2012-2: Sigrid Combüchen: Spill

Spill är 2010 års vinnare av Augustpriset och dessutom den senaste boken vi avhandlat i vår bokcirkel (jag låter det vara osagt vilket som är det största äran).

Boken är skriven av Sigrid Combüchen och handlar om Sigrid Combüchen som har skrivit en bok där hon bland annat beskriver ett fotografi och senare får ett brev från en läsare, Hedwig Langmark, som känner igen sig i fotografiet. De börjar brevväxla och diskuterar en del om hur det var då när fotot togs och hur det är idag. Hedwig bor idag i Spanien medan Sigrid säger sig bo i det hus där Hedwig växte upp (vilket inte är sant, men hon bor i närheten). Sigrid försöker ta reda på mer om hur det var för Hedwig och hennes familj på 1930-talet (när fotot togs) och framåt i tiden genom att göra efterforskningar i diverse källor, samtidigt som hon försöker få Hedwig att berätta mer. Hon är dock mer intresserad av att prata om nutiden.

Boken består av enstaka stycken som handlar om Sigrid i nutid, ett antal återgivna brev från Hedwig till Sigrid (men aldrig breven som skickas åt andra hållet) och framför allt den berättelse som Sigrid skapar sig om hur det var när Hedda (som Hedwig alltid kallas i Sigrids fiktion) växte upp.

Detta är en berättelse om en flicka från en relativt välbärgad familj, men där finns också problem: både fadern och en bror har problem med sjukdomar. Hedda har mycket bra betyg och vill läsa vidare men familjen är inte lika övertygad om att det är en bra idé, och dessutom skulle det i så fall kosta en massa pengar. Man landar till slut på kompromisslösningen att hon skickas till en sömnadsutbildning i Stockholm där hon inkvarteras hos en faster som hyr ut rum.

Redan tidigare i boken har man kunnat ana att den verklighet som Hedwig delat med sig en del glimtar av inte alltid stämmer överens med den berättelse Sigrid skapar om Hedda. Nu blir det också tydligt på en annan nivå eftersom Hedda som nu för första gången flyttar hemifrån presenterar en helt annan bild av sitt liv i Stockhom hem mot familjen än hur det verkligen ser ut. Att hon bor hos sin faster ger inga särskilda favörer, men beskrivs hemåt som ett hjärtligt mottagande. Att hon får dela ett rum med en man (!) med bara ett tygskynke som avdelning nämns inte alls till familjen.

Hedda klarar sig i alla fall bra i Stockholm. Hon når goda resultat på sin utbildning och får lite extraknäck tack vare det, och dessutom träffar hon en man hon tycker om (även om han råkar vara upptagen). Livet kompliceras när det står klart att familjen skulle vilja att hon kommer hem och sköter hushållet ett tag istället för att utbilda sig. Hedda tillhör den första generationen kvinnor som alls hade en möjlighet att skaffa sig en egen utbildning, men hon är samtidigt kvar i traditionen att hon förväntas ställa upp för familjen när så krävs.

Jag gillar den här berättelsen, framför allt de delar som handlar om Hedda på 1930-talet (vilket är lejonparten av texten). Språket är utmärkt. Jag undrar däremot vad tanken är bakom de till synes omotiverade radbrytningar som finns här och där i texten är. De finns både i den inbundna utgåvan och pocketutgåvan, liksom i eboksutgåvan, och tillräckligt frekvent för att inte kunna avskrivas som en ren miss. Man får intrycket av att det finns något slags poetisk tanke bakom, men på bokcirkelträffen lyckades vi inte bena ut hur det borde vara tänkt.

Flera av personerna i berättelsen har en förkärlek för att stoppa in engelska ord i sina repliker här och där. Det är inget ovanligt idag, men jag ställer mig skeptisk till att det var så vanligt på 1930-talet. Jag är också väldigt tveksam till att Hedda vid ett tillfälle är ute och reser med sina saker i en ryggsäck. Nog borde hon väl ha dem i en koffert eller resväska av något slag?

Detta är dock randanmärkningar. På det hela taget är boken bra och en njutning att läsa.

Sigrid Combüchen: Spill
Norstedts, 2010
448 sidor
ISBN: 978-91-1-303559-8

Andra bloggar om: böcker, läsning, sigrid combüchen, spill, bokcirkel
Technorati tags: böcker, läsning, sigrid combüchen, spill, bokcirkel
intressant.se