måndag, oktober 12, 2009

2009-81: Arnaldur Indriðason: Frostnätter

Frostnätter är den senaste deckaren i serien om den isländske polisen Erlendur Sveinsson. Den här gången är den tekniskt sett helt befriad från polisutredning, men ändå är allt som vanligt. Erlendur får ta hand om ett självmordsfall, och det verkar från början som ett solklart fall. Men det är något som inte stämmer.

Han får ett vagt tips och börjar snoka lite. Som den romanpolis han är så snokar han utan att ha någon officiell utredning som uppbackning, och gör istället allt själv via kontakter, efterforskningar på fritiden och diverse andra tveksamheter som jag har svårt att tro att en polis skulle komma undan med i verkligheten. Om vi nu ska vara på det humöret så är Erlendur själv en polis som har svårt med det mesta utom jobbet; hans familj är det inte så mycket med. Bokens upplösning baserar sig på händelser som ligger lång tillbaka i tiden, och viktiga ledtrådar portioneras ut till läsaren i kursiva avsnitt då och då. Det är som upplagt för en deckare som följer alla mallar. Och ändå... ändå är det så bra. Arnaldur Indriðason lyckas ta alla de här klichéerna och göra en riktigt bra bok av dem.

Erlendur reser runt i ett kallruggigt Island och snokar och skalar av lager efter lager från den lök som den här härvan visar sig vara. Eller på sätt och vis är det två fall, fast ändå inte. Jag ska inte avslöja detaljerna om detta, men jag tycker om sättet det hanteras.

Genom hela boken återkommer temat att människor ibland har svårt för att prata med varandra och vilka oanade konsekvenser det kan få, både nu och långt senare. Det gäller Erlendur (både som barn och vuxen) och det gäller människorna runt honom, både de som är direkt inblandade i den här härvan och de som bara skymtar i periferin av den.

För den som tycker att deckare ska innehålla en massa action så är det här fel bok. För den som tycker om psykologiska historier där motiven ligger som isberg under ytan och bara långsamt friläggs är det däremot utmärkt läsvärt.

Arnaldur Indriðason: Frostnätter (Harðskafi)
Norstedts, 2009 (originalet 2007)
Översättning: Ylva Hellerud
311 sidor
ISBN: 978-91-1-302005-1

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,
intressant.se

1 kommentar:

Camilla sa...

Åhh, jag vill läsa den. Jag gillar Arnaldur Indriðasons böcker trots att jag egentligen har tröttnat på deckare.