2011-41: Caroline L. Jensen: Vargsläkte

När jag först hörde talas om Vargsläkte (som presenteras som del ett av serien "Lykanthropos") blev jag inte jätteintresserad eftersom jag inte tycker att varulvar är de mest intressanta monstren som finns, men jag har för vana att läsa det mesta som publiceras inom svensk fantastik, så det var klart att jag skulle läsa den här också. Och tur var väl det, för det visade sig vara en riktigt bra bok.

Vera har haft en lite orolig uppväxt efter att hennes pappa bara försvann en dag, efter att ha sprungit ut i natten när hon var barn och inte kommit tillbaka. Nu återvänder hon till mormor Ylvas hotell för att hjälpa till med diverse renovering. Hotellet ligger i den lilla semesterorten Jämnviken som jag uppfattar som placerad på skånekusten någonstans, även om jag är osäker på om det verkligen specificeras exakt.

Persongalleriet inkluderar även Agnes och Cordelia (två gamla tanter som känt mormodern i alla tider), Ragnar (en knarkare som är Agnes barnbarn och en synnerligen otrevlig typ), Mehmet Persson (en färgstark person som driver en affär för "magi" och krimskrams i Jämnviken), Julaporn (en driven kvinna som äger den lokala thairestaurangen) och Mai (Julaporns sextonåriga dotter).

Berättelsen börjar ganska långsamt men är både språkligt och kanske framför allt karaktäriseringsmässigt riktigt bra så det gör inget att man inte kastas handlöst framåt i handlingen. Istället får man de olika personerna och deras inbördes relationer presenterade på ett effektivt sätt, och det är aldrig några problem att hålla ordning på vem som är vem. Det visar sig också snart att människorna i det lilla Jämnviken har fler kopplingar till varandra än man skulle kunna tro, och framför allt har de fler hemligheter. Här finns gamla oförrätter, spöken, droger, magi, sex och varulvar: kort sagt något åt alla.

Även om det hela tiden kommer fram nya saker så tycker jag att det hela tiden är rimligt och trovärdigt presenterat. Det som verkligen gör det hela riktigt bra är att det rätt tidigt står klart att det inte är någon som är god eller ond i den här boken. Ylva må vara en varulv, men det gör henne inte uppenbart ond, och det är dessutom i huvudsak Veras och Ylvas perspektiv som presenteras i texten så det är lätt att identifiera sig med dem.

Andra personer kämpar mot Ylva, men de presenteras också på en gråskala istället för som goda (för att de vill ha ihjäl varulven) eller onda (för att de vill ha ihjäl huvudpersonen). Det här verkar mycket lovande inför fortsättningen, och Vargsläkte är mycket läsbar redan på egna ben. I princip är det en avslutad historia med en epilog som öppnar för en fortsättning som är kopplad till den här boken utan att man känner sig lurad på slutet.

För att vara en varulvsroman så innehåller den här förvånande lite varulvar, men det känns inte som en brist. Den innehåller istället en väl sammanfogad värld med skinnvändare (varulvarna), häxor, magi, spöken och annat som gör det hela till ett mycket större och intressantare projekt än den monsteraction jag först trodde att det skulle vara.

Caroline L. Jensen: Vargsläkte
Ord Text Mening, 2011
376 sidor
ISBN: 978-91-978953-5-4

Andra bloggar om: böcker, läsning, skräck, fantasy, caroline l. jensen, vargsläkte
Technorati tags: böcker, läsning, skräck, fantasy, caroline l. jensen, vargsläkte
intressant.se