måndag, maj 18, 2009

2009-33: Unni Drougge: Boken i mitt drama kallas kärlek

Unni Drougges senaste bok Boven i mitt drama kallas kärlek kan laddas ner från The Pirate Bay. Det som är lite ovanligt är att det är Unni själv som har lagt upp den.

I ett tidigare inlägg (skrivet innan jag lyssnat ut boken) skrev jag
Ett förlag kan naturligtvis göra samma sak som Unni, och rent tekniskt kan de göra det bättre. Hennes bok är producerad så billigt som det går, och visst märks det. Ljudkvaliten i sig är det inget fel på (jag har hört sämre ljud i professionellt utgivna böcker), men redigeringen är lite slarvig. Vid något tillfälle har man missat att klippa bort omtagningar, vilket definitivt förstör illusionen. Man hör också när läsarna vänder blad, men det tycker jag inte stör utan tillför snarast en känsla av en riktig uppläsning istället för något helt sterilt.
och det gäller fortfarande. Det märks att det här är en produktion som är gjord på en minimal budget. De flesta podcast jag lyssnar på (producerade av amatörer) låter proffsigare än så här, men det handlar om program på max en timme medan detta är en hel roman på över femton timmar.

Det känns som om Unni är ovan att läsa på det här sättet (eller så är det bara det att de flesta andra jag lyssnar på är hårdare redigerade), men om vi bortser från de rent redigeringsmässiga bristerna så tycker jag att läsningen oftast är bra. Förutom Unni själv (som läser de delar av boken som hon själv presenterar) så finns avsnitt ur hennes son Gogges perspektiv. Dessa läses av Linus Raudsepp som dels känns mer varm i kläderna som uppläsare och som också har en röst och en arrogant attityd som passar bra till texten.

Själva boken beskriver en period i Unnis liv där hon träffar en ny man, blir kär i honom trots att varningsklockor borde ringa. Hon har sedan tidigare erfarenhet av misshandlade män och lever på att föreläsa om sådant, och ändå misslyckas hon uppenbarligen att se varningstecknen när det gäller sin egen relation. Hon går mot bättre vetande med på både det ena och det andra som hennes nya pojkvän vill, och sjunker allt djupare i något slags känslomässig misär.

Eftersom hon skriver den här boken så reser hon sig också till slut ur eländet. Det som framför allt slår mig om innehållet (där jag naturligtvis inte kan veta vad som är sant och inte) är hur fantastiskt naiv Unni tycks vara.

Tyvärr finns det även en annan sak som slår en, och det är att språket inte alltid håller. Unnis prosa är oftast rätt blommig; det är gott om ord och ibland får hon till formuleringar som är riktigt bra. Problemet är att hon verkar skriva ungefär med samma precision som ett hagelgevär. För varje hagel som träffar precis mitt i prick så finns det ett stort gäng som visserligen träffar men inte är exakt där de borde vara och ytterligare några som är fullständigt på fel ställe. Med tanke på att det här (som redan nämnts) är en ljudbok med redigeringsproblem så är det möjligen lite vanskligt att säga vad som är problem med prosan och vad som är rena felläsningar, men det finns en del kreativa fall av blandade metaforer och felanvända ord. Ett exempel som jag råkar komma ihåg är "jag svalde det med hullingar och hår". Det ledde visserligen till en del smärta efteråt, men det var den känslomässiga sorten och inte den med direkt man skulle kunna förvänta sig av uttrycket.

Jag misstänkte att Unni Drougge inte riktigt skulle vara min påse, men eftersom jag inte hade någon annan ljudbok till hands så tyckte jag att det var ett bra tillfälle att prova den här som så lägligt dök upp.

Unni Drougge: Boken i mitt drama kallas kärlek
Uppläsare: Unni Drougge & Linus Raudsepp
15h 16m 11s
mp3-filer

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,
intressant.se

7 kommentarer:

Vixxtoria sa...

Jag gillar liknelsen med hagelgeväret. Det kan med fördel tillämpas på ganska många andra författare också.

För övrigt tror jag inte Drougge är min kopp te heller, men jag tycker det är intressant att hon lagt ut ljudfilen för nedladdning.

Anonym sa...

Din rubrik verkar skjuten med hagelgevär...

Hans Persson sa...

Jag rättade det där felet flera gånger medan jag skrev, men tydligen slank det igenom på ett ställe...

Anonym sa...

Läs Jonas Gardells sorgsna artikel i Sydsvenska Dagbladet om vad sådana krumelurer som Piratpartiets talesmän och Unni Drougge ställer till med.

Tänk att det finns personer år 2009 som tycker att det är häftigt med unga MÄN (och en del av andra åldrar och kön, men fr a relativt unga män)som skryter med att de INTE engegerar sig politiskt i frågor som rör t ex barns välfärd.hälsa eller miljö = Piratpartiets talesmän.

Lena

jessejames sa...

Om man ska läsa sådana tokstolle artiklar som Gardell skrev då blir man bara än mer motiverad att rösta på Piratpartiet. Unni har gjort en super grej och visat klart och tydligt att det går det att tjäna pengar på gratis. Nu är jag inte så intresserad av ljudböcker men hennes bok har jag laddat ner och ska lyssna på inom en snar framtid.
Nu ska jag iväg och rösta på Piratpartiet. Tjena.

Anonym sa...

På vad sätt anser du att Jonas Gardells artikel i Sydsvenska Dagbladet är "tokstolle artiklar"?
Jag tror inte att du har läst artikeln - för det finns inget tokstolligt i den. Den är bara sansad och sorgsen.

Vad säger bloggaren Du är vad du läser om Jonas Gardella sorgsna tankar?
Vad säger ni som stöder Piratpartiet (och som läst artikeln i Sydsvenskan) om Jonas Gardells reflexioner?
undrar
Lena
- som tror att det är få människor som är genuint litteratur´/musik/konst intresserade och som också vill engagera sig i miljöfågor, solidartetsfrågor och välfärdsfrågor
som röstar på Piratpartiet.
Jag känner ingen.

Hans Persson sa...

Jag började skriva en kommentar om det här, men det blev så långt att det fick bli ett eget inlägg istället.