2011-73: Alan Moore & Kevin O'Neill: The League of Extraordinary Gentlemen: Century: 1969

Century: 1969 är fortsättningen på Century: 1910 och avslutningen på vad som från början var tänkt som ett album kommer i en tredje del.

Mina, Allan och Orlando kommer tillbaka till England (med hjälp av Nautilus) efter att ha blivit kontaktade för att reda ut ett mord som verkar involvera Oliver Haddo, en figur tämligen lik Aleister Crowley. Det verkar som om Haddo kan flytta sitt medvetande från en kropp till en annan via ritualer, och de anstränger sig för att förhindra att han ska kunna göra det fler gånger.

Som man kan vänta sig av ett album som utspelar sig i swinging London 1969 så förekommer det en del droger, och en väsentlig del av upplösningen utspelar sig under en tripp. Det är en naturligtvis tämligen flummigt och tyvärr känns hela det här albumet en smula avslaget.

Man får väl ta med i beräkningen att det här från början var tänkt som mittendelen av ett större album, men som det är nu får jag nog säga att det är det svagaste album jag läst från Alan Moore. Det betyder inte att det är dåligt, men det är inte lika magnifikt som de brukar vara.

Alan Moore & Kevin O'Neill: The League of Extraordinary Gentlemen: Century: 1969
Top Shelf Productions, 2011
opaginerad
ISBN: 978-1-60309-006-3

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, alan moore, kevin o'neill, the league of extraordinary gentlemen, century: 1969
Technorati tags: böcker, läsning, serier, alan moore, kevin o'neill, the league of extraordinary gentlemen, century: 1969
intressant.se

2011-72: Alice Munro: Nära hem

Alice Munro är en av de där författarna som brukar återkomma i spekulationerna inför nobelpriset varje år. Hon är helt klart bra på att teckna personer som man känner att man har insyn i och förstår hur de fungerar, och i något mindre grad även miljöer. På sätt och vis är miljöerna i novellerna lite frustrerande eftersom de är lite undanglidande och svårgripbara. Det är exempelvis väldigt svårt att få ordning på när en novell utspelar sig för miljön känns ofta svårdefinierat tidlös. Man får ofta ett intryck av att befinna sig ett antal decennium tillbaka i tiden men utan att kunna säga exakt när, för det saknas ofta explicita tidsmarkörer.

Vad novellerna däremot har väldigt lite av så är det handling. Det behöver inte nödvändigtvis vara ett problem, och som "slice of life"-texter är de här mycket välgjorda. Om man förväntar siga att det ska finnas en tydlig handling som tar en från punkt A till punkt B med en tydlig dramaturgi därimellan kan man däremot tänkas bli besviken. Jag tycker inte att det är något stort problem, för de här novellerna är definitivt värda att läsas. Det finns allt för mycket litteratur som fokuserar enbart på att berätta en historia, så det är trevligt med texter som för en gångs skull lägger fokus på ett annat ställe.

Alice Munro: Nära hem
Översättning: Karin Benecke
Pocketförlaget, 2010
377 sidor
ISBN: 978-91-86369-64-4

Andra bloggar om: böcker, läsning, noveller, alice munro, nära hem
Technorati tags: böcker, läsning, noveller, alice munro, nära hem
intressant.se

Science fiction- och fantasydag i Uppsala

Om du är intresserad av science fiction eller fantasy och har möjlighet att ta dig till Uppsala lördagen den femte november, missa då inte science fiction- och fantasydagen som arrangeras då. För det ytterst facila priset gratis får man träffa författarna Erik Granström och Anders Björkelid och flera illustratörer, serietecknare och översättare som jobbar med fantastisk litteratur. Det kommer att bli en del programpunkter men även det finns även möjlighet att träffa andra sf- och fantasyintresserade och knyta nya kontakter. Dessutom kommer Alvarfondens antikvariat att vara på plats och sälja billiga sf- och fantasyböcker.

Andra bloggar om: fantasy, science fiction, nova sf, sf-kongresser
Technorati tags: fantasy, science fiction, nova sf, sf-kongresser
intressant.se

2011-71: Harry Martinson: Aniara

Jag har läst Aniara en gång förut, men när vi skulle ha den i bokcirkeln var det lika bra att läsa om den igen eftersom det var ungefär tio år sedan förra gången och jag hade rätt dimmmiga minnesbilder av den, även om jag minns den som bra.

Det visade sig vara trevlig läsning även andra gången. Man kan ha invändningar om att en del av dikterna känns en smula enkla, men under bokcirkeln kom vi underfund med att det finns en del gömd struktur som man inte ser om man inte gräver djupare än i alla fall jag inte gör under normal läsning.

För den som inte vet det så är Aniara ett episkt diktverk (med varierande versmått) som berättar om det stora rymdskeppet Aniara som ska ta några tusen människor från Jorden till Mars eftersom Jorden har blivit förstörd. Under resan tvingas det ur kurs och blir skadat så att det inte går att ändra kursen tillbaka, med följd att Aniara istället rusar mot Lyrans stjärnbild många ljusår bort utan någon möjlighet till räddning. Människorna ombord måste komma överens med att de kommer att leva resten av sina liv på det här skeppet.

Aniara är tidvis som man kan ana väldigt mörk, men detta blandas upp med dikter som behandlar minnen från jorden som skänker lite positiv lyster åt det hela.

Jag gillar Aniara. Man får inte försöka ge sig på att förstå de tekniska "förklaringar" som ges utan bara se dem som markeringar av att det är något tekniskt; de innehåller inget vettigt, men om man bara släpper det och läser och lyssnar så är det vackert, storslaget och sorgligt.

Harry Martinson: Aniara
Bonniers, 1963 (originalet 1956)
171 sidor

Andra bloggar om: böcker, läsning, dikter, poesi, nobelpris, nobelpristagare, harry martinson, aniara, bokcirkel, sf, science fiction
Technorati tags: böcker, läsning, dikter, poesi, nobelpris, nobelpristagare, harry martinson, aniara, bokcirkel, sf, science fiction
intressant.se

2011-70: Åsa Ekström: Sayonara september 2

Jag läste den första delen av Sayonara september nyligen och kände mig lite ljum efter det så jag var inte säker på om jag skulle läsa nästa del eller inte. Å andra sidan hade jag lånat den från bibblan samtidigt som den första delen så jag hade den ändå till hands, och det är ingen större ansträngning att läsa en manga så jag började på den också.

Det visade sig att det var en mycket bra idé, för den andra delen är inte så lik den första delen. Medan del ett till stor del handlar om att sätta scenen med ungdomarna som precis börjar på serieskolan och i största allmänhet presentera personerna så handlar andra delen till stor del om Alex bakgrund. Samtidigt som eleverna på skolan får i uppgift att producera en serie på 24 sidor på 24 timmar (vilket naturligtivs leder till stress och ångest) så får vi parallellt med det berättelsen om Alex och hennes barndomskompis Miri som hennes kamrater drar fram. Miri mår inte bra och det här är en historia om ångest, självskadebeteende och den otillräcklighet och skuld som de i närheten av sådant känner. Det är ett mycket mörkare album än den första delen, och mycket bättre. Jag ser fram emot nästa del och hoppas att den blir lika bra som den andra (men än har den inte ens kommit ut).

Åsa Ekström: Sayonara september 2
Kartago Förlag, 2010
216 sidor
ISBN: 978-91-86003-71-5

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, manga, åsa ekström, sayonara september
Technorati tags: böcker, läsning, serier, manga, åsa ekström, sayonara september
intressant.se

2011-69: Ivan Bunin: Mitjas kärlek

Ivan Bunin fick nobelpriset i litteratur 1933, så som en del av mitt projekt att läsa något av varje nobelpristagare i litteratur behövde jag bocka av honom. Jag visste inget om honom så jag köpte första bästa bok jag stötte på, vilket visade sig vara en novellsamling.

Tyvärr får jag nog säga att de här novellerna inte har åldrats med någon större grace. Det jag tycker var den största behållningen var just bilderna från ett svunnet Ryssland. Det litterära intresset tycker jag var rätt begränsat. Bunin har en förkärlek för beskrivningar och långa vindlande meningar som kan göra texten en smula påfrestande ibland. Exemplet nedan är extremt, men jag letade inte för att hitta det:

Mitja själv insåg mycket väl, att ingenting kunde vara mer vanvettigt än detta: att skjuta sig, att krossa skallen, att med ens hejda ett kraftigt ungt hjärtas slag, att beröva sig tanke och känsla, att förlora syn och hörsel, att försvinna ur denna outsägligt skäna värld, som först nu i sin fullhet öppnat sig inför honom, att plötsligt och för alltid beröva sig all delaktighet i detta liv, där hon, Katja, fanns, där det var sommar med himmel, skyar, solsken och varm vind, att lämna denna värld med vaggande sädesfält, hemgården, byn, modern, syskonen, bondflickorna och de gamla tidskrifternas vackra dikter -- denna värld, där någonstans långt borta låg Sevastopol, Bajdary-porten, violettskimrande berg i solrök med tallar och bokar på sluttningar, där den breda, bländande vita vägen gick fram, där Livadias och Alupkas trädgårdar lågo, där sanden glödde och glimmade vid det klarblå havet, där barn solade sig och unga badande damer uppehöllo sig -- han såg Katja klädd i vit promenaddräkt under vit parasoll sitta bland rullstenarna alldeles invid vågskvalpet, som glittrade så skarpt i solen, att dess anblick framkallade ett ofrivilligt leende av lycka...

Notera att detta alltså är en mening. 30 komman, 1 kolon, 2 tankstreck och 1 ellips. Man får väl vara glad att han inte tog till semikolon och parenteser också.

Ivan Bunin: Mitjas kärlek
Översättning: Sigurd Agrell
Hugo Gebers Förlag, 1933
206 sidor

Andra bloggar om: böcker, läsning, nobelpris, nobelpristagare, ivan bunin, mitjas kärlek
Technorati tags: böcker, läsning, nobelpris, nobelpristagare, ivan bunin, mitjas kärlek
intressant.se

Nobelpriset i litteratur till Tomas Tranströmer

Även i år gick nobelpriset i litteratur till en författare som jag faktiskt redan läst, om än bara en bok och dessutom en tunn sådan (Den stora gåtan). Tomas Tranströmer är en författare som jag tänkt att jag skulle läsa mer av men det har inte blivit av, men nu har jag i alla fall skaffat mig ett exemplar av hans samlade dikter. Det fanns faktiskt två exemplar på bokhandeln på universitetsområdet när jag hade vägarna förbi den någon timme efter att Tranströmer presenterats som årets pristagare. Fascinerande att priset går till någon vars samlade produktion ryms i en enda volym, och dessutom en relativt tunn sådan för att vara "samlade verk": 510 sidor

Jag har precis tittat på Babels program om Tranströmer med anledning av nobelpriset och med ledning av det och vad jag minns av den korta diktsamling jag läst så är Tranströmer den sortens poet som jag har lätt att uppskatta, så jag ser fram emot att återstifta bekantskapen med honom.

Andra bloggar om: böcker, läsning, nobelpris, nobelpristagare, tomas tranströmer, dikter, poesi
Technorati tags: böcker, läsning, nobelpris, nobelpristagare, tomas tranströmer, dikter, poesi
intressant.se