Catahyas novellpris 2010

Föreningen Catahya delar för fjärde året ut sitt pris till bästa svenskspråkiga novell från föregående år i någon av genrerna sf, fantasy eller skräck. Årets vinnare (för 2009) är Anders Fager med novellen "Mormors resa" från novellsamlingen Svenska kulter. Juryns motivering är

"Mormors resa" är en originell och överraskande skräcknovell om två bröder som reser genom Europa för att hämta hem mormor till resten av familjen. Med ett intensivt språk plockar Anders Fager långsamt isär fasaden och det som började som en liten otäck reva i verkligheten har till slut växt till en avgrund.

Juryn bestod av mig, Maria Nygård och Camilla Jönsson.

Andra bloggar om: läsning, noveller, priser, catahya, sf, science fiction, fantasy, skräck, anders fager, svenska kulter
Technorati tags: läsning, noveller, priser, catahya, sf, science fiction, fantasy, skräck, anders fager, svenska kulter
intressant.se

2010-99: Naturskyddsföreningen: Vem ska bort?

Utifrån frågan "vem ska bort?" som Brasse brukade ställa i "Fem myror är fler än fyra elefanter" diskuterar SNF i årets årsbok utrotning av arter och kringliggande problem.

En av de intressantaste artiklarna tyckte jag var den om vargarna. Den tittar både på Sverige och Yellowstones nationalpark i USA, båda två områden där vargen har varit utrotad och senare återkommit och undersöker vilka effekter det har haft på den övriga faunan och floran. Det finns inte tillräckligt mycket data för att uttala sig säkert, men man kan i alla fall se att det finns vinnare och förlorare med att vargen återkommer. Vissa arter som hjortar i Yellowstone och älgar i Sverige går tillbaka eftersom vargen äter dem, men å andra sidan har de tidigare funnits i extremt höga koncentrationer. Arter som lever av as får ett uppsving eftersom vargen lämnar rester efter sig.

Andra artiklar handlar om exempelvis hur många arter kan hitta sina biotoper på oväntade ställen som banvallar eller kraftledningsgator eller hur till synes obskyra arter kan bidra med kunskap som kan bli mediciner eller annat.

Naturskyddsföreningen: Vem ska bort?
SNF, 2010
168 sidor
ISBN: 978-91-558-0039-0

Andra bloggar om: böcker, läsning, snf, naturskyddsföreningen, vem ska bort?
Technorati tags: böcker, läsning, snf, naturskyddsföreningen, vem ska bort?
intressant.se

2010-98: Katarina Mazetti: Mitt liv som pingvin

Mitt liv som pingvin handlar om en gruppresa till Antarktis och de människor som åker med den. Det är en brokig samling människor, naturligtvis. Wilma är en tämlingen ung kvinna som är positiv till allt, men (visar det sig) möjligen som självförsvar. Tomas har gett sig iväg på resan i akt och mening att begå självmord någonstans bland pingvinerna på Antarktis efter att hans fru tagit barnen och flyttat till sin nye amerikanske man. Alba är en äldre kvinna som tar för sig av livet, och ser till att det blir som hon vill. Förutom dessa tre som får sägas vara huvudpersonerna finns en grupp äldre män som är med på resan för att skåda fåglar, ett par äldre kvinnor som är med för att hitta varsin änkling och diverse andra.

Handlingen inleds med att Wilma nästan missar hela resan vid starten i Sverige, runt hela turen till Antarktis och tillbaka till Sydamerika igen. Det är dock inte resan som är vad boken handlar om, utan personerna. Det är deras interaktioner och observationer av varandra som gör boken, och bitvis är de riktigt träffsäkra. Kapitlen är omväxlande skrivna ur olika personers synvinklar, så man får se hur olika personer kan uppfatta samma sak på olika sätt.

Det kan också noteras att de flesta av kapitlen är skrivna utifrån Wilma, Tomas eller Alba, men det förekommer att även andra personer har fokus. I de flesta om inte alla dessa undantag så är dock texten kursiv, och det framgår av ett förord att det är helt ok för läsaren att betrakta dessa kapitel som extra utbroderingar och hoppa över dem (författaren erkänner sig själv hoppa över naturskildringar och slagsmål).

Boken är inte överdrivet djuplodande men bitvis är observationerna personerna gör av varandra riktigt bra och texten är lite underfundig och smårolig. Ingen stor litteratur, men helt ok underhållning.

Katarina Mazetti: Mitt liv som pingvin
Alfabeta, 2008
224 sidor
ISBN: 978-91-501-0943-6

Andra bloggar om: böcker, läsning, katarina mazetti, mitt liv som pingvin
Technorati tags: böcker, läsning, katarina mazetti, mitt liv som pingvin
intressant.se

2010-97: Svenska Turistföreningen: Nära äventyr (årsbok 2010)

Svenska Turistföreningens årsbok brukar ha ett tema och så även i år, men den här gången känns det mer spretigt än vanligt. Temat, om man nu kan kalla det för det, är att visa upp föreningens lokala kretsföreningar och vad de sysslar med. Effekten blir att årets årsbok i väldigt hög grad framstår som ett ovanligt tjockt nummer av tidskriften Turist. På ett sätt är det inget konstigt med det, för om man läser det finstilta i början så är årsboken faktiskt årets sista nummer av Turist och har så varit i ett flertal år. Känslan i årsboken brukar dock vara en annan, med ett mer sammanhållande tema.

Samtidigt kan jag inte säga att artiklarna i årsboken är så mycket annorlunda än de brukar vara, det är bara att man har svårare att se något sammanhang mellan dem. Bilderna är som de brukar bra (mest foton, några akvareller); det som möjligen kan skilja (jag har inte kontrollräknat) är att årets upplaga innehåller ovanligt många bilder på människor eftersom temat fokuserar på de lokala kretsarna och deras medlemmar.

Ingen dålig årsbok, men inte heller någon av de bättre.

Svenska Turistföreningen: Nära äventyr (årsbok 2010)
Svenska Turistföreningen, 2010
207 sidor
ISSN: 0283-2976

Andra bloggar om: böcker, läsning, stf, svenska turistföreningen, nära äventyr
Technorati tags: böcker, läsning, stf, svenska turistföreningen, nära äventyr
intressant.se

2010-96: Jean-Claude Forest: Barbarella

Barbarella är en fransk tecknad serie om en rymdhjältinna som lyckas ta sig igenom diverse äventyr utan några större problem och framför allt utan några större mängder kläder. I någon mening kanske Barbarella kan sägas vara ett startskott för de vuxenserier som man i Sverige åtminstone förr kunde se i exempelvis Tung Metall och andra tidskrifter.

På samma gång är det fascinerande att se hur en serie som är känd för allt sex den innehåller i själva verket innehåller så lite sex. Eller, tja, den innehåller en del sex men just inget av det syns i bild. På samma sätt förekommer det en hel del naket - för att vara exakt en massa naken Barbarella - men man ser väldigt lite av henne också, för hon har nästan alltid en arm eller något annat strategiskt placerad. Det är nästan så att man kan undra varför den här serien fått ett så grundmurat rykte som sexig, för på den fronten är det egentligen rätt glest.

Vad värre är så finns det synnerligen lite av något annat också. Handlingen är minst sagt sparsmakad: Barbarella träffar på ett hot, Barbarella övervinner hotet på ett eller annat sätt (som oftast innebär att hon vid något tillfälle tar av sig kläderna), och Barbarella drar vidare till nästa hot som inte har så mycket med det förra att göra. Man behöver inte ha speciellt långt minne när man läser, för saker och personer som uppträdde för mer än några få sidor bakåt kommer inte tillbaka. Som berättelse ligger det hela på lägsta B-filmsnivå, komplett med imbecilla saker som lufthajar och underjordsrymdskepp. Som av en händelse är det en rätt passande jämförelse, för Barbarella är filmad, med Jane Fonda i huvudrollen (som synes på omslaget).

Teckningarna tycker jag är rätt charmiga. De är i en stil som ser ut att vara ritade i en hast, men samtidigt är de väl anpassade till historien. Man kan väl i princip säga att serien är svartvit, men av någon anledning så har teckningarna också fått färgläggning i en färg. Vilken färg som använts varierar, men varje färg (lila, gul, grön, blå) används i ett antal sidor innan nästa kommer.

Om man ska se till de rent tekniska aspekterna av hur seriemediat används så är det tyvärr dåligt, även med hänsyn tagen till seriens ålder. Det är exempelvis gott om scener där Barbarella eller någon annan pratar högt för att läsarna ska ha en chans att hänga med i de krumbukter som handlingen tar sig. Det hade varit bättre med förklarande textrutor istället för omotiverade repliker riktade till ingen, men bäst blir det naturligtvis om man kan visa bakgrundshistorien i bild istället för att återberätta den.

Som serie är Barbarella alltså ett misslyckande, och som berättelse är den heller inte något att ha. Som konstverk tycker jag att den är rätt OK, om än inte lysande. Så varför har den så fått ett sådant rykte och överlevt som ett slags sexikon? Att den blev filmad lär ju rimligen ha hjälpt, men det är väl också värt att påpeka att trots B-filmsestetiken och det ständiga anspelandet på sex så är det Barbarella som inbjuder till (för att inte säga kräver) sex och även bortsett från den aspekten så framställs hon som en tämligen framåt och rimligt kapabel kvinna. När Barbarella publicerades hade "den kvinnliga vågen" börjat skölja in över sciencefictiongenren, men den hade inte kommit speciellt långt och Barbarellas tidiga starka kvinnliga huvudperson kan nog därmed vara en annan anledning till varför verket blivit så känt.

Jean-Claude Forest: Barbarella
Grove Press, 1966 (originalet 1964)
68 sidor

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, jean-claude forest, barbarella, sex, sf, science fiction
Technorati tags: böcker, läsning, serier, jean-claude forest, barbarella, sex, sf, science fiction
intressant.se

2010-95: Markus Zusak: Jokern

Jokern är ett recensionsexemplar som kom i min brevlåda utan att jag bett om det och utan att jag hade en aning om vad det var för bok. Mitt första intryck av baksidestexten var att det skulle vara om inte en deckare så i alla fall något åt det hållet. Det var kanske inte helt fel, men speciellt rätt var det nog inte heller.

Huvudpersonen Ed Kennedy är ett misslyckande. Han lever på att köra taxi (trots att han är ett år yngre än han borde för att göra det). Han har visserligen ett jobb, men det finns ingen utvecklingspotential och chefen ser till att driva honom stenhårt med både dag- och nattpass. Han är kär i sin bästa vän, men hon är inte intresserad av honom på det sättet. Hans sociala liv centreras kring återkommande kortspel. Den enda i hans familj som han har speciellt mycket kontakt med är hans mamma, och hon verkar inte ens tycka om honom.

Ed blir indragen i ett bankrån, men det verkar som om rånaren är världens klantigaste, och när han till slut lämnar banken så tappar han sin pistol på väg mot den skrotbil han tvingat till sig nycklarna till från Eds kompis Marv. Ed följer efter, plockar upp pistolen, fångar in rånaren och blir en lokal hjälte.

Ett tag senare får Ed ett spelkort i posten. På det är det skrivet tre addresser och tre klockslag. Ed åker dit och ser människor som på olika sätt far illa, och får för sig att hjälpa till. Uppdragen varierar i svårighetsgrad, och när de är slut kommer det nya kort utan någon indikation på vem det är som skickar dem.

Ed inser att han måste gripa in i olika främlingars liv för att hjälpa dem, men det är inte alltid till en början uppenbart vad det är de egentligen behöver hjälp med. Ibland är det inte ens uppenbart vem det är han ska hjälpa. Det detektivarbete Ed behöver göra här (samt frågan om vem som skickar korten) är de deckarelement som finns i boken, men de är inte det viktiga.

Bokens kärna är de människor som Ed träffar på. De är sinsemellan väldigt olika, men de har det gemensamt att de har något slags problem; ofta (men inte alltid) något som drabbat dem utan deras egen förskyllan. Det visar sig att det inte bara är Ed som är känner sig utanför och misslyckad; världen är full av människor som har problem som är svåra att ta tag i även om de kan tyckas enkla. Det är lätt att gå ner sig i gamla hjulspår.

Alla de här människorna målas som personer som känns verkliga, Språkligt är boken kanske inte så upphetsande, men jag tycker inte heller att den har några direkta problem. Lite grann som i en Jonas Gardell-föreställning så varvas allvaret med humor. Här handlar det inte om direkta skratt, men boken är lite underfundigt rolig rätt ofta. Jag tycker inte att slutet var fullt ut lyckat, men det förtar inte att boken trots det var en riktigt positiv överraskning.

Markus Zusak: Jokern (The Messenger)
Översättning: Anna Strandberg
B. Wahlström, 2010 (originalet 2002)
348 sidor
ISBN: 978-91-32-15891-9

Andra bloggar om: böcker, läsning, markus zusak, jokern
Technorati tags: böcker, läsning, markus zusak, jokern
intressant.se

2010-94: Mario Vargas Llosa: Det gröna huset

Den senaste bok vi tagit oss an i vår bokcirkel är årets nobelpristagare Mario Vargas Llosas andra roman, Det gröna huset. Den fick ett tämligen blandat mottagande, får man väl säga. En kommentar som väl får sägas sammanfatta diskussionen var "det var en bra bok, men jag tyckte inte om den".

Boken utspelar sig på några olika ställen. Man kan sammanfatta med att den utspelar sig i djungeln och i en stad, även om det egentligen är mer än två ställen. Tidsmässigt kom vi inte riktigt fram till hur lång tid den spänner över eftersom det inte anges uttryckliga datum, men det handlar om ett par tre årtionden.

Berättandet följer grovt fem olika trådar som återkommer ett antal gånger vardera i en fix ordning. Här finns ett ganska stort antal personer, och för att göra det hela ytterligare lite mer komplicerat så har en del av dem namn som är snarlika andras, och Llosa alternerar mellan att kalla personer vid namn och med något slags titel ("djungelkvinnan", "harpospelaren", "sergeanten", etc).

Det "gröna huset" i titeln är en bordell som en av huvudpersonerna bygger upp och driver, och som sedermera både brinner ner och startas om. Den går som en grön röd tråd genom berättelsen i och med att många personer har något slags relation till den. Personerna i historien tecknas inte så väldigt ingående och berättelsens konstruktion gör inget för att göra det lätt för läsaren att hålla isär dem och komma dem nära, så det känns naturligt att snarare kalla detta för en berättelse om det gröna huset, staden och djungeln lika mycket som en berättelse om människorna.

Det här är en bok som kräver att läsaren jobbar med att dechiffrera den. Jag var inte beredd på det från början och nöjde mig med att flyta med berättelsefloden och titta på sceneriet, vilket väl får sägas fungera. En annan läsare hade gått mer i närkamp med texten för att lista ut hur den hängde ihop, men hade istället problem med att se de övergripande dragen. Jag tror att det här är en bok som har mycket att ge vid en omläsning.

Mario Vargas Llosa: Det gröna huset (La casa verde)
Översättning: Jens Nordenhök
Norstedt, 2010 (första svenska 1979, originalet 1965)
425 sidor
ISBN: 978-91-1-303634-2

Andra bloggar om: böcker, läsning, nobelpris, nobelpristagare, bokcirkel, mario vargas llosa, det gröna huset
Technorati tags: böcker, läsning, nobelpris, nobelpristagare, bokcirkel, mario vargas llosa, det gröna huset
intressant.se

Tärningar i mängder

En tärning vet väl alla hur den ser ut? En kub med olika antal prickar på sidorna. Visst, det är det vanligaste, men det finns fler sorter. Många fler sorter. Jag samlar på tärningar, så jag har många fler sorter. Nu har jag till slut fått till vettiga skåp för att visa upp åtminstone delar av samlingen, så här kommer lite bilder.



Samlingen består i skrivande stund av 1264 tärningar. De här skåpen rymmer långt ifrån alla, så jag har försökt göra ett representativt urval. (Bonaden till höger har svärmor gjort, när min fru fyllde 40 förra året.)



(Notera den proffsiga fotolampan...)

Hylla 1 Längst till höger en tärning min mamma sytt. Övriga tärningar är faktiskt glassförpackningar. 1969-1970 hade GB en glass som naturligtvis hette "Tärning" och var förpackad i sådana här tärningar (en av sidorna går att pilla bort, så man kan ha dem som små burkar).

Hylla 2 Längst till höger en uppsättning "knucklebones". Tärningar är kända sedan tusentals år, både i den form vi är vana vid och som dessa (och andra). Ursprungligen använde man ben ur foten på får som har fyra olika identifierbara sidor, och så var de olika sidorna värda olika mycket. Mina är repliker i plast, men formen är samma som för de riktiga benen. Övriga tärningar på den hyllan kan man använda om man vill slippa bestämma själv vad man ska göra.

Hylla 3 Till vänster lite blandat. Till höger diverse casinotärningar. En del av dem är riktiga (pyramiden längst till höger), övriga är fusk. De två gula slår alltid sju, för den ena har bara ettor och den andra sexor. De till vänster är bokstavligen "crooked dice"; sidorna lutar åt alla håll.

Hylla 4 Sexsidiga i diverse färger och storlekar. Den vänstraste stapeln är asiatiska tärningar. De har alltid ett-pricken i rött och större. Ofta är även fyran i rött, och tvåan är ofta rak istället för diagonal som på våra tärningar (men av någon anledning aldrig trean).

Hylla 5 En vanlig sexsidig tärning har alltid sidorna placerade så att motstående sidor summerar till 7 (1-6, 2-5, 3-4). De sexton tärningarna till vänster visar de sexton sätt det går att göra en vanlig sexsidig tärning på, utan att bryta mot det mönstret. Tre av sidorna (2, 3, 6) är ju inte symmetriska, så det går att vända dem på två olika sätt relativt resten av tärningen. Om man håller tärningen så att 6 är uppåt och snurrar den så att man ser 2 och 3 så varierar det vilken som är till vänster. Det är vanligare med 3 till vänster, men båda varianterna förekommer. Detta, tillsammans med de olika vridningarna av 2-3-6 ger 16 varianter.



Hylla 1 Till vänster tärningar numrerade på udda sätt: med kinesiska tecken, med "ett"/"två"/"tre", med romerska siffror och sedan diverse varianter med symboler istället för prickar eller siffror. Till höger tärningar med bokstäver.

Hylla 2 Till vänster tipstärningar med 1-X-2. Övriga har någon sida (1 eller 6 varierar, så man måste kolla innan man slår...) utbytt mot reklam eller någon annan bild.

Hylla 3 Till vänster tre elektroniska tärningar. Resten är pokertärningar för den som råkar sakna en kortlek.



Hylla 1 Sexsidiga tärningar i blandade storlekar. Den minsta (som är grå och knappt syns) är 4 mm. Den största är 54 mm.

Hylla 2-3 Blandade rollspelstärningar.

Hylla 4 Tärningar med så många olika antal sidor som möjligt, och i den mån jag hittat olika, även olika former för samma antal sidor. Här finns 2-sidig (ser ut som ett mynt), 3-sidig, 4 (4 olika former), 5, 6 (5 olika), 7, 8, 9, 10 (3 olika), 11, 12, (2 olika), 13, 14, 15, 16, 20, 24 (2 olika), 30, 32, 34, 50 (en här, en på nästa bild), 100.



Hylla 1 Tärningar i så många olika material som möjligt. Från vänster bärnsten, aluminium, brons, bakelit, celluloid, ben, silver, suddgummi, tyg, garn (virkad), (färgat) glas, skumplast, elfenben, järn, jade, plast, lego (ihopbyggd av äldsta sonen), renhorn (gjord av mig), porslin, snäckskal, trä, gummi, sten, ull (nåltovad av mig).

Hylla 2 På vänstra halvan tärningar gjorda i elfenben, på högra halvan tärningar i ben. Det är svårt att veta, men jag skulle tro att alla tärningar på den här hyllan är åtminstone 100 år och rätt många 200 år gamla. En del av bentärningarna är stämplade med "GR" och en liten krona (vilket inte syns på bilderna). Det betyder att korrekt skatt har betalats för dem, och att de är tillverkade i England i georgiansk tid (1760-1820).

Hylla 3 Till vänster tärningar i tärningar. Var och en av de stora genomskinliga tärningarna har en mindre tärning inuti. I mitten några gamla trätärningar och en tärningspenna. En normal penna har ju sex sidor, men den här har även prickar på sidorna. Till vänster ett gäng tärningssnurror.

Hylla 4 Några dubbleringstärningar från Backgammon. En 50-sidig tärning (nämnd ovan). En trätärning med intarsiainläggningar där en av sidorna kan tas bort så att den blir en liten ask. En rubiks kub med olika antal prickar på sidorna istället för olika färger.



Slutligen några av samlingens största tärningar. Den gula är 35 cm, den blå är 42 cm.

Om detta inte är tillräckligt med tärningar för någon så går det även att titta på hela min tärningssamling på webben.

Andra bloggar om: spel, tärningar, samlande
Technorati tags: spel, tärningar, samlande
intressant.se

2010-93: Andreas Ekström: Google-koden

Google-koden är en genomgång av både företaget Google och fenomenet Google. Den innehåller både en historik om företaget som visar på den fantastiska tillväxten från att Google var ett hobbyprojekt för två doktorander, kört på en enda dator till det världsomspännande affärsimperium det är idag, ett dussin år senare och intervjuer med ett antal personer som jobbar med eller kring Google. Som vanligt i journalistisk text av det här slaget så är det inte strikta intervjuer utan mer berättande text med en del citat instucket, vilket gör det hela lättläst.

Den här boken var intressant för mig som både följt och använt Google länge, men det är inget problem att läsa den för den som saknar den bakgrunden heller, för det finns förklaringar av sådant som inte är självklart. Även den som inte har något specialintresse för Google bör kunna läsa boken med intresse, för Google är intressant även på grund av annat än sina produkter.

För att ta några exempel är de kända för att ha ett eget busslinjesystem som kör anställda till jobbet (med trådlöst nätverk på bussen, förvarning via SMS när bussen är på väg och garanterad längsta transporttid), gratis mat och diverse andra förmåner på kontoret och en extremt noggrann anställningsprocess (det är inte ovanligt att kandidater kallas till ett halvdussin intervjuer innan de får ett slutligt besked).

Andreas Ekström: Google-koden
Månpocket, 2010
256 sidor
ISBN: 978-91-7232-215-8

Andra bloggar om: böcker, läsning, internet, google, andreas ekström, google-koden
Technorati tags: böcker, läsning, internet, google, andreas ekström, google-koden
intressant.se

2010-92: Philip Reeve: Där världen slutar

Där världen slutar är den fjärde och sista delen i Philip Reeves serie om de vandrande städerna. Nu är det tyvärr ganska länge sedan jag läste de första delarna så jag hade inte detaljerna i handlingen i minnet, men jag tycker att den fungerade bra att läsa i alla fall. Jag ska inte säga att den är fristående, men det räcker med en någorlunda övergripande minnesbild av de tidigare delarna för att kunna läsa den med behållning. Med den reservationen så tycker jag att Reeve lyckas bra med att knyta ihop serien på ett vettigt sätt som inte bara är troget serien i sig; det känns också som ett verkligt slut som inte öppnar för okynnesuppföljare. Jag brukar inte gilla den sortens slut som visar händelser långt in i framtiden från bokens tid, men här görs det faktiskt på ett riktigt bra sätt.

Det man möjligen kan ha som invändning mot boken är att den i princip från sida ett lägger upp för en kärlekshistoria mellan två ungdomar, vilken sedan också genomförs som väntat, utan några komplikationer alls. Eller på sätt och vis med hur många rent fysiska komplikationer som helst, men de ställer aldrig på något signifikant sätt till det för kärleken, även om allt annat kompliceras.

Philip Reeve: Där världen slutar (A Darkling Plain)
Översättning: Lena Karlin
Natur & Kultur, 2009 (originalet 2006)
630 sidor
ISBN: 978-91-27-11771-6

Andra bloggar om: böcker, läsning, sf, science fiction, steampunk, philip reeve, där världen slutar
Technorati tags: böcker, läsning, sf, science fiction, steampunk, philip reeve, där världen slutar
intressant.se

2010-91: Berke Breathed: Happy Trails!

Happy Trails! är det avslutande albumet i serien om Bloom County, men det går som väntat utmärkt att läsa det för sig själv. Dock måste jag säga att det börjar märkas att serien faktiskt är ett par decennier gammal. Rätt mycket av de händelser den satiriserar, både inom politik och i sammhället i övrigt, har sjunkit undan rätt djupt i det allmänna medvetandet vid det här laget. Här talas exempelvis om Iran-Contras-affären, och den känns inte direkt dagsaktuell.

Å andra sidan finns här också en sekvens som driver med överkonsumtion, och den känns som om den hade kunnat vara ritad igår. De två nedslagen sammanfattar egentligen läsningen: vissa ämnen känns (fullt naturligt) gamla medan andra är tidlösa. Själva humorn tycker jag över lag däremot har klarat sig rätt bra.

Berke Breathed: Happy Trails!
Little, Brown, 1990
87 sidor
ISBN: 0-316-10741-7

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, berke breathed, happy trails, bloom county
Technorati tags: böcker, läsning, serier, berke breathed, happy trails, bloom county
intressant.se

2010-90: Viktor Johansson: Game over

Game over innehåller den sortens dikter som jag normalt sett har svårt för: ingen uppenbar struktur (för mig, i alla fall), inga rim, bara ord i något fritt format. Av någon anledning fungerar det ändå här, och det är trevligt.

Viktor Johansson skriver om sin uppväxt, hur det var att vara tonåring, och det är väl genomfört. Han fäster sitt berättande väldigt tydligt i periodens populärkultur, och detta är både texternas storhet och deras svårighet. Om man inte är bekant med de fenomen han skriver om så är det antagligen svårare att se och uppskatta de associationer som finns. Själv är jag ungefär femton år äldre än författaren, och redan det räcker ibland. Jag har inga problem att förstå hans referenser till Blade Runner, men å andra sidan har jag inte vuxit upp med Pokémon, bara sett på det lite som något mina barn tittar på.

En del av texten har ett nostalgiskt skimmer som texter om barndom ofta tenderar att ha, men andra delar är betydligt svartare:

Kören

En sko som var bra att krossa skyltfönster med
ställdes inför vårsäsongen ut i alla skyltfönster.
Det svarta blocket blev det nya svarta.
Att skära sig i armarna blev snyggt
och det kom ett speciellt smink för att härma ärrvävnad.
Vi ville fortfarande bara skrika
men vände sången inåt så att den skulle slippa bli en hit.
De första robotarna kom och bytte alla gamlingars blöjor,
man försöker få dem att prata, sjunga, printa ut sina känslor.
Men var inte vi de första robotarna hela livet,
våra armar behandlades som armarna på en klocka,
får vi nu respekt om vi rör oss lite hackigt och brummar?
[...]

Viktor Johansson: Game over
Modernista, 2010
164 sidor
ISBN: 978-91-86021-67-2

Andra bloggar om: böcker, läsning, dikter, poesi, viktor johansson, game over
Technorati tags: böcker, läsning, dikter, poesi, viktor johansson, game over
intressant.se

2010-89: David A. Trampier: Wormy

Wormy är en tecknad serie som gick som följetong i rollspelstidningen Dragon under 1970- och 1980-talen. Den var lite oregelbunden i början men kom senare i åtminstone nästan varje nummer, ibland med så mycket som fyra sidor. I de tidigaste numren kan man se att teckningarna är lite trevande, men de når fort en mer utvecklad form. David A. Trampier som ritade Wormy är även känd för att ha gjort det första omslaget till Players Handbook till AD&D och många av illustrationerna i den.

Det som är tråkigt med serien Wormy är att den slutade utan förvarning i Dragon #132, mitt i handlingen. Efter några nummer utan Wormy kom en kort notis i tidningen där man sade att serien förhoppningsvis skulle komma att ersättas av en annan, men utan förklaring. Det har senare berättats hur lönecheckarna till Trampier returnerades utan att ha lösts in och att man utgick från att han dött, men det har senare förnekats av ett par andra personer som säger att han fortfarande är i livet.

Jag läste Wormy medan den gick i Dragon, men missade en del nummer och var framför allt inte med från början. Därför var det kul att hitta ett arkiv med alla Wormy-sidor så att jag kunde läsa om serien från början. Även om den saknar slut tycker jag att den är väl värd att läsa, för den är rätt annorlunda.

Wormy är en drake som sysslar med spel. Han spelar biljard, men även krigsspel. Det senare är dock av någon anledning olagligt, så han är efterlyst. Det kan möjligen ha något att göra med att när Wormy spelar krigsspel så använder han inte miniatyrer utan riktiga små troll och andra varelser som får attackera varandra mot betalning (det är inte fullt så farligt som det låter, för de kan regenerera). Även rollspel figurerar som hastigast i handlingen. Wormy föreslår att få spela en drake men får svaret "you can't be a dragon, this is a fantasy game". Just miljön är en av de saker som gör Wormy speciell, för den är inte så människocentrisk som rätt mycket fantasy brukar vara utan helt enkelt annorlunda:


En annan sak som tilltalar mig (men som möjligen vissa kan ha svårare för) är humorn i serien. Serien tar generellt sig själv på lagom mycket allvar, men här och där finns en sida där Trampier går fullständigt överbord med långa serier ordvitsar i bästa studentspexklass:


Det är synd att Wormy slutar mitt i handlingen, men det är ingen anledning att låta bli att läsa den, speciellt som man kan göra det på nätet. I själva verket är det nog i praktiken det enda sättet som finns, för serien har aldrig tryckts om och att få tag i alla gamla nummer av Dragon lär inte vara det lättaste.

David A. Trampier ("Tramp"): Wormy
Dragon Magazine, #9 (1977)-#132 (1988)
229 sidor

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, wormy, spel, david a. trampier, tramp
Technorati tags: böcker, läsning, serier, wormy, spel, david a. trampier, tramp
intressant.se

2010-88: Markus Nummi: Det förlorade Paris

Det upptäcks en dag att Paris inte ligger där det ska, vilket ju är konstigt, nästan lite pinsamt, åtminstone för fransmännen. Det är många som undrar vart det kan ha tagit vägen, och en del ger sig ut för att leta efter det. En del av boken följer ett svenskt teveteam som gör en dokumentär om det försvunna Paris och försöker gå till botten med när Paris egentligen sågs senast. Har det ens funnits något Paris på riktigt, eller är det en efterhandskonstruktion?

Hur absurd den här premissen än kan låta så tycker jag att det här var en skoj bok. Den handlar i första hand om det lilla kring det stora; det är människorna som letar efter Paris som är det intressanta snarare än det försvunna Paris i sig, men turerna kring hur Paris interagerar med historien är väl genomförda.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men den här boken får mig att associera till Sam J. Lundwalls senare romaner.

Markus Nummi: Det förlorade Paris
Översättning: Camilla Frostell
Albert Bonniers Förlag, 1997 (originalet 1995)
205 sidor
ISBN: 91-0-056377-3

Andra bloggar om: böcker, läsning, sf, science fiction, markus nummi, det förlorade paris
Technorati tags: böcker, läsning, sf, science fiction, markus nummi, det förlorade paris
intressant.se