2010-51: Jonas Jonasson: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann är en hejdlös skröna. Hundraåringen det handlar om, Allan Karlsson, ska precis fylla 100 men har ingen lust att bli firad av kommunalråd, lokaltidning och framför allt inte av sjuksyster Alice. Han kliver ut genom fönstret på vårdhemmet och går iväg istället. Den första anhalten blir busstationen där han köper en biljett till någon annanstans. Vart är inte så noga. Medan han väntar på bussen blir han tillfrågad om att vakta en väska medan en yngling går på toan. Det slutar med att han tar med sig väskan och går på sin buss innan yngligen hinner tillbaka.

Yngligen blir, när han väl kommer ut och inte hittar sin väska, en aning irriterad. Minst sagt. Samtidigt i en annan del av samhället har en massa människor på vårdhemmet upptäckt att hundraåringen de ska uppvakta inte befinner sig på sitt rum som de hade tänkt sig, så uppvaktandet övergår i improviserat genomsökande av samhället.

Hundraåringen består av två berättelser som flätas in i varandra. Den ena är Allans planlösa resa bort från vårdboendet som han helt enkelt tröttnat på. Den andra är Allans levnadshistoria, och den är inte bara lång (han är ju trots allt 100 år) utan även osedvanligt varierad. Allan har genom året träffat ett otal kända och viktiga personer och inte sällan påverkat dem. Han räddar Franco från ett attentat, han får Stalin att få ett raseriutbrott, han tröstar den unge Kim Kong-Il, han hjälper amerikanerna att konstruera atombomben men talar senare även om för ryssarna hur man gör, och så vidare.

Det här är en historia med full fart och god humor, och den är faktiskt inte så sanslöst otrovärdig som man vid en första anblick skulle kunna tro. Jonasson får faktiskt ihop sin skröna rätt bra. Den uppenbara jämförelsen (som även görs i en intervju sist i boken) är med Arto Paasilinna, och jag tycker att den är träffande, även om de Paasilinna-böcker jag läst inte täckt in så lång tid eller rört sig över så stora områden (Allan Karlsson hinner resa över hela världen under bokens lopp).

Det här är en bok som går fort att läsa, både för att den är lättläst och för att den är rolig. Språkligt är den inte så avancerad, men här och där finns små pärlor:

Men det år Julius fyllde tjugofem dog först hans mor i kräfta, vilket Julius sörjde, och strax därefter gick fadern ner sig i kärret när han försökte rädda en kviga. Julius sörjde även detta, för han var fäst vid kvigan.

Jonas Jonasson: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
Pocketförlaget, 2010
391 sidor
ISBN: 978-91-86369-27-9

Andra bloggar om: böcker, läsning, jonas jonasson, hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
Technorati tags: böcker, läsning, jonas jonasson, hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
intressant.se

2010-50: Terry Pratchett: Mort

Jag upptäckte Terry Pratchett när han hade gett ut två böcker i discworldserien och har sedan dess läst dem så fort de har kommit ut i pocket. Då serien just nu består av 38 volymer varav Mort är nummer 4 innebär det att det var rätt länge sedan jag ursprungligen läste Mort, så mina minnen av den var ganska dimmiga.

Huvudpersonen, Mort, är en pojke som liksom många andra i sin by väntar på att bli utvald av någon till att bli deras lärling men till skillnad från alla andra vill ingen ha honom. Eller det är i alla fall vad det verkar som, men vid midnatt kommer till slut en man och erbjuder sig att ta honom som lärling. En lång man med lie, kåpa och inget kött på benen. Att bli lärling åt döden var inte vad han väntat sig, men det får väl gå det också.

Som lärlingar plägar göra så ställer Mort till det lite, men som varande Döden (om än som trainee) så får det lite större konsekvenser än för de flesta andra. Speciellt som den riktiga Döden passar på att ta lite ledigt när han ändå har någon som kan sköta jobbet åt honom.

Nu är det som sagt länge sedan jag läste just Mort, men generellt får jag säga att det här albumet inte känns riktigt som en vanlig discworldbok. Där får man vanligen en hel del ordvitsar och andra skämt, och det mesta sådant saknas här, rimligen helt enkelt av utrymmesskäl. För att få plats måste texten kortas en hel del, och det som inte för handlingen framåt lär försvinna först. Man får å andra sidan se en levande iscensättning av världen som inte alltid känns lika välbeskriven i romanerna, men här vimlar det av detaljer i bakgrunderna. Jag får intrycket av historien är rätt drastiskt förkortad, och kanske bäst lämpar sig för dem som redan läst originalet, eller i alla fall är bekanta med Pratchett sedan tidigare. Jag undrar om det är så många som skulle fastna för Discworld om de läste denna som första verk, men som komplement till romanen tycker jag att den är utmärkt.

Terry Pratchett: Mort
Illustrated by Graham Higgins
VG Graphics, 1994
94 sidor
ISBN: 0-575-05699-1

Andra bloggar om: böcker, serier, läsning, fantasy, discworld, terry pratchett, mort
Technorati tags: böcker, serier, läsning, fantasy, discworld, terry pratchett, mort
intressant.se

2010-49: Pål Eggert: De döda fruktar födelsen

Man skulle kunna säga att De döda fruktar födelsen är en korsning mellan typisk urban fantasy som exempelvis Nene Ormes Udda verklighet och religionsfantasy i stil med Andreas Romans När änglar dör.

De delar som utspelas i vår värld gillar jag, Eggert skriver bra (men korrekturläsningen är tyvärr inte lika bra) och jag får en bra bild av de tre människor som handlingen kretsar kring och deras relationer. Systrarna Susanne och Petra har inte alltid dragit jämnt genom åren, men på något sätt verkar det gå bättre nu när Susanne är död (vilket alltså inte på något sätt hindrar henne från att ha en av huvudrollerna i handlingen).

Mitt problem med boken är de delar som går för långt in i de himmelska och helvetiska regionerna. Det är inget fel på skrivandet här heller, men mina kunskaper om olika änglar är synnerligen begränsade, och när de förekommer på det här sättet i en roman så utgår jag från att författaren vill dra nytta av deras personligheter och bakgrunder från bibliska texter, vilket gör att jag känner (motiverat eller inte har jag så klart svårt att avgöra) att jag missar saker. Trist, för jag gillar de andra delarna av boken.

Pål Eggert: De döda fruktar födelsen
Järnringen, 2010
290 sidor
ISBN: 978-91-976968-7-6

Andra bloggar om: böcker, läsning, dark fantasy, fantasy, pål eggert, de döda fruktar födelsen
Technorati tags: böcker, läsning, dark fantasy, fantasy, pål eggert, de döda fruktar födelsen
intressant.se

2010-48: Ozzy Osbourne: Jag är Ozzy

Idag är Ozzy Osbourne brett känd som huvudperson i dokusåpan The Osbournes som släppte in MTV-kamerorna direkt i familjens hus, men hans verkliga claim to fame är naturligtvis att han till att börja med var sångare i Black Sabbath och senare soloartist.

Han har också varit en av dem som gjort sitt yttersta för att personifiera rock'n'roll-myten om sex, droger och rock'n'roll. Massor av det. Ozzy (som egentligen heter John) växer upp under fattiga förhållanden i stadsdelen Aston i Birmingham. Han trivdes aldrig i skolan på grund av både dyslexi och ADHD (även om det inte var diagnoser på den tiden), men var däremot självskriven som klassens clown. Hans brist på utbildning och användbara talanger gjorde att han avverkade ett antal jobb som exempelvis biltutestämmare, kobödel och inbrottstjuv innan han konstaterade att han inte ens dög till att vara brottsling (en kort vistelse i fängelse hjälpte med den insikten).

Han lyckades till slut få ett band att ta med honom som sångare, och även om de inte på något sätt blev någon succé så var det i alla fall en sysselsättning som han verkade klara av, så han fortsatte att hanka sig fram den vägen. Via diverse byten av band bildar han till slut Black Sabbath tillsammans med några bekanta, och de börjar bli lite mer kända.

Rockstjärnelivet sliter dock hårt på bandet. Ingen av dem är på något sätt drogfri, men Ozzy är värst och blir till slut petad. Han får nu (tillsammans med sin manager, senare även fru, Sharon) kämpa dels för att bygga upp en solokarriär, dels för att komma loss ur sitt missbruk av ungefär allt som går att missbruka.

Jag ska inte säga att boken på något sätt är stor litteratur, men jag tyckte att den var underhållande. Även om man inte är intresserad specifikt av Ozzy Osbourne så får man även rätt mycket inblick i musikscenen som den såg ut från slutet 1960-talet och framåt med en hel del andra kända artister som passerar.

Ozzy Osbourne: Jag är Ozzy (I am Ozzy)
Översättning: Linnéa Olsson
Norstedts, 2010 (originalet 2009)
368 sidor
ISBN: 978-91-1-302784-5

Andra bloggar om: böcker, läsning, ozzy osbourne, musik, jag är ozzy, biografi
Technorati tags: böcker, läsning, ozzy osbourne, musik, jag är ozzy, biografi
intressant.se

2010-47: China Miéville: Kraken

China Miévilles senaste roman har många likheter med många av hans tidigare böcker (den handlar om en stad, mer specifikt London, den innehåller en del väldigt skruvade karaktärer, det är fantasy även om den utspelar sig i vår värld och så vidare), men samtidigt känns den helt skild från hans tidigare verk. Det är också ett fristående verk. Jag vet inte om Miéville betraktar sig som färdig med sin fiktiva värld Bas-Lag, men den här boken har i alla fall inget med den världen att göra.

En dag när Billy ska guida en grupp turister på Londons naturhistoriska museum så upptäcker han att museets stora sevärdhet, en helt bevarad jättebläckfisk (som han själv konserverat), är borta. Puts väck utan några spår av något inbrott, förutom att bläckfisken och det stora glaskärl den låg i inte längre finns där. Eftersom den är ett antal meter lång är det inte direkt något man stoppar under jackan och försvinner med.

Det blir naturligtvis polisutredning, men Billy får också kontakt med andra grupper än polisen som är intresserade av bläckfisken. Så intresserade att de till och med tillber den som en gud, och det framkommer att någon tror att den rent av kan ställa till med världens undergång.

Precis som i Miévilles The City & the City så verkar miljön till en början vara ganska normal, men rätt snart inser vi som läsare (och i det här fallet även huvudpersonen) att det finns mycket i den här staden som inte är som man tror. Vi får snart stifta bekantskap med en rad figurer som är väldigt udda, helt i linje med de minnesvärda figurer Miéville brukar kunna skapa. Här finns också några exempel på de literaliserade ordvitsar han verkar gilla (tydligast hittills i Un Lun Dun) som exempelvis de fruktade "knuckleheads" som har en enorm hand istället för huvud.

Precis som i Un Lun Dun så är också ord och text viktiga, men riktigt hur djupt den kopplingen går blir inte uppenbart förrän i slutskedet av boken, så jag ska inte gräva ner mig i det här.

Jag måste säga att Kraken i viss mån tappar stinget lite på mitten efter en utmärkt inledning, men den kommer igen på slutet där man får se inte bara rent handlingsmässigt hur Miévills syr ihop det hela, utan även njuta av den metaforiska koppling som visar sig finnas mellan flera av bokens centrala personer och föremål.

China Miéville: Kraken
Del Rey, 2010
509 sidor
ISBN: 978-0-345-49749-9

Andra bloggar om: böcker, läsning, china miéville, kraken, fantasy
Technorati tags: böcker, läsning, china miéville, kraken, fantasy
intressant.se

2010-46: Jonas Gardell: Vill gå hem

Vill gå hem är en av Jonas Gardells tidigare romaner, och så här i efterhand är det lätt att se den som ett förarbete till hans trilogi som börjar med En komikers uppväxt.

Även här står en ung pojke i centrum för handlingen, Daniel, och han har det inte så lätt vare sig hemma eller i skolan. Roliga timmen förekommer, men här är det hans ende riktige vän som är den som prenumererar på att uppträda där istället för han själv som i böckerna om Juha. Böckerna utspelar sig i en lite vag tid; det finns inte så många tidsmarkörer i texten. Det är en av de saker som gör att jag tycker att En komikers uppväxt är en bättre bok, för den är så väldigt tydligt och skickligt förankrad i sitt sena 1970-tal och tidiga 1980-tal.

Det som utmärker den här boken är dess porträtt av hur Daniels familj faller samman. Den var redan från början inte speciellt väl fungerande med en pappa som tycks vara bortrest på konferenser nästan jämt och en mamma som betraktar barnen (och då framför allt Daniel) som problem att arbeta sig runt. Situationen blir inte bättre efter att moderns syster flyttar in hos dem efter ett kraschat förhållande. Det här låter som att boken skulle vara tungläst, men trots allt tycker jag inte det. Gardell balanserar svärtan med ljuspunkter. Som jag skrev tidigare så tycker jag att den senare En komikers uppväxt är en bättre bok, men det betyder inte på något sätt att den här är dålig. Läs båda!

Jonas Gardell: Vill gå hem
Pan, 2002 (originalet 1988)
194 sidor
ISBN: 91-7263-246-1

Andra bloggar om: böcker, läsning, jonas gardell, vill gå hem
Technorati tags: böcker, läsning, jonas gardell, vill gå hem
intressant.se

2010-45: CLAMP: The One I Love

The One I Love består av tolv korta serier om olika aspekter av och kring kärlek, sett från den kvinnliga sidan. Varje avsnitt består dels av en serie på sju sidor, dels av en kort text (förordet kallar den för essä). Serierna tycker jag är bra, men texterna är i de flesta fall onödiga. I en del fall skulle de kunnat stå för sig själva, men när de kommer efter serien så känns det som om de bara repeterar samma sak som serien gjorde.

Även om serierna handlar om olika saker och personer så är tveksamhet, missförstånd och osäkerhet återkommande teman förutom kärleken i sig. Det är sockersött och gulligt, men det förhindrar inte att det är välgjort och läsvärt.

CLAMP: The One I Love (わたしのすきなひと)
Översättning: Ray Yoshimoto
Tokyopop, 2004 (originalet 1995)
133 sidor
ISBN: 1-59182-764-7

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, manga, clamp, the one i love
Technorati tags: böcker, läsning, serier, manga, clamp, the one i love
intressant.se