John Ajvide Lindqvists nästa

Med anledning av den hyllade filmatiseringen av Låt den rätte komma in så ser man John Ajvide Lindqvist både här och där i media. Nu börjar det sippra fram lite information om vad han håller på att skriva just nu, efter Människohamn.

I dagens Corren står det att han är

i full gång med en ny skräckhistoria. Den ska heta "Lilla stjärna" och har inspirerats av tv-succén Allsång på Skansen, berättade John Ajvide Lindqvist på bokmässan i Göteborg nyligen.

-- Tänk om nåt jättehemskt skulle hända i den miljön ... Det var min tanke när jag såg Allsången på tv. Och jag är inte ironisk, jag tycker jättemycket om programmet.

Huvudpersonen den här gången är en flicka som blir kändis men som utnyttjar sitt kändisskap på ett sätt som enligt författaren "inte är så bra".

I Carin 21:30 på SVT i går kompletterade han med uppgiften att den nya historien inte har några övernaturliga inslag men skulle bli "väldigt otäck" i alla fall.

Jag har inte blivit besviken på hans böcker hittills, så jag kommer att kasta mig över nästa bok så fort den finns att få tag i.

Andra bloggar om: böcker, läsning, skräck, john ajvide lindqvist
Technorati tags: böcker, läsning, skräck, john ajvide lindqvist

2008-99: Diane Duane: So You Want to be a Wizard

Nita är en ung tjej som ofta får gömma sig för mobbare, och en dag flyr hon in på biblioteket. Det är inget ovanligt att hon hamnar där (böcker är de enda vänner hon har), men den här gången hittar hon en bok hon inte känner igen: So You Want to be a Wizard.

Boken verkar vara en allvarligt menad guide för den som vill bli trollkarl. Till en början är Nita övertygad om att sådana inte finns, men hon får snart ändra uppfattning i den frågan. Med hjälp av boken börjar hon lära sig magi, och tack vare det hittar hon också Kit, en pojke som är i samma sits som hon.

Det här inledande skedet av boken har samma magiska känsla som Harry Potter-böckerna (som är nyare); man inser tillsammans med huvudpersonen att världen inte alls ser ut som man trott utan att det faktiskt finns trollkarlar och en massa annat som man inte sett förut. Tyvärr går det utför sedan. Nita och Kit behöver få tag i en annan bok, men när vi väl kommer fram till den punkt där de övergår från att betvivla att magin finns och fungerar till att använda den för att få tag i boken så blir boken allt mindre intressant. Det hela blir mest en rörig jakt. Men den första halvan av boken är bra.

Diane Duane: So You Want to be a Wizard
Harcourt, 1983
370 sidor
ISBN: 9780152049409

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, fantasy, diane duane, so you want to be a wizard
Technorati tags: böcker, läsning, fantasy, diane duane, so you want to be a wizard

Neil Gaiman: American Gods

Neil Gaiman brukar vara ett säkert kort, men jag måste erkänna att jag inte gillade American Gods något vidare. Den är naturligtvis väl skriven och så, men större delen av tiden händer det just ingenting.

Huvudpersonen Shadow släpps ur fängelset några dagar för tidigt eftersom hans fru har dött, och han har därmed plötsligt inget liv utanför fängelset att återvända till, nu när han väl får det. Istället träffar han på en Wednesday som på något sätt verkar veta en massa saker om honom (att hans fru är död, att han behöver ett jobb, och så vidare) och erbjuder honom ett jobb. Större delen av boken går sedan åt till att Shadow och Wednesday åker runt och utför detta jobb. Det framgår dock inte riktigt vare sig för läsaren eller för Shadow vad det egentligen är Wednesday vill ha gjort, mer än att det är något som inte fullt ut tål dagens ljus.

Som man kan ana redan av titeln så handlar den här boken om gudar, och jag får känslan av att referenser till olika mytologier flyger över huvudet på mig som ett helt flyttfågelsträck. Några av de gudar som förekommer känner jag igen, men annat förblir dunkelt för mig som antagligen saknar en del relevant bakgrundskunskap.

En hel del av boken känns i efterhand som bakgrundsmaterial och upplägg för en del kommande scener, men det är väldigt svårt att i förväg se vart något är på väg. Det jag framför allt saknar är någon som helst känsla av dramatik eller konflikt. Det finns ett antal avsnitt i boken som jag tycker fungerade bra i kort format utan att ta hänsyn till det längre sammanhang de befann sig i, men jag tycker inte att boken som helhet fungerar något vidare.

Neil Gaiman: American Gods
Uppläsning: George Guidall
19 CD

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, neil gaiman, american gods, ljudböcker, fantasy
Technorati tags: böcker, läsning, neil gaiman, american gods, ljudböcker, fantasy

NaNoWriMo eller inte NaNoWriMo?

2006 och 2007 har jag deltagit i NaNoWriMo, vilket innebär att jag skrivit en roman (på 50000 ord) under november. Det innebär att man måste skriva 1667 ord per dag i snitt, vilket i praktiken innebär att man inte hinner något annat.

Jag har lyckats skriva min roman båda åren och det är visserligen ett bättre facit än alla tidigare år, men jag har också misslyckats med att skriva något mer under de övriga elva månaderna av de åren. Nu är frågan om jag ska vara med i år också.

På sätt och vis vore det kul, men det är lite trist att det är så totalt överskuggande. Å andra sidan är det en del av poängen; om man inte har tid att komma efter så går det inte att komma efter. Man måste skriva, och då gör man det. Men det vore kul att hinna göra något mer.

Effekten av att skriva 50000 ord på en månad har de senaste två åren blivit att jag skrivit 50000 ord på ett år (om än koncentrerat till en månad). Jag funderar på om jag skulle prova att skriva 50000 år ord även det kommande året, men att göra det fördelat över hela året istället. Jag har provat några dagar att sätta som mål att skriva 200 ord om dagen. Det är så pass kort att det inte tar så många minuter att klara av, men tillräckligt långt för att bli något. Om man verkligen skriver 200 ord om dagen så blir det 73000 ord på ett år, vilket alltså är mer än jag producerat under NaNoWriMo.

Det väsentliga är att komma till skott och verkligen skriva varje dag. 200 ord är så pass lite att det inte kräver något stort ingrepp i rutinerna för att hinna med, och inte heller mer än att det går att ta in ett par dagars misslyckanden om det skulle krävas. Jag tror dock att det vore bra att vänja sig vid att skriva 200 ord om dagen snarare än 1400 ord en gång i veckan (även om det senare är möjligt; under NaNoWriMo har jag skriver mer än så varje dag i en månad).

Just nu lutar jag åt att inte ställa upp i NaNoWriMo i år, och istället prova att skriva lite varje dag istället. Just nu har jag skrivit några sidor på en novell, kanske halva eller så. Vi får se om det blir en roman sedan, eller om det blir fler korta texter.

Andra bloggar om: böcker, skrivande, nanowrimo, noveller
Technorati tags: böcker, skrivande, nanowrimo, noveller
intressant.se

Nu är jag inte lika vis längre

Under eftermiddagen var jag hos tandläkaren och fick en visdomstand i överkäken utdragen eftersom det var hål i den och det inte var lönt att laga en tand som ändå inte nådde fram till någon tand i den andra käken.

Sköterskan som bedövade sade att tandläkaren skulle rucka på tanden lite först, och om det gjorde ont skulle jag säga till. Tandläkaren kom med en tång och jag antog att han skulle känna på tanden lite, men när han tog ut tången igen efter någon sekund hade han tanden med sig utan att jag känt ett skvatt.

Vid det här laget har bedövningen släppt med god marginal, men jag känner fortfarande nästan ingenting av utdragningen. Det största problemet hittills var vid kvällsmaten; att komma ihåg att tugga allting på andra sidan för att inte få upp mat i hålet där tanden suttit.

Andra bloggar om: sjukdom, tandläkare
Technorati tags: sjukdom, tandläkare

Låt den rätte komma in-fribiljett!

I posten i dag fanns ett paket från Ordfront med den nya pocketutgåvan av John Ajvide Lindqvists utmärkta vampyrroman Låt den rätte komma in och en fribiljett till filmatiseringen av boken. Den ser jag fram emot att se!

För att rida på filmatiseringen har den nya utgåvan av boken ett nytt omslag med bild från filmen. Det är inget dåligt omslag, men jag gillar det förra bättre.



Andra bloggar om: böcker, läsning, skräck, john ajvide lindqvist, låt den rätte komma in
Technorati tags: böcker, läsning, skräck, john ajvide lindqvist, låt den rätte komma in

Skrivarkurs, andra träffen

I kväll var andra träffen på min skrivarkurs. Till att börja med nagelfor vi en text på en dryg sida som vi fick ut förra gången som vi nu kommenterade språk, miljöbeskrivningar, trovärdighet, personskildring och så vidare på. Det tog över en timme att behandla den dryga sidan text.

Till den här träffen hade också varje person med sig en egen text som vi delade ut till alla andra så att vi har något att kommentera nästa gång. Då ska vi alltså hinna kommentera åtta texter á fyra sidor, så det behöver gå lite fortare än den här gången.

Efter att ha diskuterat tidsstrukturen i texten vi kommenterade utan och innan var det dags för en skrivövning. Vi fick tio minuter på oss att fortsätta på meningen "Hon sitter i framtiden" utan att skriva science fiction. Här är min text:

Hon sitter i framtiden och ser tillbaka på sitt liv. Det har på något sätt passerat utan att hon varit en del av det medan det hände. Hon och Sven höll ihop mest eftersom de alltid gjort det. De växte upp i husen mitt emot varandra sedan längre än hon kunde minnas, och gick hela tiden i samma skola. De var båda lite utanför i skolan och höll sig till varandra, och när det blir dags att flytta hemifrån var det naturligt att de flyttade ihop. Hela hennes lib hade varit en lång serie händelser enligt minsta motståndets lag. I går, i dåtiden, blev Sven överkörd av en full långtradarchaufför. I dag, i framtiden, sitter hon och undrar om hennes liv är slut eller om det är nu det börjar.

Efter att ha funderat lite på texten och fått kommentarer på den vet jag att den behöver justeras både här och där, men det här är hur den såg ut efter tio minuter.

Andra bloggar om: böcker, skrivande, skrivarkurs
Technorati tags: böcker, skrivande, skrivarkurs

Rollspelet Mutant läggs ner

Samma dag som Stockholms Spelkonvent öppnar för i år så meddelar Järnringen att de lägger ner produktionen av rollspelet Mutant.

Mutant konstruerades av Michael Petersén och Gunilla Jonsson och publicerades första gången av Äventyrsspel 1984. Det har getts ut i ett antal olika utgåvor på olika förlag. Jag har varit medveten om dess existens i ungefär 20 år, men av någon anledning har det aldrig blivit av att spela det. Däremot har jag läst romanen Blodsmak av Henrik Örnebring som utspelar sig i Mutant-universat.

Den första utgåvan av spelet utspelar sig i en postapokalyptisk värld, men sympatiskt nog är handlingen centrerad kring Sverige. Senare utgåvor modifierade spelet, först med cyberpunkinfluenser och sedan med rymdfart, men den senaste utgåvan från Järnringen har återgått till ursprunget med det postapokalyptiska Skandinavien.

Mutant har överlevt nedläggning förr, så det återstår att se vad som händer den här gången. Om jag fattat rätt så finns det en trogen skara spelare, så kanske någon av dem ser sig kallad att bli undergångens arvtagare och föra spelet vidare?

Andra bloggar om: spel, järnringen, mutant, rollspel, äventyrsspel
Technorati tags: spel, järnringen, mutant, rollspel, äventyrsspel

Spelhelg!

I morgon åker jag, Henrik, Cecilia och två av deras kompisar till Stockholms Spelkonvent för att spela spel hela helgen. Jag kommer dessutom att hålla ett föredrag om science fiction under fredagkvällen. Jag har fått en ganska tidig tid, så jag hoppas att det har hunnit komma någon publik.

Andra bloggar om: spel, stockholms spelkonvent, science fiction, sf,
Technorati tags: spel, stockholms spelkonvent, science fiction, sf,

Jean-Marie Le Clézio

Årets nobelpris i litteratur gick till fransmannen Jean-Marie Le Clézio som jag, traditionsenligt, inte vet någonting om. Jag ska läsa på i kväll när dagstidningarna uppdaterat sina ännu ganska tunna (och lite matigare) notiser.

Jag antar att det som vanligt är kört att få tag i någon bok av vinnaren förrän om några veckor när förlaget hunnit få fram ett nytryck.

Andra bloggar om: böcker, läsning, nobelpristagare, jean-marie le clézio
Technorati tags: böcker, läsning, nobelpristagare, jean-marie le clézio
intressant.se

Om två timmar vet vi

Om knappt två timmar får vi reda på vem som får årets nobelpris i litteratur. Just nu står spekulationerna som spön i backen.

Själv garderade jag i går med att börja läsa Don DeLillos White Noise.

Andra bloggar om: böcker, läsning, nobelpristagare
Technorati tags: böcker, läsning, nobelpristagare
intressant.se

Rebusrally, hösten 2008

Två gånger om året arrangerar Linköpings studentspex ett rebusrally. I går åkte jag, Henrik, Cecilia och tre till runt i Östergötland och letade kontroller, löste kluriga rebusar och uppgifter, lyssnade på ett melodikryss samtidigt som alla tittar ut och försöker hitta diverse saker vi fått bilder på samt papperstallrikar med bokstavskombinationer som rallyledningen satt upp på diverse ställen. Det blir ganska mycket att göra på en gång.

Förutom allt detta så ser många lag till att klä ut sig lite enligt något tema för att försöka vinna stilpoäng. Vi kom som en scoutpatrull och såg till att anlända tidigt så att vi skulle hinna sätta upp stormköket och fixa frukost innan starten gick. Vi vann inte stilpriset, men vi fick i alla fall en del bonuspoäng för ansträningen.



För att komma underfund med vart man ska åka måste man först lösa en rebus. Den består oftast av ett antal bokstäver som man ska flytta runt enligt diverse givna regler för att komma fram till ett ortnamn (som ska finnas på kartan). Vid lunchpausen får man normalt sett en mer handgriplig rebus, som denna:



Det som syns inuti är inte mjölk som man kan vänta sig utan äpplemos. Lösningen är naturligtvis MOSKO, ett ortsnamn som finns på den aktuella kartan. Området vi åkte runt i var för övrigt Ringarumstrakten, söder om Söderköping och öster om Linköping.

Efter att alla poäng summerats vid genomgången på kvällen visade sig att vi landat på en trettondeplats av tjugoen deltagande lag.

Andra bloggar om: rebusrally
Technorati tags: rebusrally

Kan vem som helst skriva en deckare?

Programmet Beckman, Ohlson & Can ställde i kväll frågan "Kan vem som helst skriva en deckare?". I panelen hade man Thomas Bodström, Elisabeth Höglund, Åke Edwardsson och Theodor Kallifatides.

Panelen kan på sätt och vis tyckas lite underlig: Kallifatides har skrivit några kriminalromaner förut men gör det inte nu, Edwardsson publicerar i dagarna vad han säger är hans sista, Höglund håller på med sin första som ännu inte är såld och Bodström har nyligen publicerat sin första deckare. Å andra sidan är det väl snarast en fördel att inte alla tillhör de största toppsäljarna just nu, så att man får lite mer blandade synpunkter.

Elisabeth Höglund intervjuade Mari Jungstedt för ett tag sedan och konstaterade sedan "om hon som har samma bakgrund som jag själv kan skriva en deckare kan så borde väl jag kunna", och på den vägen är det.

Åke Edwardsson trodde att många lurades av deckarens skenbart enkla dramaturgi. Vem som helst kan skriva en deckare, men däremot inte en som är bra.

Theodor Kallifatides inledde med "Det kan vara roligt att mörda ett par stycken ibland" men kändes annars över lag mer negativ till deckargenren än de övriga.

Den första frågan programledaren Mustafa Can ställde var vad den stora utgivningen av deckare just nu var ett tecken på. Höglund lade ut texten om att deckargenren är en spegel av verkligheten som försöker bearbeta det trauma som våldet upplevs som. Hon konstaterade också att kriminaljournalister står högt i kurs i den interna hierarkin; det finns ett intresse för kriminalfall. Edwardsson beskrev situationen just nu som ett slags Klondyke. Det kommer ut massor av deckare och därmed blir det många som tror att det är en bra genre att börja skriva i eftersom det säljer, och det är onekligen så att deckare är en genre där det fortfarande går att leva på ett författarskap.

Senare diskuterade man om det var bra eller inte att läsa deckare över huvud taget. Kallifatides sade att de flesta läste inte böcker mer än fem minuter i taget, och att deckare där det händer saker hela tiden är lämpade för sådan läsning. Bodström sade att på samma sätt som gratistidningar med korta artiklar fått nya personer att läsa tidningar så får deckare nya personer att läsa böcker, och Högström kompletterade med att en deckare kan vara en inkörsport till att läsa annan litteratur längre fram. Det förvånade mig lite att ingen av dessa personer som själva skrivit deckare kom sig för att tycka att en välskriven deckare är en lika god roman som någon annan. Kvalitet sitter inte i genren.

Man undrade också om deckare utarmar övrig utgivning. Kallifatides sade att det var så; nästan inga förlag ger längre ut exempelvis poesi, och många drar ner på utgivningen i allmänhet. Höglund kompletterade med att förlagen kräver minst en bok om året av en deckareförfattare, och helst långa serier av böcker. Den som vill skriva tyngre böcker orkar inte med att skriva i det tempot. De som hinner med producerar lättviktigare böcker, och det här kan på sikt leda till att deckargenren har ihjäl sig själv.

Det sades en del intressanta saker under diskussionen, men den kändes ofta lite ofokuserad. Jag tror att det hade blivit bättre om man nöjt sig med två gäster istället för fyra och istället hunnit låta dem gå lite mer på djupet.

Andra bloggar om: böcker, läsning, deckare, tv, theodor kallifatides, elisabeth höglund, thomas bodström, åke edwardsson, mustafa can
Technorati tags: böcker, läsning, deckare, tv, theodor kallifatides, elisabeth höglund, thomas bodström, åke edwardsson, mustafa can

2008-97: Rabindranath Tagore: Chitra

Chitra är ett ganska kort skådespel av den indiske nobelpristagaren Rabindranath Tagore. Det handlar om kungadottern Chitra som träffar prinsen Arjuna. Chitra är uppvuxen med att hennes föräldrar önskat sig men misslyckats med att få en son, och på grund av det har hon uppfostrats som en pojke. Det här leder naturligtvis till diverse förvecklingar eftersom hon inte uppför sig som man förväntar sig att en ung flicka ska.

Anslaget i texten känns som en myt snarare än ett drama där man känner att man kan engagera sig i personerna. Det är ofta högstämt och allvarligt snarare än närgånget. Delvis är väl det här helt enkelt en effekt av att texten är gammal (min utgåva är tryckt 1921), men jag tror inte att det är den enda anledningen.

Själva språket är lite annorlunda; det är väldigt gott om naturrelaterade metaforer och liknelser. Jag tyckte att det var en trevlig omväxling mot vanliga beskrivningar.

Andra bloggar om: böcker, läsning, nobelpristagare, rabindranath tagore, chitra, drama
Technorati tags: böcker, läsning, nobelpristagare, rabindranath tagore, chitra, drama

På torsdag vet vi

På torsdag om knappt en vecka får vi reda på vem som tilldelas årets nobelpris i litteratur.

Spekulationerna om vem som kommer att få priset är redan igång. Jag gissar att det som vanligt kommer att vara någon som jag inte har läst sedan tidigare, men mina odds att ha läst en pristagare innan priset tillkännages borde förhoppningsvis bli bättre med åren.

Andra bloggar om: böcker, läsning, nobelpris
Technorati tags: böcker, läsning, nobelpris
intressant.se

John-Henri om sf i Sverige

Tidningen Kulturen publicerade nyligen en intervju med John-Henri Holmberg där han beskriver situationen för publicering av science fiction i Sverige. För den som hört John-Henri prata om ämnet tidigare innehåller den inte så mycket nytt, men för den som inte gjort det är den väl värd att läsa. Som en extra bonus får jag uttala mig lite om de novelltidskrifter för science fiction som finns i Sverige.

[Via Fanspan.]

Andra bloggar om: böcker, läsning, science fiction, sf, john-henri holmberg, tidningen kulturen
Technorati tags: böcker, läsning, science fiction, sf, john-henri holmberg, tidningen kulturen

Kvartalsrapport 3, 2008

Det har redan blivit oktober och kvartalsrapporter dyker upp här och var. De bästa böckerna jag läst under det här kvartalet är de här:
Erlend Loe: Gör vad du vill
Joe Hill: Vålnader
John Ajvide Lindqvist: Pappersväggar
Charles Stross: Halting State
Johan Theorin: Nattfåk
Bruno K. Öijer: Svart som silver

Att det blev två novellsamlingar och en diktsamling på den här listan var förvånande, med tanke på hur få sådana jag läst.

Hela listan:
70: Erlend Loe: Gör vad du vill
71: Sven Christer Swahn: Mina kära döda
72: Didi Örnstedt & Björn Sjöstedt: De övergivnas armé
73: Joe Hill: Vålnader
74: Mari Jungstedt: Den mörka ängeln
75: Stephen King: Wizard and Glass
76: John Ajvide Lindqvist: Pappersväggar
77: Jens Lapidus: Aldrig fucka upp
78: Charles Stross: Halting State
79: Steve Savile: Similar Monsters
80: Philip Reeve: Grön storm
81: Dean Koontz: Livstid
Jerry Määtta: Science fiction i Sverige 1950-1968: En bibliografi
82: Wislawa Szymborska: Ett kolon
83: Jorun Modén: Samael
84: Jan Guillou: Men inte om det gäller din dotter
85: Thåström: TXTR
86: Simon Kernick: En bra dag att dö
87: Johan Theorin: Nattfåk
88: Joakim Andersson: Recept för domedagen
89: Charlie Christensen: Ikoner: Samlade serier 1978-1988
90: Karolina Ramqvist, red.: Nån där?
91: Bruno K. Öijer: Svart som silver
92: Liza Marklund: En plats i solen
93: Per Wersén: Sällskapsspel: Regler och råd
94: David Nessle: Döda fallet
95: Terry Pratchett: Making Money
96: Sture Allén & Kjell Espmark: Nobelpriset i litteratur: En introduktion

Andra bloggar om: böcker, läsning, statistik, kvartalsrapport
Technorati tags: böcker, läsning, statistik, kvartalsrapport

När fiktion blir verklighet

I går var jag på ett föredrag på datormuseumet IT-ceum. Under titeln "När fiktion blir verklighet" berättade interaktionsdesignern Peter Blom om hur science fiction påverkar uppfinningar i verkligheten.

Han började med att visa dikten "All watched over by machines of loving grace" av Richard Brautigan som beskriver en stark önskan om en värld där man vaggas in i trygghet av övervakande maskiner, och kontrasterade sedan detta mot klassiska sf-verk som exempelvis Orwells 1984.

Medan mycket sciencefictionlitteratur visar upp ett storebrorssamhälle med övervakning så verkar det i dag som om många människor ställer detta på huvudet genom att själva publicera sådant som man tidigare velat hålla privat. Istället för att gömma sin dagbok under sängen så skriver man en blogg på nätet. Istället för att klistra in sina bilder i ett fotoalbum laddar man upp dem till Flickr så att vem som helst i världen kan se dem.

Även om man själv inte gör detta så kan man fastna i det i alla fall. Andra kan fotografera dig när som helst -- vilken mobiltelefon som helst har en kamera -- och ladda upp bilden på nätet. Det är lätt att dessutom förse varje bild med etiketter som visar inte bara när den är tagen utan även exakt var, och på det sättet går det att se hur en person rör sig.

Efter denna inledning gjordes en utvikning om futurologi som är vetenskapen om att förutsäga framtiden, och egentligen har väldigt lite med science fiction att göra. Han tog även upp den konstnärliga rörelsen Futurism som var aktiv i början av seklet och hävdade att den var en föregångare till Futurologin, något som jag är mycket tveksam till. Futuristerna ville kasta ut allt gammalt och skapa en ny tid, inte fundera på hur den kunde komma att se ut. De ville skapa framtiden handgripligen.

Ett koncept jag inte hört talas om förut var uncanny valley som betecknar hur acceptansen för olika saker går ner när de blir väldigt lika sina förebilder, men utan att vara exakt lika. En R2D2-robot är ofarlig, och en C3PO-robot (som är mer människolik, men ändå klart och tydligt en robot) är inte heller något problem. Att skapa en docka eller robot som både ser ut som en människa och beter sig som en är svårt, men i dag börjar vi närma oss. Kvinnan på filmen är datorgenererad, inte verklig. Man kan ana sig till att något inte stämmer, men det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är, och denna likhet-men-ändå-inte gör att reaktionen blir negativ och avvisande.

Mot slutet vidtog en allmän diskussion om olika praktiska exempel på hur företeelser i olika sciencefictionböcker förverkligats. Det första exemplet var en bild på den kommunikator som används i den första Star Trek-serien, som jämfördes med den första modellen av ihopvikbar telefon som kom in på marknaden (som dessutom hette StarTAC). Likheten var rätt slående. Jag berättade om linuxdistributionen ParanoidLinux som Cory Doctorow hittade på i romanen Little Brother men som nu håller på att utvecklas i verkligheten.

På det hela taget ett intressant föredrag, inte olikt de debatter och föredrag man kan vänta sig att få höra på en sf-kongress.

Andra bloggar om: böcker, science fiction, sf, framtiden, futurologi, it-ceum, peter blom
Technorati tags: böcker, science fiction, sf, framtiden, futurologi, it-ceum, peter blom

Världen som Google såg den 2001

Som en del av sitt tioårsjubileum har Google aktiverat det äldsta sökindex de hade kvar, ett från 2001. Om jag söker på mitt namn i den så handlar både första och andra träffen om mig. Om jag söker i den normala Google så hamnar jag istället på plats tre, sju och nio. Lite sämre placering, alltså, men istället en plats till. Intresseklubben noterar, och så vidare.

Andra bloggar om: google, egosurfning
Technorati tags: google, egosurfning

Spekulationerna om nobelpriset igång

När vi kommer in i oktober börjar spekulationerna om vem som ska få årets nobelpris i litteratur som vanligt dugga allt tätare. När pristagaren avslöjas vet vi inte än, men det brukar vara en torsdag i oktober och man brukar få reda på det två dagar i förväg, så antagligen får vi vänta en vecka. Om jag inte minns fel brukar även litteraturpristagaren vara den sista som avslöjas.

Vadhållningsföretaget Ladbrokes har som vanligt vadslagning om vem som får litteraturpriset. Av de namnen som ligger högt på den listan skulle jag gärna se Joyce Carol Oates (7 gånger pengarna) eller Haruki Murakami (10 gånger pengarna) som pristagare. Bäst chanser ger man Claudio Magris, som bara ger tre gånger pengarna.

Svenska akademiens ständige sekreterare Horace Engdahl har också skapat debatt i USA genom att i en intervju med AP säga att

USA är för isolerat, för trångsynt. De översätter inte och deltar inte i litteraturens stora samtal. Den okunnigheten är hämmande.

Amerikanska litteraturkännare håller naturligtvis inte med och lovar att skicka Engdahl en litteraturlista för att bättra på hans kunskaper om amerikansk litteratur, rimligen i hopp om att detta ska öka frekvensen av amerikanska nobelpris.

Expressens blivande kulturchef spekulerar om Horace dissning av amerikansk litteratur ska tolkas som att det är en amerikan som får priset i år.

Andra bloggar om: böcker, läsning, priser, nobelpris, horace engdahl
Technorati tags: böcker, läsning, priser, nobelpris, horace engdahl
intressant.se