow), Chile (Gabriela Mistral), Ryssland (Boris Pasternak), Finland (Arto Paasilinna), Indien (Arundhati Roy, Rabindranath Tagore), Holland (Leo van der Heijdt), Iran (Marjane Satrapi) och Polen (Wislawa Szymborska). Om jag räknat rätt blir det tolv länder vilket faktiskt är lite mer än jag väntat mig.
  
• Jag hade tänkt att läsa några science fiction-klassiker. Det enda jag hittar i årets läst-lista som ens kommer i närheten är H. G. Wells The Time Machine. Egentligen hade jag tänkt läsa lite vinnare av Hugo- och Nebula-priserna, men så blev det inte.
  
• En plan var att försöka läsa en del av de böcker som stått olästa länge i hyllan här. Jag har inte räknat efter för att försöka se hur det gick i detalj, men jag kan i alla fall säga att jag inte verkar ha fler olästa böcker nu än i början av året.
  
• Slutligen sade jag att jag skulle blogga om alla böcker jag läste ut, och det har jag gjort.

Som avslutning kommer här en bildkavalkad över läsåret 2008:


Andra bloggar om: böcker, läsning, statistik
Technorati tags: böcker, läsning, statistik
intressant.se

2008-116: Mats G. Larsson: Tre gälder i England

Tre gälder i England är den senaste i raden av böcker om vikingatiden av Mats G. Larsson. Om man har läst hans tidigare böcker så känner man igen sig i upplägget även den här gången. Han tar avstamp i något föremål eller företeelse och målar sedan upp en bild av orsaker till och effekter av detta så gott det går utifrån tillgängliga källor, vare sig det handlar om runstenar, isländska sagor, krönikor eller arkeologiska fynd.

Utgångspunkten i den här boken är två runstenar som stått vid den forna gården Borresta i Uppland. I dag är den ena runstenen försvunnen, men gamla teckningar av den finns. Texten på de båda stenarna är

Karse och ... de lät resa denna sten efter Ulf, sin fader. Gud och Guds moder hjälpe hans själ.

Men Ulf har i England tagit tre gälder. Det var den första som Toste gäldade. Sedan gäldade Torkel. Sedan gäldade Knut.

Genom att lägga pussel med källorna lyckas Larsson presentera en bild av vilka Toste, Torkel och Knut var, och läsaren får se hur dessa nordmäns härjningar uppfattades både av de isländska sagoberättarna (som stod på samma sida) som av de engelska krönikörer som drabbades av anfallen. Det visar sig att det inte alls är så stora skillnader på berättelserna som man skulle kunna tro, åtminstone inte vad det gäller rena faktauppgifter som vems armé som gick till angrepp var och liknande saker. De isländska berättelserna innehåller ofta mer av heroiska berättelser om hur själva striderna gick till som säkert inte är i detalj korrekta, men hur striderna i stort avlöpte är källorna överens om.

Gälderna som det talas om är lösensummor som den engelske kungen betalade till de rövande nordmännen för att de skulle sluta plundra England och åka hem. Det fungerade så långt som att härjarna åkte hem med en massa silver (och en hel del annat rövargods) i bagaget, men det förhindrade naturligtvis inte att ungefär samma personer kom tillbaka och överföll nya städer nästa år.

Mats G. Larsson är en bra berättare. Trots att hans texter innehåller en massa fakta så har man aldrig tråkigt medan man läser, och han är bra på att beskriva miljöer så att man får en bra bild av hur det såg ut för tusen år sedan när vikingarna plågade England. Hur det är med den vetenskapliga stringensen kan jag inte uttala mig om eftersom jag inte själv är så insatt i vikingatiden att jag kan hitta eventuella fel i texten. För en intresserad amatör gör texten i alla fall ett vederhäftigt intryck.

Mats G. Larsson: Tre gälder i England: I vikingars kölvatten över Nordsjön
Atlantis, 2008
227 sidor
ISBN: 9789173532747

Andra bloggar om: böcker, läsning, vikingar, historia, england, mats g. larsson, tre gälder i england
Technorati tags: böcker, läsning, vikingar, historia, england, mats g. larsson, tre gälder i england
intressant.se

Babel får publik

SVTs litteraturprogram Babel har tidigare spelats in i studio, men den kommande säsongen kommer enligt dagens Corren istället att spelas in med en levande publik. Programledaren Daniel Sjölin är positiv eftersom det gör att han slipper göra en massa tråkiga tagningar av klippbilder om och om igen. Anledningen till förändringen är tydligen att man använt det här formatet i Babel Special och det har gått väldigt bra.

Jag vet inte om det kommer att göra någon praktisk skillnad för hur programmet upplevs för mig som tittare. Jag har inget minne av att publiken har haft någon egentlig roll i Babel Special mer än som fond. Å andra sidan tycker jag att Babel fungerar bra som det är, så om förändringen inte märks mer än för dem som jobbar med programmet så gör det inte mig något.

Andra bloggar om: böcker, tv, babel
Technorati tags: böcker, tv, babel
intressant.se

Bokkedjan 3: Överflöd

Nu är det dags för årets sista bokkedja, och så här i mellandagarna tycker jag att ett passande tema för oss här i västvärlden är Överflöd. Se dig omkring bland julklapparna och julmaten och fundera på vilka litterära associationer de ger!

Min första bok blir The Player of Games av Iain M. Banks. Den är en del av hans sciencefictionserie "The Culture", och egentligen hade jag kunnat välja vilken bok som helst i serien eftersom en av de definierande egenskaperna hos The Culture är att det är en utpräglad post-scarcity-ekonomi: människorna i böckerna kan göra vad de vill utan att behöva arbeta. Anledningen till att jag valde just The Player of Games är att den handlar om en tävling i udda spel, och jag tycker om att spela spel. Överflödet i The Culture täcker dock inte hela universum. Kontakten med de delar av världen som inte har samma överflöd sköts av en organisation som heter Special Circumstances...

... och en organisation med samma namn och ungefär samma arbetsuppgifter förekommer även i Uglies av Scott Westerfeld. Här är deras uppgift däremot snarare att se till att de skönhetsopererade ungdomarna i boken håller sig inom samhällets välordnade ramar och inte ger sig ut i den fria världen utanför. Till en början tror ungdomarna att de har det ganska bra, men de står hela tiden under övervakning från samhället.

Konstant övervakning är även temat för Cory Doctorows fantastiska Little Brother. Här råkar några ungdomar befinna sig på fel plats vid fel tillfälle när en terrorattack sker, vilket gör att de blir omhändertagna av myndigheterna som tror att deras ARG är en del av terroristhotet. Det mest skrämmande med den här boken är hur nära verkligheten den ligger; de lagar som införts i USA efter attackerna mot World Trade Center är drakoniska.

Den sista associationen är inbyggd redan i titeln på Little Brother: det är en bok om ett övervakningssamhälle och med den titeln är det naturligtvis meningen att man ska associera till den kanske mest klassiska av alla skildringar av övervakningssamhällen. I George Orwells 1984 håller big brother ett vakande öga på alla med hjälp av teknik som teveapparater och rörpost; Orwell skulle ha dreglat över de övervakningsmöjligheter som modern datorteknik ger.

Från ett överflödssamhälle som The Culture har jag alltså lyckats associera mig fram till ett bristsamhälle som leder tanken till det forna Sovjet, men samtidigt är alla mina nedslag längs vägen sciencefictionböcker. Det här är å andra sidan en av de saker som science fiction ofta sysslar med: att undersöka hur ett samhälle med mer eller mindre resurser än det vi lever i skulle se ut.

Andra bloggar om: böcker, läsning, bokkedjan, sf, science fiction
Technorati tags: böcker, läsning, bokkedjan, sf, science fiction
intressant.se

2008-115: Lee Child: Fienden

Fienden är enligt omslaget en Jack Reacher-thriller. Att huvudpersonen är militärpolisen Reacher är naturligtvis odiskutabelt, men thriller tycker jag är vilseledande. Den här boken är en tämligen normal polisprocedursroman, bortsett från att det alltså handlar om militärpoliser. Det är bara ett fåtal sidor i boken där det finns någon större spänning eller action vilket jag tycker är kännetecken på en thriller. Jag tror att polisernas snokande efter spår och pusslande med ledtrådar är mycket mer intressant än vad en mer actionfylld historia hade varit. Däremot tror jag att den som köper den här boken och förväntar sig en traditionell thriller riskerar att bli besviken.

Reacher får ett telefonsamtal om en död militär och avskriver först det hela som ett rutinärende. Snart visar det sig att den döde är en tvåstjärnig general, och fallet är därmed inte alls något rutinärende. Han börjar också rätt snart känna sig motarbetad från de mest oväntade håll.

Den här historien berättas rättframt utan krusiduller och tillbakablickar och sånt; kronologin är rak och det är hela tiden Reacher som är i fokus. Språket är också enkelt, rappt och kraftfullt. Problemet som Reacher ska lösa är däremot allt annat än enkelt och okomplicerat. Det har snarare vissa likheter med en lök där man kan skala av lager efter lager utan att känna sig speciellt mycket närmare kärnan, men kanske däremot en smula gråtfärdig.

Deckargåtan är bra, men skiljer sig lite från vad man är van vid i många andra böcker i och med att den utspelas i det militära. Dels har militärpolisen i viss mån andra befogenheter än vanliga poliser, och dessutom gör det militära miljön att det finns en del andra typer av spår än vad som är vanligt. Det finns exempelvis kompletta listor på vilka som passerat in och ut på en militärbas, och för en polis är det naturligtvis praktiskt.

Som omväxling kan det vara trevligt med en titt in i den militära miljön, men jag känner mig egentligen inte speciellt road av den. Jag föredrar en normal civil miljö med mer variation och personer som inte hela tiden lyder order (eller åtminstone verkar göra det). Det betyder inte att det här är en dålig bok, för det tycker jag inte, men dess nästan totala placering i en militär miljö tilltalar inte just mig.

Lee Child: Fienden (The Enemy)
Damm, 2008 (originalet 2004)
Översättning: Anders Bellis
416 sidor
ISBN: 9789173513548

Andra bloggar om: böcker, läsning, deckare, thriller, lee child, fienden
Technorati tags: böcker, läsning, deckare, thriller, lee child, fienden

2008-114: Johnny Hart: The Return of B. C. Rides Again

Serien B. C. går i en del dagstidningar, men det är inte ovanligt att den publiceras på engelska istället för på svenska. Efter att ha läst ett helt album av den förstår jag varför; jag tror aldrig jag stött på en serie som haft en så hög koncentration av ordvitsar. För att göra det värre är vitsen ibland också integrerad med själva bilden i strippen så att det dessutom blir svårt för översättaren att helt enkelt hitta på en ny ordvits.

Detta gör att B. C. pendlar mellan att vara fullständigt lysande (när vitsarna träffar rätt) och obegriplig (när vitsarna är för obskyra eller tidsbundna för att jag ska förstå dem). En stripp som jag gillade är denna associationsstripp som jag inte vet hur man skulle översätta:



Johnny Hart: The Return of B. C. Rides Again
Andrews and McMeel
127 sidor
ISBN: 0836218361

Den här boken har jag fått via Bookmooch.

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, b.c., johnny hart, the return of b.c. rides again
Technorati tags: böcker, läsning, serier, b.c., johnny hart, the return of b.c. rides again
intressant.se

Fria verk är fria, även i fransk domstol

Enligt fransk domstol är det tillåtet för författaren François Cérésa att skriva en fortsättning till Victor Hugos Samhällets olycksbarn (Les Misérables) trots att Hugos efterlevande motsätter sig det.

Eftersom Victor Hugo publicerade det här verket 1862 och sedermera dog 1885 (för långt mer än 70 år sedan) så tycker jag att detta är fullständigt självklart. Upphovsrätten gäller i dag 70 år efter upphovsmannens död (vilket redan det är en väldigt lång tid); efter den tiden är verket fritt för vem som helst att kopiera, återutge, modifiera eller göra vad de vill med. När upphovsrätten löper ut faller verken under den kulturella allemansrätten.

Jag tror att vi fortfarande har en lång väg kvar, men förhoppningsvis är den här domen ett litet steg på vägen mot att låta folk hantera det material som utgör vår kultur inom en rimlig tid istället för att vara tvungna att som i dag vänta tills författaren dör och ytterligare 70 år. Upphovsrätten är ingen självklar rättighet; den är en inskränkning i människans möjlighet att kommunicera. Tvärt emot vad copyrightlobbyn hävdar är den snarare en inskränkning i äganderätten än en del av den. Det finns ingen författare som skriver i ett vakuum, inga böcker som är helt originella. Alla som skriver gör det genom att medvetet eller omedvetet, uttryckligen eller fördolt referera till och låna från tidigare verk. I de flesta fall lånas det från verk som är någorlunda samtida, och författaren går rent av i svaromål mot böcker av andra författare.

Hela vår kultur är byggd på detta ständiga kommenterande av och byggande på andras verk. För länge sedan hörde folk en saga och berättade den senare för andra så som de kom ihåg den, kanske med några egna förbättringar och tillägg. På senare tid har författare blivit allt mer separerade från "vanligt folk", så att folk i gemen tänker inte på att de själva kan hitta på istället för att bara konsumera sådant som andra hittat på. Mediaföretagen av i dag upprätthåller gärna den här myten av författaren som en speciell klass av människor eftersom det gör deras egen roll tydlig och enkel när det gäller att publicera det som författarna producerar. Den växande trenden med gräsrotspublicering via bloggar, print-on-demand och så vidare hotar den klassiska mediabilden. Det ska bli spännande att se hur länge den kan stå emot nyordningen.

Andra bloggar om: böcker, läsning, françois cérésa, victor hugo, samhällets olycksbarn, upphovsrätt
Technorati tags: böcker, läsning, françois cérésa, victor hugo, samhällets olycksbarn, upphovsrätt
intressant.se

2008-113: Britt Engdal & Gull Åkerblom: Trollkarlar, spöken & fantastiska världar

Trollkarlar, spöken & fantastiska världar publicerades i totalt tre delar; det här den andra. Den är synnerligen lik den första bortsett från att det naturligtvis är andra författare man får läsa om.

Författarna som presenteras i den här volymen är Niklas Krog, Kristoffer Leandoer, Ursula K. Le Guin, Margaret Mahy, Maud Mangold, Mikael Niemi, Meredith Ann Pierce, Tamora Pierce, Terry Pratchett, Philip Pullman, Joanne K. Rowling och Gull Åkerblom.

Britt Engdal & Gull Åkerblom: Trollkarlar, spöken & fantastiska världar
Bibliotekstjänst, 2003
184 sidor
ISBN: 9170185069

Andra bloggar om: böcker, läsning, fantasy, britt engdal, gull åkerblom
Technorati tags: böcker, läsning, fantasy, britt engdal, gull åkerblom
intressant.se