Olika sätt att hantera sina kunder

På ledarplats i dagens Computer Sweden får BSA breda ut sig om hur det är bra för företag med piratjakt. Ingen hade förväntat sig att de skulle säga något annat, men den här gången lyckas de faktiskt framstå som ganska vettiga.

Längre in i tidningen berättar en analytiker från Gartner hur programvaruleverantörer kommer att sluta sälja licenser till programvara helt och istället att erbjuda tjänsten att tillhandahålla tillgång till programvara. Det innebär att deras inkomster kommer att sluta att komma från försäljning av licenser (en gång) och uppgradering (någon gång ibland) till att komma från någon form av abonnemang. En sådan utveckling vore, enligt BSAs logik, bra för BSAs medlemmar. Den vore däremot inte bra för BSA, eftersom de inte skulle ha några pirater att jaga.

Detta är exempel på hur man kan försöka bibehålla sin gamla affärsmodell trots att verkligheten har förändrats. I andra änden på skalan finns företag som förstått att världen håller på att förändras och som gör vad de kan för att hänga med. Ett exempel är den amerikanska anime-distributören ADV som gör allt de kan för att låta sina fans följa deras serier på de sätt fansen vill, vare sig det är konventionell DVD-försäljning, via mobiltelefon, nedladdning av enstaka avsnitt via nätet eller via fildelning. En artikel i Fortune beskriver hur de gör för att se till att hålla sina fans glada och villiga att handla istället för att göra sitt bästa för att skrämma bort dem med advokater, stämningar och kopieringsskydd så som musik-, video-, och programvarubranschen gör. [Rapporterat i Slashdot och Boing Boing].

Förutom detta berättar artikeln även hur fansubbing fungerar, vilket också är ett bra exempel på hur företag kan dra nytta av fans genom att låta dem få större friheter istället för att hindra all kopiering. Fansubbing handlar om att folk spelar in anime i Japan och släpper på nätet för nedladdning. Sedan sitter tvåspråkiga fans och översätter, och efter ett tag produceras en ny version av animeavsnittet, med textremsa. Denna version görs tillgänglig via fildelning. Detta gör att animeserier som inte finns tillgängliga i USA via någon distributör fortfarande kan ses av fans. Detta skapar ett intresse, och ibland kommer en distributör att köpa rättigheterna till en serie som tidigare funnits fansubbad. Det som är intressant är vad som händer i det läget. Nu säger nämligen hederskodexen för fansubbare att man slutar översätta och dela ut en anime så fort en distributör köpt rättigheterna till den, så nu kan distributören tjäna pengar på sin DVD-version som går att sälja till de fans som fått upp ögonen för serien när den fanns som fansubbad version.

technorati tags: piracy, copyright, anime, manga, fansub

Amatörrökdykare

Nu har vi hittat ett skatbo eller något i den stilen. Synd bara att det verkar ligga i skorstenen och att vi upptäckte det genom att vi tände en brasa i öppna spisen och fick röken inåt istället för uppåt.

Nu har vi med plockat ut pinnarna en och en ur öppna spisen igen, släckt dem styckvis med blomspruta och lagt ut på stenläggningen på altanen (efter extra vattning med vattenkanna). Eftersom det är så friskt och skönt så här i slutet av november passar vi även på att ha alla fönster och dörrar i vardagsrummet öppna ett tag.

Villa, katt, vinkelsoffa

Nu har vår nya soffa levererats, så nu slipper vi förhoppningsvis sitta och luta in mot den som sitter i mitten. Tre stora paket bars in strax efter lunch. Återstår att montera det. Nå, det kan väl inte vara så svärt. Till skillnad från IKEA har Mio inte ens skickat med någon monteringsanvisning som man kan strunta i.

Jag börjar med hörndelen, eftersom den verkar mest hanterbar. De första tre benen kommer lätt på plats, men det fjärde fastnar. När jag skruvar ut det igen så får jag bara med mig benet men inte skruven som det ska sitta fast med, för den sitter fast i soffan. Efter lite samråd med telefonsupporten för soffor (jodå, det finns en sådan) och lite övertalning med polygrip får jag både loss gängstaven och tillbaka den in i benet så att jag kan skruva dit det på ett annat ställe. Det verkar som om olika ben passar olika bra på olika ställen. Genom att prova och byta runt lite får jag till slut fast ben på alla ställen där det ska vara ben och kan montera ihop mitt trebitars soffpussel.



Alla delar levererade, hoppas jag...



Min snabba monteringshjälpreda fixar med soffan.



Klart! Synd bara att det nya bordet inte levererats än...

You have m@il. Lots of m@il.

Nu har Erik läst tillbaka backupfiler så mina förlorade brev är tillbaka igen (tack!). Tillsammans med ett antal hundra andra brev som aldrig försvann. Nu är nog ett bra tillfälle för en generalstädning av INBOX, känns det som...

Aaaaaaiiiiii!

Mitt epostprogram hängde sig nyss. När jag slagit ihjäl det och startat om det så saknades alla mina brev från perioden mellan 2/11 och idag. Det fanns en hel del saker där som antingen skulle besvaras eller tas omhand. Argh!

OK, jag blev ju faktiskt varnad

För ett tag sedan läste jag Wahlboms recension av det nya Asterix-albumet Himlen faller ner över hans huvud. Asterix brukar vara ett säkert kort, och jag har tyckt om alla de tidigare albumen. Alla kanske inte har varit briljanta, men de flesta har i alla fall varit klart underhållande. En negativ recension behöver inte betyda att boken verkligen är dålig. Jag beställde alltså ett exemplar och idag kom det ett paket på posten. Nu har jag läst det och kan konstatera att Wahlbom i stort sett har rätt i det han skriver. Asterix gör sig bättre utan rymdvarelser. Ni som nu är lite tröga och tycker att det nog inte kan vara så farligt trots allt, klicka vidare och läs Wahlboms recension innan ni också springer iväg och köper ett eget exemplar.

Det är värt att notera att det enda som gallerna faktiskt är rädda för är att himlen ska falla ner över deras huvuden. Redan titeln på detta album (komplett med sin underliga grammatiska form) borde få en att behandla det lite misstänksamt.

Jag avslutar med att citera en av utomjordingarna, och hoppas på att hans uttalande även gäller oss läsare: "Jag kan också göra mirakler! För att det här groteska äventyret ska bli glömt ska jag se till att gallerna inte kommer ihåg något av det."

technorati tags: comics

Lästräning

För att lära sig japanska skrivtecken (eller i alla fall hiragana och katakana) så är kanjiflash väldigt trevlig. Vid det här laget kan jag nog säga att jag kan tecknen i sig, men det går långt ifrån fort nog för att kunna läsa vettigt. Dessutom behöver man kunna läsa även kanji för att kunna läsa på riktigt.

technorati tags: japanese, hiragana

Möjlig ljusning för släktforskare på nätet

Det låter på dagens nyheter från Dagens Nyheter som om problemen för släktforskare på nätet som jag pratade om för ett par veckor sedan kanske löser sig. Det låter som om man kan tänkas komma överens om en kompromiss där man får nöja sig med att prata om döda personer, och där man kräver användarkonton (så att det i efterhand ska gå att kontrollera vem som sagt vad, antar jag).

technorati tags: pul, genealogy

Om att sätta ner foten

När jag läser äldre litteratur brukar jag ibland inse att det görs en massa referenser till vad författaren tycker är kulturellt allmängods, som Shakespeare, klassiska grekiska dramer eller något annat. Rätt ofta så känner jag vinddraget av referenser som jag missar.

Fast egentligen är det nog inte så mycket en fråga om att beteendet har förändrats från då till nu. Det är bara en fråga om att de kulturella referensramarna har ändrats.

Nyss hördes följande på kontoret:

H: *flams*

L: Flamsputte!

H: Are you calling moi a flamsputte?

L: Put your foot down!

Ingen tvekan om att vi befinner oss i samma diskursiva rum i alla fall, om man nu ska låta som en litteraturvetare.

Snålkoder

Medan jag kokade te nyss läste jag en krönika i Computer Sweden om hur Google konsistent underminerar Microsofts intäktsbas. Jag hade tänkt att prata lite om den här, men nu ser jag att Computer Sweden gömt undan den bakom en "webbkod". Jag kan knappast räkna med att de som läser detta ska ha någon sådan till hands, så nu får Computer Sweden varken kommentar eller länk.

Nu kommer ju knappast jag att driva några horder av besökare till Computer Swedens webbsida så deras förlust i det här fallet är inte så stor, men jag gissar att jag inte är ensam att tycka och reagera så här.

Jag tror att de gör sig själva en björntjänst i att ha artiklar som de bara nästan visar på nätet. I det aktuella fallet finns det en länk till artikeln på deras egen förstasida, men den går inte att läsa om man inte har tillgång till papperstidningen (där webbkoden står), och i det läget är poängen med att ha tillgång till den elektroniska artikeln rätt begränsad.

technorati tags: web

San Juan

Nu har jag fått ett San Juan i fars dags-present!

En briljant ny idé - recensioner

Nätbokhandeln amazon.com har (åter igen) fått ett patent beviljat, och det här slår nya rekord i dumhet. Den här gången handlar det om att man patenterat att låta de som handlat någonting också skriva recensioner av det de handlat. Det är ju en helt revolutionerande idé. Man har svårt att inse hur någon som är under sju år ska kunna hitta på något så nydande.

Å andra sidan, trots (eller snarare på grund av) det här patentets uppenbara vansinnighet, så kan man faktiskst se det som en bra sak att det beviljas. Ju fler dumheter av det här slaget som amerikanska patentverket släpper igenom, desto mer ökar chansen att vi kan få något slags reform av patentsystemet vi har nu som uppenbarligen inte fungerar.

Som det ser ut nu kan man få vilken skitsak som helst patenterad bara man betalar ansökningsavgiften. Sedan är det upp till andra som vill använda den patenterade tekniken att visa att det inte borde vara patenterat (exempelvis för att det var en välkänd teknik innan patentet lämnades in) och bestrida det i domstol. Problemet är att det kostar pengar att driva en sådan process, och de som ansöker om patenten är oftast stora företag med gott om pengar att föda advokater. Småföretag hamnar i kläm mellan felaktigt beviljade patent och horder av advokater.

Det är tyvärr bara att konstatera att patent idag fyller funktionen att begränsa innovation och nyskapande - precis motsatsen till hur det var tänkt när de skapades.

technorati tags: patents, copyright

Räkna inte med att räkna

Jag har klarat av några lektioner japanska nu, och än så länge har det inte verkat så svårt. En av de första sakerna man får lära sig i alla nya språk är att räkna, och på japanska kunde jag (efter att ha tränat aikido en termin) redan räkna till tre: ichi, ni, san. Nu kan jag längre, och till och med skriva det.

Nästa steg var att lära sig månaderna, vilket brukar vara ett elände på nya språk. På japanska var det busenkelt: ichi-gatsu, ni-gatsu, san-gatsu och så vidare, det vill säga ett-månad, två-månad, tre-månad. Lätt att lära sig, men kanske något blekt. När man skulle ange datum blev det lite svårare. Här är ungefär hälften av de trettioen datumen oregelbundna och har inte alltid någon direkt likhet med motsvarande siffra.

Nu har jag börjat läsa på om att räkna saker. Då blir det värre. Till att börja med kan man göra på två olika sätt. Dels kan man säga "papper tre-A tack" om man vill ha tre papper. Eller så kan man säga "papper tre-B-mai tack". A är en uppsättning räkneord som man (vad jag vet) kan använda till vad som helst. Problemet är att de bara finns upp till tio. B är en alternativ uppsättning räkneord som stämmer överens med de vanliga siffrorna ovan. Det låter ju praktiskt, men sedan tillkommer -mai också. Det är ett suffix man ska hänga på att visa att man räknar något. Det verkar fortfarande enkelt, men tyvärr är det inte så enkelt att man alltid ska hänga på just -mai. Om man räknar tunna platta saker som papper är det -mai som gäller. Om man ska räkna avlånga smala saker så ska man istället använda -hon. Räknar man människor är det -nin. För att göra det hela ännu mer spännande ska de här ändelserna dessutom modifieras ibland beroende på vilken siffra de hängs på. -hon blir inte alltid -hon, utan efter en del siffror blir det istället -bon eller -pon. Busenkelt.

Suffixen jag nämnt ovan är inte alla. Långt ifrån. Det finns massor. Det finns exempelvis ett speciellt suffix för att räkna kronblad på blommor, en för kinesiska dikter och en för den uppenbara kombinationen av klockslag, kanjitecken, buddistiska tempel och kaniner. Plötsligt känns inte hela konceptet med "collective nouns" i engelska lika knäppt längre.

technorati tags: japanese, language

Lite vett och sans i debatten om digitala medier

Det är trevligt att se att DN skriver en riktigt sansad artikel om konsumenternas rättigheter i samband med digitala medier istället för att bara vara megafon åt skivbolagen. Man varnar för att våra rättigheter till att spela upp digitala medier kan komma att begränsas allt mer framöver om vi inte ser upp, som exempelvis att media köpt för att spelas med en sorts spelare inte går att spela upp med en annan sorts spelare utan att man köper musiken igen. De jämför med att man kan läsa en inköpt bok med vilka glasögon som helst.

Jag hoppas att fler får upp ögonen för detta, så att man kan hoppas på att folk vägrar att köpa digitala media som är DRM-handikappade. Med lite tur kan DRM komma att bli en kort parentes i historien. Jag tror att det är mycket kvar av den här striden, men jag tror trots allt att den går att vinna.

technorati tags: copyright, piracy

Som om Google inte var bra redan innan

Om man använder Flock eller Firefox (och antagligen Mozilla) så kan man använda utökningen CustomizeGoogle för att göra Google ännu trevligare. Med den kan man exempelvis ta bort reklamen från svarssidorna, filtrera bort svar från sidor som man vet inte är något att ha, få bildsökningen att länka direkt till själva bilderna istället för att gå via Googles mellansida och annat trevligt.

technorati tags: web, google, opensource, flock, firefox, mozilla

Frodo ... Secker

Igår beställde jag tredje delen av nyöversättningen av Sagan om Ringen (eller Härskarringen, som hela trilogin heter). Fast det gör den inte längre i den nya översättningen, utan nu är det Ringarnas herre som gäller.

Jag har de två tidigare delarna också, men jag har inte hunnit börja läsa dem än. När jag väl får alla tre till hands, och dessutom julen börjar närma sig finns det nog bättre hopp om att jag ska kunna krypa upp i läsfåtöljen och återstifta bekantskapen med Frodo Bagger (som numer heter Frodo Secker) och alla de andra.

Jag läste den gamla svenska översättningen när jag gick i högstadiet. Sedan har jag läst den engelska utgåvan, men det var också länge sedan; antagligen på gymnasiet. Efter det har jag inte läst boken, men jag har läst om boken och om Tolkien. Dessutom har jag avverkat både svenska radioteaterversionen av boken och den från BBC, samt naturligtvis sett Peter Jacksons filmversion.

Jag kommer knappast att ha några problem att hänga med i boken vad det gäller handlingen, men jag misstänker att jag kommer att känna mig lite vilse med alla nya namn. Min första bekantskap med boken var med Ohlmarks' översättning av namnen, och det kommer att bli konstigt när många av dem byts ut. I en del fall tycker jag att hans gamla namn var riktigt bra, och hade kunnat stå kvar. Å andra sidan finns det säkert goda skäl även för de nya namnen. Och i den nya översättningen lär man också slippa sådana saker som att Ohlmarks inte orkar hålla reda på hur han översatt något tidigare utan helt enkelt hittar på något nytt nästa gång, så att samma sak översätts till ett par-tre olika saker.

technorati tags: tolkien, fantasy, books

Mer spelande

Det förra inlägget skrevs med Gmail via GPRS. Det visade sig att det var svårt att hitta GPRS-täckning i Borås, så det blev inte fler inlägg den vägen.

Min andra omgång i Carcassonne-SM gick inte så bra, så det blev inga fler matcher för mig där. Camilla och jag ställde upp i Ticket to Ride-kvalet till SM men åkte ut lika snabbt igen. Till slut spelade Cecilia nästa nivå av kval i VM i Badaboom. Det var hon och tre killar i 20-30-årsåldern. En tjej i publiken sade till en av de andra killarna "Du ska veta att ingen kommer att heja på dig." till en av killarna och tittade menande på Cecilia. Semifinalen gick bra och Cecilia kom till final. Där gick det bara nästan lika bra, och hon slutade på en andraplats. Det var egentligen inte tänkt att det skulle vara något andrapris, men nu skrapade man raskt fram ett Badaboom som Cecilia fick som silverpris. Han som vann hade tidigare tagit hem VM-titeln även i Spank the Monkey, så det var väl bara att erkänna sig besegrad.

Badaboom var i vilket fall skoj, och nu kan vi ju fortsätta att spela det hemma. Vi kan även numer spela Euphrat & Tigris, The Haunting House, Yu-Gi-Oh! och Cubiq. Det sista är helt enkelt tredimensionellt luffarschack, fast konstruerat på ett listigt sätt så att man kan stoppa in sina bollar var som helst istället för att vara tvungen att börja nerifrån som det brukar vara.

Andra spel som vi provade på under helgen:

• Alhambra som var väldigt trevligt. Resursplanering och brickläggning. Jag kom visserligen sist, men jag spelar gärna igen.
  
• San Juan som också var bra. Det är en kortspelsvariant av Puerto Rico. San Juan går betydligt fortare att spela än Puerto Rico, och för oss är det en bra sak. Jag spelar gärna Puerto Rico fler gånger också, men jag tror att det inte skulle bli spelat så ofta hos oss (i alla fall inte med fyra spelare) eftersom det nog är lite för komplicerat för det (än så länge).
  
• Pentago som är vackert både som ide och som objekt, men inte den sortens spel som tilltalar mig. Cecilia gillade det däremot. Det fanns även i en fyrpersonersvariant (med nio småbräden istället för fyra) som jag gillade bättre.
  
• Senator som vi spelade två och ett halvt varv av de tre som utgör ett parti. Sedan bestämde vi oss för att det verkade roligare att spela något annat.
  
• Loco! (som jag och Henrik spelat förr, men inte övriga). Det är busenkelt och tar inte mer än fem minuter för ett parti (inklusive regelförklaring), men jag tycker att det är rätt skoj.
  

VM och SM

Vi deltog i några olika turneringar igår. Camilla och Cecilia gick
vidare i VM i Badaboom och jag gick vidare i SM i Carcassonne.
Dessutom spelade vi Cubiq och San Juan.

Spelhelg

Nu i helgen kommer fyra femtedelar av familjen att åka till Borås spelkonvent och spela spel hela helgen. Whee!

PUL åstakommer etnisk rensning

Datainspektionen har fått för sig att släktforskningsföreningar inte längre ska få publicera databaser över exempelvis samer, romer eller judar längre, med hänvisning till PUL. Detta handlar alltså inte om personer som är i livet, utan om uppgifter som är något hundratal år eller mer gamla. Med anledning av detta har det nätbaserade släktforskningsforumet Anbytarforum tvingats stänga några avdelningar där man exempelvis kunnat söka på olika etniska grupper; personer som annars kan vara svårt att forska på eftersom de antagligen var skrivna i en judisk församling eller något annat istället för den vanliga kyrkbokföringen.

Effekten av detta ingrepp av Datainspektionen blir alltså en etnisk rensning i släktforskningssverige, för de enda som det går att forska på är de som har "riktig" svensk bakgrund. Det var knappast så det var tänkt.

Återigen framgår det tydligt hur illa genomtänkt PUL-lagen är. Datainspektionen: gör om, gör rätt!

Why don't you take all of me my rights

Att film- och musikindustrin vill göra det så besvärligt som möjligt för alla att titta på deras material på ett vettigt sätt är inget nytt, men nu verkar de ha slagit nya rekord i girighet.

Enligt ett nytt förslag vill man förbjuda all form av inspelning på digitala medier. Jag ska alltså inte kunna spela in vad jag vill från TV (den är ju digital snart), jag ska inte kunna lyssna på min musik via datorn istället för från CD, och så vidare. Tanken är att man ska kunna sända media som inte går att spela in och annat media som går att spela in men raderas automatiskt efter en begränsad tid.

Som vanligt vill de som har makt över upphovsrättsskyddat material sträcka ut den makten längre och längre, tills de har total kontroll över hur materialet får spridas. Helst vill man få betalt varje gång någon använder en text/film/bild. Biblioteken är en nagel i ögat som man gärna skulle vilja begränsa eller bli av med.

Rätten att spela in program från TV eller radio och titta på när det passar oss själva istället för när mediaföretagen vill ska vi värna om. Det är nog få idag som kan tänka sig att gå tillbaka till den situation vi hade fram till mitten av 1980-talet eller så, när man var tvungen att sitta framför TVn när något sändes för att kunna se på det. Idag är det fullt naturligt att man spelar in program och tittar på dem när det passar en själv istället för när mediaprogrammen vill. Detta är en utveckling som mediaföretagen är livrädda för. Det finns minst två anledningar till detta:

• I och med att allt fler media blir digitala så kan man spela in och kopiera material från dem utan att det sker någon kvalitetsförsämring. Förr i tiden hade man en LP om var knastrig och spelade in den på kassettband som var lite inexakt. Man kunde sedan kopiera från kassettband till kassettband, men redan efter ett par sådana kopieringar så låter det klart sämre. Om jag idag gör en kopia av en CD så går ljudkvaliteten på kopian inte att skilja från originalet, och detsamma gäller för en kopia i hundrade led.
  
• De allra flesta mediaföretag har en stor del (eller rent av alla) sina inkomster från reklam. Så länge vi tittare sitter i TV-soffan och tittar på programmen när de sänds så tvingas vi titta på reklamen. Vi kan visserligen byta kanal och titta på något annat medan det är reklam, gå på toaletten eller koka te, men det brukar leda till att man istället missar bitar av programmet man ville se. Med modern teknik som en inspelningsbar DVD-spelare eller rent av en hembyggd PVR så kan man titta på TV på ett helt nytt sätt. Man börjar titta som vanligt. Efter ett tag vill man koka te och trycker då på paus. PVR:en börjar då spela in medan man gör i ordning sitt te. När man kommer tillbaka släpper man paus, och PVR:en börjar då spela upp därifrån man var, samtidigt som den fortsätter att spela in resten av programmet. När det kommer reklam, nyheter eller något annat oönskat avbrott i programmet man tittar på kan man spola framåt i det inspelade medan PVR:en fortsätter att spela in det som sänds. Om man har en hel film inspelad är det naturligtvis lätt att spola förbi reklamen även med en vanlig videobandspelare, men en PVR har ibland funktioner som gör att den kan upptäcka och spola förbi reklamavbrotten helt utan att man själv behöver göra någonting.
  

Jag kan förstå att mediebolagen är nervösa. De måste antingen hitta på ett sätt att hantera det ovanstående utan att låsa in sina tittare i ett sätt att titta som blev omodernt för tjugo år sedan, eller så kommer de att dö. Som det låter just nu så är de fortfarande inne på dö-vägen. Det är inte för sent att ändra sig. Än.

technorati tags: copyright