2011-55: China Miéville: Embassytown

Efter att ha läst China Miévilles senaste roman Embassytown börjar jag misstänka att han håller på med något slags tematisk serie. Hans förra roman Kraken handlar mycket om skrivande på olika sätt, allt ifrån bläckfiskens bläck till ett monster gjort av bokstäver. I Embassytown handlar väldigt mycket om språk, men här i dess talade form.

Staden Embassytown är en liten mänsklig utpost på kanten av det kända universum. Här har människorna träffat på de underliga arieka som är en ras varelser som inte kan ljuga. De har en direkt koppling mellan verklighet, språk och tanke. Människorna har fortfarande svårt att kommunicera med dem, men det verkar som om de inte kan tala om saker som inte finns. Det är för den delen inte lätt att tala med dem alls, eftersom deras språk är så speciellt. De enda som kan kommunicera med dem är ett fåtal mänskliga Ambassadörer. Boken handlar om hur en ny Ambassadör anländer till Embassytown och bara genom att börja tala ställer allt på ände.

China Miéville är som vanligt mästerlig när det gäller att hitta på en ny värld som är mystisk, fascinerande och samtidigt verkar fullständigt naturlig. Även om mycket verkar väldigt underligt så känns det också helt sammanhängande och logiskt inom bokens ramar.

Även om bokens miljöer är intressanta så är det som verkligen fångar mig hur Miéville lyckas integrera en diskussion om språk i nästan varenda aspekt av boken. Förutom det uppenbara att språk är viktigt när människor ska kommunicera med utomjordingar, exots, så är som sagt språk något helt annat för Ariekei än vad det är för människor. Dessutom är Miéville en mycket medveten författare som inte bara använder språket för att berätta sin historia, han använder även språket för att få oss att inse att det här är en helt annan värld än den vi befinner oss i. Det förekommer ett flertal neologismer och ... öh... neogrammatismer? som till en början känns underliga men när man förstår vad de är och varför de ser ut som de gör ger ett extra djup åt berättelsen. Som bara ett exempel i mängden av hur mycket språk det finns överallt kan jag notera att Ariekei har gjort huvudpersonen Avice till en liknelse. Genom en av dem iscensatt händelse har hon blivit ett begrepp som de behöver för att referera till vissa företeelser.

Även själva handlingen är djupt rotad i språk, men jag tänker inte berätta exakt hur för det förstör faktiskt lite av det roliga med berättelsen.

Några av China Miévilles böcker har jag ibland tyckt varit lite jobbiga medan jag läst dem och sedan insett att jag uppskattat dem mer efter att jag läst ut dem och kunnat se hela berättelsen. Med Embassytown hade jag trevligt från början och gillade den bara mer allt eftersom jag läste. Det är inte någon direkt lättläst bok, men man får garanterat valuta för den ansträngning man lägger på den. Så här ska science fiction vara!

China Miéville: Embassytown
Macmillan, 2011
405 sidor
ISBN: 978-0-230-75431-7

Andra bloggar om: böcker, läsning, sf, science fiction, china miéville, embassytown
Technorati tags: böcker, läsning, sf, science fiction, china miéville, embassytown
intressant.se

2011-54: Johannes Heldén: Science fiction

Jag kan lika gärna börja den här recensionen med att säga att jag läser tämligen lite poesi, kanske en diktsamling om året eller så, och normalt sett håller jag mig till poesi av hyfsat klassiskt snitt. Jag har ingen koll på modern experimentell dikt, och det verkar vara vad det här är.

Här finns inga rim och ingen struktur (eller i alla fall ingen sådan som är uppenbar för mig). Syntaxen är även den ofta uppbruten. När jag läser känns det ofta som om jag famlar mot de bilder Heldén försöker visa mig men att jag oftast inte når ända fram till dem utan bara ser fragment av dem. Ibland skiner en vision igenom, men de flesta gånger ser jag bara brottstycken.

Som det är nu är det för vagt för att jag ska kunna uppskatta det helt. Enstaka glimrande formuleringar räcker inte för att bära upp stora stycken där jag känner att ord mest staplas på varandra. Det vore intressant att höra tankarna bakom den här konstruktionen, men jag gissar att jag skulle behöva tugga i mig en hel del mer poesi för att verkligen förstå hur det är tänkt.

Jag uppskattade bitar av texten, men på det stora hela kände jag mig rätt vilse. Till en stor del beror det antagligen på att jag är så ovan att läsa den här typen av texter, så det känns irrelevant att försöka säga om det är bra eller dålig, för det är helt uppenbart att jag inte förstår mig på den här sortens texter tillräckligt.

Johannes Heldén: Science fiction
Albert Bonniers, 2010
79 sidor
ISBN: 978-91-0-011968-3

Andra bloggar om: böcker, läsning, sf, science fiction, dikter, poesi, johannes heldén
Technorati tags: böcker, läsning, sf, science fiction, dikter, poesi, johannes heldén
intressant.se

2011-53: Natsuo Kirino: Real World

Det normala i en thriller är att perspektivet alternerar mellan ett antal olika personer, och även Real World är konstruerad på det sättet, men till skillnad från normalfallet så får varje bara ett eller två avsnitt som instället är rätt långt.

Personerna är fyra unga japanskor som är goda vänner även om de inbördes är rätt olika. De tillbringar dagarna med "cram school" under sommarlovet för att bättra på sina möjligheter i nästa årskurs istället för att ta ledigt från pluggandet ens under sommaren.

Dessutom förekommer grannen till en av dem, en pojke som de kallar Worm. En dag hittas hans mor mördad och de misstänker att han är skyldig. När han försvinner går de inte till polisen eller undviker honom utan börjar istället kommunicera med honom, främst via sms men även i verkligheten. Han ber en av dem att skriva ett manifest om mordet. Han har inga specifika åsikter om vad det ska innehålla, bara det verkar kreativt. Han framstår som tämligen vilsen och ute efter att revoltera mot något, men inte så noga med vad han revolterar mot. Flickorna i sin tur ser något spännande i den här rebellen och hjälper honom på olika sätt.

Jag får erkänna att jag ibland hade lite svårt att hålla reda på vilken av de fyra flickorna som var vilken, men jag tyckte i alla fall att boken var bra.

Natsuo Kirino: Real World (Riaru warudo)
Översättning: Philip Gabriel
Alfred A. Knopf, 2008 (originalet 2006)
208 sidor
ISBN: 978-0-307-26757-3

Andra bloggar om: böcker, läsning, natsuo kirino, real world
Technorati tags: böcker, läsning, natsuo kirino, real world
intressant.se

2011-52: John Kovalic: Dork Covenant

Dork Tower är kanske egentligen mer känd som webbserie, men den publiceras även på papper. Det här är den första samlingsvolymen, och den som inte omedelbart inser från omslaget vad det handlar om kommer antagligen inte heller att uppskatta mycket av humorn i albumet. Dork Tower är nog (med undantag för xkcd) den nördigaste serie jag stött på. På ett bra sätt, naturligtvis, för det här handlar om precis den sortens nördar som jag själv är, öh, var, äh, känner många av.

Den som tycker att teckningarna ser bekanta ut har antagligen stött på Munchkin, även det förtjänstfullt illustrerat av John Kovalic (men som spel betraktat inte speciellt lyckat).

John Kovalic: Dork Covenant
Dork Storm Press, 2005
157 sidor
ISBN: 1-930964-40-4

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, dork tower, dork covenant, john kovalic
Technorati tags: böcker, läsning, serier, dork tower, dork covenant, john kovalic
intressant.se

2011-51: Yoko Ogawa: Hotel Iris

Någonstans i en avkrok i Japan ligger det lilla familjehotellet Iris. Det drivs av sjuttonåriga Mari och hennes mor samt en inhyrd husa. Mari (som också är bokens berättare) har hoppat av skolan för att jobba på hotellet, men börjar känna sig instängd av moderns ständiga krav att hon ska vara på plats. Hotellet har sett bättre dagar och man får intrycket att det även gäller den kuststad där det ligger.

En kväll uppstår ett visst tumult på hotellet när en prostituerad skäller ut en äldre herre för något, utan att han tycks reagera alls mer än att kasta ut hennes saker ur sitt rum. Det hela slutar med attde båda avvisas från hotellet. Det hade kunnat sluta där, men när Mari senare ser mannen på stan kan hon inte låta bli att följa efter honom för att få reda på vem han är. Han visar sig vara en enstörig översättare och de inleder en hemlig relation där han leder henne till både njutning och smärta.

Deras relation är i grunden obalanserad och på sikt farlig, men Mari tycks gå in i den med öppna ögon, för att inte säga längtan. För hennes del tycks det vara tillräckligt att någon ser henne, som kontrast till moderns ständiga förutsättande att hon ska vara på plats och sköta allsköns saker med hotellet. Yoko Ogawa gör ett bra jobb med att presentera Maris syn på båda sidorna av den här situationen; hotellets tristess och ofrånkomlighet och översättarens lockelse trots (eller kanske rent av på grund av) hans farlighet.

Det här är en rätt annorlunda bok jämfört med En gåtfull vänskap som är vad jag tidigare läst av Ogawa, men de är båda mycket bra.

Yoko Ogawa: Hotel Iris (Hotel Iris)
Översättning: Stephen Snyder
Harvill Secker, 2010 (originalet 1996)
164 sidor
ISBN: 978-1-846-55403-2

Andra bloggar om: böcker, läsning, yoko ogawa, hotel iris
Technorati tags: böcker, läsning, yoko ogawa, hotel iris
intressant.se

2011-50: Helena Östlund: Flykten från Nova

Flykten från Nova är en sf-berättelse för ungdomar och man får väl säga att det märks. Det finns gott om ungdomsböcker som är fullt njutbara av både en ung och en vuxen publik, men det är tyvärr rätt tveksamt om man kan räkna Flykten från Nova till dem. Handlingen är tämligen enkel och har en del pekpinnar.

Att språket är enkelt har jag inga invändningar mot; det är en rimlig effekt av målgruppen. Att det bitvis är rätt stolpigt har jag svårare att överse med. Man skulle kunna hävda att det beror på att boken är berättad av bokens huvudperson som inte är speciellt gammal, men det känns inte som ett tillräckligt genomfört grepp för att det ska verka troligt.

Berättaren Stella sitter instängd för en psykos, men hon själv hävdar att hon är jagad av Zorach, mänsklighetens onda kraft. Motkraften Aisla, den goda kraften, finns inom henne. Varken hennes familj eller någon annan i den rätt sterila och utilitaristiska miljön på rymdstationen Nova tror på henne, förutom den hemlöse och mystiske Boi. Det låter som en aningen fantasifull teori, och det är precis vad alla andra behandlar det som. Stella tar så klart situationen i egna händer och får en del äventyr, men jag måste säga att utifrån hennes beskrivningar så har jag en viss förståelse för hennes omvärlds skepsis, oavsett om det senare visade sig att hon hade rätt eller inte.

Helena Östlund: Flykten från Nova
Wela Förlag, 2010
124 sidor
ISBN: 978-91-86061-12-6

Andra bloggar om: böcker, läsning, sf, science fiction, helena östlund, flykten från nova
Technorati tags: böcker, läsning, sf, science fiction, helena östlund, flykten från nova
intressant.se

2011-49: Ian McEwan: Cementträdgården

Cementträdgården är Ian McEwans första bok, men verkar inte ha varit översatt till svenska förrän nu. Den handlar om fyra barn som bor i ett gammalt hus i ett område alla flyttar ifrån för att det snart ska byggas en väg där. Fadern dör redan i inledningen, och rätt snart förstår man att även modern är sjukare än hon vill medge. Eftersom barnen inte har någon övrig familj så uppstår problem när modern dör, för barnen tror att de kommer att hamna i olika fosterhem om någon får reda på att deras föräldrar dött.

Det sista fadern gjorde innan han dog var att beställa hem en massa cement för att täcka trädgården med så att han skulle slippa ta hand om den. Barnen använder nu denna för att gjuta in modern i en kista de hittar i källaren.

Historien berättas av Jack som är femton. Hans två systrar Julie och Sue är sjutton och tretton och lillebror Tom är sex år. De tre äldre barnen klarar hjälpligt att ta hand om sig (även om huset snabbt förfaller mer än tidigare), men de måste också hålla ordning på Tom. Han är den som först visar tecken på att saker inte står rätt till genom att periodvis återfalla till bebisstadiet (om än påhejad av Julie). De övriga barnen har redan tidigare "lekt doktor" med Sue som patient, men efter föräldrarnas frånfälle tycks en erotisk underton löpa genom mycket av deras liv. Det hela ställs på sin spets när Julie skaffar sig en pojkvän som råkar få reda på vad barnen gömmer i källaren, och konfronterar dem med det.

Det här är en skruvad historia, men jag gillade den. Personteckningen är bra och det lilla man ser av miljöer är levande beskrivet (som Jack uppfattar det, vilket säkert påverkar beskrivningarna). Jag har tänkt läsa McEwan länge och den här boken gav mersmak så jag ska se till att leta upp någon mer.

Ian McEwan: Cementträdgården (The Cement Garden)
Översättning: Annika Preis
Brombergs, 2010 (originalet 1978)
168 sidor
ISBN: 978-91-7337-274-9

Andra bloggar om: böcker, läsning, ian mcewan, cementträdgården
Technorati tags: böcker, läsning, ian mcewan, cementträdgården
intressant.se

2011-48: Charles Stross: Rule 34

Rule 34 är uppföljaren till Stross tidigare Halting State som jag tycker är en av hans bättre, så jag har sett fram emot denna. Som tur var kan jag säga att Stross också levererar; det här är ytterligare en bra bok om de skotska poliserna. Den här gången utspelar sig däremot brottet inte i en virtuell verklighet utan i den vanliga, men det betyder inte att det är frikopplat från nätet - det är ju trots allt Stross vi talar om.

Titeln refererar till den polisenhet som står i centrum: den sysslar med brott som har med internet att göra, och en väsentlig del av dess verksamhet sysslar med att övervaka nätet. Som man kan vänta sig innebär det att de ägnar en hel del av sin tid åt att bevaka den allt mer kreativa porr som finns i nätets mörkare hörn.

Boken inleds med att en för polisen väl känd person hittas död i sitt hem i något som möjligen kan tolkas som en olycka under något slags exotiskt sex, men det verkar inte otroligt att någon tagit livet av honom och försökt få det att se ut som en olycka. Möjligen kan man tycka att det finns diskretare sätt att kamouflera ett brott än med Nicolau Ceaucescos lavemangsmaskin. Problemen stannar inte heller här utan ganska snart blir dödsfallen både fler och internationellt spridda. De fortsätter dock att vara väldigt underliga, om än på olika sätt.

Precis som sin föregångare är Rule 34 skriven i andra person. Det fungerar även här, men det känns inte riktigt lika naturligt när boken inte handlar om spel. Stross nöjer sig inte med att hitta på exotiska sätt att ha ihjäl folk, han målar över lag upp en bild av polisarbete om drygt tio år som är rätt skild från hur det ser ut idag, men som samtidigt inte känns otrolig. Det finns ett element av samtidssatir i beskrivningarna av framtiden, men Stross använder i första hand nutiden som ett verktyg för att titta på framtiden snarare än framtiden som en lins för att kommentera nutiden, och han gör det bra.

Charles Stross: Rule 34
Ace, 2011
358 sidor
ISBN: 978-0-441-02034-8

Andra bloggar om: böcker, läsning, sf, science fiction, charles stross, rule 34
Technorati tags: böcker, läsning, sf, science fiction, charles stross, rule 34
intressant.se

2011-47: Charlie Christensen: Voodoo vid vatten

Den nionde volymen av Arne Anka följer i stort sett samma spår som de föregående dragit upp. Arne och hans kompanjoner satiriserar det samtida Sverige, stundtals väldigt nära i tiden. Charlie Christensen är inte bara en utmärkt satiriker, han är också en fin tecknare. Man kan ha olika åsikter om de rätt extrema figurerna som står i seriens förgrund är snygga eller inte men det är ingen tvekan om att Christensen har full kontroll över vad han gör. Men framför allt: kolla in bakgrunderna i rutorna! Här finns lysande panoramor över både Stockholm och andra ställen.

Just detta med andra ställen är något som blir vanligare, för övrigt. I de tidiga albumen med Arne Anka så kretsade allt kring Zekes krog. Nu kan handlingen utan vidare avvika till andra tider och/eller platser, och även när den befinner sig i Stockholm är det inte alls säkert att den är på krogen. Det är nästan så att man kan ana att Christensen börjar känna sig lite fast i sin egen skapelses berömmelse och försöker stöpa om den till något nytt utan att börja om från scratch. Med tanke på att den sentida Arne Anka är väl så vass som i sin ungdom så ser jag inga problem med de tendenserna.

Charlie Christensen: Voodoo vid vatten (Arne Anka 9)
Kartago, 2011
143 sidor
ISBN: 978-91-86003-81-4

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, arne anka, charlie christensen, voodoo vid vatten
Technorati tags: böcker, läsning, serier, arne anka, charlie christensen, voodoo vid vatten
intressant.se

2011-46: James Wood: How Fiction Works

Jag har läst en hel del litteraturvetenskapliga texter, men när jag började läsa How Fiction Works insåg jag att det mesta jag läst tidigare i första hand koncentrerat sig på innehållet i texterna, intertextualitet, spekulationer om författarens intentioner och annat liknande. En stor del av den här boken diskuterar istället vilken effekt enstaka ord kan ha genom att plockar isär meningar och fundera på vad de olika orden får för effekt och varför.

Det var inte riktigt vad jag väntat mig när jag började läsa, och det var en trevlig omväxling. Här finns de andra typerna av diskussioner också, men diskussionen om hela verket kommer logiskt efter diskussionen om vad enstaka ord får för funktion.

Det här är en ganska tunn och lättläst volym som inte går allt för mycket på djupet utan snarare ger en överblick över litteraturvetenskapens olika sidor, men jag tycker att den var riktigt intressant. Det valda perspektivet borde innebära att jag inte skulle hitta så mycket nytt i den, men jag tyckte att den kändes fräsch.

James Wood: How Fiction Works
Vintage, 2009
194 sidor
ISBN: 978-1-845-95093-4

Andra bloggar om: böcker, läsning, litteraturvetenskap, facklitteratur, james wood, how fiction works
Technorati tags: böcker, läsning, litteraturvetenskap, facklitteratur, james wood, how fiction works
intressant.se