Det hände mycket i
A Game of Thrones men åtminstone till en del får man nog de den volymen som preparation för vad som komma skall. I en bokserie som består av ett halvdussin delar i tegelstensklass finns det gott om personer och platser att introducera (här måste jag säga att jag hade stor nytta av att ha tittat på de första två säsongerna av teveserien tidigare och därmed ha rätt bra koll på personerna sedan tidgiare).
I
A Clash of Kings är det däremot ingen tvekan om att handlingen år loss på allvar. Efter den gamle kung Roberts död har den unge Joffrey hamnat på tronen. Det är ingen brist på hans egen vilja att vara kung men han är även ett fullblodskräk utan några större insikter i vad som krävs av en kung, och det är i praktiken hans mamma Cersei som bestämmer rätt mycket. Eller i alla fall är det så till en början. Ganska snart ändras omständigheterna så att hon inte kan styra som hon vill och tvingas istället lämna över en hel del makt till sin ogillade bror, dvärgen Tyrion. Samspelet mellan Tyrion och Cersei eller för den delen Tyrion och nästan vem som helst som han inte tycker om eller litar på (och det är rätt många) är väldigt underhållande.
I de sju kungarikena som fram till nyss varit enade under järntronen och kung Roberts makt börjar det nu bli rörigt och som man kan ana redan av bokens titel så finns det mer än en person som är sugen på att styra över Westeros. Rätt snart visar det sig att Westeros hyser inte mindre än fem personer som utropar sig själva till kung. Vissa över hela landet, andra över delar. Naturligtvis blir det krig, och här har det varit väldigt praktiskt att ha kartan över landet till hands när man läser för att förstå vad som händer.
Boken är skriven så att varje kapitel utgår från en person som hela tiden finns med i vad som händer i det kapitlet. Ibland fortsätter handlingen mer eller mindre obruten från ett kapitel till ett annat trots att det är en annan person som står i fokus, medan man andra gånger förflyttas långa sträckor till en helt annan miljö och ett annat persongalleri.
Grovt räknat man kan dela upp handlingen i boken i tre delar. Lejonparten av handlingen rör de centrala delarna av Westeros och domineras av Tyrion, Joffrey, Cersei och andra som försöker behålla makten över järntronen samt några av de andra tronpretendenterna (som Joffreys två farbröder Stannis och Renly). En annan del handlar om The Night's Watch som vaktar den enorma väggen i norr som ska skydda Westeros från wildings och annat. Här är det i första hand Jon Snow som står i centrum och jag utgår från att hans äventyr kommer att visa sig väsentliga så småningom men som det är nu händer det ganska lite i de här delarna. Det handlar mer om att Jon och andra reser runt och försöker skaffa sig information, men det är inte förrän precis i slutet av boken som det egentligen hettar till i den här handlingstråden. Fram till dess känns det mest som att den finns där för att vi inte ska glömma bort Jon. Det tredje spåret i handlingen är ännu mer frikopplat från det övriga eftersom det inte ens utspelar sig på samma kontinent. Här handlar det om Daenerys Stormborn som är ättling till den kungaätt som den förre kungen Robert avsatte för att bli kung, och hon betraktar sig naturligtvis också som rättmätig artagare till järntronen. Problemet är att hon inte har någon armé för att ge sitt anspråk på tronen eftertryck, så vad hon sysslar med är att försöka skrapa ihop en sådan. Vad hon däremot har är tre drakar, trots att alla trodde att de sista drakarna var utdöda. Det skulle förvåna mig storligen hon inte kommer att lyckas med detta så småningom. Just nu har hon just ingen inverkan på vad som händer i Westeros (mer än att vara ett diffust och avlägset hot), men det kommer säkerligen att ändras.
Det må finnas några avsnitt som känns lite längre än de hade behövt vara, men på det hela taget känns den här serien mycket imponerande så här långt. Det vimlar av personer men trots det går det faktiskt att håll ordning på dem och känna att de faktiskt är personer med rimliga mål (även om man inte alltid har koll på exakt vad deras mål är). Till viss del har jag hjälp av att ha sett teveserien här, så det ska bli intressant att se hur det känns när jag tar mig an del tre och därmed kör om teveserien. Jag kastar mig nog inte över del tre precis direkt, men nästa säsong av teveserien (baserad på tredje boken) börjar inte sändas förrän i månadsskiftet mars/april. Jag får intrycket att handlingen håller på att sprida sig över allt fler platser allt eftersom tiden går. Jag hoppas att det inte blir för många, så att man hinner glömma mellan varven vad en person sysslade med innan man kommer till ett nytt kapitel om samma person igen. Än så länge är det dock väldigt engagerande, så jag ser verkligen fram emot nästa del. Det värsta är att jag vet att jag bara har tre delar kvar att läsa och att George R. R. Martin gissar att det ska bli ytterligare två, så jag kommer så småningom att läsa ikapp inte bara teveserien utan även bokproduktionen, och där är det inte en säsong varje år som gäller utan en bok vart fjärde år eller något i den stilen. Nåväl. Den dagen, den sorgen. Jag har några tusen sidor att ta mig igenom innan jag kommer dit.
George R. R. Martin:
A Clash of Kings
Bantam Spectra, 1999
844 sidor
ISBN: 978-0-553-89785-2
Inlägg
