onsdag, mars 24, 2010

2010-20: Susanna Clarke: Jonathan Strange & Mr. Norrell

Jonathan Strange & Mr. Norrell utspelar sig i ett alternativhistoriskt England i början av 1800-talet. Det som skiljer sig från vår värld är att magi har funnits, men den dog ut för flera hundra år sedan, åtminstone enligt det sällskap av teoretiska magiker som sammanträder i början av boken. De får dock kontakt med Mr. Norrell som säger att magi fortfarande existerar, och även iscensätter en demonstration för att övertyga dem. Så småningom kommer även Jonathan Strange in i historien och blir lärljunge till Mr. Norrell, den då ende kände praktiserande magikern. Till att börja med kommer de överens (även om Mr. Norrell noga ser till att undanhålla en del information från Strange), men efter ett tag går de skilda vägar.

Boken är skriven med en stil som är influerad av både Jane Austen och Charles Dickens. Tyvärr, får man väl säga, är det inte bara den litterära stilen utan även omfånget som inspirerats av Dickens; boken är en rejäl tegelsten på nästan 800 sidor, och trots det är den satt med irriterande små bokstäver.

Jag tycker att både världen i sig och presentationen av den är riktigt bra, och de många fotnoterna i texten hjälper till att få världen att kännas väl genomarbetad. Romanens inledning där Norrell visar sig, blir känd som den som ska ta magin tillbaka till England, och hans första kontakter med Strange är också intressanta, men sedan måste jag tyvärr säga att boken har avsevärt mer volym än vad dess innehåll motiverar. Jag kan inte säga att det är illa skrivet, men det är inte heller någon så fantastisk prosa att den är värd att läsa för sin egen skull och handlingen fyller helt enkelt inte ut bokens andra halva. Synd på en så lovande inledning.

Susanna Clarke: Jonathan Strange & Mr. Norrell
Norstedts, 2005 (originalet 2004)
Översättning: Jimmy Hofsö
Illustrerad av Portia Rosenberg
772 sidor
ISBN: 91-1-301280-0

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,
intressant.se

1 kommentar:

Magister sa...

Den här boken bör läsas på engelska, anser jag, eftersom Clarkes pastisch på Dickens och Austen utsträcker sig även till stavningen vilket bidrar till 1800-talskänslan. (Dessutom har jag hört att "Albemarle" är konsekvent felstavat i översättningen.)

Novellsamlingen The Ladies of Grace Adieu and Other Stories rekommenderas också varmt!