2011-55: China Miéville: Embassytown

Efter att ha läst China Miévilles senaste roman Embassytown börjar jag misstänka att han håller på med något slags tematisk serie. Hans förra roman Kraken handlar mycket om skrivande på olika sätt, allt ifrån bläckfiskens bläck till ett monster gjort av bokstäver. I Embassytown handlar väldigt mycket om språk, men här i dess talade form.

Staden Embassytown är en liten mänsklig utpost på kanten av det kända universum. Här har människorna träffat på de underliga arieka som är en ras varelser som inte kan ljuga. De har en direkt koppling mellan verklighet, språk och tanke. Människorna har fortfarande svårt att kommunicera med dem, men det verkar som om de inte kan tala om saker som inte finns. Det är för den delen inte lätt att tala med dem alls, eftersom deras språk är så speciellt. De enda som kan kommunicera med dem är ett fåtal mänskliga Ambassadörer. Boken handlar om hur en ny Ambassadör anländer till Embassytown och bara genom att börja tala ställer allt på ände.

China Miéville är som vanligt mästerlig när det gäller att hitta på en ny värld som är mystisk, fascinerande och samtidigt verkar fullständigt naturlig. Även om mycket verkar väldigt underligt så känns det också helt sammanhängande och logiskt inom bokens ramar.

Även om bokens miljöer är intressanta så är det som verkligen fångar mig hur Miéville lyckas integrera en diskussion om språk i nästan varenda aspekt av boken. Förutom det uppenbara att språk är viktigt när människor ska kommunicera med utomjordingar, exots, så är som sagt språk något helt annat för Ariekei än vad det är för människor. Dessutom är Miéville en mycket medveten författare som inte bara använder språket för att berätta sin historia, han använder även språket för att få oss att inse att det här är en helt annan värld än den vi befinner oss i. Det förekommer ett flertal neologismer och ... öh... neogrammatismer? som till en början känns underliga men när man förstår vad de är och varför de ser ut som de gör ger ett extra djup åt berättelsen. Som bara ett exempel i mängden av hur mycket språk det finns överallt kan jag notera att Ariekei har gjort huvudpersonen Avice till en liknelse. Genom en av dem iscensatt händelse har hon blivit ett begrepp som de behöver för att referera till vissa företeelser.

Även själva handlingen är djupt rotad i språk, men jag tänker inte berätta exakt hur för det förstör faktiskt lite av det roliga med berättelsen.

Några av China Miévilles böcker har jag ibland tyckt varit lite jobbiga medan jag läst dem och sedan insett att jag uppskattat dem mer efter att jag läst ut dem och kunnat se hela berättelsen. Med Embassytown hade jag trevligt från början och gillade den bara mer allt eftersom jag läste. Det är inte någon direkt lättläst bok, men man får garanterat valuta för den ansträngning man lägger på den. Så här ska science fiction vara!

China Miéville: Embassytown
Macmillan, 2011
405 sidor
ISBN: 978-0-230-75431-7

Andra bloggar om: böcker, läsning, sf, science fiction, china miéville, embassytown
Technorati tags: böcker, läsning, sf, science fiction, china miéville, embassytown
intressant.se