2011-21: Kaori Ekuni: Twinkle Twinkle

Mutsuki och Shoko har båda ungefär samma problem, men av olika anledningar. Deras föräldrar vill att de ska gifta sig men de har själva ingen lust, och i vilket fall kan det bli svårt att hitta någon som är intresserad. Mutsuki är homosexuell och i ett förhållande med Kon, men hans föräldrar vill hellre se att han gifter sig. Shoko är lätt alkoholiserad och mentalt instabil och inte speciellt intresserad av att gifta sig.

Trots detta tvingas de ihop på ett datingarrangemang, och redan i början av diskussionen gör de klart för varandra att de egentligen inte alls är intresserade av att gifta sig. Det slutar med att de gifter sig, men bara som en front för att var och en kunna leva vidare som de vill samtidigt som de upprätthåller en front av normalitet mot sina respektive föräldrar.

Shokos föräldrar vet inget om Mutsukis homosexualitet och Mutsukis föräldrar känner inte till Shokos problem. Allt är frid och fröjd, eller åtminstone borde det vara det. Trots parets ansträngningar att upprätthålla fasaden märker de snart att det inte verkar vara så enkelt att vara gift, även om det bara är för syns skull.

Jag har väldigt dålig insikt i hur det japanska samhället egentligen fungerar, men här får man ett intryck av att det är tämligen rigidt. Framför allt Shoko sticker ut, och hennes infall ställer ibland till det. Man får väl i huvudsak kalla det här för ett triangeldrama mellan Shoko, Mutsuki och Kon, men till skillnad från de flesta triangeldramor så är alla personer här medvetna om och införstådda med de andras existens. Jag tycker att det här var ett skoj upplägg, väl genomfört.

Kaori Ekuni: Twinkle Twinkle (Kira Kira Hiraku)
Översättning: Emi Shimokawa
Vertical, 2003 (originalet 1991)
171 sidor
ISBN: 1-932234-01-2

Andra bloggar om: böcker, läsning, kaori ekuni, twinkle twinkle
Technorati tags: böcker, läsning, kaori ekuni, twinkle twinkle
intressant.se

2011-20: Stephen King: Desperation

Mitt ute i öknen i Nevada ligger den lilla hålan Desperation. Boken inleds med att ett antal personer är på väg om inte till staden så i alla fall mot den för att fortsätta mot något annat större mål. De har inget gemensamt och känner inte varandra, men snart kommer de att föras samman på liv och död. Deras första kontakt med staden, och den första indikationen på att något är fel, är att de alla stoppas av en gigantisk polis som hittar något fel på deras fordon eller på något de gjort. Han tar med dem till stationen och burar in dem, och i flera fall dödar han någon i sällskapet på vägen till stationen. Från början var det ett medelålders par, en familj med två barn och en författare på fallrepet. I finkan från början finns en av stadens invånare.

Det visar sig att gruppen människor inte bara har den galne polisen mot sig, utan även elementen (i form av en rejäl storm) och en del djur som inte beter sig som de borde. De måste samarbeta för att komma ur fängelsecellerna och på något sätt ta sig ur staden. Det hela utvecklar sig till en berättelse där tro och förtröstan spelar en rätt stor roll, och för ovanlighetens skull i en King-roman så handlar det om explicit kristen tro framför allt hos David, sonen i familjen (det enda andra exempel jag kommer på är 'Salem's Lot, och fader Callahan där har en del problem att verkligen tro på sin gud). Här är gud dock en stark kraft, komplett med fiskar-och-bröd-scen.

En sak som retar mig är att det finns en hel del rätt onödiga upprepningar. Boken inleds med hur polisen fångar in tre olika fordon och tar personerna till finkan. Till stor del är de här berättelserna rätt lika varandra och jag tycker inte att det tillför så väldigt mycket att berätta alla tre händelserna lika detaljerat. I resten av boken finns det inga lika stora sjok med upprepningar, men även i det lilla återkommer en del saker onödigt ofta, kanske framför allt när det gäller händelser i författarens förflutna som repeteras nästan som mantran.

Här finns inte heller någon förklaring till vad det är som egentligen händer. Man får intrycket av att King kokat ihop en gammal ondska och placerat den i gruvstaden Desperation inte för att han har något intressant att säga om den i sig, eller egentligen om personerna som dras in i den heller utan det verkar mer som om han börjat skriva utifrån idén "vad skulle hända om några personer togs fast av en galen polis" och sedan bara sett var det hela slutade. Att det leder fram till något övernaturligt är inget förvånande i sig i en King-bok, men jag tycker att det brukar vara bättre underbyggt och uttänkt än så här.

Med detta sagt så ska jag också säga att King som vanligt är utmärkt på att beskriva saker och personer så att man känner att man ser dem och vet vilka de är. Riktigt bra blir det i en tillbakablick där King drar fram det magiska nostalgiska skimmer som han på något sätt nästan alltid lyckas väva runt sina historier när de utspelar sig i äldre tider ("The Body", "Rita Hayworth and Shawshank Redemption", Hearts in Atlantis, etc), men den här gången ligger händelserna bara månader tillbaka i tiden, och finns med här som förklaring till varför David har en så aktiv tro på gud.

Det här är ingen av Kings bästa böcker, men helt schysst läsning.

Stephen King: Desperation
Viking, 1996
690 sidor
ISBN: 0-670-86836-1

Andra bloggar om: böcker, läsning, stephen king, skräck, desperation
Technorati tags: böcker, läsning, stephen king, skräck, desperation
intressant.se

2011-19: Lev Grossman: The Magicians

I sin grundpremiss är The Magicians väldigt lik Harry Potter-serien, fast på amerikansk mark. Quentin och ett antal ungdomar till (som han inte känner) blir ihopsamlade till ett inträdesprov till magikerskolan Brakebills. Det första problemet är att provet handlar om saker som inte verkar ha någon koppling till något vettigt, som att översätta meningar till ett egenpåhittat språk och diverse annat underligt. Quentin har länge varit en av de smartaste i sin klass, men det här provet gör honom ordentligt nervös. Å andra sidan verkar det som om andra försvinner ur lokalen när han tittar bort medan han är kvar, och till slut får han reda på att han och några till klarat provet.

Precis som Hogwarts ligger Brakebills dolt för den vanliga världen, men här får inte ens den närmaste familjen veta något. Quentins föräldrar får besök av en trollkarl som får dem att tro att sonen studerar på en obskyr skola långt bort, och ser till att de inte är speciellt intresserade av det.

Till skillnad från Potter-serien så täcks hela utbildningen (som här är fem år) in av den här boken. Studenterna hinner sättas på diverse prov, spela ett underligt magikerspel (som inte är quidditch, men som fyller samma funktion) och rent allmänt växa upp. Den här boken är helt uppenbart inte en ungdomsbok på samma sätt som Potter-serien; sex och alkohol (och i viss mån andra droger) har en tämligen framträdande roll. På sätt och vis är också det här med att växa upp vad boken egentligen handlar om, mer än hur det är att bli magiker. Ungdomarna sätts visserligen på diverse prov av sina lärare, det ena mer underligt än det andra, men att proven är magiska är egentligen sekundärt; det är hur personerna reagerar på proven och hur de interagerar med varandra som är det riktigt intressanta.

Detta upptar lejonparten av boken, kanske 80%, och sedan får de sin examen och återvänder till den vanliga världen. Som trollkarlar har de inget problem att få saker att gå deras väg, och dessutom har magikersamfundet dessutom diverse fonder som stöttar trollkarlar så livet efter examen är tämligen avslappnat.

En sak som förekommit redan från början är en fiktiv bokserie om det magiska landet Fillory. Serien tycks i sitt upplägg tämligen lik Narnia-serien. Den handlar om en syskonskara som reser till det magiska landet Fillory och har äventyr (två per bok i serien), och om hur en av dem försvinner där medan andra letar efter honom. Syskonen kämpar för att rädda Fillory från watcherwoman som försöker stoppa tiden där. Quentin och de bestämmer sig en dag för att försöka nå Fillory, och upptäcker att det faktiskt finns på riktigt. Den sista delen av boken handlar om deras äventyr där, och den här delen av boken känns rätt annorlunda mot den tidigare.

Medan den första delen är lugn och observerande, bra på att teckna både skolan och eleverna i den så är den här senare delen mycket mer stressad; Quentin och de andra kastas från det ena hotet till det andra och även om man ibland fått en föraning om vad det de möter är för ett par hundra sidor sedan så får man lätt känslan av att alltihopa är lite slumpmässigt och vagt.

Trots detta så tycker jag att personteckningen är fortsatt bra. Quentin har glidit igenom skolan utan allt för stort motstånd, både vad det gäller hans akademiska prestationer och hans relationer. I samband med att han kommer till Fillory får han problem både med att prestera den magi han vill och i sina relationer, och har naturligtvis lite svårt att hantera det. Framför allt hans kärleksproblem tycker jag är bra beskrivna, både när det går upp och när det går ner.

På det hela taget tyckte jag bra om The Magicians. Den första delen hade kunnat vara lite kortare (även om den aldrig är tråkig) och den avslutande delen hade inte mått illa av att vara lite mer utvecklad, men det är inget allvarligt problem.

Lev Grossman: The Magicians
Plume, 2009
516 sidor
ISBN: 978-0-452-29576-6

Andra bloggar om: böcker, läsning, lev grossman, the magicians, fantasy
Technorati tags: böcker, läsning, lev grossman, the magicians, fantasy
intressant.se

2011-18: Marie Hermanson: Hembiträdet

Hembiträdet passar fint in i min personliga mall av hur en Marie Hermanson-bok ska vara: välskriven, intressant och med ganska knepiga huvudpersoner. De börjar ofta i en till synes helt normal miljö, men allt eftersom man läser blir situationerna allt mer skruvade, utan att man egentligen kan peka på när allt blev konstigt.

Här handlar det om Yvonne som driver en egen firma som organisationskonsult tillsammans med några till. På grund av att hennes bil går sönder går hon en lång promenad i ett för henne tidigare okänt bostadsområde och känner att det på något sätt talar till henne. Senare återvänder hon oftare och oftare till området där hon går långa promenader och inte bara lär sig vilka som bor i husen utan även vilka vanor de har.

Det är dock ett hus som hon inte lyckas få reda på så mycket om, och därför blir det extra intressant när hon upptäcker att de som bor där söker ett hembiträde. Från att ha varit ett påfallande vanligt promenadmål utvecklas det hela till ett fullfjädrat dubbelliv.

Yvonne utvecklas från en till synes helt normal person till att ha tämligen underliga drivkrafter, men parallellt med detta får vi även en del tillbakablickar på hennes uppväxt som förklarar hur hon blivit den hon är och faktiskt lyckas göra hennes underliga beteende rätt trovärdigt.

Det jag i så fall tycker är lite av en svaghet är motivationen för de andra två huvudpersonerna. Det går inte att diskutera den i detalj utan att avslöja onödigt mycket av handlingen, men jag tycker att den ena personen är lite tunt tecknad (men visst, stora delar av tiden är hon inte personligen delaktig i handlingen).

Marie Hermanson: Hembiträdet
Månpocket, 2007 (originalet 2004)
263 sidor
ISBN: 978-91-0-011691-0

Andra bloggar om: böcker, läsning, marie hermanson, hembiträdet
Technorati tags: böcker, läsning, marie hermanson, hembiträdet
intressant.se

2011-17: Johnny Hart: B. C. on the Rocks

Det är inte helt lätt att säga något intressant om ensidesstrippar, speciellt när de som i fallet B. C. normalt sett inte ens gör några ansatser till att berätta någon historia som är längre än en enstaka stripp.

Tyvärr får jag nog säga att det här albumet var ett av de sämre jag läst av B. C.. Det finns fortfarande höjdpunkter, men det är lite längre mellan dem än vanligt. Men även en trött B. C. är B. C., och det är aldrig fel.

Johnny Hart: B. C. on the Rocks
Fawcett Gold Medal, 1984
opaginerad
ISBN: 0-449-13691-4

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, b.c., on the rocks, johnny hart
Technorati tags: böcker, läsning, serier, b.c., on the rocks, johnny hart
intressant.se

2011-16: Svetlana Chmakova: Dramacon 2

I den andra volymen av Dramacon har det gått ett år och det är dags för nästa upplaga av den stora mangacon:en. Christie har inte kontaktat Matt trots att hon fick hans telefonnummer förra året, och när hon träffar honom visar det sig att han numer är utrustad med flickvän. Christie själv har dumpat sin pojkvän från förra året, och det medför också att hon har skaffat sig en ny tecknare.

Även i den här volymen träffar Christie en som jobbar med att teckna manga och som faktiskt tycker om den manga som Christie gör. De intressanta spänningarna i den här volymen kommer av att denna etablerade mangakai faktiskt råder Christie att tänka sig för innan hon satsar helhjärtat på att skapa manga; det är svårt att lyckas, och det är inte samma sak att göra det för att överleva som att göra det för att man älskar det. Dessutom så får Christies tecknare ett erbjudande om jobb för hennes arbete med deras serie, men utan att det innebär att den serien plockas upp av ett förlag.

Jag hade förväntat mig att en stor del av den här volymen skulle handla om förvecklingar mellan Christie, Matt och hans nya flickvän men det blev inte mycket av det. Det vi fick istället med avvägningar mellan att göra något för att man älskar att göra det och att göra det för att man måste för att överleva och de effekter det kan ha på andra i ens närhet är å andra sidan väl så intressant.

Svetlana Chmakova: Dramacon 2
Tokyopop, 2006
201 sidor
ISBN: 1-59816-130-X

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, manga, svetlana chmakova, dramacon
Technorati tags: böcker, läsning, serier, manga, svetlana chmakova, dramacon
intressant.se

2011-15: K. G. Johansson: Googolplex

I en inte allt för avlägsen framtid reser Jack och några till med ett kolonistskepp till en planet 32 ljusår bort där de börjar ett nytt liv, knapert men möjligt att leva. Jack blir kär i Liya, men efter ett tag visar det sig att han inte är riktigt lycklig. Han lider av drömmar som han inte blir av med, men som inte heller säger honom vad de egentligen handlar om.

I den här världen så kan man ladda upp och ner personligheter i nya kroppar vid behov, och det är det som gör att så här långa resor är möjliga. Även under en persons vanliga liv är det normalt att man då och då byter kropp, antingen för att man råkar ut för en olyckshändelse eller för att den gamla kroppen helt enkelt är utsliten.

Tid är alltså inte något större problem för personerna, och det gör att Jack (tillsammans med några till) bestämmer sig för att avbryta sin vistelse på kolonin och återvända till jorden. Skeppet de kom i delads upp inför landningen så att varje person fick en egen landningskapsel som sedan fungerat som bostad, men det är i sådana här lägen möjligt att slå ihop några av husen till ett skepp igen.

När Jack kommer tillbaka till jorden får han reda på saker om sitt tidigare liv på jorden som han inte hade en aning om, och det leder honom in på en jakt efter en person. Hans liv upptas totalt av den här jakten, men den leder honom till olika världar i ett multiversum snarare än till olika platser i universum. En ganska stor del av boken upptas av Jacks kämpande med att komma underfund med hur multiversat egentligen hänger ihop.

Själva forskningarna kring multiversat är rätt intressanta även om de tar upp väl så mycket plats som själva handlingen. Det jag däremot tycker är lite trist är att lejonparten av boken består av återberättande av vad som hänt, närmast i krönikeform, istället för att själv låta läsaren se vad som händer. Det slår mig nu att både denna berättaregenhet och stora delar av grundpremisserna får mig att tänka på böcker av Dénis Lindbohm.

K. G. Johansson: Googolplex
Wela Förlag, 2010
228 sidor
ISBN: 978-91-86081-09-6

Andra bloggar om: böcker, läsning, sf, science fiction, k. g. johansson, googolplex
Technorati tags: böcker, läsning, sf, science fiction, k. g. johansson, googolplex
intressant.se

2011-14: Neil Gaiman & Ed Kramer, red: The Sandman: Book of Dreams

En gång för länge sedan när jag började samla på mig Sandman-album hittade jag även den här novellsamlingen med noveller satta i Sandman-universat. Av numer glömda orsaker blev aldrig mer än ett par album i början av serien lästa då, och den här novellsamlingen blev därmed stående. Jag råkade hitta novellsamlingen i hyllan igen häromdagen, och eftersom jag läste igenom serien nyligen så kändes det nu mycket mer motiverat att läsa den. Så här i efterhand kan jag konstatera att den är bra, men att det nog är meningslöst att försöka läsa den om man inte redan läst serierna. Den kräver att man är bekant med huvuddragen där; framför allt persongalleriet.

Det är inte alla noveller som är helt lyckade, men jag tycker inte att det finns några riktiga bottennapp. Däremot finns det flera som är riktigt bra. Här finns exempelvis en berättelse om författargästen på "cereal convention" som lyckas missförstå det mesta på ett underhållande sätt för den som vet vad som egentligen händer, en historia om mannen som slår vad med Desire i en fråga om kärlek, och en novell om en medhjälpare till Dream som ägnar sig åt att laga trasiga drömmar, men som kommer underfund med att han inte kan göra något åt sitt eget ursprung och att det är mer relevant i sammanhanget än man kan tro.

För dem som läst och gillat serierna så är den här novellsamlingen också att rekommendera. För övriga: läst Sandman-serierna först!

Neil Gaiman & Ed Kramer, red: The Sandman: Book of Dreams
HarperPrism, 1996
293 sidor
ISBN: 0-06-105354-6

Andra bloggar om: böcker, läsning, noveller, sandman, neil gaiman, ed kramer, book of dreams, fantasy
Technorati tags: böcker, läsning, noveller, sandman, neil gaiman, ed kramer, book of dreams, fantasy
intressant.se

2011-13: Svetlana Chmakova: Dramacon 1

Christie skriver manus för amatörmanga och åker till sin första con tillsammans med Derek, hennes pojkvän tillika tecknare. Trots lite assistans från sina åtminstone lite mer con-erfarna kompisar är Christie rätt vilsen i den till synes oändliga lokalen. Det blir inte bättre av att Derek visar sig flörta med allt och alla.

Christie hinner dock inte mer än börja irritera sig på det innan hon bokstavligen springer på Matt, en cosplayare som visar sig faktiskt bry sig om henne (till skillnad från Derek). Det hela är naturligtvis mer komplicerat än så, komplett med extremt överdrivna känsloyttringar i typisk shojostil, liksom en teckningsstil som hejdlöst kastar sig fram och tillbaka mellan någorlunda realistiskt och grovt stiliserat för att framhäva enstaka uttryck eller känslor.

Jag gillade den här serien; det inte bara kändes som verkliga människor i den, utan jag tycker även att beskrivningen stämmer bra in på mitt hittills enda besök på en animecon.

Svetlana Chmakova: Dramacon 1
Översättning: My Bergström
Egmont Kärnan, 2008 (originalet 2005)
183 sidor
ISBN: 978-91-7269-889-5

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, manga, svetlana chmakova, dramacon
Technorati tags: böcker, läsning, serier, manga, svetlana chmakova, dramacon
intressant.se

2011-12: Cory Doctorow: With a Little Help

Cory Doctorows senaste bok är inte bara en novellsamling, den är även ett experiment. Han producerar den utan förlag, men som titeln antyder med lite hjälp av sina vänner. Boken finns tillgänglig i ett otal format, allt från en gratis ebok (som jag läst) och en gratis ljudbok via en print-on-demand-pappersutgåva och CD med ljudboken till en inbunden lyxutgåva som är signerad, handbunden och där varje exemplar är unikt. Cory rapporterar regelbundet hur det här experimentet fortskrider ekonomiskt, så man kan se om det är en realistisk väg framåt för författare som hellre lägger ner jobb själva än anlitar ett förlag.

Nästan alla de här texterna har publicerats på nätet innan de samlades, och någon eller några har jag läst tidigare (som "Scroogled" om en tänkbar framtid där Google har frångått sitt motto "Don't be evil").

Rent generellt tycker jag att Cory är bättre när han skriver lite längre. Några av texterna här är riktigt korta, och de har en tendens att förfalla till ren polemik (även om jag väl får säga att "Scroogled" undviker den fällan hyfsat). Given lite mer utrymme blir Cory bättre, för då hinner han med inte bara handlingen utan även personteckning och scenerier, och jag tycker att han är riktigt bra på att skapa en värld som känns verklig. Flera av de längre texterna här är också riktigt bra, men eftersom den här novellsamlingen är längdmässigt ganska blandad så tycker jag inte att den är riktigt lika helgjuten som Overclocked som består av ett antal långnoveller. Den här är dock värd att läsa den också, speciellt som den ekonomiska risken är synnerligen låg.

Cory Doctorow: With a Little Help
Cory Doctorow, 2010
ebok utan fast sidantal, gratis nedladdningsbar

Andra bloggar om: böcker, läsning, cory doctorow, with a little help, sf, science fiction, ebok, eböcker, gratis, creative commons, noveller
Technorati tags: böcker, läsning, cory doctorow, with a little help, sf, science fiction, ebok, eböcker, gratis, creative commons, noveller
intressant.se

2011-11: Neil Gaiman & Michael Zulli: The Last Temptation

Till en av Alice Coopers skivor blev Neil Gaiman inkallad för att skriva en handling till vad som var tänkt att bli ett konceptalbum. När albumet var klart hade bara en del av idéerna kommit med, så tanken föddes att även göra ett seriealbum av det hela som kunde få med hela historien.

Detta är bakgrunden till albumet The Last Temptation som har en väsentlig karaktär som i hög grad ser ut som Alice Cooper. Steven är en grabb i yngre tonåren vars kompisar tråkar honom för att vara fegis. När de är ute och går hittar de en teater de inte sett förut och träffar på the showman - Alice - som bjuder in dem till en föreställning olik allt de tidigare sett. Eller för att vara exakt så bjuder han in en av dem. Alla utom Steven hittar snabbt på något de är tvungna att göra.

Stephen får inte bara se på föreställningen, han får också ett erbjudande om att bli en del av den. Om han gör det så ska han få förbli evigt ung, men det finns naturligtvis en baksida med erbjudandet också. Medan Steven brottas med erbjudandet så dyker showmannen upp lite här och var, iklädd andra människors kroppar men ständigt med sina typiska märken runt ögonen och försöker övertyga honom.

Jag ska inte säga att den här historien är direkt dålig, men den känns lite tunn. Jag hade väntat mig mer av Gaiman på 100 sidor. Det är långt kvar till Sandman-nivån, men det gäller å andra sidan för de allra flesta seriealbum i världen.

Neil Gaiman & Michael Zulli: The Last Temptation
Dark Horse Comics, 2000
102 sidor
ISBN: 1-56971-455-X

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, neil gaiman, michael zulli, alice cooper, fantasy, the last temptation
Technorati tags: böcker, läsning, serier, neil gaiman, michael zulli, alice cooper, fantasy, the last temptation
intressant.se

2011-10: Karin Tidbeck: Vem är Arvid Pekon?

Vem är Arvid Pekon? är en kort novellsamling med noveller som på det hela taget är svåra att kategorisera. De innehåller en del övernaturligheter och vissa ger något slags vag olustkänsla så man skulle kunna klassa dem både som fantasy och skräck, men egentligen är det nog ett bra tillfälle att ta fram den riktigt slippriga genrebeteckningen "weird fiction".

Med åtta noveller på knappt åttio sidor så är det naturligtvis rätt korta historier; här finns inte några väl utarbetade miljöer eller så utan i första hand knepiga idéer, ibland nästan absurdistiska. Över lag gillar jag dem. Ett par kändes onödigt korta, men flera av de andra är riktigt bra. Jag gillade speciellt "Beatrice" (om en kvinna som får barn med en ångmaskin), "Rebecka" (om en kvinna vars vän om och om igen gör halvhjärtade självmordsförsök, och till slut ändrar strategi) och "Arvid Pekon" (om en växeltelefonist som får allt mer underliga samtal att hantera).

Karin Tidbeck: Vem är Arvid Pekon?
Man av skugga förlag, 2010
83 sidor
ISBN: 978-91-85253-12-8

Andra bloggar om: böcker, läsning, noveller, fantasy, skräck, karin tidbeck, vem är arvid pekon?
Technorati tags: böcker, läsning, noveller, fantasy, skräck, karin tidbeck, vem är arvid pekon?
intressant.se