De fattiga i Łódź är en dokumentärroman, och som sådan är den naturligtvis ett mischmasch av fakta och fiktion eftersom det inte går att veta exakt vad som hände i alla skeden utan att ha varit med själv, och antagligen inte ens då. I just det här fallet så baserar sig en stor del av texten på den så kallade gettokrönikan som är ett slags dagbok över hela gettot, skriven av ett flertal personer tillsammans.
Łódź var en av de städer i Polen där nazisterna instiftade ett getto, en stadsdel där judar bodde avskilda från resten av världen, men inte riktigt under samma förhållanden som i ett koncentrationsläger. Till att börja med lever man nästan som förut, om än instängda. Maten är lite knapp, men det är trots allt krig och lite ransonering är inte så förvånande. Med tiden blir det dock allt sämre och ransonerna av mat, ved och allt annat minskar till näst intill ingenting och allmän misär inträder.
Det är dock inte i första hand de eländiga förhållandena i gettot som är vad boken handlar om i första hand. När nazisterna stänger gettot så vill de också ha en kontaktperson gentemot judarna, någon som de kan interagera med och som sedan kommer att gå deras ärenden inom gettot. Detta uppdrag faller på äldsten Mordechai Chaim Rumkowski.
Till en början handlar det mest om administrativa saker, men med tiden blir hans uppdrag allt besvärligare. Nazisterna bestämmer att alla barn ska avlägsnas ur gettot (för att skickas till koncentrationsläger, även om det inte uttalas) eftersom de inte bidrar till produktionen och det faller på Rumkowski att meddela detta till gettots befolkning. Han försöker motverka det hela genom att sätta allt yngre barn i arbete så att de inte ska kunna sägas vara tärande utan faktiskt vara en del av produktionsapparaten, men det finns en praktisk gräns för hur små barn man kan placera i en fabrik och låtsas att de gör nytta, hur gärna man än vill.
Rumkowski blir naturligtvis ingen populär person i gettot eftersom det är han som får klä skott för alla påbud som kommer från nazisterna. Från andra hållet är nazisterna ofta inte heller nöjda med honom eftersom han faktiskt gör vad han kan för att skydda "sina judar" så gott han kan, och det uppfattas naturligtvis av tyskarna som att han obstruerar. Genom historien har bilden av Rumkowski varit att han varit en stor medlöpare, men i den här boken får man en något mer nyanserad bild. Det vore att ta i att att hävda att han presenteras som en sympatisk person, men det framgår dock att han försöker göra vad han faktiskt tror är bäst för judarna, givet de begränsade resurser och brist på möjligheter han har till sitt förfogande.
Vid en första anblick så ser den här boken kompakt och tung ut, men jag tycker att den var förvånande lättläst. Det är inte alltid lätt att hålla reda på alla personer (trots ett persongalleri på slutet), men i många fall är det inte heller väsentligt att veta exakt vilka alla är. Det är i första hand Rumkowskis interaktioner med resten av befolkningen i gettot som är i fokus, men inte på individnivå. Man ska inte sticka under stol med att det förekommer en hel del misär i boken så läsningen kan ibland bli en smula jobbig för det, men samtidigt visar den också på människors obändliga styrka att stå emot förtryck.
De fattiga i Łódź vann Augustpriset 2009. Jag har inte läst någon av de andra böckerna som var nominerade, men jag tycker att detta är en värdig vinnare.
Steve Sem-Sandberg:
De fattiga i ŁódźBonnier Pocket, 2009
662 sidor
ISBN: 978-91-7429-106-3
Andra bloggar om: böcker, läsning, steve sem-sandberg, de fattiga i łódź
Technorati tags: böcker, läsning, steve sem-sandberg, de fattiga i łódź
intressant.se
Inlägg
Underground är en serie skriven av Jeff Parker och tecknad av Steve Lieber. Det har talats en del om den, och den fick en positiv recension på BoingBoing. Ett litet tag senare var det någon som scannade hela albumet och publicerade bilderna på 4chan. 
