... men hemma

När jag kom hem visade det sig däremot att Martin råkat bryta benet när han hoppat studsmatta, så nu är han gipsad från foten till knät. De skulle titta närmare på röntgenbilderna till imorgon, men med lite tur så slipper han åka på återbesök och få gipset förlängt upp till ljumsken. Men i vilket fall ska ha ha gipset på i fem veckor...

[Uppdatering: korrigerat rubriken; David har naturligtvis rätt]

Inga problem borta...

Nu är jag tillbaka hemma igen efter att ha varit i Stockholm sedan i måndags och hållit kurs. Vi hade en del strul med labbutrustningen men själva övningarna fungerade bra när vi väl lyckades få ihop en uppsättning datorer som fungerade som de skulle.

På tågen på hemvägen lyckades jag, helt utan planering från någon av oss, hamna i stolen intill Camillas bror. Snyggt jobbat, SJ.

Städning? Glöm det!

Samtidigt som vi fick vår Squeezebox fick vi en teknisk pryl till som jag inte hunnit skriva om än, nämligen en Roomba. Det är en dammsugare som man inte behöver hålla på att dra runt. I själva verket är det en liten robot.

Den kör runt på golvet själv och suger upp skräp den hittar. Visserligen ser den inte så smart ut när den åker kors och tvärs, men å andra sidan kan man låta den hållas en timme eller så i ett rum medan man gör något annat. Den har en liten roterande borste i kanten som puttar fram skräp som ligger längs väggarna, så tanken är att den ska kunna komma åt överallt utom precis längst in i hörnen. Roomban är lite bredare än ett vanligt dammsugarmunstycke så det finns säkert något enstaka prång den inte kommer in i (bakom skrivbordet, exempelvis). Å andra sidan är den inte så många centimeter hög, så den smiter med lätthet in under soffan och städar. Vi har bara kört den några gånger än så det är svårt att bedöma hur rent den håller, men att döma av hur mycket damm den samlar upp på en körning så gör den helt klart nytta.

En trevlig sak med Roomban är att den inte har någon påse som ska bytas ideligen. Istället samlar den dammet i en löstagbar bunke baktill som man bara snäpper av och tömmer efter varje körning. Det fungerar utmärkt, och som en extra bonus har man chansen att se om den råkat suga upp något som inte är skräp.

Den mörka bananformade saken överst på bilden är tryckkänslig, så den känner av när den åker emot något och styr åt ett annat håll. Jag skulle tro att den är försiktigare mot möblerna än vad jag är när jag dammsuger. Den har även något slags sensorer på undersidan, så man kan låta den dammsuga på övervåningen utan att den åker ner för trappen.

Den kan inte ta hand om allt städjobb (själva trappen klarar den inte, exempelvis), men om man låter den städa regelbundet (medan man är på jobbet, så slipper man höra den) så kan man nog vänta rätt länge med att göra något manuellt. Som om vi nu inte gjorde det redan...

Andra bloggar om: roomba, städning, dammsugare

Squeezebox

Idag har vi fått vår Squeezebox! Nu kan vi lyssna på musik i vardagsrummet igen, och mycket smidigare än förut. Bara genom att klicka på fjärrkontrollen kan vi nu välja mellan all musik vi har, utan att behöva leta fram rätt CD eller så. Mycket trevligt!

Nästa steg blir att gå igenom alla CD vi har och se till att allt finns rippat och sparat på datorn, och sedan packa ner skivorna i en låda i källaren.

Andra bloggar om: musik, squeezebox

Lurad

Förutom japanskakursen jag går så har jag även lyssnat en del på japanska medan jag cyklat till och från jobbet, och det har fungerat jättebra. I praktiken har jag fått ungefär en halvtimme gratis pluggande varje dag.

För några dagar sedan började det bli rimligt att cykla till jobbet utan mössa, och då upptäckte jag att det inte alls fungerade att lyssna längre, för vindbruset överröstade talet på alla rimliga ljudnivåer.

Idag har jag köpt ett par nya lurar med kåpor som förhoppningsvis ska vara vindsäkra, så nu borde jag kunna plugga på cykel igen.

Först försökte jag titta på lurar på Expert. De hade några modeller varav en verkade vettig. De ville dock inte packa upp den så att jag kunde titta på den. Jag fortsatte till Teknikmagasinet som visade sig ha exakt samma lurar och packade gärna upp dem så att jag kunde prova. Tack vare det fick de sälja dem till mig istället för Expert. Att de sedan var 100:- billigare var ju inte fel det heller.

Fortfarande lite vinter

Idag var vi ute vid Svartåmynningen och tittade på fåglar. Det ligger fortfarande is på stora delar av Roxen, även om det även finns öppet vatten. Änderna börjar komma tillbaka nu (gräsand, bläsand, kricka, vigg, knipa, storskrake, en ensam skedand) och gäss finns det också en del (till och med ett par vitkindade gäss).

Vadarna verkar inte riktigt ha kommit än, däremot. Vi såg tofsvipor, en strandskata och en rödbena.

Rovfåglar fanns det fler av. Vi såg åtminstone två bruna kärrhökar, en fiskgjuse, en sparvhök och två havsörnar (en utfärgad och en ungfågel).

Andra bloggar om: fåglar, fågelskådning, svartåmynningen

Runstenar

Idag tog jag en cykeltur i vårsolen och passade på att lägga ut två geocachear (som inte har blivit godkända än, så jag kan inte länka till dem). Jag åkte hemifrån och bort till Vikingstad, och passade också på att titta till två runstenar på vägen: Östergötlands runinskrifter 105 och Östergötlands runinskrifter 238.

Andra bloggar om: geocaching, runstenar, historia

Alan Moore: V for vendetta

För ett tag sedan läste jag Watchmen av Alan Moore och Dave Gibbons. Den är en av de bästa och mest innehållsrika serier jag har läst, så jag har spanat lite efter mer av Alan Moore.

Nu har jag läst V for vendetta (vilket är den svenska översättningen, trots titeln). Det är bara att konstatera att den är lika bra, och att fortsätta att hålla utkik efter fler verk av Alan Moore.

Boken utspelar sig i vad som när boken skrevs var en alternativ framtid (den är skriven under mitten av 1980-talet och utspelar sig 1997). Världen har klarat sig igenom ett kärnvapenkrig som England slapp undan. Situationen är dock inte så trevlig i alla fall, eftersom man fått en totalitär fascistdiktatur med starka inslag av övervakning á la 1984.

In på scenen träder nu V, en terrorist utklädd till Guy Fawkes. Han börjar med att spränga parlamentet och rädda en ung flicka, Evey, som håller på att bli våldtagen av polisen. Han tar hand om henne samtidigt som han fortsätter att attackera statsapparaten. Han opererar helt själv, men planerar och genomför fortfarande väldigt sofistikerade attentat som inte bara lyckas utan som även får staten att tappa ansiktet. Evey hjälper V med ett av uppdragen, men deklarerar sedan att hon inte vill vara med mer. V påverkar henne starkt även senare, men jag tänker inte avslöja hur.

V framstår inte riktigt som en typisk superhjälteseriehjälte, men han är i vilket fall mycket bra på det han gör. Han har inga problem att övermanna några poliser på en gång, och han planerar åtskilliga komplicerade attentat utan problem. Till en början får man inte reda på någonting om vem han verkligen är, och hans identitet fortsätter att vara ett mysterium. En del saker ur hans bakgrund avslöjas, men inte vem han verkligen är.

Till en början framstår V som en kämpe för den goda sidan, även om han har våldsamma metoder och börjar med att spränga parlamentet. Det står helt klart att han vill störta den fascistiska staten till förmån för anarki, men det framgår också att han inte tar någon som helst hänsyn till de människor som står i vägen för det målet. Kan vi se honom som god trots det, eller är han lika rutten som staten han kämpar mot? Det är inte lätt att veta, och Alan Moore tänker inte tala om det för oss. Hans uttalade mål är att få oss att tänka, inte att tala om hur det borde vara. Och det tycker jag att han lyckas med.

Förutom själva handlingen så finns det ofta en massa information (ibland viktig, ibland skoj detaljer) undangömd som detaljer och bakgrunder i bilderna. Dessutom är det vanligt att V citerar diverse klassiska verk mer eller mindre uppenbart, för den som vill roa sig med att sitta och hitta paralleller till andra verk.

Förutom själva serien innehåller också den svenska upplagan en artikel av Alan Moore där han diskuterar serien och dess bakgrund.

Så här bra serier är det inte så ofta man stöter på, men jag läser gärna mer om jag kan hitta dem!

Alan Moore & David Lloyd: V for vendetta
Vertigo, 2005
Översättning Göran Semb
286 sidor.
ISBN: 9172697105

Tomtesäsongen slut

Nu har jag tagit ner de sista tomtarna för i år (tror jag). Det satt visst två små magnetiska tomtar kvar på kylskåpet. Det sitter å andra sidan så mycket magnetiska saker på kylskåpet att man knappt kan vara säker på att det är ett kylskåp, så det är lätt att missa saker där. Kylskåpsdörren är definitivt inte ett bra ställe för minneslappar man vill vara säker på att se...

Den första perssonska lästävlingen avslutad

Vid årsskiftet påbörjade vi en lästävling som skulle pågå i ett kvartal, så den är slut nu. När man läst ut en bok så ritar på lite på sin stapel, och den som läser flest sidor totalt vinner (naturligtvis) en bok.

De som inte normalt läser riktigt lika mycket som jag har fått en multiplikator för sina sidantal för att göra det jämnare.

Resultat:

Henrik: 7330
Cecilia: 6930
Hans: 6660
Farfar: 4400
Camilla: 3310

Andra bloggar om: böcker, läsning