2011-80: Tomas Tranströmer: För levande och döda

Det jag sade om den förra Tranströmer-samlingen jag läste (17 dikter) gäller i princip om den här också, men (utan att verkligen räkna) så tycker jag att frekvensen av ren naturlyrik är lägre i denna, och istället får man ofta mer urbana miljöer. Det är däremot nästan alltid miljöer det handlar om, mer sällan personer eller skeenden.

En annan skillnad jag upplever är att medan 17 dikter ofta har något slags bunden form (om än inte rimmat) så är formatet har friare (eller underligare versmått som jag inte upptäcker är versmått); det känns som att Tranströmer experimenterar lite mer med språket här. Det händer att man träffar på en och annan som är ogrammatisk, även om det i huvudsak är korrekt svenska. Å andra sidan är det inte helt lätt att dra gränsen mellan vad som är ogrammatiskt och vad som är en ovanligt oväntat skapad ordbild.

Det händer att jag känner att det simmar meningar under ytan i en del dikter här som jag inte riktigt kan få grepp på, men oavsett det så gillar jag det. Det är lättläst och vackert även om de flesta dikterna för mig i första hand är skönhet för stunden snarare än filosofiska tänkvärdheter som jag känner att jag kommer att bära med mig länge. Gott så, dock.

Tomas Tranströmer: För levande och döda
Albert Bonnier, 2011 (originalet 1989)
30 sidor
ISBN: 978-91-0-012572-1 (Dikter och prosa 1954-2004)

Andra bloggar om: för levande och döda, bokcirkel, böcker, dikter, läsning, nobelpris, nobelpristagare, poesi, tomas tranströmer
Technorati tags: för levande och döda, bokcirkel, böcker, dikter, läsning, nobelpris, nobelpristagare, poesi, tomas tranströmer
intressant.se