För ett litet tag sedan klagade jag på att STFs senaste årsbok inte gjorde speciellt mycket av sitt tema. Nu har jag även läst den senaste årsboken från Naturskyddsföreningen och kan jämföra dem. Här är temat "kemisamhället, hälsan och miljön".
Det här låter inte speciellt underhållande, men skenet bedrar. Boken i sin helhet berättar historien om hur en person försöker få rätsida på vilka kemikalier som egentligen påverkar hennes vardag (åtminstone delvis på grund av sin graviditet). Det visar sig att kemikalier finns överallt, och det inte bara för att allting på någon skala är kemikalier. Ungefär vad som helst kan innehålla ämnen som är förbjudna för användning på andra ställen (men inte generellt) så att exempelvis leksaker (som ofta stoppas i munnen) kan innehålla kemikalier som inte får finnas i nappflaskor. Det är också vanligt med ämnen där man egentligen inte vet vad de har för långsiktiga effekter på människor. Problemet är att kemilagstiftningen tittar på varje kemikalie för sig utan att ta hänsyn till "cocktaileffekter" och att man dessutom betraktar ämnen som ofarliga tills motsatsen bevisats. Som boken säger är det få som tycker att det är en acceptabel metod när de plockar svamp i skogen (då plockar man bara dem man vet är säkra), så varför gäller inte motsvarande regler för kemikalier som påverkar oss i våra dagliga liv.
Man får väl säga att boken i huvudsak är en sammanhängande berättelse om huvudpersonens försök att skaffa information om olika kemikalier och få rätsida på hur lagstiftningen ser ut, men de olika kapitlen handlar om olika frågor och jag tror att de skulle gå att läsa fristående. Den sammantagna bilden är att vi alla deltar i ett gigantiskt experiment om hur mycket kemikalier man kan sprida i naturen utan att den kollapsar helt, och det är många som gör sitt bästa för att se till att ingen ens utvärderar experimentet. Kemiindustrin skapar hela tiden nya varianter av ämnen som har snarlika sammansättningar och effekter som redan existerande, men med nuvarande lagstiftning måste varje ämne testas för sig. Det innebär att när ett förbud av ett ämne kan genomföras har det ämnet inte sällan redan ersatts av ett nytt snarlikt som ännu inte testats och som alltså kan fortsätta användas. Det saknas möjligheter att sätta upp begränsningar för hela grupper av snarlika kemikalier.
Den flamsäkra katten gör dessutom ett bra jobb av att vara underhållande skriven. Samtidigt som man lär sig en del om vilka kemikalier som finns runt omkring oss hela tiden så är det faktiskt roligt skrivet, speciellt en del återgivna samtal med myndighetspersoner och representanter för kemiindustrin. De faktiska fakta som huvudpersonen gräver fram är inte roliga, men de lakoniska formuleringarna är det rätt ofta. Det här är konsumentupplysning på hög nivå. Det är bara att hoppas att den får något genomslag.
Naturskyddsföreningen: Den flamsäkra katten
Redaktör: Roger Olsson
Naturskyddsföreningen, 2011
168 sidor
ISBN: 978-91-558-0072-7
Andra bloggar om: böcker, läsning, miljö, naturskyddsföreningen, den flamsäkra katten
Technorati tags: böcker, läsning, miljö, naturskyddsföreningen, den flamsäkra katten
intressant.se
måndag, april 09, 2012
2012-12: Naturskyddsföreningen: Den flamsäkra katten
Etiketter:
böcker,
den flamsäkra katten,
läsning,
miljö,
naturskyddsföreningen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Har just börjat läsa. Skrämmande! Men lättläst och - faktiskt - underhållande./Pappa
Vilken fin recension, tack för det säger jag, och agerar ombud för föreningen. Kul att du uppskattade den.
Hälsningar,
Mona Wallin, webbredaktör på Naturskyddsföreningen
Skicka en kommentar