2010-44: Neil Gaiman: Death: The High Cost of Living

Det här är inte någon regelrätt fortsättning på Sandman-serien utan en spinoff; här är det Death som står i fokus snarare än Dream, men det förhindrar inte på något sätt att det här albumet både är bra och känns som en del av den övriga serien.

Det är flera gamla bekanta som återkommer här. Förutom mad Hettie finns även Hazel och Foxglove som vi är väl bekanta med sedan tidigare. Det här ganska tunna albumet innehåller bara tre (och ett halvt) kapitel, varav de tre första hänger ihop till en sammanhängande historia som passar väl in i den övriga mytologin. Historien i sig är fristående, men jag tror inte att man får ut lika mycket av den om man inte läst Sandman först, eftersom man i så fall inte har samma koll på figurernas bakgrund. Bitar av historien har likheter med Deaths första framträdande när hon sitter i en park och pratar med Dream, i övrigt handlar det om ett sökande efter ett hjärta och en önskan (eller till och med två) om att dö.

Till skillnad från Endless Nights som jag tyckte var lite avslaget så känns The High Cost of Living som ett fullvärdigt Sandman-album, även om det egentligen är tvärt om. Men allvarligt talat: Neil Gaiman, Dave McKean och Death: Vad skulle kunna gå fel?

Neil Gaiman: Death: The High Cost of Living
Vertigo, 1994
104 sidor
ISBN: 978-1-56389-133-5

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, sandman, neil gaiman, death, the high cost of living, chris bachalo, mark buckingham, dave mckean
Technorati tags: böcker, läsning, serier, sandman, neil gaiman, death, the high cost of living, chris bachalo, mark buckingham, dave mckean
intressant.se

2010-43: Vladimir Nabokov: Lolita

Lolita är en av de där klassikerna som jag sedan länge tyckt mig ha någorlunda koll på innehållet i men inte faktiskt ha läst. Eftersom vi valde den till bokcirkeln så blev det till slut ändring på det.

Boken berättas av den medelålders mannen Humbert Humbert som dras till vad han kallar för nymfetter, flickor i yngre tonåren eller strax under det. I dagens språkbruk är han pedofil. Han själv spårar detta till att hans käresta som barn dog, en flicka som hette Annabel Leigh (ett namn som, speciellt givet temat, är lätt att associera till Edgar Allan Poes sista dikt Annabel Lee).

Humbert bor till att börja med i Paris, men flyttar till USA och får tips om att kunna bo hos en kvinna och hennes dotter. Dottern heter Dolores men kallas Lolita, och när han får syn på henne bestämmer sig Humbert för att ta rummet han erbjuds trots att han hade tänkt att avböja. Han gör sedan allt för att få chansen att vara i närheten av Lolita vilket så småningom mynnar ut i giftermål, Lolitas moders död, en bilburen odyssé genom USA, våldtäkt och mord.

Man kan möjligen invända att berättandet är pratsamt, men det är ingen tvekan om att det är både välskrivet och varierat i stilen. Humbert är litteraturvetare och hans beskrivning av händelserna med Lolita är som sig bör vältaliga och fascinerande. Men det är just det: som läsare har man bara vad Humbert skriver att förlita sig på, och det betyder att man inte har någon möjlighet att veta hur nära sanningen han ligger. Hela romantexten presenteras för övrigt (av ett kort förord) som Humberts självbiografi och försvar; då och då i texten talar han direkt till läsaren som antas vara en domstol. Nedskrivandet av berättelsen sker alltså i sin helhet efter att händelserna skett, så förutom den inneboende osäkerheten hos en berättare i första person är det även några år mellan händelserna och deras nedtecknande.

Det är fascinerande att se hur väl Nabokov lyckas med att placera läsaren inuti Humbert och göra honom till en sympatisk människa som man identifierar sig med även om han uppenbart gör otrevliga saker. Samtidigt finns det ingenting i boken som tar ställning. Humbert är som han är, och det är upp till läsaren att bilda sig en uppfattning om vad man tycker om det. Detsamma gäller Lolita själv, som inte heller är helt lätt att få rätsida på i alla lägen. Det är ingen svårighet att inse varför Lolita ställde till med sådant rabalder, men det som sker "i bild" är mestadels oskyldigt. Det kan däremot inte alltid sägas om det som antyds eller utelämnas, men det är det ibland även upp till läsaren att lista ut exakt vad som hänt.

Tack vare detta så är det här en mycket läsvärd bok. Om Humbert skrivit rätt upp och ner vad som hänt hela vägen hade det blivit otrevligt (eller rent av åtalbart); som det är nu lyckas texten ofta vara rent litterärt vacker samtidigt som den behandlar ett otrevligt ämne utan att själv pådyvla läsaren några moraliska uppfattningar i frågan.

Vladimir Nabokov: Lolita
Olympia Press, 1955
312 sidor

Andra bloggar om: böcker, läsare, vladimir nabokov, lolita, bokcirkel
Technorati tags: böcker, läsare, vladimir nabokov, lolita, bokcirkel
intressant.se

2010-42: Johnny Hart: Star Light, Star Bright, First...

Tja, det är egentligen inte så mycket att säga. B.C. är alltid B.C., och som vanligt som allra minst underhållande och ofta leverantör av hisnande ordvitsar. Det finns en anledning till att B.C. så ofta publiceras på engelska även i Sverige.

I den här volymen märks en ovanligt hög koncentration av "temavitsar" eller vad man nu ska kalla det, där väldigt snarlika strippar (ibland identiska) återkommer med olika vitsar, som exempelvis gurun på toppen av ett berg som förklarar begrepp på ett okonventionellt sätt. En liknande stripp som jag sett oftare (även om den inte förekommer i den här volymen) är "Wiley's Dictionary".

Som något slags tankepussel hittar man också då och då strippar som man inte begriper något av alls. Ibland går de att dechiffrera genom att läsa om på olika sätt (vilket oftast avslöjar sanslösa ordvitsar), andra gånger tvingas jag ge upp.

Johnny Hart: Star Light, Star Bright, First...
Fawcett Gold Medal, 1976, 1982
opaginerad
ISBN: 0-449-12365-0

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, b.c., johnny hart
Technorati tags: böcker, läsning, serier, b.c., johnny hart
intressant.se

2010-41: Ali Shaw: Flickan med glasfötter

Den här boken handlar precis vad det låter som, hur bisarrt det än kan verka. Med start i tårna håller Ida MacLaird på att förvandlas till glas, något som naturligtvis är både otrevligt och opraktiskt. Midas Crook stöter på henne, men gör sitt bästa att hålla henne från sig. Han är en underlig man formad av en underlig uppväxt, och han har svårt för människor. Han föredrar att fotografera dem, eller för den delen andra saker. Midas och Ida dras trots detta till varandra, och deras liv flätas samman, kanske mer än de vill.

Denna mystiska förglasning behandlas av huvudpersonerna som något visserligen oönskat, men samtidigt helt naturligt, och detta gäller de övriga fantasyelementen som förekommer i romanen också. De finns där och fyller en funktion, men samtidigt görs det inte någon speciellt stor sak av dem även om romanen i övrigt verkar utspelas i vår värld. Man får inte uttryckligen reda på exakt var den utspelar sig, men jag gissar på någon liten ö utanför Skottland.

Flickan med glasfötter är Ali Shaws debutroman, och jag ser mycket fram emot att se vad han ska komma att hitta på framöver. Det här är nämligen inte bara en bra bok om kärlek och utanförskap (och flygande kor); det är också en mycket vackert skriven bok.

Ali Shaw: Flickan med glasfötter (The Girl with Glass Feet)
Bra Böcker, 2010 (originalet 2009)
Översättning: Lisbet Holst
319 sidor
ISBN: 978-91-7002-800-7

Andra bloggar om: böcker, läsning, fantasy, ali shaw, flickan med glasfötter
Technorati tags: böcker, läsning, fantasy, ali shaw, flickan med glasfötter
intressant.se

2010-40: Anna Jansson: Drömmen förde dig vilse

Jag har tyckt att Anna Jansson varit en av de bättre av de svenska deckarförfattarna, om än lite ojämn. Nu verkar det tyvärr som om jag får omvärdera det. Hennes senaste, Drömmen förde dig vilse, är inget vidare och jag har inte imponerats av de två innan den heller.

Handlingen känns väldigt konstruerad. Dels är den noga med att se till att allt som händer är ihopkopplat och viktigt på något sätt; inga lösa trådar eller andra oväsentligheter någonstans. Det är också uppenbart vid flera tillfällen att man får falska ledtrådar som är till för att få läsaren att tro att det ligger till på ett visst sätt, för att senare kunna överraska läsaren genom att avslöja att det alls inte är så. Jag menar inte att det är något fel i att få läsaren att bli överraskad, problemet är att det känns väldigt tydligt när det händer.

När man läser baksidestexten och andra texter på omslaget så är det helt klart att det här är en deckare, men när man läser boken kan man ibland undra. Huvudpersonerna är poliser och det pågår en mordutredning, men intrycket man får är att det mesta av handlingen är konstruerat för att göra livet så miserabelt som möjligt för huvudpersonerna så att de ska kunna missförstå varandra så ofta som möjligt och därmed fortsätta att ha trassliga relationer till varandra. Det vore trevligt om någon svensk deckarförfattare kunde bryta sig ur klichén att berätta så infernaliskt mycket om polisernas trassel att få ihop privatlivet och ägna sig åtminstone lite mer åt själva brottet. Här får man intrycket att tanken är att kunna säga att detta inte bara är en deckare utan även en relationsroman, men som läsare får jag snarare känslan av att det är ingendera snarare än både och.

Anna Jansson: Drömmen förde dig vilse
Norstedts, 2010
320 sidor
ISBN: 978-91-1-302626-8

Andra bloggar om: böcker, läsning, deckare, anna jansson, maria wern, drömmen förde dig vilse
Technorati tags: böcker, läsning, deckare, anna jansson, maria wern, drömmen förde dig vilse
intressant.se

2010-39: Nene Ormes: Udda verklighet

Årets Swecon hade Nene Ormes som den ena av sina hedersgäster (den andra var Justina Robson). Det här är Nenes debutroman, publicerad precis innan kongressen. Den här boken måste ha sålt i många exemplar på Swecon, för jag tyckte alltid att man såg Nene sitta och signera den. Å andra sidan skrev hon sidlånga personliga dedikationer i alla böcker hon signerade, så det tog ett tag.

Boken delar namn med huvudpersonen, Udda. Hon har problem med att hon hallucinerar och drömmer mardrömmar, och som en effekt av det har hon svårt att sova tillräckligt. Det börjar gå ut över hennes arbete. Det hon drömmer inte bara känns verkligt, det handlar också om platser som hon kan känna igen i Malmö, även om hon inte känner människorna som figurerar i drömmarna. Hennes gode vän Daniel bestämmer sig för att det vore bra för Udda att få se att det hon drömmer om bara är fantasier, och tar med henne till den plats hon senast drömt om. Problemet är att när de kommer dit så ser det ut precis som Udda drömt det, inklusive blodfläckar. De går hem igen, men Daniel ger sig senare av på en andra upptäcktsfärd, och försvinner.

Udda följer naturligtvis efter honom, och hon hittar en hel undre värld som hon inte hade en aning om existerade, full med magi och olika grupperingar som kämpar mot varandra. Hennes förmåga att drömma sanndrömmar gör att även hon dras in i deras intriger.

Det är skoj att se svensk urban fantasy, speciellt som den inte bara är skriven i Sverige utan även utspelar sig i Sverige. Men framför allt är det kul att den är både bra och välskriven. Den undre världen under Malmö känns genomtänkt, och det känns som om personerna i boken är levande personer.

Det förekommer naturligtvis diverse dramatik i handlingen, men det som faktiskt var otäckast var en sekvens som Udda genomgår för att skydda sig. Här känns det som om medicinen riskerar att vara värre än åkomman i sig. Närvaron är bra överlag, men just den här sekvensen var ovanligt otäck.

Nene Ormes: Udda verklighet
Styxx Fantasy, 2010
254 sidor
ISBN: 978-91-7355-140-3

Andra bloggar om: böcker, läsning, fantasy, nene ormes, udda verklighet
Technorati tags: böcker, läsning, fantasy, nene ormes, udda verklighet
intressant.se