Inlägg
Livstid tar vid precis där Nobels testamente slutar men handlar trots det till största delen om helt andra saker. En del komplikationer i den här boken stammar ur den föregående (primärt att Annika Bengtzon befinner sig totalt på bar backe eftersom hennes hem har brunnit upp) och fortsätter naturligtvis även här, men fallet som boken primärt handlar om är nytt. Branden är dock ett problem, både rent praktiskt eftersom Annika bokstavligen inte fick med sig mer än kläderna hon hade på sig och barnen, och eftersom det naturligtvis blir strul med försäkringsbolaget.Att det handlar om mordbrand är alla överens om. Försäkringsbolaget vill dock inte betala ut några pengar förrän polisutredningen är klar, och polisen misstänker att det är Annika själv som bränt ner huset. De kommer visserligen inte med några formella anklagelser, men gör i vilket fall klart att hon står högst upp på listan över misstänkta.
Som vanligt är det också struligt på hemmafronten, även bortsett från de kaos som branden ställer till med. Den förra boken slutade med att Annika och Thomas grälade precis innan branden, och han bor nu tillsammans med sin älskarinna, och med stöd av polisens misstankar om branden så säger han också att han kommer att kräva full vårdnad om deras barn.
Förutom det är det också stormigt på tidningen eftersom det är nedskärningar på gång. Dessutom finns det visst ett mord och ett försvinnande någonstans också. En välkänd polis hittat skjuten i sin säng med sin frus tjänstevapen (hon är också polis). Frun befinner sig också i lägenheten, men i mycket dåligt psykiskt skick och går inte att förhöra. Parets son Alexander är försvunnen.
Frun blir naturligtvis misstänkt, men Annika och fruns kollega tror inte riktigt på att det är hon som är skyldig.
Som vanligt är det flyhänt skrivet och lättläst som bara den; man flyger fram över sidorna för att få reda på vad som egentligen hänt. Jag inbillar mig, utan att jag gjort några jämförelser, att språket är lite mer polerat i den här boken än de föregående.
Ganska ofta förekommer tankar från den person som just för stunden står i fokus inskjutna i texten i kursiv stil. Jag vet inte om det är ett helt nytt grepp för Marklund, men det är definitivt vanligare här än det varit i tidigare böcker. Jag tycker inte att det är felaktigt i sig, men det känns lite överanvänt.
På flera ställen byter handlingen fokus från en person till en annan där det råkar vara en sidbrytning utan att det förekommer någon asterisk eller tomrad, och det gör att det blir lite förvirrande innan man inser vad som hänt. Det är självfallet förlagets fel och inte Marklunds, men irriterande är det oavsett vilket.
En gång hittar Annika väsentlig information genom att av misstag göra en sökning på sin dators lokala hårddisk istället för på nätet eller i tidningens interna system. Det krävs ett rätt avancerat felgrepp för att åstakomma det misstaget, men det får väl (med viss tvekan) accepteras som författartrick.
I den här boken korrigerar Marklund också på ett snitsigt sätt till en detalj i Annika Bengtzons bakgrund som kommer att göra det lättare för henne att få ihop kommande böcker utan att hitta på krystade förklaringar.
På det hela taget tycker jag att Livstid var bättre än Nobels testamente, och trots att de utspelas så tätt inpå varandra tror jag inte att det är något problem att läsa denna utan att ha läst den föregående. Efter Nobels testamente var jag lite tveksam till att läsa fler Marklund-böcker, men nu tycker jag att trenden pekar uppåt igen.
Liza Marklund: Livstid
Piratförlaget, 2007
428 sidor
ISBN: 9164202399
ISBN13: 9789164202390
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se, Bokhora, DN Kultur och SvD Litteratur eller läs DNs artikel om Marklund.
Läsutmaning för 2007
Hundra böcker totalt: 88 (varav 15 serieböcker)
Fem pjäser:
Klart 12/8!Två böcker på andra språk än svenska och engelska:
Klart 3/5! Klart 2/3!Fem böcker från Japan:
Läst under 2007:
Nr 1-10
Nr 11-20
Nr 21-30
Nr 31-40
Nr 41-50
Nr 51-60
Nr 61-70
Nr 71-80
81: Joyce Carol Oates: Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg
82: Mikael Niemi: Mannen som dog som en lax
83: Håkan Nesser: Människa utan hund
84: Robert Harris: Pompeji
85: Christopher Priest: Det vita rummet
86: V. S. Naipaul: Att läsa och skriva: En personlig betraktelse
87: Kerstin Ekman: Händelser vid vatten
88: Liza Marklund: Livstid
Andra bloggar om: böcker, läsning, liza marklund, livstid, nobels testamente, deckare, annika bengtzon
Technorati tags: böcker, läsning, liza marklund, livstid, nobels testamente, deckare, annika bengtzon
6 kommentarer:
Jag läste ganska många Marklund 2001, men nu senast när jag lyssnade på Prime Time som talbok försvann faktiskt det mesta av min lust att fortsätta... känns som att det räcker rätt bra med att läsa vad du skrivit. :)
Jag känner likadant, men är lite, lite sugen på att veta vad det är för detalj som dyker upp om Annikas förflutna...:)
Jag kan avslöja så mycket som att det inte är någon ny detalj i hennes förflutna som dyker upp. Snarare tvärt om.
Intressant års-mål! Ska jag absolut fundera på att applicera nästa år!
Du har inte rätt om sökning på dator vs sökning på internet. Det finns ett flertal program bla Google Desktop som gör detta. Söker du dessutom på samma sak som du har gjort innan får du upp sparad information på datorn före dina träffar på internet. Har inte läst boken men tack för recensionen och nu slipper nog jag också att läsa den.
Om man tyckte att Nobels testamente var riktigt usel, kommer man att tycka samma sak om Livstid då?
Jag är trött på nya (kvinnliga) deckarförfattare som kidnappar genren och gör om den till chic-lit maskerad som deckare.
Jag behöver inte veta hur Annika B känner sig när barnen far illa, eller hur jobbigt det är att storhandla, eller få hundra pekpinnar om hur usla män är nedkörd i halsen.
jag vill ha en deckare där brottet står i centrum, inte huvudpersonens privatliv. Så jag tror vid närmare eftertanke att jag "hoppar" Livstid.
Skicka en kommentar