Tornet känns som en fantasybok i början, men ganska snart blir det tydligt att världen det hela utspelar sig i innehåller diverse teknologiska artefakter. Människorna i boken vet inte hur sakerna fungerar eller varifrån de kommer men använder sakerna ändå.
Handlingen är uppdelad på två spår. Det ena följer ynglingen Garm som precis håller på att bli en duktig jägare för sin klan och drömmer om att få bli stammens kämpe i den kommande tävlingen. Med långa mellanrum, så långa att de det hela mest lever som sagor, anordnas en tävling mellan alla klaners främsta kämpar. Alla klaner samlas då kring det mytomspunna Tornet som sträcker sig mot himlen, och den som vinner ska klättra upp mot dess topp. Vad som händer med honom där vet man inte för han kommer aldrig tillbaka, men det betraktas i vilket fall som en stor ära både för klanen och för den enskilde vinnaren. För klanen har det även en annan innebörd, för den vinnande klanen får bo i staden till nästa tävling. Den klan som bott där fram till nu får istället återgå till ett nomadliv fram till nästa tävling.
Den andra handlingen kretsar kring flickan Heli som går i tempelskola intill Tornet för att lära sig om klanernas heliga skrifter. Hon är dock inte någon mönsterstudent. Istället för att lyssna på sina lärare drömmer hon sig igenom dagarna, och smiter sedan ner i de förbjudna källarsalarna under tornet för att se vad som finns där. De heliga skrifterna finns på väggarna i källaren, men det är tabu att läsa dem; istället förs de vidare muntligt mellan prästinnorna. Heli bryr sig inte om tabut, och upptäcker att det finns mer skrifter i källaren än vad som lärs ut i tempelskolan.
På ett plan kan man säga att boken är förutsägbar, för naturligtvis träffas Heli och Garm och fattar tycke för varandra, och naturligtvis handlar det mycket om att lista ut vad Tornet är och vad skrifterna döljer. Samtidigt tycker jag inte att det är något problem, för det hela är väl beskrivet och berättat med inlevelse. Egentligen handlar boken lika mycket om Heli och Garms inre resor som exakt vilka avslöjanden skrifterna i källaren ska ge.
Jag brukar vara lite försiktigt skeptisk mot böcker som ges ut på egna förlag, men Tornet är en utmärkt ungdomsbok i gränslandet mellan fantasy och science fiction. Jag ser fram emot nästa bok från En söt robot, för jag hoppas det blir fler.
Lars Östling: Tornet
En söt robot, 2011
232 sidor
ISBN: 978-91-979713-0-0
Andra bloggar om: böcker, läsning, sf, science fiction, lars östling, tornet
Technorati tags: böcker, läsning, sf, science fiction, lars östling, tornet
intressant.se
måndag, augusti 29, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hade önskat att sista biten fått mer utrymme, och att man inte bara blivit lämnad där när allt börjar; efter att jag läst ut boken kändes det som det blev mest ingenting med någonting
Kan hända att det blir en fortsättning...
/Författaren
...det är roligt och inspirerande när recensionerna blir bättre än man vågat hoppas, och då vågar man också satsa vidare!
/Författaren igen
Det låter bra med en fortsättning :)
Skicka en kommentar