Lästa böcker 2010

Under 2010 läste jag ut 100 böcker (60 på svenska, 40 på engelska). Jag brukar sikta på 100, så det blev visst för en gångs skull precis rätt. Jag försöker även läsa fem nobelpristagare som jag inte läst tidigare så att jag ska komma ikapp någon gång. I år blev det sex stycken:

• Björnstjerne Björnson (1903): Synnöve Solbakken
  
• Eugene O'Neill (1936): Long Day's Journey Into Night
  
• Halldor Kiljan Laxness (1955): Salka Valka: Du vinträd rena
  
• Saint-John Perse (1960): Jord vindar hav
  
• Gao Xingjian (2000): En ensam människas bibel
  
• Mario Vargas Llosa (2010): Den stygga flickans rackartyg, Det gröna huset
  

I och med det så har jag läst mer än hälften av litteraturpristagarna (54 av 107). Jag lyckades även för första gången läsa årets nobelpristagare innan priset avslöjades (med bara några veckors marginal, men dock).

Jag läste rätt många seriealbum förra året (med mina mått mätt, åtminstone), och nästan alla var bra för att inte säga mycket bra. Jag kan inte säga att jag är ett skvatt förvånad, för nästan alla var säkra kort. Till att börja med inledde jag året med andra halvan av Sandman-sviten av Neil Gaiman (första halvan läste jag i slutet av året innan). Dessutom har jag läst ett antal verk av Alan Moore (The League of Extraordinary Gentlemen, V for vendetta) och ett par album i Locke & Key-serien av Joe Hill, och till slut avrundade jag det hela med Scott McClouds lysande serieanalys Understanding Comics. 2010 var helt klart ett lyckat serieår för min läsning även om de flesta volymerna jag läste var äldre.

Jag noterade förra året att det var kul att det kom ut bra svensk fantastik. Det är extra kul att kunna säga samma sak igen: Anders Björkelids Eldbärare, Anders Fagers Svenska kulter, John Ajvide Lindqvists Lilla stjärna och Nene Ormes Udda verklighet är alla riktigt bra, så det verkar som om bokutgivningen är på gång. Tyvärr är det sämre med novelltidskrifterna: Jules Verne-Magasinet, Mitrania, Minotauren och Nova SF har alla lagt ner eller legat på is under året, så det enda som kvarstår är Eskapix. För den som vill skriva fantastiknoveller i Sverige ser läget med andra ord rätt mörkt ut.

Bland de utländska titlarna var de bästa Ian McDonalds The Dervish House, Ali Shaws Flickan med glasfötter, Markus Zusaks Jokern, Les Murrays Den svarta hunden och China Miévilles The City & the City och Kraken.

2010 i bilder:



Andra bloggar om: böcker, läsning, statistik
Technorati tags: böcker, läsning, statistik
intressant.se

2010-100: Paolo Bacigalupi: The Windup Girl

The Windup Girl har legat på min läslista ett bra tag. Det låter som en intressant historia och många har skrivit positivt om den. Dessutom vann den nebulapriset. När till slut sedan LSFF valde den som bokcirkelbok (eftersom den även delade hugopriset med China Miévilles The City & the City) så blev jag ju till slut tvungen att läsa den. En bok som får dela ett pris med The City & the City måste rimligen vara läsvärd.

Det kändes som ett rimligt antagande från start, åtminstone. Rent prosamässigt kan jag inte säga att jag har några invändningar men det finns inte heller något att bli speciellt upphetsad över. Det jag tycker att boken är bäst på är miljön. Premissen är en framtid där fossila bränslen har tagit slut, men det är inte det enda problemet. Här finns också bioterrorister vars attacker spritt konstruerade sjukdomar över jorden och här finns androider som fungerar som slavar.

Titelns windup girl tillhör dessa new people och betraktas som bäst som en undermänniska, oftast som ett föremål. Just hon är en nöjesmodell ursprungligen konstruerad åt en rik japan men som nu fungerar som prostituerad i Thailand (där hela boken för övrigt utspelar sig).

Just "windup" är för övrigt väldigt signifikant. I brist på fossila bränslen drivs en massa saker numer av fjädrar som då och då måste dras upp. För stora saker kan det göras av megodonter som är ett slags genmanipulerade elefanter som används som drivkraft. När det handlar om mindre saker kan man man få dem uppdragna av personer som går runt och säljer tjänsten att dra upp saker. Tyvärr är det så att samtidigt som miljön är bokens styrka är den också ett problem. Energi och bristen på det är något som diskuteras regelbundet i boken, och de fjädrar som används för att lagra energi nämns ideligen. Samtidigt verkar det inte vara en enda människa som tänkt på något så enkelt och lågteknologiskt som ett vindkraftverk.

Min primära invändning mot boken är dock att personerna i den är rätt trista och att man som läsare inte känner sig engagerad i dem. Det fanns egentligen ingen punkt i boken där jag kände att jag var tvungen att läsa vidare för att jag var intresserad av att få reda på vad som hände eller för att jag brydde mig om personerna i boken. Om boken inte varit bokmötesbok så hade jag inte läst ut den, och jag undrar vad de som röstat fram den till att vinna både hugo- och nebulapriset egentligen såg i den.

Paolo Bacigalupi: The Windup Girl
Night Shade Books, 2009
359 sidor
ISBN: 978-1-59780-158-4

Andra bloggar om: böcker, läsning, sf, science fiction, paolo bacigalupi, the windup girl
Technorati tags: böcker, läsning, sf, science fiction, paolo bacigalupi, the windup girl
intressant.se

Avbruten: A. L. Kennedy: Day

Alfred Day är en i mängden som ska vara med som statist i en film om andra världskriget som ska spelas in strax efter kriget, 1949. Han var även med i det riktiga kriget och boken verkar tänka sig att blanda ihop nutid och dåtid, riktigt krig och filmat krig. Tyvärr är ihopblandat precis vad det blir, för jag får inte rätsida på vad som är vad.

Berättandet alternerar mellan vanligt berättande i tredje person och kursiverat berättande i första person som ska vara Days tankar. Tyvärr så är tempus- och typsnittsskillnaderna allt som finns; de olika styckena känns i övrigt väldigt lika. Båda grupperna gräver ner sig i Alfreds velande om ungefär allt han ska ta sig för och inte minst vad han har tagit sig för tidigare. Det känns som om boken aldrig kommer någon vart.

A. L. Kennedy: Day
Översättning: Marianne Öjerskog
Bastion, 2008 (originalet 2007)
315 sidor (jag gav upp efter 104)
ISBN: 978-91-976744-1-6

Andra bloggar om: böcker, läsning, a. l. kennedy, day
Technorati tags: böcker, läsning, a. l. kennedy, day
intressant.se

Catahyas novellpris 2010

Föreningen Catahya delar för fjärde året ut sitt pris till bästa svenskspråkiga novell från föregående år i någon av genrerna sf, fantasy eller skräck. Årets vinnare (för 2009) är Anders Fager med novellen "Mormors resa" från novellsamlingen Svenska kulter. Juryns motivering är

"Mormors resa" är en originell och överraskande skräcknovell om två bröder som reser genom Europa för att hämta hem mormor till resten av familjen. Med ett intensivt språk plockar Anders Fager långsamt isär fasaden och det som började som en liten otäck reva i verkligheten har till slut växt till en avgrund.

Juryn bestod av mig, Maria Nygård och Camilla Jönsson.

Andra bloggar om: läsning, noveller, priser, catahya, sf, science fiction, fantasy, skräck, anders fager, svenska kulter
Technorati tags: läsning, noveller, priser, catahya, sf, science fiction, fantasy, skräck, anders fager, svenska kulter
intressant.se

2010-99: Naturskyddsföreningen: Vem ska bort?

Utifrån frågan "vem ska bort?" som Brasse brukade ställa i "Fem myror är fler än fyra elefanter" diskuterar SNF i årets årsbok utrotning av arter och kringliggande problem.

En av de intressantaste artiklarna tyckte jag var den om vargarna. Den tittar både på Sverige och Yellowstones nationalpark i USA, båda två områden där vargen har varit utrotad och senare återkommit och undersöker vilka effekter det har haft på den övriga faunan och floran. Det finns inte tillräckligt mycket data för att uttala sig säkert, men man kan i alla fall se att det finns vinnare och förlorare med att vargen återkommer. Vissa arter som hjortar i Yellowstone och älgar i Sverige går tillbaka eftersom vargen äter dem, men å andra sidan har de tidigare funnits i extremt höga koncentrationer. Arter som lever av as får ett uppsving eftersom vargen lämnar rester efter sig.

Andra artiklar handlar om exempelvis hur många arter kan hitta sina biotoper på oväntade ställen som banvallar eller kraftledningsgator eller hur till synes obskyra arter kan bidra med kunskap som kan bli mediciner eller annat.

Naturskyddsföreningen: Vem ska bort?
SNF, 2010
168 sidor
ISBN: 978-91-558-0039-0

Andra bloggar om: böcker, läsning, snf, naturskyddsföreningen, vem ska bort?
Technorati tags: böcker, läsning, snf, naturskyddsföreningen, vem ska bort?
intressant.se

2010-98: Katarina Mazetti: Mitt liv som pingvin

Mitt liv som pingvin handlar om en gruppresa till Antarktis och de människor som åker med den. Det är en brokig samling människor, naturligtvis. Wilma är en tämlingen ung kvinna som är positiv till allt, men (visar det sig) möjligen som självförsvar. Tomas har gett sig iväg på resan i akt och mening att begå självmord någonstans bland pingvinerna på Antarktis efter att hans fru tagit barnen och flyttat till sin nye amerikanske man. Alba är en äldre kvinna som tar för sig av livet, och ser till att det blir som hon vill. Förutom dessa tre som får sägas vara huvudpersonerna finns en grupp äldre män som är med på resan för att skåda fåglar, ett par äldre kvinnor som är med för att hitta varsin änkling och diverse andra.

Handlingen inleds med att Wilma nästan missar hela resan vid starten i Sverige, runt hela turen till Antarktis och tillbaka till Sydamerika igen. Det är dock inte resan som är vad boken handlar om, utan personerna. Det är deras interaktioner och observationer av varandra som gör boken, och bitvis är de riktigt träffsäkra. Kapitlen är omväxlande skrivna ur olika personers synvinklar, så man får se hur olika personer kan uppfatta samma sak på olika sätt.

Det kan också noteras att de flesta av kapitlen är skrivna utifrån Wilma, Tomas eller Alba, men det förekommer att även andra personer har fokus. I de flesta om inte alla dessa undantag så är dock texten kursiv, och det framgår av ett förord att det är helt ok för läsaren att betrakta dessa kapitel som extra utbroderingar och hoppa över dem (författaren erkänner sig själv hoppa över naturskildringar och slagsmål).

Boken är inte överdrivet djuplodande men bitvis är observationerna personerna gör av varandra riktigt bra och texten är lite underfundig och smårolig. Ingen stor litteratur, men helt ok underhållning.

Katarina Mazetti: Mitt liv som pingvin
Alfabeta, 2008
224 sidor
ISBN: 978-91-501-0943-6

Andra bloggar om: böcker, läsning, katarina mazetti, mitt liv som pingvin
Technorati tags: böcker, läsning, katarina mazetti, mitt liv som pingvin
intressant.se

2010-97: Svenska Turistföreningen: Nära äventyr (årsbok 2010)

Svenska Turistföreningens årsbok brukar ha ett tema och så även i år, men den här gången känns det mer spretigt än vanligt. Temat, om man nu kan kalla det för det, är att visa upp föreningens lokala kretsföreningar och vad de sysslar med. Effekten blir att årets årsbok i väldigt hög grad framstår som ett ovanligt tjockt nummer av tidskriften Turist. På ett sätt är det inget konstigt med det, för om man läser det finstilta i början så är årsboken faktiskt årets sista nummer av Turist och har så varit i ett flertal år. Känslan i årsboken brukar dock vara en annan, med ett mer sammanhållande tema.

Samtidigt kan jag inte säga att artiklarna i årsboken är så mycket annorlunda än de brukar vara, det är bara att man har svårare att se något sammanhang mellan dem. Bilderna är som de brukar bra (mest foton, några akvareller); det som möjligen kan skilja (jag har inte kontrollräknat) är att årets upplaga innehåller ovanligt många bilder på människor eftersom temat fokuserar på de lokala kretsarna och deras medlemmar.

Ingen dålig årsbok, men inte heller någon av de bättre.

Svenska Turistföreningen: Nära äventyr (årsbok 2010)
Svenska Turistföreningen, 2010
207 sidor
ISSN: 0283-2976

Andra bloggar om: böcker, läsning, stf, svenska turistföreningen, nära äventyr
Technorati tags: böcker, läsning, stf, svenska turistföreningen, nära äventyr
intressant.se

2010-96: Jean-Claude Forest: Barbarella

Barbarella är en fransk tecknad serie om en rymdhjältinna som lyckas ta sig igenom diverse äventyr utan några större problem och framför allt utan några större mängder kläder. I någon mening kanske Barbarella kan sägas vara ett startskott för de vuxenserier som man i Sverige åtminstone förr kunde se i exempelvis Tung Metall och andra tidskrifter.

På samma gång är det fascinerande att se hur en serie som är känd för allt sex den innehåller i själva verket innehåller så lite sex. Eller, tja, den innehåller en del sex men just inget av det syns i bild. På samma sätt förekommer det en hel del naket - för att vara exakt en massa naken Barbarella - men man ser väldigt lite av henne också, för hon har nästan alltid en arm eller något annat strategiskt placerad. Det är nästan så att man kan undra varför den här serien fått ett så grundmurat rykte som sexig, för på den fronten är det egentligen rätt glest.

Vad värre är så finns det synnerligen lite av något annat också. Handlingen är minst sagt sparsmakad: Barbarella träffar på ett hot, Barbarella övervinner hotet på ett eller annat sätt (som oftast innebär att hon vid något tillfälle tar av sig kläderna), och Barbarella drar vidare till nästa hot som inte har så mycket med det förra att göra. Man behöver inte ha speciellt långt minne när man läser, för saker och personer som uppträdde för mer än några få sidor bakåt kommer inte tillbaka. Som berättelse ligger det hela på lägsta B-filmsnivå, komplett med imbecilla saker som lufthajar och underjordsrymdskepp. Som av en händelse är det en rätt passande jämförelse, för Barbarella är filmad, med Jane Fonda i huvudrollen (som synes på omslaget).

Teckningarna tycker jag är rätt charmiga. De är i en stil som ser ut att vara ritade i en hast, men samtidigt är de väl anpassade till historien. Man kan väl i princip säga att serien är svartvit, men av någon anledning så har teckningarna också fått färgläggning i en färg. Vilken färg som använts varierar, men varje färg (lila, gul, grön, blå) används i ett antal sidor innan nästa kommer.

Om man ska se till de rent tekniska aspekterna av hur seriemediat används så är det tyvärr dåligt, även med hänsyn tagen till seriens ålder. Det är exempelvis gott om scener där Barbarella eller någon annan pratar högt för att läsarna ska ha en chans att hänga med i de krumbukter som handlingen tar sig. Det hade varit bättre med förklarande textrutor istället för omotiverade repliker riktade till ingen, men bäst blir det naturligtvis om man kan visa bakgrundshistorien i bild istället för att återberätta den.

Som serie är Barbarella alltså ett misslyckande, och som berättelse är den heller inte något att ha. Som konstverk tycker jag att den är rätt OK, om än inte lysande. Så varför har den så fått ett sådant rykte och överlevt som ett slags sexikon? Att den blev filmad lär ju rimligen ha hjälpt, men det är väl också värt att påpeka att trots B-filmsestetiken och det ständiga anspelandet på sex så är det Barbarella som inbjuder till (för att inte säga kräver) sex och även bortsett från den aspekten så framställs hon som en tämligen framåt och rimligt kapabel kvinna. När Barbarella publicerades hade "den kvinnliga vågen" börjat skölja in över sciencefictiongenren, men den hade inte kommit speciellt långt och Barbarellas tidiga starka kvinnliga huvudperson kan nog därmed vara en annan anledning till varför verket blivit så känt.

Jean-Claude Forest: Barbarella
Grove Press, 1966 (originalet 1964)
68 sidor

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, jean-claude forest, barbarella, sex, sf, science fiction
Technorati tags: böcker, läsning, serier, jean-claude forest, barbarella, sex, sf, science fiction
intressant.se

2010-95: Markus Zusak: Jokern

Jokern är ett recensionsexemplar som kom i min brevlåda utan att jag bett om det och utan att jag hade en aning om vad det var för bok. Mitt första intryck av baksidestexten var att det skulle vara om inte en deckare så i alla fall något åt det hållet. Det var kanske inte helt fel, men speciellt rätt var det nog inte heller.

Huvudpersonen Ed Kennedy är ett misslyckande. Han lever på att köra taxi (trots att han är ett år yngre än han borde för att göra det). Han har visserligen ett jobb, men det finns ingen utvecklingspotential och chefen ser till att driva honom stenhårt med både dag- och nattpass. Han är kär i sin bästa vän, men hon är inte intresserad av honom på det sättet. Hans sociala liv centreras kring återkommande kortspel. Den enda i hans familj som han har speciellt mycket kontakt med är hans mamma, och hon verkar inte ens tycka om honom.

Ed blir indragen i ett bankrån, men det verkar som om rånaren är världens klantigaste, och när han till slut lämnar banken så tappar han sin pistol på väg mot den skrotbil han tvingat till sig nycklarna till från Eds kompis Marv. Ed följer efter, plockar upp pistolen, fångar in rånaren och blir en lokal hjälte.

Ett tag senare får Ed ett spelkort i posten. På det är det skrivet tre addresser och tre klockslag. Ed åker dit och ser människor som på olika sätt far illa, och får för sig att hjälpa till. Uppdragen varierar i svårighetsgrad, och när de är slut kommer det nya kort utan någon indikation på vem det är som skickar dem.

Ed inser att han måste gripa in i olika främlingars liv för att hjälpa dem, men det är inte alltid till en början uppenbart vad det är de egentligen behöver hjälp med. Ibland är det inte ens uppenbart vem det är han ska hjälpa. Det detektivarbete Ed behöver göra här (samt frågan om vem som skickar korten) är de deckarelement som finns i boken, men de är inte det viktiga.

Bokens kärna är de människor som Ed träffar på. De är sinsemellan väldigt olika, men de har det gemensamt att de har något slags problem; ofta (men inte alltid) något som drabbat dem utan deras egen förskyllan. Det visar sig att det inte bara är Ed som är känner sig utanför och misslyckad; världen är full av människor som har problem som är svåra att ta tag i även om de kan tyckas enkla. Det är lätt att gå ner sig i gamla hjulspår.

Alla de här människorna målas som personer som känns verkliga, Språkligt är boken kanske inte så upphetsande, men jag tycker inte heller att den har några direkta problem. Lite grann som i en Jonas Gardell-föreställning så varvas allvaret med humor. Här handlar det inte om direkta skratt, men boken är lite underfundigt rolig rätt ofta. Jag tycker inte att slutet var fullt ut lyckat, men det förtar inte att boken trots det var en riktigt positiv överraskning.

Markus Zusak: Jokern (The Messenger)
Översättning: Anna Strandberg
B. Wahlström, 2010 (originalet 2002)
348 sidor
ISBN: 978-91-32-15891-9

Andra bloggar om: böcker, läsning, markus zusak, jokern
Technorati tags: böcker, läsning, markus zusak, jokern
intressant.se

2010-94: Mario Vargas Llosa: Det gröna huset

Den senaste bok vi tagit oss an i vår bokcirkel är årets nobelpristagare Mario Vargas Llosas andra roman, Det gröna huset. Den fick ett tämligen blandat mottagande, får man väl säga. En kommentar som väl får sägas sammanfatta diskussionen var "det var en bra bok, men jag tyckte inte om den".

Boken utspelar sig på några olika ställen. Man kan sammanfatta med att den utspelar sig i djungeln och i en stad, även om det egentligen är mer än två ställen. Tidsmässigt kom vi inte riktigt fram till hur lång tid den spänner över eftersom det inte anges uttryckliga datum, men det handlar om ett par tre årtionden.

Berättandet följer grovt fem olika trådar som återkommer ett antal gånger vardera i en fix ordning. Här finns ett ganska stort antal personer, och för att göra det hela ytterligare lite mer komplicerat så har en del av dem namn som är snarlika andras, och Llosa alternerar mellan att kalla personer vid namn och med något slags titel ("djungelkvinnan", "harpospelaren", "sergeanten", etc).

Det "gröna huset" i titeln är en bordell som en av huvudpersonerna bygger upp och driver, och som sedermera både brinner ner och startas om. Den går som en grön röd tråd genom berättelsen i och med att många personer har något slags relation till den. Personerna i historien tecknas inte så väldigt ingående och berättelsens konstruktion gör inget för att göra det lätt för läsaren att hålla isär dem och komma dem nära, så det känns naturligt att snarare kalla detta för en berättelse om det gröna huset, staden och djungeln lika mycket som en berättelse om människorna.

Det här är en bok som kräver att läsaren jobbar med att dechiffrera den. Jag var inte beredd på det från början och nöjde mig med att flyta med berättelsefloden och titta på sceneriet, vilket väl får sägas fungera. En annan läsare hade gått mer i närkamp med texten för att lista ut hur den hängde ihop, men hade istället problem med att se de övergripande dragen. Jag tror att det här är en bok som har mycket att ge vid en omläsning.

Mario Vargas Llosa: Det gröna huset (La casa verde)
Översättning: Jens Nordenhök
Norstedt, 2010 (första svenska 1979, originalet 1965)
425 sidor
ISBN: 978-91-1-303634-2

Andra bloggar om: böcker, läsning, nobelpris, nobelpristagare, bokcirkel, mario vargas llosa, det gröna huset
Technorati tags: böcker, läsning, nobelpris, nobelpristagare, bokcirkel, mario vargas llosa, det gröna huset
intressant.se