måndag, april 30, 2007

Gör ett spel-workshop

Under gårdagens Lincon-besök passade jag på att delta i en workshop som handlade om att konstruera ett eget spel. Först fick vi en kort genomgång av ett par från konkarong.se om speldesign i allmänhet som exempelvis diskuterade skillnaden mellan den tyska skolan och den amerikanska skolan. Den tyska skolan hittar på en spelmekanik och funderar sedan på vad spelet kan tänkas handla om. Den amerikanska skolan bestämmer vad spelet ska handla om och funderar sedan på vilka regler som behövs.

Efter det var det dags för övningar. Vi var tillräckligt många för att bilda fyra grupper med två personer i varje. Spelkonstruktionen skedde i fyra steg. I varje steg skrev man ner sitt resultat på ett papper och skickade sedan detta vidare till nästa grupp, så när övningen var slut hade alla gjort lite på varje spel.

De steg vi gjorde var dessa:

  • Hitta på ett namn. Under workshopen hade vi begränsningen att namnet skulle vara ljudhärmande.
  • Hitta på en "tagline" till spelet, som kan fungera som en undertitel eller reklamslogan.
  • Hitta på en text som skulle kunna passa på baksidan av spelets låda. Detta är alltså ett mellanting mellan beskrivning av vad spelet handlar om och reklam.
  • Hitta på hur spelet verkligen fungerar.


Det spel som jag till slut fick jobba med att bygga regler till blev ett rymdspel där man ska åka runt på ett rymdskrotupplag och försöka samla ihop delar man behöver för att renovera sitt rymdskepp genom att teleportera dem till rätt ställe. De tre andra spelen handlade om att sätta ihop en tidning, att ta över världen som ond vetenskapsman och luftstrider mellan änder. Speciellt tidningsspelet tyckte jag kändes som något som skulle var värt att utveckla vidare för det verkade spelbart redan efter en dryg timmes utveckling.

Förutom det besökte jag även auktionen och är nu ägare av ett Durch die Wüste och ett Terra. Det förstnämda provade vi att spela i kväll och jag tycker att det fungerade bra. Det var dessutom, som många tyska spel, konstruerat så att vuxna kan tycka att det är intressant att spela medan det fortfarande inte är alldeles för svårt för Martin (fem år gammal, men van vid spel som Settlers och Ticket to Ride).

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,

lördag, april 28, 2007

Lincon 2007

Den här helgen tillbringar jag, Henrik och Cecilia till stora delen på spelkonventet Lincon. Jag har inga siffror, men jag gissar på att här finns ett tusental personer som spelar spel under hela helgen. Man kan spela i princip vad som helst, och det finns både arrangerade turneringar och möjlighet att prova på spel man inte spelat förut.

Henrik och jag har provat några brädspel vi inte spelat förut (både lånade och nyköpt), spelat lite dator- och TV-spel, provspelat ett hembyggt kortspel, spelat livetetris och provat ett kort improviserat rollspel i rollspelsbaren.


Tetrisspel med människor som tetrisbitar



Den stora genomgångshallen full med spelare (Colosseum, för dem som känner till LiTH)



Ett brädspel som jag inte vet vad det heter



Några Magicspelare konstruerar lekar att spela med innan själva spelandet börjar



Ett av alla de fantastiskt detaljerade figurspelsscenariona


Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,

onsdag, april 25, 2007

2007-60: Gosho Aoyama: Mästerdetektiven Conan 27

Ännu en del i den till synes oändliga tecknade serien om pojkdetektiven Conan Edogawa. Den håller samma stil som de tidigare, så det är egentligen inte så mycket att orda om. Om man gillar en av dem så kommer man att gilla några till. Däremot ska man inte förvänta sig några större nyheter från en volym till en annan.

Vad som långsamt ökat i serare volymer är frekvensen av fall där Conans skolkompisar även de råkar hamna på den ena mordplatsen efter den andra och sedan hjälpa till att lösa fallet (eller, oftare, springa ivägen och trassla till saker). Personligen föredrar jag de fall där de övriga ungarna håller sig borta och Conan löser fallen tillsammans med Ran och hennes hopplösa pappa istället.

Det finns en ramhandling i serien, men den rör sig med en så glacial hastighet att den lika gärna skulle kunna ha tagits bort. Det enda den egentligen åstakommit är en förklaring till varför Conan är så smart trots att han bara ser ut att gå i lågstadiet (han är egentligen gymnasist, men har blivit krympt av en mystisk drog).

Gosho Aoyama: Mästerdetektiven Conan 27 (Meitantei Konan)
Egmont Kärnan, 2006 (originalet 2000)
opaginerad
ISBN: 9172697687
ISSN: 1652-5698
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.



Läsutmaning för 2007
Hundra böcker totalt: 60 (varav 12 serieböcker)
Fem pjäser: William Shakespeare: Twelfth Night, or What You Will Sophokles: Elektra
Fem nobelpristagare: Orhan Pamuk: Snö Isaac Bashevis Singer: Shosha André Gide: Isabelle Saul Bellow: Offret
Två böcker på andra språk än svenska och engelska:
Fem böcker utgivna 2007: Svenska Naturskyddsföreningen: Naturen till din tjänst (årsbok 2007) Andreas Marklund: Skördedrottningen Joe Hill: Heart-Shaped Box Johan Theorin: Skumtimmen
Fem böcker inte från Sverige/USA/UK: Yasunari Kawabata: Snöns rike (Japan) Orhan Pamuk: Snö (Turkiet) Sophokles: Elektra (Grekland) André Gide: Isabelle (Frankrike) Arnaldur Indriðason: Kvinna i grönt (Island) Klart 2/3!
Fem böcker från Japan: Yasunari Kawabata: Snöns rike

Läst under 2007:
Nr 1-10
Nr 11-20
Nr 21-30
Nr 31-40
Nr 41-50
51: Arnaldur Indriðason: Änglarösten
52: Johan Theorin: Skumtimmen
53: Jonas Gardell: Ett UFO gör entré
54: Camilla Läckberg: Olycksfågeln
55: Karin Fossum: Natt till den fjärde november
56: Kazuo Ishiguro: Never let me go
57: Saul Bellow: Offret
58: Steven D. Levitt & Stephen J. Dubner: Freakonomics
59: Arne Dahl: Upp till toppen av berget
60: Gosho Aoyama: Mästerdetektiven Conan 27

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,

2007-59: Arne Dahl: Upp till toppen av berget

Jag har inte läst något av Arne Dahl tidigare, men det är uppenbart att det här är en del mitt i en serie. Det refereras ideligen till fall som polisgruppen "A-gruppen" har varit inblandade i tidigare, och jag utgår från att det finns böcker även om de fallen.

A-gruppen är något slags specialutredningsstyrka för svåra fall och den har splittrats, men med anledning av händelserna i början av Upp till toppen av berget så ges det tillstånd att samla ihop gruppen igen och permanenta den.

I början verkar det som om man fått ytterligare ett meningslöst slumpmord på halsen. Några supportrar från motståndarlaget hamnar av misstag på Hammarbys stamkrog efter en match där hemmalaget permanentat sin plats sist i serien. De blir inte populära, och det slutar med att en av dem får skallen inslagen av en ölsejdel. Ett mord, men ett mord med massor av vittnen och vad det ser ut som inte några speciella implikationer. Strax efter sprängs en intern på Kumla i småbitar i sin cell, och efter det sker en blodig uppgörelse mellan olika gäng i ett industriområde. Polisen hittar en söndersprängd bil och ett halvdussin lik med skottskador.

De här morden ser betydligt knivigare ut, för här verkar det uppenbart att det finns något bakomliggande motiv. Som om det inte skulle räcka så får poliserna också snart gräva i narkotikahandel, jugoslaviska krigsförbrytare, högerextremister och pedofiler. Det blir en komplicerad utredning, minst sagt.

Som man kan ana av beskrivningen så handlar det om organiserad brottslighet till skillnad från den lite mer jordnära slags brottslighet som författare som Camilla Läckberg och Karin Fossum brukar ägna sig åt. Även här får man en del tillbakablickar bakåt i historien för att etablera motiv och personteckning, men det är inte så väldigt mycket. Handlingen utspelar sig i princip i nutid.

Trots den väldigt komplicerade brottsutredningen så berättas boken inte ur så väldigt många olika synvinklar som man skulle kunna frukta. Däremot är det en hel den personer att hålla reda på. Speciellt innan polisen fått klart för sig vilka personer de olika gängen på industriområdet består av och bara refererar till de inblandade som A1, A2, B1 och så vidare vill det till att vara skärpt för att inte blanda ihop dem med varandra.

Eftersom det ursprungliga brotten på krogen begicks inför en fullsatt lokal och de flesta hölls kvar där efter dådet av dörrvakterna så får man även ett otal vittnesmål presenterade för sig. Det är intressant att se hur olika personer uppfattar varandra och vad som händer. Man får ganska snabbt en bild klar för sig ungefär vad som hände på krogen, men exakt hur det gick till är svårare att utröna. Väsentliga pusselbitar saknas, precis som gärningsmannen och en del vittnen saknas eftersom de rusade ut genom dörren innan dörrvakterna hann inse vad som hänt och spärra utgången.

På det hela taget är boken välskriven, men då och då hittar man formuleringar som antagligen är tänkta som små lustifikationer; oftast i de delar som refereras av den allvetande berättaren. Jag tycker mest att de stör, eftersom de bryter av mot stilen på resten av texten.

Apropå att bryta av så undrar jag vad som hänt i sättningen av den utgåvan jag har. Speciellt i början av boken men även här och där senare så har enstaka bokstäver kursiverats i texten. På varje given sida verkar det vara alla eller i alla fall de flesta av enstaka bokstäver. På de första sidorna är exempelvis de flesta "d" och "h" kursiva. På någon senare sida alla "M". Man kanske inte ska säga att det stör läsandet så mycket men man hajar till lite och framför allt blir jag nyfiken på vad det är som hänt.

Boken är både lättläst och spännande, men man kan reta sig på att rätt många av personerna i den (både poliser och skurkar) har tendenser att vara lite för duktiga på det de gör. Det tar polisen påfallande kort tid att skapa sig teorier om hur något gått till som ofta stämmer överens med vad som verkligen hände. Det som sedan tar tid är att få fatt i de skyldiga eller hitta bevis att sätta fast dem med.

Arne Dahl: Upp till toppen av berget
Bra Böcker/Månpocket, 2007 (originalet 1999)
373 sidor
ISBN: 9170014671
ISBN13: 9789170014673
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.



Läsutmaning för 2007
Hundra böcker totalt: 59 (varav 11 serieböcker)
Fem pjäser: William Shakespeare: Twelfth Night, or What You Will Sophokles: Elektra
Fem nobelpristagare: Orhan Pamuk: Snö Isaac Bashevis Singer: Shosha André Gide: Isabelle Saul Bellow: Offret
Två böcker på andra språk än svenska och engelska:
Fem böcker utgivna 2007: Svenska Naturskyddsföreningen: Naturen till din tjänst (årsbok 2007) Andreas Marklund: Skördedrottningen Joe Hill: Heart-Shaped Box Johan Theorin: Skumtimmen
Fem böcker inte från Sverige/USA/UK: Yasunari Kawabata: Snöns rike (Japan) Orhan Pamuk: Snö (Turkiet) Sophokles: Elektra (Grekland) André Gide: Isabelle (Frankrike) Arnaldur Indriðason: Kvinna i grönt (Island) Klart 2/3!
Fem böcker från Japan: Yasunari Kawabata: Snöns rike

Läst under 2007:
Nr 1-10
Nr 11-20
Nr 21-30
Nr 31-40
Nr 41-50
51: Arnaldur Indriðason: Änglarösten
52: Johan Theorin: Skumtimmen
53: Jonas Gardell: Ett UFO gör entré
54: Camilla Läckberg: Olycksfågeln
55: Karin Fossum: Natt till den fjärde november
56: Kazuo Ishiguro: Never let me go
57: Saul Bellow: Offret
58: Steven D. Levitt & Stephen J. Dubner: Freakonomics
59: Arne Dahl: Upp till toppen av berget

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,