Inlägg
China Miévilles senaste bok The City & the City utspelar sig nästan i vår värld. Den utspelar sig i två fiktiva städer, Besźel och Ul Qoma, men kring dem tycks världen se ut som den vi lever i. Man får inte reda på exakt var de här städerna ligger, men av de ledtrådar man får kan man sluta sig till att det måste vara någonstans på Balkan, i Turkiet, eller någonstans där i trakten. Besźel ger ett slaviskt öststatsintryck medan Ul Qoma känns lite mer islamisk.Sǻ långt är det inget konstigt. Det som är underligt är städernas topologi, för de ligger inuti varandra. Dock inte så enkelt som Rom och Vatikanstaten, eller ens som Baarle-Hertog. Städerna ligger på varandra, i varandra, kring varandra -- och samtidigt är de skilda från varandra. Om man försöker ringa in den ena staden så får man med åtminstone det allra mesta av den andra också, oavsett vilken av dem man väljer. Det finns delar ytan som bara tillhör den ena staden, andra ytor som tillhör den andra. Det finns ytor som är "crosshatched", och därmed ingår i båda städerna.
Det i sig kanske inte heller är så konstigt, utan det är hur människorna i städerna betraktar sina städer som är det intressanta. Människorna i Besźel har en klädstil, arkitektur, och så vidare, och människorna i Ul Qoma har en annan. Den som bor i Besźel ser bara det som hör till hens stad. Detta är en mer eller mindre medveten gallring, även om den inympas i barn från en tidig ålder. Invånarna är medvetna om den andra staden och "oser" den och dess invånare. Samtidigt finns det alltså gator som är gemensamma, och där måste man se till att man oser den andra stadens invånare och bilar, samtidigt som man ser till att inte krocka med dem. Det här oseendet är djupt rotat i städernas kultur, men det är inte allt. Den som bryter mot det och interagerar med någon eller något från den andra staden begår breach, och då kommer organisationen Breach att ta hand om dem. Ingen som hamnat i breach har hörts av igen.
Det går däremot att resa från den ena staden till den andra. Det finns en gränspostering mitt i städerna där man kan gå in, passera gränsen, och sedan gå tillbaka ut igen på samma ställe, men då befinna sig i den andra staden. Det innebär att man plötsligen ska ose de hus och människor man nyss såg, och vice versa.
Denna mystiska bakgrund är vad som ligger till grund för berättelsen. Handlingen är en relativt enkel deckarberättelse, men den är samtidigt ett effektivt verktyg för att låta läsaren få se hur konceptet med de två städerna hänger ihop utan att uttryckligen behöva berätta allting. Människornas metoder för att leva sitt liv mitt i två städer men kontinuerligt undvika att se den ena är dock naturligtvis bokens centrala metafor, och som sådan mycket intressantare än handlingen i sig, även om den naturligtvis i hög grad också handlar just om denna uppdelning.
Den som är analytisk lagt kan roa sig med att läsa den här boken som en metafor om ungefär vad som helst: män och kvinnors svårigheter att se varandras situationer, hur unga och gamla lever i olika världar, Turkiets dikotomi med en sekulär västerländsk stat och en islamisk stat och en massa annat.
Det här är en bok som det lönar sig att fundera på, och jag kan tänka mig att den ger ett bra utbyte till den som läser om den. Den är dock intressant även första gången man läser den, och det tycker jag absolut att man bör göra.
China Miéville: The City & the City
Macmillan, 2009
312 sidor
ISBN: 978-0-230-74191-1
Andra bloggar om: böcker, läsning, deckare, china miéville, the city and the city
Technorati tags: böcker, läsning, deckare, china miéville, the city and the cityintressant.se
