2011-33: Sofi Oksanen: Utrensning

Utrensning är en bok som kräver att läsaren hänger med, men som är väl värd den ansträngningen. Texten är uppdelad i många rätt korta kapitel och vart och ett av dem är uppmärkt med både årtal och plats (i sidhuvudet, så det är alltid lätt att kolla var eller när man läser om ifall man tappar bort sig).

Texterna är utspridda från mitten av 1930-talet fram till 1992, från ett självständigt Estland via sovjetockupationen och tillbaka till självständigheten igen. De flesta texterna utspelar sig antingen under kriget eller fram till de första åren på 1950-talet eller precis i början av 1990-talet.

Utrensning kretsar i huvudsak kring två personer: Aliide och Zara. Aliide bor på en gård i Estland och var ung när kriget började. Zara är ung nu. För att börja från början under kriget så bor Aliide med sin äldre syster och dennes man; problemet är att Aliide också vill ha samme man och hon går ganska långt i sina försök att få honom. Hennes svek kommer att följa henne genom livet. Zara å sin sida har fastnat i trafficking, men har slutligen lyckats smita från sin hallick och ta sig till Aliides gård. Så småningom visar det sig att de båda kvinnorna står varandra närmare än man ursprungligen kan tro.

Förutom interaktionen mellan Aliide och Zara (som till att börja med är väldigt trevande och misstänksam) så få vi gradvis se bakgrunden till hur de kommer att hamna i de situationer där de är idag, och det är tydligt att båda deras liv är kantade av problem och umbäranden, både fysiska och psykiska.

Det är inte bara Aliide som svikit någon. Texten tar oss genom krig, ockupation, motståndsrörelser, kommunistiska kolschoser och agenter, och här finns naturligtvis otaliga möjligheter till konspirationer, svek och förräderi medan sovjetstaten gör sitt bästa för att övervaka allt som dess tämligen motvilliga invånare gör. Det hela utvecklas till en svidande vidräkning med övervakningsstaten där det gradvis står klart att man inte kan lita på någon, för alla har hemliga agendor. Ibland kanske officiellt samma som den man själv har, men det betyder inte att man vet om det eller jobbar åt samma håll.

Utrensning är en bok som fått mycket bra kritik, så när jag började läsa den var jag lite orolig att den inte skulle kunna leva upp till hajpen, men det visade sig snart vara en ogrundad oro. Den här boken är verkligen så bra som alla säger, även om den ibland kanske också kan vara en smula deprimerande. Samtidigt är det både välskrivet och viktigt, så jag rekommenderar den varmt.

Vi läste Utrensning i bokcirkeln. När vi skulle bestämma vilken dag vi skulle diskutera den kom vi på att teaterversionen av den visades i Linköping och passade på att se den samma dag som bokdiskussionen. Det visade sig att teaterversionen även den var riktigt bra. Den har inte exakt samma handling som boken, men premisserna är desamma och även i den här formen är det en mycket drabbande upplevelse. Snarast mer, eftersom pjäsen som har en mycket lyckad ljussättning och användning av effekter engagerar fler sinnen på en gång. Pjäsen utgår från Aliide och Zara i nutid, men det finns även gott om scener med Aliide och andra i dåtid, och de spelas i samma sceneri. Det geniala är att nutiden och dåtiden går in i varandra; nutidsskådespelarna finns kvar på scenen när dåtidsskådespelarna agerar. Oftast står de bara som orörliga skuggor som nästan flyter ihop med bakgrunden, men ibland talar de två Aliide till varandra genom åren.

Mycket, mycket bra! (Jag misstänker att pjäsen inte är helt lätt att följa för den som inte i förväg läst boken, dock.)

Sofi Oksanen: Utrensning (Puhdistus)
Översättning: Janina Orlov
363 sidor
Bonnier Pocket, 2010 (originalet 2008)
ISBN: 978-91-7429-137-7

Andra bloggar om: böcker, läsning, sofi oksanen, utrensning, bokcirkel
Technorati tags: böcker, läsning, sofi oksanen, utrensning, bokcirkel
intressant.se