2010-77: Gao Xingjian: En ensam människas bibel

När man läser En ensam människas bibel är det lätt att dra slutsatsen att det här är en väldigt självbiografisk bok; huvudpersonen är en exilkines som bor i Paris och skriver om sina upplevelser under kulturrevolutionen i Kina på 1960-talet, samtidigt som han tillbringar mycket tid i hotellrum under diverse litterära arrangemang. När man börjar närma sig slutet framgår dock att det kanske inte är så enkelt, eftersom ett av kapitlen består av att författaren i boken argumenterar med sig själv om huruvida huvudpersonen i boken han skriver är han själv eller inte.

- Nu räcker det! säger han.

- Vadå räcker? frågar du.

- Nu räcker det! säger han. Gör slut på honom!

- Vem pratar du om? Vem ska göra slut på vem?

- Han, vetja! Den där han, som har flutit ur din penna! Gör slut på honom!

Du säger att du inte är författaren.

- Vem är författaren dä?

Det är inte lätt att säga. Han själv kanske? De är ingenting annat än hans medvetande.

- Vad kommer att hända med dig då? När han försvinner måste väl du också försvinna?

Du säger att du kan spela en passiv roll som läsare, precis som publiken på teatern. Den han som förekommer i boken har ingenting med dig att göra.

Han säger att du är bra på att slingra dig.

Det är helt klart att Xingjian vill problematisera bilden av boken som självbiografisk även om den vid en första anblick framstår som det. Jag vet inte i hur stor utsträckning den överensstämmer med hans verkliga upplevelser och i hur stor grad de bara fått bilda fond för uppdiktade händelser i motsvarande tid och miljö. Det spelar egentligen ingen roll.

Som i viss mån framgår av stycket ovan så har boken två huvudpersoner: en i nutid och en i dåtid. Den som befinner sig i bokens nu refereras till som "du" och de kapitel som handlar om honom berättas i presens. Den huvudperson som befinner sig i dåtiden kallas för "han" vilket ger en lite större distans, och de kapitlen berättas också i imperfekt. Det här kan låta rörigt men i praktiken fungerar det riktigt bra, och gör att det är lätt att se vilken version av huvudpersonen man läser om (det finns inga tidsangivelser på kapitlen, men normalt sett alternerar de). Språket i övrigt är funktionellt och lättläst, men utan större utsmyckningar.

Bokens nutid består främst av diskussioner mellan huvudpersonen och diverse kvinnor som han umgås med, oftast tillfälligt och sexuellt. Han tycks ha ett stort behov av sex, men samtidigt svårt att knyta an till någon på ett djupare plan. Geografiskt utspelar sig den här halvan av boken mest i diverse hotellrum i anknytning till litterär konferenser och liknande.

Parallellt berättas om hans ungdomstid under kulturrevolutionen. Jag vet tyvärr inte mycket om den perioden, men här framgår tydligt att det handlade mycket om att inte bara revolutionär utan att vara mest revolutionär, samtidigt som det gällde att inte sticka ut så att man blev föremål för några partifunktionärers misstankar. Utrensningarna av misshagliga element pågick hela tiden och kunde drabba vem som helst, och ovanpå det krävde kulturrevolutionen att onyttiga element som författare skulle skolas om genom arbete på någon avlägsen bondgård.

I praktiken innebär allt detta en konstant osäkerhet, brist på livsmedel och svårigheter att bilda och upprätthålla en familj eftersom vem som helst när som helst kan bli utrensad eller förflyttad. Den här situationen präglar naturligtvis den som lever under den, och detta sitter kvar även hos författarens moderna version.

Jag tyckte att den här boken var väl värd att läsa, både som ett personporträtt av en person som genomlever en turbulent tid och vad det gör med honom och som en historisk (om än fragmentarisk) översikt över den tiden.

Gao Xingjian: En ensam människas bibel (Yige ren de shengjing)
Översättning: Göran Malmqvist
Atlantis, 2000 (originalet 1999)
446 sidor
ISBN: 91-7486-515-3

Andra bloggar om: böcker, läsning, gao xingjian, en ensam människas bibel, nobelpris, nobelpristagare
Technorati tags: böcker, läsning, gao xingjian, en ensam människas bibel, nobelpris, nobelpristagare
intressant.se

Ny bok från John Ajvide Lindqvist!

Jag läser just på John Ajvide Lindqvists facebooksida att han snart kommer ut med en ny bok igen, fastän det inte var länge sedan Lilla stjärna kom ut. Den här gången är det dock inte en roman utan en samling med både noveller och andra texter. Exempelvis kommer Tindalos ut i en tillgänglig utgåva (tidigare har den gått som julföljetong i DN). Helt klart något att se fram mot i vintermörkret!

Andra bloggar om: böcker, läsning, skräck, john ajvide lindqvist, låt de gamla drömmarna dö, tindalos, noveller
Technorati tags: böcker, läsning, skräck, john ajvide lindqvist, låt de gamla drömmarna dö, tindalos, noveller
intressant.se

2010-76: Alan Moore: The League of Extraordinary Gentlemen: Century: 1910

I Century: 1910 hoppar handlingen tillbaka till ungefär samma tidsperiod som tidigare, men nu som titeln antyder strax efter sekelskiftet. Det börjar bli lite oroligt i London eftersom en mordvåg drar genom staden - kan det vara Jack the Ripper som är tillbaka?

Parallellt med det följer vi Nemos dotter som överger sin åldrade far och slår sig ner i Londons sämre kvarter där hon kämpar för att överleva utan att ha kontakt med fadern eller hans underhuggare. Det går inte helt smärtfritt. Hennes berättelse berättas i bild, samtidigt som en annan kvinna figurerar i bakgrunden och sjunger en sång som anspelar på vad som händer i bild. Tydligen så är dessa sånger baserade på Tolvskillingsoperan, men eftersom jag inte sett den kan jag inte kommentera hur nära originalet de ligger.

Jag tycker att det här albumet verkar lovande, men samtidigt känns det väldigt tydligt att det inte är ett avslutat verk i sig. Tanken var att den tredje riktiga volymen i serien (om man bortser från Black Dossier) skulle bestå av tre berättelser i olika tider, men för att den inte skulle ta alldeles för lång tid att producera så publiceras den som tre separata album. Detta är alltså tekniskt sett volym ett av volym tre.

Alan Moore: The League of Extraordinary Gentlemen: Century: 1910
Illustrerad av Kevin O'Neill
Top Shelf/Knockabout, 2009
opaginerad
ISBN: 978-0-86166-160-2

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, alan moore, kevin o'neill, the league of extraordinary gentlemen, century: 1910
Technorati tags: böcker, läsning, serier, alan moore, kevin o'neill, the league of extraordinary gentlemen, century: 1910
intressant.se

2010-75: Alan Moore: The League of Extraordinary Gentlemen: Black Dossier

Det här är det tredje albumet i serien som gavs ut, men om jag har förstått rätt så är tanken att man ska kunna läsa det fristående. Jag misstänker att det är lite si och så med hur bra det går, dock. Den som inte läst de tidigare albumen kommer nog att bli rätt förvirrad ibland.

Black Dossier utspelar sig 1958 i ett England där Big Brother från 1984 är verklighet och det politiska klimatet alltså inte speciellt fritt, milt uttryckt. Mina och Allan är här inte heller speciellt mycket för den sittande regeringen utan agerar till stor den efter eget huvud. De får händerna på en dossier med information, och det är den som handlingen sedan kretsar kring. De vill ha den kvar medan andra försöker få tag i den för att ta tillbaka den. Dossiern tjänar också som ramhandling för hela albumet; berättandet alternerar mellan normala serieavsnitt om Mina och Allan samt berättande texter tagna ur dossiern (ofta med anteckningar från tidigare läsare i marginalerna).

Det här greppet gör att det går att klämma in ganska stora mängder exposition i albumet utan att det känns onaturligt, och det gör att vi här får en rejäl fördjupning av världen. Jag har sett flera omnämna det här albumet som det svagaste i serien, men jag gillar det.

Alan Moore: The League of Extraordinary Gentlemen: Black Dossier
Illustrerad av Kevin O'Neill
America's Best Comics, 2007
opaginerad
ISBN: 978-1-4012-007-8

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, alan moore, the league of extraordinary gentlemen, black dossier, kevin o'neill
Technorati tags: böcker, läsning, serier, alan moore, the league of extraordinary gentlemen, black dossier, kevin o'neill
intressant.se

Piratkopiering är bra för försäljningen

Underground är en serie skriven av Jeff Parker och tecknad av Steve Lieber. Det har talats en del om den, och den fick en positiv recension på BoingBoing. Ett litet tag senare var det någon som scannade hela albumet och publicerade bilderna på 4chan.

Istället för att drabbas av panik så deltog Steve Lieber i diskussionstråden på 4chan och pratade med fans och andra intresserade istället för att skrika om att filerna skulle tas bort.

Steve har också publicerat grafer över försäljningssiffror som visar effekten av den positiva recensionen och när hela albumet publicerades gratis på 4chan. Det är rätt övertygande siffror, minst sagt. Som en effekt av det, får man anta, så finns även hela Underground att ladda ner gratis från hemsidan förutom att det som vanligt går att köpa i pappersform. Den som vill kan lämna ett bidrag, men det är frivilligt.

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, piratkopiering, 4chan, boingboing, underground, steve lieber, jeff parker
Technorati tags: böcker, läsning, serier, piratkopiering, 4chan, boingboing, underground, steve lieber, jeff parker
intressant.se

2010-74: Gerald Murnane: Slätterna

Huvudpersonen, tillika berättaren, i den här boken är filmskapare, eller åtminstone är det vad han själv säger. I praktiken ser vi honom aldrig göra någon film. Han bestämmer sig för att resa till det inre av Australien för att göra en dokumentärfilm. Där finns ett antal rika personer som låter konstnärer av olika slag bo hos sig, och han får en av dem som mecenat för sitt filmprojekt.

Tanken är att han ska förbereda filmen, men det verkar som om han tillbringar den mesta tiden i mecenatens enorma bibliotek med att tråna över mecenatens dotter och fundera på hur han ska få henne att läsa vad han skriver. Det är väldigt mycket som inte händer. Han pratar aldrig med dottern. Han gör aldrig någon film. Mecenaten tycks aldrig kommentera att det aldrig händer något med filmen, och på det hela taget verkar det inte hända någonting alls.

Så är det här en tråkig och innehållslös bok? Nej, faktiskt inte. Jag har svårt att förklara exakt vad det är som gör den intressant, för den här sammanfattningen låter tämligen tråkig, men jag hade aldrig tråkigt medan jag läste. Även landskapet är svårgripbart på ett liknande sätt. När man läser får man en känsla av oändliga rymder av öppet landskap precis som jag tänker mig det inre av Australien (utan att egentligen veta speciellt mycket om det) men i texten finns väldigt lite av miljöbeskrivningar.

Min slutsats får alltså bli att det här är en bok som jag tycker var väl läsvärd, men inte kan förklara varför. Det kanske rent av är intressant i sig?

Gerald Murnane: Slätterna (The Plains)
Översättning: Caj Lundgren
Albert Bonniers Förlag, 2005 (originalet 1982)
140 sidor
ISBN: 91-0-010324-1

Andra bloggar om: böcker, läsning, gerald murnane, slätterna
Technorati tags: böcker, läsning, gerald murnane, slätterna
intressant.se

2010-73: Saint-John Perse: Jord vindar hav

Sedan ett tag tillbaka håller jag på med projektet att läsa något av varje nobelpristagare i litteratur, och för att ha en chans att komma ikapp försöker jag läsa fem nya nobelpristagare varje år. Den senaste i raden är den franske poeten Saint-John Perse (en pseudonym för Alexis Leger).

Den poesi han presenteras med i den här volymen är väldigt annorlunda, en av de mest särpräglade röster jag har stött på på länge. Det är naturligtvis en merit, men det är också sant att den här volymen ger läsaren en del huvudbry. Jag är osäker på om dikterna ska läsas som absurdistiska bilder eller om det finns en mening i dem som ligger fördold bakom fler lager av metaforer än jag mäktar med att dechiffrera. Det känns lite grann som att läsa ett kaleidoskop, och inte sällan med lika stora chanser att få grepp om det stora sammanhanget.

Här är ett exempel:

Piskknallarna lossa på nya gator lass av okläckta olyckor.

[...]

Ett barn sorgset som apornas död -- äldre syster av stor skönhet -- erbjöd oss en vaktel i en rosenröd sidensko.

...Ensamhet! Blå ägg som en stor sjöfågel lägger, och på morgonen havsbukten översållad av gyllne citroner! Det var i går!

Saint-John Perse: Jord vindar hav
Översättning: Erik Lindgren
Bonniers, 1960
137 sidor

Andra bloggar om: böcker, läsning, dikter, poesi, saint-john perse, jord vindar hav, nobelpris, nobelpristagare
Technorati tags: böcker, läsning, dikter, poesi, saint-john perse, jord vindar hav, nobelpris, nobelpristagare
intressant.se

2010-72: Steve Sem-Sandberg: De fattiga i Łódź

De fattiga i Łódź är en dokumentärroman, och som sådan är den naturligtvis ett mischmasch av fakta och fiktion eftersom det inte går att veta exakt vad som hände i alla skeden utan att ha varit med själv, och antagligen inte ens då. I just det här fallet så baserar sig en stor del av texten på den så kallade gettokrönikan som är ett slags dagbok över hela gettot, skriven av ett flertal personer tillsammans.

Łódź var en av de städer i Polen där nazisterna instiftade ett getto, en stadsdel där judar bodde avskilda från resten av världen, men inte riktigt under samma förhållanden som i ett koncentrationsläger. Till att börja med lever man nästan som förut, om än instängda. Maten är lite knapp, men det är trots allt krig och lite ransonering är inte så förvånande. Med tiden blir det dock allt sämre och ransonerna av mat, ved och allt annat minskar till näst intill ingenting och allmän misär inträder.

Det är dock inte i första hand de eländiga förhållandena i gettot som är vad boken handlar om i första hand. När nazisterna stänger gettot så vill de också ha en kontaktperson gentemot judarna, någon som de kan interagera med och som sedan kommer att gå deras ärenden inom gettot. Detta uppdrag faller på äldsten Mordechai Chaim Rumkowski.

Till en början handlar det mest om administrativa saker, men med tiden blir hans uppdrag allt besvärligare. Nazisterna bestämmer att alla barn ska avlägsnas ur gettot (för att skickas till koncentrationsläger, även om det inte uttalas) eftersom de inte bidrar till produktionen och det faller på Rumkowski att meddela detta till gettots befolkning. Han försöker motverka det hela genom att sätta allt yngre barn i arbete så att de inte ska kunna sägas vara tärande utan faktiskt vara en del av produktionsapparaten, men det finns en praktisk gräns för hur små barn man kan placera i en fabrik och låtsas att de gör nytta, hur gärna man än vill.

Rumkowski blir naturligtvis ingen populär person i gettot eftersom det är han som får klä skott för alla påbud som kommer från nazisterna. Från andra hållet är nazisterna ofta inte heller nöjda med honom eftersom han faktiskt gör vad han kan för att skydda "sina judar" så gott han kan, och det uppfattas naturligtvis av tyskarna som att han obstruerar. Genom historien har bilden av Rumkowski varit att han varit en stor medlöpare, men i den här boken får man en något mer nyanserad bild. Det vore att ta i att att hävda att han presenteras som en sympatisk person, men det framgår dock att han försöker göra vad han faktiskt tror är bäst för judarna, givet de begränsade resurser och brist på möjligheter han har till sitt förfogande.

Vid en första anblick så ser den här boken kompakt och tung ut, men jag tycker att den var förvånande lättläst. Det är inte alltid lätt att hålla reda på alla personer (trots ett persongalleri på slutet), men i många fall är det inte heller väsentligt att veta exakt vilka alla är. Det är i första hand Rumkowskis interaktioner med resten av befolkningen i gettot som är i fokus, men inte på individnivå. Man ska inte sticka under stol med att det förekommer en hel del misär i boken så läsningen kan ibland bli en smula jobbig för det, men samtidigt visar den också på människors obändliga styrka att stå emot förtryck.

De fattiga i Łódź vann Augustpriset 2009. Jag har inte läst någon av de andra böckerna som var nominerade, men jag tycker att detta är en värdig vinnare.

Steve Sem-Sandberg: De fattiga i Łódź
Bonnier Pocket, 2009
662 sidor
ISBN: 978-91-7429-106-3

Andra bloggar om: böcker, läsning, steve sem-sandberg, de fattiga i łódź
Technorati tags: böcker, läsning, steve sem-sandberg, de fattiga i łódź
intressant.se

2010-71: Alan Moore: The League of Extraordinary Gentlemen Volume Two

I den här andra volymen i serien så består "the league" fortfarande av samma medlemmar och tidpunkten är densamma i den första volymen (vilket, vad jag förstår, inte gäller senare volymer i serien). Handlingsmässigt är den däremot fristående.

Temat med att knyta ihop en massa fiktiva världar fortsätter. I det här albumet är det huvudsakliga hotet de trebenta marsvarelserna från H. G. Wells The War of the Worlds, och precis som man kan vänta sig så har Alan Moore vridit på historien lite så att det på ytan ser ut som om den följer sin normala mall, men det finns väsentliga skillnader.

På slutet av albumet finns (som vanligt med Alan Moore) ett avsnitt med text. I det här fallet är det en reseberättelse där Mina Murray (med sällskap) reser världen runt och besöker den ena platsen mer bisarr än den andra. Varje avsnitt behandlar en världsdel, och man hinner säkert besöka något hundratal olika platser som (tror jag, i alla fall) är fiktiva allihop och skohornade in i den mytologi som League-världen skapar. En del av kombinationerna blir riktigt underhållande, men det är inte utan att det här avsnittet känns onödigt långt, för det saknar i princip drivande handling och består i princip av en lång uppräkning av hur man reste och vad man träffade på. Det är (och, ska sägas, presenteras som) en reseguidebok snarare än normal fiktion.

På det hela taget tycker jag dock att det här albumet är bättre än det förra (även om det förra inte var dåligt). Det ägnar inte en massa tid åt att presentera konceptet och dra ihop huvudpersonerna utan kastar sig direkt in i handlingen, och det är en vinst. Det kan medges att det första kapitlet (som utspelas på Mars, komplett med dialog på marsianska) kanske inte är så lättsmält förrän i efterhand, men överlag känns det här albumet både tajtare och mörkare än sin föregångare.

Alan Moore: The League of Extraordinary Gentlemen Volume Two
America's Best Comics, 2003
opaginerad
ISBN: 1-4012-0118-0

Andra bloggar om: böcker, läsare, alan moore, kevin o'neill, the league of extraordinary gentlemen, serier
Technorati tags: böcker, läsare, alan moore, kevin o'neill, the league of extraordinary gentlemen, serier
intressant.se

2010-70: Bei Dao: Lek för själar

Den här diktsamlingen innehåller egentligen bara hälften så mycket material som den ser ut att göra, eftersom den är upplagd så att den har de kinesiska originaldikterna på vänstersidorna och svenska översättningar på högersidorna. För de flesta av oss räcker det alltså att läsa varannan sida.

Tidvis kan den här diktsamlingen kännas lite opersonlig, för den pratar sällan eller aldrig om specifika personer utan bara om en omgivning. Ett "jag" förekommer regelbundet i dikterna, men ges inte någon skepnad man kan fästa sig vid.

Det jag tycker är de här dikternas behållning är deras bildspråk. Det är vackert och illustrativt, och inte sällan lite oväntat:

Att köra bil

melodin sliter sig loss från de vibrerande strängarna

svävar med dimman ut genom bilfönstret

förenas med mina förfäders själar

[...]

Bei Dao: Lek för själar (Kai suo)
Översättning: Göran Malmqvist
Norstedt, 2001 (originalet 2001)
111 sidor
ISBN: 91-1-300924-9

Andra bloggar om: böcker, läsning, bei dao, lek för själar, dikter, poesi
Technorati tags: böcker, läsning, bei dao, lek för själar, dikter, poesi
intressant.se

2010-69: Maria Wetterstrand: Den nya gröna vågen

Den här boken känns som en lite udda fågel i floden av miljörelaterade böcker, för den är nästan totalt befriad från undergångsstämning och uppmaningar om att alla måste göra si eller så. Istället fokuserar Wetterstrand konsistent på vad som går bra och lyfter fram bra exempel på hur man kan få till miljö- eller klimatsmarta lösningar utan att det blir krångligt eller dyrt.

Jag tycker också att det känns förtroendeingivande när hon påpekar att hon visserligen gör vad hon kan själv, men också att hon då och då fuskar och inte följer sina egna föresatser. Att sätta upp en realistisk förebild som faktiskt folk kan känna att de har möjlighet att leva upp till har nog större chans att ge framgång än vackra idealistiska visioner, för då blir man mest bara trött.

Den här boken lyckas faktiskt vara både inspirerande och informativ. Rekommenderas för den som är det minsta intresserad av miljön (även om de som egentligen behöver läsa den naturligtvis är de som inte bryr sig).

Maria Wetterstrand: Den nya gröna vågen
Forum, 2010
182 sidor
ISBN: 978-91-37-13590-8

Andra bloggar om: böcker, läsning, maria wetterstrand, miljö, den nya gröna vågen
Technorati tags: böcker, läsning, maria wetterstrand, miljö, den nya gröna vågen
intressant.se

2010-68: Ngugi wa Thiong'o & Ngugi wa Mirii: I will Marry when I want

Pjäsen I will Marry when I want handlar om fattiga människor på landsbygden i Kenya. När boken börjar bor Kiguunda och Wangeci i ett litet hus med sin dotter. De gillar inte att hon går ut med sonen till Kioi, en rik man, för de anser att rika ändå kommer att gifta sig med rika och att fattiga bör hålla sig till fattiga. De tillhör dock inte själva de allra fattigaste, för marken deras hus står på äger de faktiskt. Lagfarten hänger på väggen, och figurerar genomgående i handlingen.

Det visar sig dock att Kioi är intresserad av att köpa deras mark, men istället för att göra det rakt av övertalar han Kiguunda och Wangeci att de borde gifta sig i en kristen kyrka. Det kostar en massa pengar som han kan stå till tjänst med att låna ut i sin bank, med lagfarten som säkerhet. Naturligtvis slutar det hela med att de inte kan betala tillbaka.

Det pågår en hel del argumenterande i pjäsen. Kiguunda och hans fru argumenterar både med dottern, sina grannar och Kioi. Det känns som om alla de som argumenterar från underläge trots allt gör det rätt respektlöst och frispråkigt. Gissningsvis var det också det som gjorde myndigheterna irriterade nog att arrestera honom, och medan han satt i fängelset skrev han den första moderna romanen på språket det kenyanska språket gikuyu, på fängelsets toalettpapper.

Ett annat framträdande drag i pjäsen är att det förekommer många sånger, något som faller en smula platt när man läser den och inte känner till melodierna. Budskapet i sångerna går naturligtvis fram i alla fall.

Ngugi argumenterar för att man ska frigöra sig från det koloniala oket exempelvis genom att bygga upp sin egen litteratur på sitt eget språk, och han har därför övergått till att skriva på gikuyu. Han översätter sedan själv till engelska.

Ngugi wa Thiong'o & Ngugi wa Mirii: I will Marry when I want (Ngaahika Ndeenda)
Översättning av författarna (originalet 1977)
Heinemann, 1982
122 sidor
ISBN: 0-435-90246-6

Andra bloggar om: böcker, läsning, drama, ngugu wa thiongo, ngugi wa mirii, i will marry when i want
Technorati tags: böcker, läsning, drama, ngugu wa thiongo, ngugi wa mirii, i will marry when i want
intressant.se

2010-67: Les Murray: Den svarta hunden

Den svarta hunden i den här bokens titel är ett namn på de depressioner som Les Murray lider av, men uttrycket är lånat från Winston Churchhill. I det kortare perspektivet kommer titeln från föredraget "Killing the Black Dog" som Murray höll på ett universitet efter att han trott sig ha kommit över sina depressioner.

Det visade sig senare att så inte riktigt var fallet, men han har dem i alla fall nu mer under kontroll. Boken Den svarta hunden inleds (efter ett kort förord av Jonas Ellerström) med Murrays föredrag som tar upp ungefär halva volymen och som osminkat och gripande skildrar hans kamp med sina depressioner.

Efter essän kommer ett urval av hans dikter som har det gemensamt att de på något sätt har med hans depressioner att göra. En motsvarande volym finns även på engelska, men till den här översättningen kompletterade Murray även med ett extra efterord och ytterligare dikter.

Dikterna är generellt tämligen lättlästa och berättande. De saknar rim (åtminstone i översättningen) och är uppdelade i regelbundna stycken med ett fixt antal rader per stycke, men det är inget som hindrar att en mening sträcker sig från ett stycke till ett annat. Det stör min läsrytm lite att en mening inte tar slut när stycket gör det, men det gick att vänja sig vid.

Med tanke på ämnet är det inte förvånande att det här bitvis är en rätt mörk läsning, men jag tycker att den är värd det.

Skratta, du som aldrig kröp ihop kring skrumpnande genitalier
eller tog livet av dig för att sluta dö. De slag som aldrig faller
hamrar dig enfaldig. Endast gradvid
märker du ditt svaga förakt för det som förskräcker.

Les Murray: Den svarta hunden
Översättning: Stewe Claeson, Jonas Ellerström & Lars-Håkan Svensson
Brombergs, 2008
79 sidor
ISBN: 978-91-7337-073-8

Andra bloggar om: böcker, läsning, dikter, poesi, les murray, den svarta hunden
Technorati tags: böcker, läsning, dikter, poesi, les murray, den svarta hunden
intressant.se

2010-66: Cory Doctorow: Content

Content innehåller ett urval av de artiklar och kolumner som Cory Doctorow har publicerat på diverse ställen.

Enligt omslaget handlar det om "Technology, Creativity, Copyright, and the Future of the Future". I praktiken betyder det (som man kan ana om man vet något om Cory) att det handlar rätt mycket om upphovsrätt, internet och digitala rättigheter. Det är utan tvekan ämnen som räcker till för en hel bok, men eftersom det här är en samling artiklar som inte ursprungligen är tänkta som en bok så finns det en del överlapp mellan olika texter. Det är bra att inte läsa allt för stora bitar i taget, för att undvika repetition.

Cory är bra på att förklara saker så att det går att förstå även för den som inte är insatt i de tekniska detaljerna (tror jag, ska jag tillägga, för han skriver oftast om ämnen som jag är rimligt insatt i), samtidigt som han inte är tråkig för den som vet vad han pratar om. Han försöker ofta ta ett steg tillbaka och jämföra med något icke-tekniskt. Vad som kan vara ett problem är att han normalt sett skriver för en tämligen teknisk publik (även om den inte är insatt i just det han skriver om för stunden), och att texten ibland är onödigt fylld av jargong. Tidvis är han rätt sarkastisk mot vad han upplever som dumheter. Det går oftast hem men faller ibland platt.

Det man skulle kunna invända mot boken är att han hela tiden pekar på vad som går fel, vem som klantar sig och berättar om vilka hot han ser. Efter ett tags läsning känns det som om hela världen håller på att gå under.

Cory Doctorow: Content
Tachyon Publications, 2008
213 sidor
ISBN: 978-1-892391-81-0

Andra bloggar om: böcker, läsning, facklitteratur, internet, cory doctorow, content, drm, copyright
Technorati tags: böcker, läsning, facklitteratur, internet, cory doctorow, content, drm, copyright
intressant.se

2010-65: Antonio Tabucchi: Indisk nocturne

Den här boken är både konkret och svår att få grepp om. Huvudpersonen reser omkring i Indien och letar efter en person, men läsaren får inte klart för sig vem det är han letar efter eller varför, och det verkar som om även huvudpersonen inte har det klart för sig.

Samtidigt verkar han även ibland vara ute på något slags forskningsresa där han söker gamla skrifter, snarare än på jakt efter någon annan. Det finns också en kort anmärkning i början av texten där författaren berättar att han "råkat" besöka samma platser som huvudpersonen i historien, men han undviker att berätta om han och huvudpersonen är identiska.

Detta att man inte får klart för sig vad huvudpersonen har för motivation för det han gör (och inte heller alltid verkar veta det själv) gör att läsningen ibland känns lite som If on a winter's night a traveler. Där kommer vartannat kapitel från böcker som huvudpersonen läser och vartannat beskriver hur han försöker få tag i nästa, men alltid får tag i ett annat ur en annan bok, och sedan försöker få tag i fortsättningen på det istället. I den här boken får man ofta känslan av att huvudpersonen istället far som en kula i ett flipperspel mellan de olika personer han träffar på. Varje person och miljö är i sig intressant, men det hinner bara lagom bli intressant så studsar han raskt vidare till nästa. En aning frustrerande, men på något sätt också uppfriskande.

Antonio Tabucchi: Indisk nocturne (Notturno indiano)
Översättning: Viveca Melander
Wahlström & Widstrand, 2001 (originalet 1984)
ISBN: 91-46-18083-4

Andra bloggar om: böcker, läsning, antonio tabucchi, indisk nocturne
Technorati tags: böcker, läsning, antonio tabucchi, indisk nocturne
intressant.se

Äntligen!

Årets nobelpristagare i litteratur avslöjades just, och det är den peruanske författaren Mario Vargas Llosa som jag faktiskt nyligen läste vilket faktiskt gör honom till den förste nobelpristagare som jag läst innan han fick priset.

I och med detta så kommer min "samling" av lästa nobelpristagare upp till 50 jämnt, men jag har fortfarande ett par kvar att läsa tills jag når hälften (107 pris har delats ut hittills).

Andra bloggar om: böcker, läsning, nobelpris, nobelpristagare, priser, mario vargas llosa
Technorati tags: böcker, läsning, nobelpris, nobelpristagare, priser, mario vargas llosa
intressant.se

2010-64: Alan Moore: The League of Extraordinary Gentlemen Volume One

I The League of Extraordinary Gentlemen skapar Alan Moore ett slags "agentteam" i slutet av den viktorianska eran genom att föra samman ett antal litterära gestalter, mer eller mindre modifierade från den form deras ursprungliga författare skapade dem. Teamet utgörs av Allan Quartermain, kapten Nemo, Hawley Griffin (den osynlige mannen), Dr. Henry Jekyll/Mr. Edward Hyde och Mina Murray (mer känd med sin mans efternamn, Harker).

Denna grupp samlas ihop av en man vars motiv åtminstone till en början är tämligen dunkla, men han ger dem i alla fall i uppdrag att återta en klump av ett ämne som kallas cavorite, även det ett lån från H. G. Wells. Det hela utvecklas till ett äventyr i god pulp-anda, men också med humor och Alan Moores förkärlek för referenser till andra verk. I slutet av albumet finns även en novell i samma värld, men utan illustrationer (på samma sätt som de flesta andra Moore-verk tycks ha avsnitt i textform även om de i huvudsak är serier).

Jag tycker att det här är ett mycket lovande album inför resten av serien, men det är samtidigt tur att det verkligen finns mer eftersom det här albumet i sig är för tunt för att göra premissen rättvisa. Det känns som att man bara lagom hinner greppa hur miljön hänger ihop så är albumet slut. Tur att det finns fler.

Alan Moore: The League of Extraordinary Gentlemen Volume One
Illustrerad av Kevin O'Neill
America's Best Comics, 2000
opaginerad
ISBN: 1-56389-858-6

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, alan moore, ḱevin o'neill, the league of extraordinary gentlemen
Technorati tags: böcker, läsning, serier, alan moore, ḱevin o'neill, the league of extraordinary gentlemen
intressant.se

Tre dagar kvar...

Om tre dagar, på torsdag klockan 13, får vi reda på vem som får årets nobelpris i litteratur. Jag skrev ett inlägg om det häromdagen där jag hoppades på Haruki Murakami eller Cormac McCarthy.

Nu har Ladbrokes och till och från även Unibet haft odds för vem som ska vinna, och jag har tittat lite på trenderna. Jag har samlat tillgängliga odds ett tag och sammanställt.

Till att börja med kan man ana att Unibet egentligen inte har någon koll alls på litteratur, och att de för stunden tagit bort möjligheten att spela på detta tycks bekräfta den teorin. Ladbrokes känns stabilare.

Bäst odds just nu har dessa:

Tomas Tranströmer (5:1)
Ngugi wa Thiong'o (7:1)
Haruki Murakami (8:1)
Adonis (9:1)
Ko Un (9:1)

Flera av de här namnen har legat rätt bra till på tidigare års listor också. Det jag tycker är intressantast är att titta på trenderna. Tranströmer har sjunkit från 6:1 till 5:1. Ngugi har på två dagar fallit från 76:1 till 7:1. Murakami 12:1 till 8:1, Adonis stabil, Ko Un stabil. Under åtminstone de senaste två åren har liknande oddsfall som det för Ngugi skett för vinnarna, så det här ser intressant ut. Han är å andra sidan inte den enda som det skett stora förändringar för. Mitt ena förslag, Cormac McCarthy, har fallit från 67:1 till 16:1. Han ligger inte lika lågt (än?), men det är fortfarande ett rejält fall.

En annan som fallit mycket är Nestor Amarilla (från 101:1 till 26:1), men det är antagligen bara för att många spelat på honom efter en tidningsartikel som påstod att han var nominerad. Jag har svårt att tro att en trettioåring har någon seriös chans att vinna.

Det finns många andra vars odds ändrat sig, men inte i någon signifikant mängd.

Siffrorna på min oddssida sparas varje natt. Jag ser nu att Ngugi wa Thiong'o sjunkit till 6:1 och Cormac McCarthy till 9:1 under dagen. Vem än vinnaren må vara så är det i alla fall helt klart att det finns en hel del människor som spelar på att just dessa ska vinna.

Förra året tittade jag på Ladbrokes odds och tyckte att chansen att det skulle bli någon jag hade läst var stor eftersom jag läst fyra av de fem författarna i toppen. Den jag inte läst var Herta Müller... I år ser det ännu bättre ut då jag läst de översta sju. Fattas bara att någon som inte ens är med på listan vinner.

Andra bloggar om: böcker, läsning, nobelpris, nobelpristagare, priser
Technorati tags: böcker, läsning, nobelpris, nobelpristagare, priser
intressant.se

2010-63: Mario Vargas Llosa: Den stygga flickans rackartyg

Den här boken tar sin början i Lima på 1950-talet när huvudpersonen växer upp. Han träffar en flicka som inte riktigt är som de andra i gänget, hon talar lite annorlunda och pratar inte så mycket om sig själv men säger att hon kommer från Chile. Trots (eller för att?) att hon absolut inte bjuder in till det så blir han kär i henne, men hans upprepade försök att bli ihop med henne leder till ingenting.

I enlighet med sina drömmar flyttar han sedan till Paris där han jobbar som översättare och tolk, och där hade det hela kunnat vara slut, men ödet vill att han ska stöta på den udda flickan flera gånger i livet. Trots hennes motsträvighet sitter hans kärlek till henne i även efter att de varit åtskilda under några år.

I princip sammanfattar detta boken, förutom att det hela repeteras några gånger. De skiljs åt, de träffas igen på något mer eller mindre osannolikt sätt, och så tillbaka till början igen. Det låter trivialt, men fullt så enkelt känns det inte. Man kan dock inte påstå att boken är speciellt spännande, och det är knappast meningen. Dess styrka är framför allt förmågan att mana fram tydliga bilder av huvudpersonerna. Det ska medges att det inte alltid är helt lätt att förstå vad det är som driver den stygga flickan, men det är också det som gör boken intressant.

Mario Vargas Llosa: Den stygga flickans rackartyg (Travesuras de la Niña mala)
Översättning: Peter Landelius
Norstedt, 2007 (originalet 2006)
326 sidor
ISBN: 978-91-1-301592-7

Andra bloggar om: böcker, den stygga flickans rackartyg, läsning, mario vargas llosa, nobelpris, nobelpristagare,
Technorati tags: böcker, den stygga flickans rackartyg, läsning, mario vargas llosa, nobelpris, nobelpristagare,
intressant.se

2010-62: Michael Ondaatje: The English Patient

När jag börjar läsa The English Patient inser jag efter ett tag att jag har sett filmen baserad på boken, men antagligen inte hela. Jag har bilder av hur en del miljöer ser ut, men jag har ingen aning om vad som ska hända eller ens av att jag har vetat det.

Efter att ha läst ut boken finns i viss mån den känslan kvar. Det jag får med mig av läsningen är inte ett förlopp utan just bilder och intryck. Att boken berättas i okronologisk ordning gör säkert sitt till, men jag fick aldrig känslan av pusselbitar som långsamt faller på plats som man ofta kan få av att läsa en bok som berättas på det sättet, utan den fortsatte att framstå som något slags mosaik. Å andra sidan tycker jag att bitarna är rätt vackra i sig, så jag har inga direkta invändningar trots det.

Bitvis alternerar berättandet väldigt snabbt mellan presens och imperfekt, om och om igen. Jag måste erkänna att jag inte lyckas inse vad tanken med detta är, för jag kan inte få det till att vara två olika skeenden i nu- och dåtid på något vettigt sätt. Det finns säkerligen en tanke bakom det hela som jag misslyckas se.

Michael Ondaatje: The English Patient
Vintage International, 1992
302 sidor
ISBN: 0-679-77737-7

Andra bloggar om: böcker, läsning, michael ondaatje, the english patient
Technorati tags: böcker, läsning, michael ondaatje, the english patient
intressant.se