tisdag, november 30, 2010

And the winner is...

För ett tag sedan skrev jag att jag hade ett exemplar av Anders Fagers skräcknovellsamling Svenska kulter att lotta ut. Jag var övertygad om att det var nu i helgen tiden för utlottningen gick ut, men när jag nu tittar efter ser jag att det var förra helgen. Det måste vara att julen närmar sig som ligger bakom, för den har samma förmåga att smyga sig på mig utan att jag märker det. Nåväl.

Vinnare av den eminenta novellsamlingen blir bokbloggaren Petra Jankov Picha, en av personerna bakom Breakfast Book Club (och tidigare En annan sida). Jag önskar god läsning!

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,
intressant.se

måndag, november 29, 2010

2010-87: Scott McCloud: Understanding Comics

Understanding Comics är en bok som går på djupet om hur serier fungerar, men för att göra det hela tydligare så är den samtidigt konstruerad som en serie. Scott McCloud har ritat in sig själv i en berättelse där han går igenom olika koncept som är viktiga för hur en serie fungerar, samtidigt som den berättelsen använder alla dessa koncept så att man ska se hur de påverkar det man läser.

Innan han kommer så långt får vi dock ett försök till definition av vad "serier" egentligen är, och varifrån de kommer. Det är inte så lätt som man kanske kan tro att förklara vad serier är, visar det sig.



Serier är (i de allra flesta fall, åtminstone) en blandning av bilder och text, och lyder i och med det i någon mening under de regler och konventioner som gäller både för vanlig prosatext och för konst. Men ändå inte, eftersom serier är ett sammansatt media, med egna konventioner.

Som ett exempel kan man ta mellanrummet mellan serierutorna. Det kan tyckas ointressant, men på samma gång händer det ofta mycket intressant här. Rutan till vänster visar en sak och rutan till höger visar en annan, men det är upp till läsaren att skapa sig en bild av hur man kom från det ena till det andra.

Jag har inte läst mycket om serier förr, men en hel del om skönlitteratur. Även i jämförelse med den totala mängden litteratur om litteratur jag har läst så tycker jag att Understanding Comics ligger i toppskiktet, framför allt för att dess grepp att åskådliggöra alla koncept genom att använda dem gör allting så tydligt. Rekommenderas varmt för alla som är det minsta intresserade av serier!

Scott McCloud: Understanding Comics
HarperCollins, 1993
215 sidor
ISBN: 0-06-097625-X

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,
intressant.se

fredag, november 26, 2010

2010-86: Eugene O'Neill: Long Day's Journey Into Night

Den här pjäsen är väldigt "liten". Allting händer i ett och samma rum, och förutom ett kort gästspel av familjens husa så är det bara det äkta paret James och Mary Tyrone och deras två vuxna söner Jamie och Edmund som förekommer. Det hela är uppdelat i fyra akter som utspelar sig på morgonen, vid lunch, vid middagsdags och framåt midnatt.

Till att börja med är familjen orolig för Edmund som är sjuk och man misstänker lungsot, men ska få besked av en läkare under dagen. Allt eftersom tiden går blir diskussionerna både om Edmunds situation och diverse annat (Marys morfinberoende, alla andras beroende av alkohol, James snålhet, sönernas allmänna misslyckanden i livet och så vidare) allt mer detaljerade och hätska allt eftersom man blir mer frispråkiga och irriterade på varandra.

Man kan ana att Lars Norén har fått en hel del inspiration från den här pjäsen. Det är den ena mörka familjehemligheten efter den andra som dras fram och ältas, men utan att egentligen komma någon vart. Jag har svårt att sätta fingret på något i själva prosastilen som är specifikt men det är lättläst och effektivt, och pjäsen är mycket läsbar även som vanlig skönlitteratur. Jag kan tänka mig att en del som vill sätta upp den kan irriteras över hur detaljerade anvisningar som ges över allting. Dekor, rörelser, gester, röstlägen: allt specifieras hela tiden, så utrymmet för tolkningar är tämligen begränsat.

Som läsupplevelse är pjäsen dock utmärkt. Historien är drabbande och man dras in i familjens problem.

I och med den här boken så har jag läst böcker av 54 olika nobelpristagare i litteratur, vilket betyder att jag har läst något av mer än hälften av litteraturprisvinnarna.

Eugene O'Neill: Long Day's Journey Into Night
Yale University Press, 1989 (originalet 1956)
176 sidor
ISBN: 0-300-04601-4

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,
intressant.se

onsdag, november 24, 2010

2010-85: Otto Witt: Monsieur X

När jag började läsa Monsieur X trodde jag att det var en av Otto Witts deckare och det är det onekligen, men det visade det sig att den även är relevant ur ett sciencefictionperspektiv.

Mary är en ung kvinna som börjar se sig om efter någon att gifta sig med, och erbjudanden saknas inte. En av de mest envisa är Erik Berner, men hon tycker inte att han är tillräckligt intressant. Hon nöjer sig nämligen inte med att hennes tilltänkte har pengar (vilket Berner har), utan han ska också uppfylla hennes krav. Här är det dock inte någon modern feminism som gäller (även om man kan ana en kritik av den):
Mary Wanners var en ganska ovanlig kvinna. Hon hade stora vyer och hennes begrepp om män voro helt andra än dem, som hystes av hennes samtida jämnåriga.

På rätt få år hade det manliga idealet nedsjunkit så lågt, att kunde en man endast skaffa pengar, så förläts alla hans snedsprång och dumheter. Sådana åsikter hade så fott som alla Mary Wranners' väninnor -- hon själv däremot helt andra.

För henne var mannen, och skulle så vara, härskaren, den som obetingat ägde att befalla -- men, för att hans härskarehand skulle kännas lätt för kvinnan, måste hans karaktär stå fast och klar; han måste ha ett inre värde, vara något, hava utfört något -- kort och gott han skulle vara allt, utom det, att endast ha förmögenhet.

Hon, den beundrande skönheten med det varma hjärtat -- en lycklig, men sällsynt kombination -- hade haft många, som giljat till hennes hand och hjärta.

Men alla hade hon kasserat efter grundlig prövning -- nej, hon kunde aldrig slå av en tum på sitt manliga ideal.


Handlingen inleds med att Mary får ett kort brev som talar om att det brodyrgarn hon behöver finns i en viss affär. Det kanske inte verkar så konstigt, förutom detaljen att Mary inte berättat för någon att hon behöver något visst garn (även om så är fallet). Brevet är undertecknat "Monsieur X". När hon kommer till garnaffären visar det sig att den inte bara har vad hon behöver, utan att den har det beror på att den fått sig ett paket tillsänt med garner av rätt sort och ett kort brev från Monsieur X.

På det här sättet fortsätter det. Den mystiske Monsieur X skickar små noter hit och dit och berättar saker som senare ofta har med något kriminiellt att göra, så att polisen får lättare att jaga rätt på en storbrottsling de är ute efter sedan tidigare. Erik Berner bestämmer sig för att han ska lösa mysteriet med vem Monsieur X verkligen är, i hopp om att Mary ska tycka att han då är en mer värdig friare.

Detta är en detektivhistoria av den klassiska typen med en privatdetektiv istället för poliser (även om sådana också förekommer). Det som är lite irriterande är det sciencefictioninslag som jag nämnde i början, vilket har med upplösningen att göra. Det handlar om en uppfinning som förklarar de mystiska förmågor Monsieur X har, men den framkommer i handlingen som ett slags machina ex machina. Vad som tidigare framstått som den sorts bok där läsaren har möjlighet att se ledtrådar och avslöja brottet före detektiven omkullkastas när en sådan uppfinning dyker upp ur intet. Av någon anledning ger sig även Witt på att berätta historiens upplösning med ett metalitterärt grepp: den person som är Monsieur X har skrivit en berättelse om hur han gått till väga, och denna läses av en annan person i handlingen. Det greppet gör väl egentligen vare sig till eller från för romanen, men däremot förvillar det lätt läsaren eftersom det inte finns någon tydlig markering av när det man läser hör till den ursprungliga texten och när det hör till den så att säga inre texten.

Otto Witt: Monsieur X
Nordiska Förlaget, 1914 (Detektivbiblioteket vol. 1)
128 sidor

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,
intressant.se

måndag, november 22, 2010

2010-84: Gudrun Salevid: Flickan och trollet

Flickan och trollet är en roman som jag har läst i manusform, så jag kommer inte att ge några detaljerade kommentarer här eftersom den inte är publicerad. Jag har däremot skickat diverse förslag till författaren, och på köpet blivit sugen på att redigera min egen NaNoWriMo-roman.

Den här romanen handlar om ett mord som titelns troll blir misstänkt för och flickan råkar av en slump träffa på honom och försöker hjälpa till.

I bokens värld finns det två världar som lever i varandra: vår vanliga (även om inga verkliga ortsnamn förekommer får jag en känsla av att det är Stockholm det handlar om) och en värld där troll, alver och andra magiska varelser finns. Det är dock inte två fysiskt separata världar, utan trollen och de andra rör sig mitt ibland människorna. De uppträder som människor i sitt dagliga liv men har också tillgång till egna organisationer och egenskaper. På samma sätt som i Harry Potter-serien så jobbar den magiska världen kontinuerligt för att människorna inte ska veta något om att trollen och de andra existerar. När det visar sig att mordhistorian även involverar människor blir det därför mycket svårare att hålla det hela hemligt.

Gudrun Salevid: Flickan och trollet
Manuskript, 2010
454 sidor

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se

fredag, november 19, 2010

2010-83: FEL Science fiction

FEL förlag ger (enligt förordet) i huvudsak ut en tidskrift (som jag inte sett), men kan ibland även producera temavolymer om olika ämnen. Denna, om science fiction, är den första. Redaktionen säger sig inte vara speciellt bekanta med science fiction sedan tidigare och ser detta som en merit. Som lite mer erfaren läsare av svensk smallpress-sf kan jag konstatera att innehållsförteckningen mestadels innehåller kända namn. Av de 13 författarna är åtminstone 8 kända från Catahya-antologier, Schakt, Mitrania eller andra liknande publikationer.

Nykomlingar verkar däremot redaktörerna vara. Det verkar som om man helt enkelt hällt in författarnas texter i boken med formatering och allt; de olika novellerna har inte en konsistent layout. Det går väl att stå ut med även om det ser lite illa ut, men tyvärr så finns det även brister i redigeringen. Korrekturläsningen är inte helgjuten och man hittar tyvärr både rena felslag, stavfel och grammatiska fel. Det går naturligtvis att uppskatta noveller även om de har några skönhetsfläckar av det slaget, men det är mycket trevligare om man slipper försöka bortse från sånt när man läser.

Innehållsmässigt är det som novellsamlingar brukar vara: en del bra, annat mindre lyckat. Här finns välskrivna texter, skoj miljöer och bra idéer. Ibland till och med i samma novell. Jag tänker inte gå in på detaljer, men de noveller jag gillade bäst är "Beröring" av Maria Nygård, "Den rätta ägaren" av Erika Harlitz, "Nusse" av KG Johansson och "På jakt efter ideosfären" (steampunk i Sverige!) av Love Kölle.

Joel Andersson, Christina Källstrand & Viktor Nilsson, red.: FEL Science fiction
FEL förlag, 2009
282 sidor
ISBN: 978-91-978148-0-5

Andra bloggar om: , , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , , ,
intressant.se

onsdag, november 17, 2010

2010-82: Ian McDonald: The Dervish House

Ian McDonalds senaste roman The Dervish House följer mönstret hos de två föregående genom att utspela sig på en för oss svenskar exotisk plats där sf-romaner sällan utspelar sig. I det här fallet handlar det om Istanbul år 2027, en stad som fått ett uppsving i och med att Turkiet lyckats komma med i EU och dess strategiska placering på Bosporen på gränsen mellan Europa och Asien.

Den här boken är bara 350 sidor, men det lyckas fortfarande packa in sex olika huvudpersoner, ett överflöd av miljöer och en handling. Det är inte utan att det känns lite packat ibland. Jag kommer på mig själv med att glida med i miljöbeskrivningarna av det exotiska framtida Istanbul och ibland tappa greppet lite om vad huvudpersonerna egentligen gör. Det är inte i första hand bokens fel; den kräver helt enkelt att man är koncentrerad när man läser den och tar det lite lugnt, för det händer mycket hela tiden. Man luras lätt att McDonalds poetiska språk tar det lugnt och går omvägar för att hinna med det vackra, men så är det inte. Samtidigt som det är vackert lyckas det hinna kavla upp ärmarna och berätta saker, så det vill till att hänga med.

De sex huvudpersonerna är en rätt blandad samling: En börshandlare med rymligt samvete, en konsthandlare, en ekonom, en nioårig pojke med ett hjärtproblem som gör att han inte tål höga ljud, en slacker som kan se djinner och en ung marknadsförare som behöver rädda familjeföretaget. De har alla olika mål, men som väntat så drar händelsernas utveckling ihop dem så småningom.

En av handlingens trådar rör hur konsthandlaren får i uppdrag att leta upp en mellified man. Genom att en person övergår till att äta enbart honung blir hans kropp på något sätt konserverad, och när han till slut dör fylls hans sarkofag med honung i vilken han får ligga i 100 år. När sarkofagen öppnas till slut är innehållet en mirakelkur mot allehanda problem. Jag trodde att detta var något som McDonald hittat på, men uppenbarligen finns det nämnt i verkliga källor sedan åtminstone 1500-talet.

En sak som förvånar mig lite i boken är tekniknivån. I flera av handlingens trådar är nanoteknologi en väsentlig ingrediens och den är också något som faktiskt används i det dagliga livet. Med tanke på hur välkänd tekniken är och hur lätt det uppenbarligen går att beställa nya specialversioner (om än experimentella) så tycker jag att att tekniken har gjort förvånansvärt små avtryck på världen. Detsamma gäller även den robot som nioåringen använder; den kan delas upp i ett otal mikrorobotar som antingen kan agera självständigt (om än begränsat) eller aggregeras till större enheter som är mer användbara. Detta är uppenbarligen teknik som en nioåring kan få tag i, men den verkar också ha förändrat samhället förvånansvärt lite och personer han stöter på kommenterar vid flera tillfällen hur fantastisk tekniken är. Jag är medveten om Gibsons uttalande om att framtiden redan är här men att den inte är jämnt fördelad, och i viss mån kan man kanska komma undan med att ha det som förklaring, men jag tycker inte att det räcker riktigt.

Det här är dock en randanmärkning, inget som har sönder boken. The Dervish House är en myllrande levande bok som lyckas vara både vacker och intressant på samma gång. Den är inget man snabbläser, men definitivt något man bör läsa!

Ian McDonald: The Dervish House
Pyr, 2010
359 sidor
ISBN: 978-1-61614-204-9

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se

måndag, november 15, 2010

2010-81: Jeff Parker & Steve Lieber: Underground

Jag skrev om Underground som marknadsföringsfenomen häromdagen. Nu har jag läst den så att jag kan säga några ord om själva innehållet också. (Jag passade även på att prova på att läsa den på min telefon (en HTC Desire), och det gick riktigt bra.)

Berättelsen handlar om en liten by i Kentucky där det finns en stor grotta. En lokal affärsman vill öppna upp den för turister för att kunna tjäna pengar medan naturvårdare vill skydda grottan mot exploatering. Ett par parkvakter kommer på att någon håller på och spränger i gruvan, men när de konfronterar dem slutar det med att de själva blir jagade. Jakten går in i grottan, och det blir snabbt klaustrofobiskt då det är både mörkt, trångt och vattenfyllt. Att vakterna sedan har ett gäng mindre nogräknade busar i hälarna gör inte saken bättre.

Huvuddelen av berättelsen visar jakten inuti grottan och den är väldigt mörk och stämningsfull. Uppblandat med detta finns kortare avsnitt om vad som händer uppe på marknivå. Dessa bitar är inte dåliga, men de saknar intensiteten som de underjordiska avsnitten har.

Jeff Parker & Steve Lieber: Underground
Image Comics, 2010
128 sidor
ISBN: 978-1607062660

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,
intressant.se

lördag, november 13, 2010

Vinn Svenska kulter!

För ett tag sedan recenserade jag Anders Fagers novellsamling Svenska kulter och gillade den. Efter det har den har kommit i nyutgåva via Månpocket. Nu kan den bli din!

Häromdagen fick jag brev från en reklambyrå som vill "tävla ut" ett signerat exemplar av boken, så härmed utlyser jag en tävling. Eftersom jag är inte är så förtjust i krystade tävlingar där man ska göra något bara för att ha gjort något så gör jag det enkelt för både mig och er. För att delta i tävlingen så ska man lista ut min epostadress (finns på bloggen) och hitta på ett bra ställe man vill att boken ska skickas till (förslagsvis sin egen adress). Jag drar en vinnare i slutet av nästa vecka.

Klart att du vill läsa bra svenska skräcknoveller! Bättre än de här är det svårt att hitta!

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,
intressant.se

fredag, november 12, 2010

November betyder NaNoWriMo

Nu är det november och runt omkring i världen håller tusentals personer på att skriva romaner som de ska bli klara med på en månad. Jag är inte med i år, men jag var det 2006 och 2007.

Även om jag inte är med och skriver i år så tänkte jag ta tillfället i akt och börja redigera den roman jag skrev under NaNoWriMo 2006. Jag har fått kommentarer på den från ett halvdussin personer men inte börjat införa dem. Jag har inte läst om romanen efter att jag fick kommentarerna (det var för nära inpå att jag skrivit texten), men nu tänkte jag göra det och sedan börja skriva om där det behövs. Det återstår att se om det finns någon del av texten som inte behöver skrivas om.

Andra bloggar om: , , ,
Technorati Technorati tags: , , ,
intressant.se

2010-80: Alan Moore & David Lloyd: V for vendetta

I den värld som presenteras i V for vendetta så har mänskligheten överlevt ett kärnvapenkrig, men det är inte effekterna av det som i första hand präglar handlingen. Alan Moore berättar i sitt förord hur han använde det för att det var det sätt han kunde tänka sig att driva in England under en fascistisk regering. Han kände sig sedan rätt naiv när Margaret Thatcher kom till makten bara några år senare.

Bokens totalitära samhälle håller stenhård koll på sina medborgare. Det finns dock en person som inte passar in i mönstret och som gör allt han kan för att bryta det. Han uppträder i slängkappa, hatt och en ansiktsmask som föreställer Guy Fawkes, och han drar sig inte för att bruka extremt våld mot mål som har med regeringen att göra, även om det skadar oskyldiga. Han inleder med att spränga parlamentsbyggnaden (vilket den riktige Guy Fawkes aldrig lyckades med). Han tar sig också an den unga flickan Evey som han räddar från gatan när hon gett sig ut för att prostituera sig. Det är hennes första försök i den branschen, och hon har oturen att stöta på några poliser. De förbereder sig för att våldta henne innan de burar in henne, men V kommer imellan och räddar henne genom att hugga ner poliserna.

Detta tema av att stå upp för de svaga samtidigt som de som har makten och använder den fel inte får någon som helst pardon är tydligt i V for vendetta, men man kan inte heller säga att V är god. Jag vill inte avslöja vad han gör, men Vs behandling av Evey gör det tydligt att för V så är alla människor sekundära; det är kampen mot den orättfärdiga makten som är det helt övergripande målet.

Jag har läst V for vendetta tidigare och läste om den nu till en bokcirkel och fann den minst lika bra andra gången som jag gjorde den första gången. Under bokcirkeln tittade vi även på filmen baserad på boken och var rätt överens om att den väl inte direkt var dålig, men att den inte heller nådde upp till bokens höjder. Detta är å andra sidan en av de bästa böcker jag har läst, serier eller inte. Alan Moore är ett säkert kort, helt enkelt.

[Om du är känslig för spoilers så läs inte längre -- jämförelse av sluten i boken och filmen följer.] I boken så ger sig Evey ut på gatan för att prostituera sig för att hon behöver pengarna, och stöter på poliserna. I filmen så ger de sig på henne ändå, och istället för att ha problem med pengar så jobbar hon med propagandaministeriets tevesändningar, trots att hon enligt officiella register vuxit upp med föräldrar som varit subversiva och sedan bott på något slags uppfostringsanstalt. I boken ser man inte så väldigt mycket av hur vanligt folk lever, men det framgår att de inte har det bra. I filmen ser man ännu mindre, och det står i bjärt kontrast till de glassiga miljöer som visas i Eveys arbetsmiljö. Filmen visar också ett visserligen underhållande men inte speciellt trovärdigt satiravsnitt av ett teveprogram där man gör narr av landets ledare. Något sådant förekommer inte i boken, och man får intrycket att det inte heller hade låtits passera så lättvindligt som det gör i filmen.

Detta är dock småsaker jämfört med vad som hänt med slutet. I boken tar Evey över efter V efter att han dör, och hon tillfångatar en polis på samma sätt som den ursprungliga V tog hand om henne. Man kan gissa att hon har liknande planer för honom som V satte i verket för henne. Den ursprungliga V lyckades visserligen spränga även Downing Street, men om det kommer att han någon avgörande effekt på regimen är högst tveksamt, och boken slutar utan något tydligt lyckligt slut. I stort är situationen densamma som tidigare, fastän med en ny V. I filmen å andra sidan divergerar slutet från boken. Även här lyckas V till slut att spränga parlamentet (i filmen är av någon anledning den inledande sprängningen något annat). V har dock också distribuerat kopior av sin mask till alla hushåll (oklart exakt hur) och fått ut meddelanden om att så många som möjligt ska infinna sig vid parlamentet, vilket också sker. En stor folkmassa, samtliga med Guy Fawkes-masker, tågar mot parlamentet där beväpnade soldater siktar på dem. Till slut ropar en av deras befäl att de inte ska skjuta, och folket tågar genom soldaternas led och bevittnar när parlamentet sprängs. Det känns inte trovärdigt att samtliga soldater på det sättet skulle klara att hålla igen och inte skjuta mot den annalkande folkmassan utklädda till terroristen V, och det känns inte heller trovärdigt att hela folkmassan skulle kunna passera helt smärtfritt genom soldathopen utan minsta handgemäng från endera sidan. Det som är värst är dock att denna scen helt ändrar slutet från det ursprungliga mörka och tvetydiga till en uppenbart lyckligt slut.

Alan Moore har krävt att hans namn inte ska finnas på filmen, och jag kan ha en viss förståelse för det.

Alan Moore & David Lloyd: V for vendetta (V for Vendetta)
Egmont Kärnan, 2005 (originalet 1982-1988)
Översättning Göran Semb
286 sidor.
ISBN: 91-7269-710-5

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,
intressant.se

onsdag, november 10, 2010

2010-79: Halldor Kiljan Laxness: Salka Valka: Du vinträd rena

Till en liten fiskeby på Island kommer en vinterdag den unga flickan Salka Valka och hennes mamma med båt. De är på väg söderut, men deras pengar är slut och de hoppas kunna hitta jobb här ett tag för att senare resa vidare. De får temporärt bo på frälsningsarmén en natt medan de går runt hos de mer prominenta invånarna i den här byn, i hopp om att hitta ett mer permanent boende och framför allt något jobb.

Det är inget lätt liv de får, men de lyckas till slut hanka sig fram. Mamman Sigurlina fortsätter att besöka frälsningsarmén, trots att den inte har något vidare rykte, framför allt inte hos den lokale prästen. Det blir tidigt uppenbart att mamman och Salka Valka är väldigt olika som människor. Mamman flyter mest med, men Salka Valka säger vad hon tycker även om det inte är populärt, och trots att hon i många situationer dessutom är i underläge. Trots det så lyckas hon både gå i skolan och jobba i fiskindustrin så att hon får ett eget konto hos handlaren. I byn har man oftast inga pengar, utan de flesta affärer görs upp via konton hos handlarn. När man jobbar får man tillgodo, och sedan tar man ut varor mot det. Problemet är att mamman tar ut saker på Salkas konto men att Salka själv inte får göra det eftersom hon är för ung.

Livet i den här kustbyn är hårt, men människorna klarar sig trots allt. De har inget överflöd, men det tycks inte heller vara någon som direkt lider nöd. I början av boken är det faktiskt svårt att inse vilken tid boken egentligen utspelar sig i, men vad jag förstår handlar den om ungefär den tid den skrevs i. Av någon anledning hade jag fått för mig att boken skulle vara tungläst, men så var det inte. Prosan är inte komplicerad eller tung, och bortsett från en del vändningar (kanske framför allt i dialogen) så känns det snarare förvånansvärt modern. I en del stycken, framför allt när Salka Valka pratar med prästen och andra vuxna, är det rent av riktigt roligt.

Berättandet handlar i första hand om relationerna mellan människorna i byn. Den som är ute efter en spännande handling får leta förgäves, men det är inget problem. Salka Valka är läsvärd som den är.

Halldor Kiljan Laxness: Salka Valka: Du vinträd rena
Översättning: Ingegerd Nyberg-Fries
Rabén & Sjögren, 1990 (originalet 1930)
200 sidor
ISBN: 91-29-59392-1

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,
intressant.se

måndag, november 08, 2010

2010-78: Adam Zagajewski: Elektrisk elegi

De här dikterna känns tyvärr lite blaha. Jag kan inte säga att de är direkt tråkiga, men de var inte heller något som kändes fantastiskt. Om man ska säga något om hela samlingen så får det bli att den relativt ofta gör skäl för titeln elegi, för rätt många av dikterna har ett lite vemodigt och tillbakablickande anslag. Flera av dem är hyllningar till andra personer, några som jag känner till, andra för mig okända. Till den gruppen hör för den delen den enskilda dikt som jag tyckte bäst om, "Hon skrev i mörkret", som är en hyllning till nobelpristagaren Nelly Sachs:
[...]
Hon skrev i mörkret,
i tystnaden som bara avbröts
av suckarna från väggklockan

Till och med bokstäverna var sömniga,
deras huvuden föll ner på papperet.
[...]


Adam Zagajewski: Elektrisk elegi
Översättning: Anders Bodegård
Norstedt, 1993
98 sidor
ISBN: 91-1-931722-0

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se

fredag, november 05, 2010

2010-77: Gao Xingjian: En ensam människas bibel

När man läser En ensam människas bibel är det lätt att dra slutsatsen att det här är en väldigt självbiografisk bok; huvudpersonen är en exilkines som bor i Paris och skriver om sina upplevelser under kulturrevolutionen i Kina på 1960-talet, samtidigt som han tillbringar mycket tid i hotellrum under diverse litterära arrangemang. När man börjar närma sig slutet framgår dock att det kanske inte är så enkelt, eftersom ett av kapitlen består av att författaren i boken argumenterar med sig själv om huruvida huvudpersonen i boken han skriver är han själv eller inte.
- Nu räcker det! säger han.

- Vadå räcker? frågar du.

- Nu räcker det! säger han. Gör slut på honom!

- Vem pratar du om? Vem ska göra slut på vem?

- Han, vetja! Den där han, som har flutit ur din penna! Gör slut på honom!

Du säger att du inte är författaren.

- Vem är författaren dä?

Det är inte lätt att säga. Han själv kanske? De är ingenting annat än hans medvetande.

- Vad kommer att hända med dig då? När han försvinner måste väl du också försvinna?

Du säger att du kan spela en passiv roll som läsare, precis som publiken på teatern. Den han som förekommer i boken har ingenting med dig att göra.

Han säger att du är bra på att slingra dig.

Det är helt klart att Xingjian vill problematisera bilden av boken som självbiografisk även om den vid en första anblick framstår som det. Jag vet inte i hur stor utsträckning den överensstämmer med hans verkliga upplevelser och i hur stor grad de bara fått bilda fond för uppdiktade händelser i motsvarande tid och miljö. Det spelar egentligen ingen roll.

Som i viss mån framgår av stycket ovan så har boken två huvudpersoner: en i nutid och en i dåtid. Den som befinner sig i bokens nu refereras till som "du" och de kapitel som handlar om honom berättas i presens. Den huvudperson som befinner sig i dåtiden kallas för "han" vilket ger en lite större distans, och de kapitlen berättas också i imperfekt. Det här kan låta rörigt men i praktiken fungerar det riktigt bra, och gör att det är lätt att se vilken version av huvudpersonen man läser om (det finns inga tidsangivelser på kapitlen, men normalt sett alternerar de). Språket i övrigt är funktionellt och lättläst, men utan större utsmyckningar.

Bokens nutid består främst av diskussioner mellan huvudpersonen och diverse kvinnor som han umgås med, oftast tillfälligt och sexuellt. Han tycks ha ett stort behov av sex, men samtidigt svårt att knyta an till någon på ett djupare plan. Geografiskt utspelar sig den här halvan av boken mest i diverse hotellrum i anknytning till litterär konferenser och liknande.

Parallellt berättas om hans ungdomstid under kulturrevolutionen. Jag vet tyvärr inte mycket om den perioden, men här framgår tydligt att det handlade mycket om att inte bara revolutionär utan att vara mest revolutionär, samtidigt som det gällde att inte sticka ut så att man blev föremål för några partifunktionärers misstankar. Utrensningarna av misshagliga element pågick hela tiden och kunde drabba vem som helst, och ovanpå det krävde kulturrevolutionen att onyttiga element som författare skulle skolas om genom arbete på någon avlägsen bondgård.

I praktiken innebär allt detta en konstant osäkerhet, brist på livsmedel och svårigheter att bilda och upprätthålla en familj eftersom vem som helst när som helst kan bli utrensad eller förflyttad. Den här situationen präglar naturligtvis den som lever under den, och detta sitter kvar även hos författarens moderna version.

Jag tyckte att den här boken var väl värd att läsa, både som ett personporträtt av en person som genomlever en turbulent tid och vad det gör med honom och som en historisk (om än fragmentarisk) översikt över den tiden.

Gao Xingjian: En ensam människas bibel (Yige ren de shengjing)
Översättning: Göran Malmqvist
Atlantis, 2000 (originalet 1999)
446 sidor
ISBN: 91-7486-515-3

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se

Ny bok från John Ajvide Lindqvist!

Jag läser just på John Ajvide Lindqvists facebooksida att han snart kommer ut med en ny bok igen, fastän det inte var länge sedan Lilla stjärna kom ut. Den här gången är det dock inte en roman utan en samling med både noveller och andra texter. Exempelvis kommer Tindalos ut i en tillgänglig utgåva (tidigare har den gått som julföljetong i DN). Helt klart något att se fram mot i vintermörkret!

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,
intressant.se

onsdag, november 03, 2010

2010-76: Alan Moore: The League of Extraordinary Gentlemen: Century: 1910

I Century: 1910 hoppar handlingen tillbaka till ungefär samma tidsperiod som tidigare, men nu som titeln antyder strax efter sekelskiftet. Det börjar bli lite oroligt i London eftersom en mordvåg drar genom staden - kan det vara Jack the Ripper som är tillbaka?

Parallellt med det följer vi Nemos dotter som överger sin åldrade far och slår sig ner i Londons sämre kvarter där hon kämpar för att överleva utan att ha kontakt med fadern eller hans underhuggare. Det går inte helt smärtfritt. Hennes berättelse berättas i bild, samtidigt som en annan kvinna figurerar i bakgrunden och sjunger en sång som anspelar på vad som händer i bild. Tydligen så är dessa sånger baserade på Tolvskillingsoperan, men eftersom jag inte sett den kan jag inte kommentera hur nära originalet de ligger.

Jag tycker att det här albumet verkar lovande, men samtidigt känns det väldigt tydligt att det inte är ett avslutat verk i sig. Tanken var att den tredje riktiga volymen i serien (om man bortser från Black Dossier) skulle bestå av tre berättelser i olika tider, men för att den inte skulle ta alldeles för lång tid att producera så publiceras den som tre separata album. Detta är alltså tekniskt sett volym ett av volym tre.

Alan Moore: The League of Extraordinary Gentlemen: Century: 1910
Illustrerad av Kevin O'Neill
Top Shelf/Knockabout, 2009
opaginerad
ISBN: 978-0-86166-160-2

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,
intressant.se

måndag, november 01, 2010

2010-75: Alan Moore: The League of Extraordinary Gentlemen: Black Dossier

Det här är det tredje albumet i serien som gavs ut, men om jag har förstått rätt så är tanken att man ska kunna läsa det fristående. Jag misstänker att det är lite si och så med hur bra det går, dock. Den som inte läst de tidigare albumen kommer nog att bli rätt förvirrad ibland.

Black Dossier utspelar sig 1958 i ett England där Big Brother från 1984 är verklighet och det politiska klimatet alltså inte speciellt fritt, milt uttryckt. Mina och Allan är här inte heller speciellt mycket för den sittande regeringen utan agerar till stor den efter eget huvud. De får händerna på en dossier med information, och det är den som handlingen sedan kretsar kring. De vill ha den kvar medan andra försöker få tag i den för att ta tillbaka den. Dossiern tjänar också som ramhandling för hela albumet; berättandet alternerar mellan normala serieavsnitt om Mina och Allan samt berättande texter tagna ur dossiern (ofta med anteckningar från tidigare läsare i marginalerna).

Det här greppet gör att det går att klämma in ganska stora mängder exposition i albumet utan att det känns onaturligt, och det gör att vi här får en rejäl fördjupning av världen. Jag har sett flera omnämna det här albumet som det svagaste i serien, men jag gillar det.

Alan Moore: The League of Extraordinary Gentlemen: Black Dossier
Illustrerad av Kevin O'Neill
America's Best Comics, 2007
opaginerad
ISBN: 978-1-4012-007-8

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,
intressant.se