Summering av läsåret 2008

Under 2008 hann jag med att läsa 116 böcker. Under det sista kvartalet har det dels inte blivit så väldigt mycket läst och inte heller så väldigt många böcker som höjt sig över mängden, men några som jag tyckt mycket om har varit Haruki Murakami: Sputnikälskling, Scott Westerfeld: Uglies, Mare Kandre: Hetta och vitt och Johnny Hart: The Return of B. C. Rides Again. Tidigare kvartalsrapporter finns här, här och här.

Om jag tittar på hela året så är det här några av de bästa böcker jag läst:

• Cory Doctorow: Little Brother och Someone Comes to Town, Someone Leaves Town
• Joe Hill: Vålnader
• Stephen King: Duma Key
• John Ajvide Lindqvist: Människohamn och Pappersväggar
• Haruki Murakami: Sputnikälskling
• Charles Stross: Halting State
• Johan Theorin: Nattfåk
• Scott Westerfeld: Uglies

I början av året skrev jag lite om en läsutmaning för 2008, men jag får nog säga att jag ganska snart glömde bort den.

• Jag läste som väntat över 100 böcker under året.
  
• Tanken var att läsa böcker av fem nobelpristagare jag inte läst något av sedan tidigare. Jag har läst böcker av fem nobelpristagare (Gabriela Mistral, Boris Pasternak, Doris Lessing, Wislawa Szymborska och Rabindranath Tagore), men en av dem (Lessing) hade jag läst sedan tidigare.
  
• Planen var att läsa mer noveller. Jag har inte läst ut alla de halvlästa novellmagasin jag hade liggande, men jag har åtminstone läst alla nummer av Nova SF, Mitrania och Eskapix som kommit ut under året. Förutom det har jag faktiskt läst inte mindre än åtta novellsamlingar (Leena Krohn: Bipaviljongen, Doris Lessing: London Observed, Cory Doctorow: A Place so Foreign, Sven Christer Swahn: Mina kära döda, Joe Hill: Vålnader, John Ajvide Lindqvist: Pappersväggar, Steve Savile: Similar Monsters och Mare Kandre: Hetta och vitt) så totalt blir det ett rätt hyfsat antal noveller.
  
• Jag ville också försöka läsa böcker från fler länder än de vanliga (Sverige, Norge, Storbritannien, USA). Förutom dem hittar jag författare från Kanada (Cory Doctorow), Chile (Gabriela Mistral), Ryssland (Boris Pasternak), Finland (Arto Paasilinna), Indien (Arundhati Roy, Rabindranath Tagore), Holland (Leo van der Heijdt), Iran (Marjane Satrapi) och Polen (Wislawa Szymborska). Om jag räknat rätt blir det tolv länder vilket faktiskt är lite mer än jag väntat mig.
  
• Jag hade tänkt att läsa några science fiction-klassiker. Det enda jag hittar i årets läst-lista som ens kommer i närheten är H. G. Wells The Time Machine. Egentligen hade jag tänkt läsa lite vinnare av Hugo- och Nebula-priserna, men så blev det inte.
  
• En plan var att försöka läsa en del av de böcker som stått olästa länge i hyllan här. Jag har inte räknat efter för att försöka se hur det gick i detalj, men jag kan i alla fall säga att jag inte verkar ha fler olästa böcker nu än i början av året.
  
• Slutligen sade jag att jag skulle blogga om alla böcker jag läste ut, och det har jag gjort.

Som avslutning kommer här en bildkavalkad över läsåret 2008:


Andra bloggar om: böcker, läsning, statistik
Technorati tags: böcker, läsning, statistik
intressant.se

2008-116: Mats G. Larsson: Tre gälder i England

Tre gälder i England är den senaste i raden av böcker om vikingatiden av Mats G. Larsson. Om man har läst hans tidigare böcker så känner man igen sig i upplägget även den här gången. Han tar avstamp i något föremål eller företeelse och målar sedan upp en bild av orsaker till och effekter av detta så gott det går utifrån tillgängliga källor, vare sig det handlar om runstenar, isländska sagor, krönikor eller arkeologiska fynd.

Utgångspunkten i den här boken är två runstenar som stått vid den forna gården Borresta i Uppland. I dag är den ena runstenen försvunnen, men gamla teckningar av den finns. Texten på de båda stenarna är

Karse och ... de lät resa denna sten efter Ulf, sin fader. Gud och Guds moder hjälpe hans själ.

Men Ulf har i England tagit tre gälder. Det var den första som Toste gäldade. Sedan gäldade Torkel. Sedan gäldade Knut.

Genom att lägga pussel med källorna lyckas Larsson presentera en bild av vilka Toste, Torkel och Knut var, och läsaren får se hur dessa nordmäns härjningar uppfattades både av de isländska sagoberättarna (som stod på samma sida) som av de engelska krönikörer som drabbades av anfallen. Det visar sig att det inte alls är så stora skillnader på berättelserna som man skulle kunna tro, åtminstone inte vad det gäller rena faktauppgifter som vems armé som gick till angrepp var och liknande saker. De isländska berättelserna innehåller ofta mer av heroiska berättelser om hur själva striderna gick till som säkert inte är i detalj korrekta, men hur striderna i stort avlöpte är källorna överens om.

Gälderna som det talas om är lösensummor som den engelske kungen betalade till de rövande nordmännen för att de skulle sluta plundra England och åka hem. Det fungerade så långt som att härjarna åkte hem med en massa silver (och en hel del annat rövargods) i bagaget, men det förhindrade naturligtvis inte att ungefär samma personer kom tillbaka och överföll nya städer nästa år.

Mats G. Larsson är en bra berättare. Trots att hans texter innehåller en massa fakta så har man aldrig tråkigt medan man läser, och han är bra på att beskriva miljöer så att man får en bra bild av hur det såg ut för tusen år sedan när vikingarna plågade England. Hur det är med den vetenskapliga stringensen kan jag inte uttala mig om eftersom jag inte själv är så insatt i vikingatiden att jag kan hitta eventuella fel i texten. För en intresserad amatör gör texten i alla fall ett vederhäftigt intryck.

Mats G. Larsson: Tre gälder i England: I vikingars kölvatten över Nordsjön
Atlantis, 2008
227 sidor
ISBN: 9789173532747

Andra bloggar om: böcker, läsning, vikingar, historia, england, mats g. larsson, tre gälder i england
Technorati tags: böcker, läsning, vikingar, historia, england, mats g. larsson, tre gälder i england
intressant.se

Babel får publik

SVTs litteraturprogram Babel har tidigare spelats in i studio, men den kommande säsongen kommer enligt dagens Corren istället att spelas in med en levande publik. Programledaren Daniel Sjölin är positiv eftersom det gör att han slipper göra en massa tråkiga tagningar av klippbilder om och om igen. Anledningen till förändringen är tydligen att man använt det här formatet i Babel Special och det har gått väldigt bra.

Jag vet inte om det kommer att göra någon praktisk skillnad för hur programmet upplevs för mig som tittare. Jag har inget minne av att publiken har haft någon egentlig roll i Babel Special mer än som fond. Å andra sidan tycker jag att Babel fungerar bra som det är, så om förändringen inte märks mer än för dem som jobbar med programmet så gör det inte mig något.

Andra bloggar om: böcker, tv, babel
Technorati tags: böcker, tv, babel
intressant.se