tisdag, september 30, 2008

Skrivarkurs, första träffen

I kväll var den första träffen på min skrivarkurs. Efter lite introduktion pratade vi lite om dramaturgi. Den normala progressionen är:
1: introduktion, presentation
2: fördjupning, bakgrund, intrig, konflikt
3: höjdpunkt, vändpunkt
4: nedtrappning, upplösning
5: avslutning


Den här kurvan har jag stött på tidigare, men däremot hade jag inte stött på koncepten "manlig dramaturgi" och "kvinnlig dramaturgi". Det första syftar på en kurva som går framåt från en punkt till en annan, medan det senare syftar på en kurva med motsvarande steg, men där slutpunkten tar oss tillbaka till startpunkten.

Efter den här introduktionen fick vi en första skrivövning som bestod i att skriva en mening som passade på varje steg. Här är mina:
Månen gick upp över staden och ingen syntes till framför banken.

Precis när Lina såg luckan i väggen av bilar kom en kostymnisse från andra hållet och parkerade flinande sin stadsjeep mitt framför näsan på henne.

Sten kände hur hans matkasse sprack och spred hans prylar över gatan, och just då vände hon sig och såg på honom.

Det oväntade arvet gjorde att hon kunde betala läkaren.

Det är nog en dag i morgon också.


När alla skrivit sina meningar läste vi upp den och kommenterade varandras. Det var intressant att se hur olika litterära tekniker olika personer använde sig av. Mina meningar innehåller exempelvis en hel del miljö och låter läsaren dra egna slutsatser om hur personerna känner. Andra skrev utifrån känslor och lämnade åt läsaren att fylla i den yttre miljön. Vissa hade bara enstaka ord i varje mening medan andra hade långa beskrivande meningar, och så vidare.

Vi har också fått en kort text som vi ska läsa till nästa gång och sedan gemensamt kommentera diverse aspekter av (helhet, miljö, dramaturgi, personbeskrivning, etc). Vi ska också ta med oss varsin egen text och dela ut nästa gång, så att vi gången efter det kan kommentera varandras texter.

Andra bloggar om: , ,
Technorati Technorati tags: , ,

Banned Books Week

Den här veckan är Banned Books Week, veckan för förbjudna böcker. Jag tycker visserligen inte att förbjudandet av böcker är mer lämpligt någon av de övriga veckorna på året och man kunde ju hoppas att upplysningen gjort framsteg under alla de år den pågått, men men tyvärr är det så att censur fortfarande är ett reellt problem.

Banned Books Week är ett amerikanskt påhitt. Listan nedan är de tio böcker som folk oftast velat undertrycka under 2007.
1. And Tango Makes Three by Justin Richardson and Peter Parnell
2. The Chocolate War by Robert Cormier
3. Olive’s Ocean by Kevin Henkes
4. The Golden Compass by Philip Pullman
5. The Adventures of Huckleberry Finn by Mark Twain
6. The Color Purple by Alice Walker
7. TTYL by Lauren Myracle
8. I Know Why the Caged Bird Sings by Maya Angelou
9. It’s Perfectly Normal by Robie Harris
10. The Perks of Being a Wallflower by Stephen Chbosky

Jag känner inte till alla de här böckerna, men i förklaringen kan man se att det framför allt är sex som amerikanerna har problem med. Andra svåra ämnen är ras, religion och fula ord. Oavsett vad ämnet är som sticker någon annan i ögat så är det inte ett skäl för att undertrycka böcker som behandlar ämnet. Att försöka göra det något sekel i efterhand känns ännu dummare.

Jag begriper inte riktigt varför just de här böckerna får ta smällen, för den delen. Det är ingen svårighet att hitta böcker som innehåller saftigare sex än I Know Why the Caged Bird Sings, exempelvis. Vad är problemet med just den? Är det för att Maya Angelou betraktas som en "fin författare" som inte borde syssla med sådant? Varför hittar vi i så fall inte Elfriede Jelinek på den här listan? Å andra sidan skriver hon på tyska och är därmed antagligen för konstig för de flesta amerikaner, även i översättning.

Det förvånar mig faktiskt lite att Harry Potter-böckerna inte finns med på topplistan. De är visserligen fria från sex, men de kan ju tänkas förleda barnen till hemska häxerier. Har de fallit bort från moralradarn så fort efter att de sista delen kom ut? Och varför har i så fall inte The Adventures of Huckleberry Finn också gjort det?

Jag kan avsluta med att citera Philip Pullman (från BoingBoing):
The inevitable result of trying to ban something – book, film, play, pop song, whatever – is that far more people want to get hold of it than would ever have done if it were left alone. Why don't the censors realise this?...


Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se

måndag, september 29, 2008

2008-96: Sture Allen & Kjell Espmark: Nobelpriset i litteratur: En introduktion

Den här tunna boken diskuterar nobelpriset i litteratur som företeelse och tittar på hur det har utvecklats genom åren. Det säger inte så mycket om enskilda pristagare utan lägger istället tonvikten mellan hur riktlinjerna för hur priset delats ut har ändrats genom åren.

I Alfred Nobels testamente står det att priset ska ges till "den, som inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk rigtning"; en formulering som har gett de olika nobelkommittéerna genom åren en del huvudbry.

Under de tidigaste åren var akademien inte speciellt lämpad för att bedöma litteratur på grund av sin dåvarande sammansättning, och de tidigaste priserna innehåller också många namn som i dag i stort sett är glömda. Undantaget är Rudyard Kipling (1907) och lokalt även Selma Lagerlöf (1909, och den första kvinnliga pristagaren). Under de första åren tolkade akademien konservativt inriktade ledamoter "i idealisk rigtning" snarast som "i idealistisk riktning" och betraktade det som självklart att belönade verk (och författare) skulle förhålla sig på ett respektfullt sätt mot kyrka, stat och familj, vilket förklarar varför författare som Leo Tolstoj, Henrik Ibsen och Émile Zola aldrig fick något pris.

Under första världskriget försökte man hålla sig till något slags neutralitetspolitik genom att inte ge priset till någon av de stridande parterna. Under 1920-talet skedde en gradvis föryngring av akademien vilket ledde till en bredare syn på litteraturen, men fortfarande med en konservativ grundsyn.

1930-talet såg ett fokus på en annan formulering i testamentet: "gjort mänskligheten den största nytta". Man såg läsarna som mänskligheten och delade ut priset till populära författare med stor läsekrets, från Sinclair Lewis (1930) till Pearl Buck (1938).

Efter andra världskriget (som innebar ett antal år utan prisutdelning) kom så en ny tid när akademien istället premierade författare som förnyat litteraturen. Detta är ett kriterium som fortfarande används, även om det från slutet av 1970-talet fått sällskap av ett till: att lyfta fram viktiga men okända författare eller hela grenar av litteraturen. Den första författare som tydligt hör hit är Isaac Bashevis Singer (1978) som snabbt gick från fullständigt okänd till en av världens mest lästa författare.

Ett vanligt klagomål på nobelpriset är att man missat uppenbara kandidater när man delat ut priserna, men med kännedom om de olika riktlinjer som använts vid olika tider är det lättare att se varför olika författare förbigåtts. August Strindberg var rimligen för bråkig och respektlös för de tidiga nobelkommittéerna. I andra fall så har akademien helt enkelt inte haft tid att dela ut priser till förtjänta författare. Franz Kafka publicerade inte så mycket under sin livstid; det mesta kom ut postumt. Marcel Proust slog igenom 1919, tre år senare var han död. Förutom dessa problem så krävs det att någon blir nominerad för att de ska kunna vinna priset. Exempelvis Virginia Woolf nominerades aldrig, och vann därmed inte heller.

Den här boken är som titeln antyder en bra introduktion till nobelpriset och dess historia, men bitvis känns den väldigt överskådlig. Jag skulle gärna läsa något som var lite matigare.

Här finns en lista över nobelpristagarna.

Sture Allen & Kjell Espmark: Nobelpriset i litteratur: En introduktion
Svenska Akademien, 2006
64 sidor
ISBN: 9172274921
ISBN13: 9789172274921

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , ,

NaNoWriMo?

Om lite drygt en månad är det dags för NaNoWriMo igen. Det innebär att över 100000 människor över hela världen kommer att sätta sig och försöka skriva en hel roman (50000 ord) på en månad. Det innebär att man behöver skriva 1667 ord om dagen under november. Busenkelt. I teorin, åtminstone.

Jag har varit med 2006 och 2007, och faktiskt lyckats komma över 50000 ord inom utsatt tid båda gångerna. Det har varit kul, men också jobbigt. Jag har hittills inte kommit igång med att redigera någon av de här romanerna till något användbart än, däremot.

Nu är frågan om jag ska ge mig på att skriva NaNo 2008. Ska du?

Den siste september är det första tillfället för den skrivkurs jag ska gå under hösten. Än så länge vet jag inte vilka krav den kommer att ställa på att man ska skriva saker. Den kanske kräver att man skriver specifika saker för kursen. Å andra sidan kanske det fungerar bra att diskutera existerande texter. Just nu vet jag inte, men det påverkar om jag kan skriva NaNo 2008 eller inte. Det är väl bara att vänta och se...

Andra bloggar om: , ,
Technorati Technorati tags: , ,
intressant.se

söndag, september 28, 2008

Svamputflykt

På förmiddagen i dag åkte vi till skogen runt Stjärnorp norr om Roxen i hopp om att hitta några kantareller, eller i alla fall få en promenad i skogen. Det visade sig vara riktigt gott om svamp, både kantareller, trattkantareller och diverse sorter som vi inte kände igen. En del var lite torra, men de flesta var fina.


Titta, svamp!



Bara rensning kvar...


Andra bloggar om: ,
Technorati Technorati tags: ,

lördag, september 27, 2008

Bokmässan 2008

I dag har jag besökt bokmässan. Som vanligt fanns det massor av montrar att titta på, kända författare överallt och gott om intervjuer och annat att lyssna på. Större delen gick jag runt och tittade och lyssnade på bitar av intervjuer. Jag sprang också på Mattias Fyhr i korridoren och hade en lång diskussion om skräcklitteratur, Lovecrafts äventyr på en kyrkogård och Mare Kandre med honom.

Jag köpte också ett antal nya böcker av nobelpristagare till min samling. I dag hittade jag böcker av

  • Rabindranath Tagore
  • Ivan Bunin
  • Giorgos Seferis
  • Michail Sholokhov
  • Nelly Sachs
  • Dario Fo
  • Gao Xingjian

Dessutom hittade jag Nobelpriset i litteratur, en kort bok om prisets historia. Den verkar vara en intressant genomgång om de olika principer som legat bakom utdelningarna av priset genom åren.


Nationalencyklopedins fyndiga tshirt.



Björn Hellberg vid boksigneringsbordet.



Mattias Fyhr pratar skräck men ser inte rädd ut för det.



Ann-Christin Gramming signerar sin bok om sitt köpstopp.



Johan Theorin blir intervjuad.



Horace Engdahl berättar om nobelprisets historia utan att avslöja årets vinnare.


Andra bloggar om: , , ,
Technorati Technorati tags: , , ,

fredag, september 26, 2008

Plötsligt är det vampyrer överallt

Häromdagen skrev jag om en artikel om vampyrer i DN. Nu verkar det som om det finns vampyrer överallt. Det är inte bara en utan två svenska filmer om vampyrer på gång: Vampyrer och Låt den rätte komma in som dels förhandsvisas på bokmässan, dels är aktuell för en amerikansk remake (varför kan de inte bara se originalversionen?). Guillermo del Toro filmar inte bara Tolkiens Bilbo, han ska också skriva en vampyrtrilogi. Och som om det inte räckte med detta så har bokhora tjatat hela hösten om Stephenie Meyers bokserie om Bella och vampyren Edward.

Myggorna är slut för i år, så till hösten är det uppenbarligen dags för större blodsugare. Inte mig emot!

Andra bloggar om: , , ,
Technorati Technorati tags: , , ,

Liza Marklund i blåsväder

För ett par dagar släppte Liza Marklund sin senaste roman om journalisten Annika Bengtzon, och det har naturligtvis lett till en hel del skriverier (intervju i DN, min recension, recension i DN, recension i SvD, bokhoras recension i Expressen, etc).

Nu verkar det dock som om publiciteten för Marklunds senaste deckare håller på att överskuggas av hennes byte av agent, från Bengt Nordin Agency till Solomonsson Agency. Att byta agent är naturligtvis inget konstigt i sig för en författare, men i det här fallet finns det specialomständigheter. Å ena sidan har vi Liza Marklund som engagerat sig mot kvinnomisshandel i kolumner, boken Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra och för den delen Annika Bengtzon-boken Paradiset. Å andra sidan har vi det faktum att hon byter agent till Salomonsson Agency med Niclas Salomonsson i spetsen. Problemet är att Salomonsson är dömd för misshandel av Unni Drougge och har nyligen blivit anmäld igen av en före detta kollega.

Marklunds kommentar till det här är
om alla vi som någon gång har begått ett privat misstag skulle få yrkesförbud, då skulle det inte vara så många som jobbade


Jag har svårt att bestämma mig för om hennes attityd tyder på en imponerande förmåga att förlåta eller bara vanlig dumhet. Jag lutar allt mer åt det senare.

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,
intressant.se

Är läsandet utdöende?

Häromdagen skrev jag om att utlåningen på biblioteken minskar. Nu rapporterar SCB om svenskarnas läsvanor och det ser minst lika nedslående ut.

Visserligen håller sig andelen svenskar som läst en bok på sistone på en konstant nivå, men om man tittar närmare så ser man att läsandet ökar i de högre åldrarna medan det blir allt färre yngre som läser regelbundet. En motsvarande trend är att allt färre män läser, samtidigt som de läsande kvinnorna blir fler.

Med en sådan förändring i läsarnas demografi är det kanske inte så underligt att sciencefictiongenren har svårt att överleva i Sverige. Frågan är väl vad som kommer att hända framöver. Kommer läsning att vara något som äldre kvinnor sysslar med framöver, eller är det rent av något som de som redan i dag är äldre kvinnor sysslar med? Kommer de yngre som i dag inte läser att börja göra det när de blir äldre, eller är dagens situation de sista dödsryckningarna för läsningen som en folkrörelse?

Andra bloggar om: , ,
Technorati Technorati tags: , ,
intressant.se

torsdag, september 25, 2008

2008-95: Terry Pratchett: Making Money

Making Money är den senaste delen av Pratchetts discworldserie som kommit ut i pocket. Jag har hittills lyckats hålla mig från att köpa dem inbundna, och tyvärr får jag säga att den här delen inte gör något för att ändra den inställningen. Jag tycker att den är en av de svagare delarna i serien, och framför allt den svagaste av de som kommit ut på senare år (serien firar 25-årsjubileum i år).

Handlingen är en fortsättning på Going Postal och har därmed Moist von Lipwig i huvudrollen. Jag tyckte att han var rätt OK i den förra boken, men här känns han ganska likgiltig. En annan stor roll i boken innehas av the Patrician, Lord Vetinari. Han har blivit mer framträdande i senare böcker, och jag tycker att det är lite synd. Han fungerade bättre när han var ett vagt hot som svävade över handlingen, snarare än en till synes nästan normal person som tar direkt del i det som händer.

Detta är för den delen inte den enda förändringen discworldserien genomgått med åren. Ju längre fram i serien man kommer desto mindre slapstick eller ens humor blir det, och desto mer normal roman. Många av de mer eller mindre knäppa idéer som gjorde diskworld till vad den är har tonats ner eller helt försvunnit. Numer nämns det sällan att världen är platt och skivformad, magikerna har sällan några stora roller, siffran åtta har ingen speciell signifikans, ljuset tycks ha slutat glida fram över landet som en sirapsvåg på morgonarna och det är bara ett fåtal av bokens sidor som har fotnoter -- men däremot har boken kapitel, och det är sällan man ser mer än en skymt av en orangutang. Eller döden, för den delen.

Efter att ha fått ordning på postverket i Ankh-Morpork så har Moist von Lipwig tröttnat på det och får i uppdrag att ta över en bank. Naturligtvis finns det en del komplikationer, som exempelvis att bankens ordförande är en knähund. Som man kan gissa av titeln så handlar boken till stor del om att göra pengar. Närmare bestämt om det nya konceptet papperspengar, och här ser vi ytterligare ett exempel på hur ett koncept ur vår värld gör intåg på discworld, och rimligen sedan kommer att stanna i alla senare delar. Ett ganska tidigt sådant påhitt var golems (som man kan se som robotar) och vilka har en stor roll även i den här boken. Senare exempel är exempelvis clacks-systemet eller för den delen postverket. Jag tycker att det är synd att discworld kommer allt närmare den värld vi lever i. Trots det ovanligt komplicerade slutet så måste det också sägas att Pratchett trots allt är bra på det han gör. Även om det här är en av hans svagare böcker så är den inte tråkig.

Terry Pratchett: Making Money
Corgi, 2007
474 sidor
ISBN: 9780552154901

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,

Du är vad du läser i Corren

Lokaltidningen Östgöta Correspondenten har på sistone publicerat "Veckans bloggcitat". I dag publicerade de mina kommentarer om att Bokus kan försvinna som varumärke.

Det ska bli intressant att se om det ger något märkbart utslag på antalet läsare.

Andra bloggar om: , ,
Technorati Technorati tags: , ,
intressant.se

onsdag, september 24, 2008

2008-94: David Nessle: Döda fallet

Döda fallet är en lite lustig bok. Det är en deckare som utspelar sig på 1920-talet och det är inte konstigt i sig, men lite mer udda är att den är skriven 2004 men fortfarande ger intryck av att vara skriven på 1920-talet. Språket känns som om det skulle vara taget ur den tidsperiod det avbildar (bortsett från att man slipper pluralformer på verben). Med tanke på att David Nessle är en av dem så ligger bakom Kapten Stofil så är det inte helt förvånande.

Gustaf Holtz är en mycket känd skådespelare som just nu håller på att spela in en film i Norrland. Han talar mycket i sömnen, men på sistone har han av någon anledning börjat göra det med en annan dialekt. Ett lik hittas i Stockholm men visar sig snart ha koppling till filminspelningen. Privatdetektiven Birger Thysell kontaktas av en kvinnlig bekant, tillika Gustaf Holtz käresta och ger sig iväg norrut för att börja nysta i det allt mer komplicerade fallet.

Nessle går balansgång mellan deckare och humor, men jag tycker att han lyckas utmärkt med det utan att någondera sidan blir lidande. Deckarmysteriet är väl uttänkt och nya uppgifter om det (både korrekta och falska) portioneras ut så att läsaren åtskilliga gånger måste omvärdera sin uppfattning om vad som egentligen hänt.

David Nessle: Döda fallet
Stupidobiblioteket, 2004
214 sidor
ISBN: 9163141063

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,

tisdag, september 23, 2008

2008-93: Per Wersén: Sällskapsspel

Efter en kort inledning om historik för spel i allmänhet börjar den här boken att systematiskt förklara sig igenom ett antal av de klassiska brädspelen.

Huvudspelen som presenteras i boken är backgammon, fia med knuff, dam, domino, kvarn, mahjong, roulett, rävspel, halma, schack samt avslutningsvis några enklare spel som tärningspoker och andra spel med bara tärningar, sten-sax-påse, luffarschack och sänka fartyg.

Varje spel presenteras med minst en bild på själva spelet och en kortfattad men klar förklaring av hur man spelar. Efter det kommer vad som väl egentligen är intressantare; en genomgång av alla varianter spelet har i olika länder eller liknande. De allra flesta av de här spelen har ett otal varianter. Det jag saknar i beskrivningarna är mer om spelens historia. Varifrån kommer de och hur har de utvecklats?

Bilderna i boken är riktigt bra. De är naturligtvis svartvita, men alla bilderna är klara och tydliga och visar hur spelet fungerar. Bilderna prioriterar klarhet framför artistiskt värde och kan på grund av det kännas lite enformiga, men i en sådan här bok ser jag inte det som en brist. Som kuriosa kan nämnas att en bild som visar ett uppställt schackbräde komplett med schackklocka och protokoll även har var sin prydlig askkopp åt spelarna, men de nämns inte som obligatoriska tillbehör i texten.

Per Wersén: Sällskapsspel: Regler och råd
Saxon & Lindströms, 1960
182 sidor

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,

måndag, september 22, 2008

Bokus kastar bort sitt varumärke?

KF planerar att slå ihop hanteringen av Bokus och Akademibokhandeln som båda ägs av KF. Att man vill rationalisera är väl vettigt, men sedan har det slagit slint. Uppenbarligen funderar man på att slopa namnet Bokus, och det vore direkt korkat. Om det finns en webbutik i Sverige som många känner till så är det Bokus. Att kasta bort alla de pengar som köpt en sådan mindshare borde vara skäl till avsked.

[Från Dagens Media via En annan sida.]

Andra bloggar om: , , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , , ,

2008-92: Liza Marklund: En plats i solen

En plats i solen är den åttonde boken i Liza Marklunds serie om journalisten Annika Bengtzon. Den är en direkt fortsättning på Livstid som i sin tur var en direkt fortsättning på Nobels testamente. Innan dess var Marklunds böcker i princip fristående (även om Annika Bengtzons liv naturligtvis utvecklades från bok till bok). I de senaste tre böckerna har händelserna i en bok följt väldigt direkt på de i den förra, och de förvecklingar som utgjort handlingen har haft sin grund i saker som hänt i tidigare böcker. Jag tror att det är dumt att läsa de senaste två-tre böckerna i fel ordning, medan det knappast spelar någon roll med böcker tidigare i serien. För den som vill hoppa in i en pågående serie är väl det här ett hinder, men för den trogne läsaren är det nog inte någon brist. Det är ju faktiskt så verkligheten fungerar rätt ofta. Det man gör beror av det som hänt tidigare, och detsamma gäller även för brottslingar och poliser: ett brott är nog sällan helt frikopplat från alla andra brott utan har kopplingar bakåt i tiden.

Det finns dock inte bara fördelar med att anknyta till historien. I den här boken så anges redan i baksidestexten att handlingen har kopplingar till Nazityskland och Sörmland på 1950-talet, och det står alltså klart att Marklund har kliver in i de fotspår som Camilla Läckberg och många andra gått i tidigare; att till synes alla deckare måste ha sin upprinnelse i något som hände en mansålder bakåt i tiden. Jag tycker att det greppet är överanvänt på sistone, men Marklund har fram tills nu varit rätt fri från det (med undantag för Nobels testamente).

Som om det inte var nog så har hon antagit ytterligare ett av den moderna deckarens obligatoriska manér: de korta kursiverade kapitlen här och där som är skrivna av någon som man inte får reda på vem det är. OK, texten är inte kursiv utan satt med ett annat typsnitt, men det är helt klart samma ohyra som tycks drabba nästan alla deckarförfattare.

Texten är som vanligt helt från Annikas perspektiv (utom de kursiva bitarna, då), med hennes interna monolog uppblandad med det vanliga berättandet. Det är deckarhandlingen som står i fokus, men en Annika Bengtzons liv och hennes problem att få det att gå ihop med jobbet, barnen som ska delas med Thomas efter skilsmässan och så vidare är också en väsentlig del. Livspusslet och de svårigheter det leder till är alltid närvarande, även när spåret efter bovarna ska följas. Det förvånar mig närmast att det får gå så pass lätt (både känslomässigt och praktiskt) att hantera barnen medan Annika reser i skytteltrafik mellan Sverige och Spanien för att bevaka ett brott på solkusten. Med tanke på att Annikas kärleksliv är ovanligt trassligt i den här boken så ställer det till förvånansvärt lite problem, men å andra sidan finns det också ett rätt tydligt upplägg för vad som kommer att hända i nästa bok här.

Handlingen är komplicerad och svår att referera utan att avslöja saker i onödan, men inledningen till det hela är att Annika får åka ner till Spanien för att göra ett reportage om en familj som dött av att man gjort inbrott i deras hus. Tjuvarna har använt sig av gas för att söva familjen (en metod som är vanlig men som inte brukar leda till dödsfall). Det visar sig snart att inbrottet inte bara är ett enkelt inbrott utan toppen på ett isberg av brottslighet: knarkhandel, pengatvätt och annat.

Det är svårt att hitta en lagom nivå på beskrivningar av hur något går till när information ska letas fram, och det är något som Annika Bengtzon sysslar med hela tiden. Ibland låter texten nästan som en datorhandbok när nästan varje handgrepp i en sökning beskrivs detaljerat. Det hade varit bättre att hålla de här delarna på ett mer generellt plan istället för att som nu ibland mest låta förvirrat.

Det här låter som en väldig massa invändningar, men riktigt så illa är det inte. I huvudsak är det här en väl ihopsatt deckare med några lagom oväntade vändningar i handlingen. Man får dock se till att vara skärpt om man ska lyckas hålla ordning på alla de personer som förekommer och hur de hänger ihop.

DN har passat på att intervjua Liza Marklund inför En plats i solen. Där får man bland annat reda på att hon planerar tre böcker till med Annika Bengtzon och redan har klart för sig vad som ska hända i dem, men sedan är det slut. Vad Liza Marklund tänker sig att skriva efter de tre sista böckerna om Annika Bengtzon (och hon nu tänker fortsätta skriva) frågas däremot inte.

Liza Marklund: En plats i solen
Piratförlaget, 2008
470 sidor
ISBN: 9789164202666

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,

Snart bokmässa!

I slutet av veckan drar bokmässan igång igen, i år med Lettland som tema. Jag kommer att vara på plats under lördagen. Om du som läser det här också planerar att vara på plats då så hör av dig; det är alltid kul att få ansikten på er som kommenterar.

Andra bloggar om: , , ,
Technorati Technorati tags: , , ,
intressant.se

Snart dags för SSK igen


Om tre veckor (10-12 oktober) är det dags för 2008 års upplaga av Stockholms spelkonvent. Jag och de två äldre barnen kommer att vara på plats och spela så mycket spel vi orkar hela helgen.

Själv ska jag dessutom passa på att hålla ett föredrag om science fiction och dess historia, illustrerat av en massa spel. Jag tycker att det är sympatiskt av SSK att ha ett så ambitiöst föreläsningsprogram som man har.

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,

lördag, september 20, 2008

Wall-E, civilisationskritik som barnfilm

Wall-E är en liten städrobot som gör sitt bästa för att städa upp de kopiösa mängder skräp som människorna har lämnat efter sig på jorden. Förutom en kackerlacka verkar han vara det enda kvar på jorden som rör sig. Det låter han dock inte hindra sig, utan han packar oförtrutet ihop skräp till kuber och bygger skyskrapehöga torn av dem.

En dag landar ett rymdskepp och Wall-E liftar med det ut i rymden. Det visar sig vara ett spaningsskepp utskickat från det jätteskepp där en del av mänskligheten befinner sig. Människorna ser däremot inte ut som förr, eftersom de har inte behövt göra någonting alls själva på rymdskeppet. Alla ligger bekvämt tillbakalutade på motoriserade soffor och äter, och ser ut ungefär som sjöelefanter. Tillvaron för människorna framstår ungefär som en oändlig all-inclusive kryssning, förutom att de också konstant matas med propaganda om hur bra företaget Buy'n'Large som driver kryssningarna är.

Här har vi alltså rätt kraftig kritik av både miljöförstöring, reklamöverdosering och fetma på en gång. Budskapet är väl inte speciellt subtilt, men är inte heller påträngande. Det tema som filmmakarna i första hand vill framföra till tittarna är inte något av dessa, utan ett om vänskap eller rent av kärlek mellan Wall-E och en annan robot. Likaledes är det tydligt för människorna att det lönar sig att kämpa för det man tror på, även om det verkar hopplöst. För människorna på rymdskeppet blir det också första gången de över huvud taget behöver kämpa för något.

Det är ingen tvekan om att Wall-E är en barnfilm med bitvis en hel del action, men den har också förvånande långa sekvenser som är vackra, drömska och sorgliga när det på ytan kan tyckas hända väldigt lite, men där filmmakarna skickligt förklarar bakgrundshistorien utan att något alls sägs. Mycket välgjort! Det är också en film med en stor portion humor, men den är oftast ganska lågmäld, snarare än skratta-rakt-ut-rolig. En del av den består av running gags som återkommer hela tiden, som den envisa robot som följer efter den konstant smutsige Wall-E på rymdskeppet och försöker städa upp efter honom.

Andra bloggar om: , , ,
Technorati Technorati tags: , , ,

torsdag, september 18, 2008

2008-91: Bruno K. Öijer: Svart som silver

Trots att jag sällan läser poesi har jag sedan länge haft en klar bild av poeten Bruno K. Öijer som alltid tycks se likadan ut på bild: svårmodig, svartklädd och med håret spretande åt alla håll. Av fotot i slutet av boken att döma har inget förändrats så långt.

Hur hans tidigare dikter varit kan jag inte säga något om, för jag har inte läst dem. Jag dras däremot rakt in i Svart som silver och fastnar; något som ytterst sällan händer mig i diktsamlingar. Än mer förvånande är det eftersom det här är fri poesi, utan fast form eller rim, men dock med reson. Jag brukar gå vilse utan struktur i verserna, men här fungerar det i alla fall.

Med stundtals mycket vackra formuleringar som målar upp bilder (golven dricker dina steg som vatten) byggs dikterna upp till vad som oftast känns som tillbakablickar på ett liv som är om inte slut så i alla levt och inbott ett tag. Det är minnen av tidigare förälskelser, platser eller en gripande text om hur diktaren ringer upp sitt sjuåriga jag och försöker förklara något, men inte lyckas uppbringa något intresse.

Något som återkommer i flera av dikterna är också metaforer om litteratur, ord och böcker som en vilsekommen älva som förirrat sej in i bebodda trakter och förtvivlat försöker skriva sej hem igen i ett rasande tempo.

Slutligen en hel dikt, "Faller sej naturligt":
det är sant
att jag bara litat på människor
som vet vad fattigdom är
rika intresserar mej inte
jag är glad att slippa ha dom i min närhet
och det här är ingenting jag tänker på
det faller sej bara naturligt
lika naturligt som att sitta uppe om natten
och bryta arm med mörkret
lika naturligt
som att du en råkall morgon
driver in din yxa i himlen
bänder loss det ljusblå virket
och sågar upp det till ved
staplar den mot bröstet och går tillbaka
bär in allt i huset


Strax är det dags för säsongens första Babel, med Bruno K. Öijer som gäst.

Bruno K. Öijer: Svart som silver
Wahlström & Widstrand, 2008
101 sidor
ISBN: 9789146218999

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se, hos Calliope, i SvD eller i DN.

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,

onsdag, september 17, 2008

Liftarens guide till galaxen ska fortsättas av Eoin Colfer

Enligt den brittiska tidningen Guardian så ska Eoin Colfer skriva en fortsättning på Douglas Adams' klassiska trilogi-i-fem-delar Liftarens guide till galaxen.

Den här sortens fortsättningar känns normalt sett rätt trista, men den här känns i alla fall vagt lovande. Eoin Colfer (som skrivit den humoristiska ungdomsserien om Artemis Fowl) är en gammal beundrare av liftarserien, och det är Adams' änka som har bett honom att skriva fortsättningen, vilket kom som en överraskning för honom. Tydligen så var Douglas Adams inte nöjd med den avslutning liftarserien fick i den femte delen och hade velat se serien sluta på ett ljusare sätt, och kanske kan det bli så nu. Frågan är bara om man lyckas sluta ge ut nya böcker om den här blir en framgång.

Planen är att den nya boken ska komma ut i oktober 2009, och den kommer att publiceras som en bok av Eoin Colfer, inte som något slags ghostwriting-påhitt med Douglas Adams som författarnamn. Det låter som om man ska se det som officiellt sanktionerad fan fiction.

Jag upptäckte Liftarens Guide i form av radioserien som studentradion i Linköping sände om och om igen, och läste snart även böckerna. Både den gamla och den nya filmen har också slunkit ner med åren. Det innebär att jag har rätt bra på den första halvan av historien (så mycket som radioserien täcker), men händelserna i de senaste tre böckerna har jag ytterst vaga minnen av (jag har bara läst dem en gång). Så vitt jag kan minnas så var framför allt den femte delen, Mostly Harmless inte särskilt bra. Det kanske är läge att läsa om serien, dock. Jag misstänker att jag kommer att kunna stora bitar av de första delarna utantill, men det förhindrar ju inte att jag kommer att ha roligt även denna gång.

[Via Slashdot.]

Andra bloggar om: , , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , , ,
intressant.se

Främlingarna framflyttad igen

Jag tycker att det är kul när etablerade författare ger sig in i fantasy- eller sciencefictiongenrerna. Det händer inte så väldigt ofta och när det händer så försöker man ofta vifta bort det hela med att det inte alls är science fiction utan "kontrafaktiska spekulationer" eller något annat nonsensord för att slippa använda en genrebeteckning.

En del av författarna som gör den här utflykten ut i genremarkerna är inte pålästa och skriver glatt om idéer som utforskades på 1940-talet som om de var nya. Andra är väl belästa inom genren och skriver medvetet inom en existerande tradition.

Jag vet inte vilken av de här kategorierna som Carolina Rydberg hör till, men hennes nästa roman Främlingarna annonseras uttryckligen som "science fiction" trots att det är Bonniers som står för utgivningen. Det verkar däremot vara problem att få ut boken. I höstnumret av Svensk Bokhandel annonseras den till oktober. Bokhora meddelade senare att den skjutits upp till slutet av april nästa år. Förhoppningsvis lyckas den komma ut då.

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,

tisdag, september 16, 2008

2008-90: Karolina Ramqvist, red.: Nån där?

Nån där? är en samling texter som löst handlar om kommunikation, nu och i morgon. Jag har läst en hyfsad mängd sådant tidigare, men jag tycker att det här känns lite annorlunda. Boken är sammanställd på initiativ av Posten för att undersöka vad kommunikation kommer att innebära under det närmsta decenniet, men enligt introduktionen har de inte lagt sig i innehållet mer än att ha delat ut ett antal ämnesstolpar (globalisering, miljö, makt, internet, plikt, kultur, marknad, livsstil). Jag fick boken som ett recensionsexemplar helt utan förvarning, och annars hade jag sannolikt inte läst den. Omslaget är ett av de tråkigaste jag stött på någonsin.

De flesta texter jag läst av det här slaget tidigare har haft ett rätt akademiskt anslag, och det saknas i de flesta av de här texterna. Ett annat sätt att få i sig information om dagens kommunikation är naturligtvis att helt enkelt läsa mycket på nätet, vilket jag också gör. Här får man istället primärt texter av andra som tillbringar mycket tid på nätet och ser det som något självklart. Det som skiljer ut den här boken är att den är någorlunda populärt inriktad, samtidigt som den är skriven av dem som faktiskt har bäst koll; de människor som helt enkelt inte sett något annat samhälle än det kommunikationssamhälle vi lever i nu.

Jag tror att jag träffade på datorer för första gången när jag gick på högstadiet, och köpte ganska snart en egen. Jag har hängt med i teknikutvecklingen så gott jag kunnat sedan dess, men som jämförelse kan noteras att samtliga skribenter i boken är yngre än jag, och fem av dem var inte ens födda när jag för egna pengar köpte min första dator. För de här skribenterna är datorer, internet och communities självklarheter medan faxar och LP-skivor är underligheter i föräldrarnas garderober. Jag har visserligen aldrig haft någon fax, men jag är uppvuxen i ett samhälle där pappersbrev inte bara var räkningar och reklam utan faktiskt användes för att kommunicera med människor. I dag är jag en naturaliserad medborgare i den digitala världen, men jag kan aldrig bli en inföding.

Att hitta texter av de här människorna, den första generationen som vuxit upp på nätet, är visserligen inte svårt men det är sällan de är så här inriktade mot en publik som inte själv lever sitt liv på nätet. Den här boken ger en bra inblick inte bara i hur vi kan räkna med att kommunikation mellan människor kommer att gestalta sig framöver, utan den förklarar även varför det är så och vilka effekter det kan komma att ha på vår kultur.

Karolina Ramqvist, red.: Nån där? Texter om framtidens kommunikation
Premiss Förlag, 2008
190 sidor
ISBN: 9789185343201

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,

Premiär för Anna Janssons deckare på TV

I kväll sänds det första avsnittet av en teveserieversion av Anna Janssons deckare Främmande fågel med polisen Maria Wern i huvudrollen.

Jag tycker att Främmande fågel är en av Anna Janssons bästa romaner, även om det inte är den jag skulle ranka allra högst. Däremot tror jag att den nog är den som passar bäst för teve, så det låter som ett bra val.

Numer verkar det snarare vara regel än undantag att deckare i bokform även blir teveserier. Det började med Sjöwall/Wahlöös Martin Beck-böcker och senare har vi sett Henning Mankells Wallander, Håkan Nessers Van Veeteren, Camilla Läckbergs Fjällbacka-deckare och så vidare. Jag blir inte förvånad om det kommer fler filmatiseringar av Anna Jansson framöver. Medan vi väntar på det kan vi alltid titta på filmatiseringen av Stieg Larssons böcker; inspelning pågår för fullt i Stockholm just nu.

Det första avsnittet av fyra sänds i kväll 21:00.

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,
intressant.se

Signaler från Sverok 59

Senaste numret av Signaler från Sverok handlar mycket om att koppla spel till skolundervisning, exempelvis i form av ett lajv för mellanstadieelever. I förberedelse för det har eleverna arbetat med att hitta på sina rollpersoner på svenskan, med att tillverka rekvisita på slöjden, och så vidare.

Förutom det kan man läsa om så skilda ämnen som hur det är att skriva manus för datorspel och en artikel om hur man spelar "Det kungliga spelet från Ur", ett spel som är minst 4600 år gammalt.

Signaler från Sverok fortsätter att vara en tidskrift om spel som är lätttillgänglig för den som inte är insatt i spelen som beskrivs, men som samtidigt inte är ointressant för den som spelar mycket.

Andra bloggar om: , ,
Technorati Technorati tags: , ,

måndag, september 15, 2008

2008-89: Charlie Christensen: Ikoner

Ikoner är en samling av alla serier Charlie Christensen har gjort från början av sin karriär och fram till 1988, med undantag för Arne Anka.

Det är egentligen bara den första serien ("En dag i Max Kaminskys liv", publicerad 1979) som inte uppenbart är en produkt av Charlie Christensen. I alla de övriga är det lätt att känna igen både teckningsstilen från Arne Anka och en del av de motiv och satirmål som förekommer där. Christensens karaktäristiska sätt att fånga personer mitt i steget förekommer exempelvis tydligt i flera av de andra serierna här.

Jag ska lyfta fram ett par av serierna: "Rock = demokrati" (1983) är en bitande satir över rockmusik som ett verktyg för staten att hålla besvärliga element i befolkningen på mattan. Väldigt annorlunda är "Odilou" (1986-1988), en lång serie som avslutar albumet. Den handlar om naiv och villkorslös kärlek i ett Ryssland under revolutionen. Den är långsam i berättandet och växlar mellan skönhet och krigsrealism. Mycket bra, och också den längsta sammanhängande serie jag läst av Christensen (jag har inte sett hans serieversion av Röde Orm, men den här serien gör mig mer intresserad av att läsa andra längre verk av honom).

Den här sortens samlingar av tidiga verk kan lätt kännas spretiga och vara mest av akademiskt intresse, men Ikoner är faktiskt bra helt på egna meriter.

Charlie Christensen: Ikoner: Samlade serier 1978-1988
Tago Förlag, 1995
110 sidor
ISBN: 9186540742

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,
intressant.se

Mer svenska böcker, eller bara färre utländska?

Tydligen så håller Norstedts på att minska på antalet titlar i sin utgivning rätt drastiskt: 15 procent vilket innebär 35 titlar. Det mesta av detta är översatta deckare och annan spänningslitteratur.

Svenskarna läser uppenbarligen inte så mycket översatta deckare som vi tidigare gjort, men frågan är vad det beror på. Från Norstedts pekar man på överetablering och även att det är lättare att marknadsföra de svenska titlarna eftersom deras författare helt enkelt finns närmare läsarna och kan åka ut och signera böcker och så.

Snowflakes in rain spekulerar i om anledningen till att färre läser översatta deckare kan vara att fler istället läser dem på originalspråket. Det är ju tyvärr så att översatt litteratur i Sverige till största delen handlar om litteratur översatt från engelska, och en rätt stor andel av svenska läsare klarar av att läsa böcker på engelska. Då slipper man dessutom vänta på att översättningen ska bli klar och kan läsa boken direkt när den kommer ut.

En alternativ tolkning är att den svenska deckarutgivningen har mognat så att den kan slå ut översättningarna. Läsaren behöver inte välja mellan att läsa en bra deckare eller en deckare i en bekant miljö, utan kan få både och på en gång.

Vad som verkligen ligger bakom den här förändringen lär man knappast få reda på utan att fråga läsarna själva. Jag läser en hel del deckare själv, men ytterst sällan några som är översatta (gissningsvis är 95% svenskt). Hur är det med er övriga?

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,
intressant.se

Årets nobelpris i litteratur går till... vem?

Om en månad eller så kan vi räkna med att årets nobelpristagare i litteratur kommer att presenteras, men vem blir det? Det finns namn som återkommer som favoriter år efter år, som Joyce Carol Oates, Paul Auster, Salman Rushdie, Adonis och så vidare. Förra årets vinnare, Doris Lessing, hade varit favorittippad för priset för länge sedan, men när hon väl fick det fanns hon inte med på topplistorna över troliga namn.

Andra år har priserna delats ut till mottagare som väl ingen riktigt väntat sig, som Dario Fo (1997). Om man ska förvåna många kan man ge priset till den allt för ofta underskattade Stephen King. Eller varför inte till Jonas Gardell? Priset har inte gått till Sverige sedan 1974, då Harry Martinsson och Eyvind Johnson fick dela priset. Om man ska se till folkmängd så är nog Sverige överrepresenterat, däremot.

För att hålla reda på vilka av nobelpristagarna jag läst har jag gjort en lista och bockat av dem jag läst. Här finns även nationaliteterna markerade, och här kan man se att litteraturpriset till skillnad från de övriga nobelpriserna hållit sig borta från USA ett bra tag. Den senaste amerikanen som fick priset var Toni Morrison (1993). Å andra sidan kan man inte förvänta sig att nobelkommittén ska hålla sig borta från ett lands författare bara för att de delat ut priset till någon annan från det landet nyligen. Brittiska författare har exempelvis fått priset 2001 (V. S. Naipaul), 2005 (Harold Pinter) och 2007 (Doris Lessing).

Om man istället tittar på befolkningsmängden så är det rimligen dags för en asiat. Kina har nästan 20% av världens befolkning men bara en pristagare (Gao Xingjian, 2000). Indien har ungefär 17% av befolkningen men också bara en pristagare (Rabindranath Tagore, 1913). Om mitt minne stämmer så är den senaste poeten på listan Wislawa Szymborska (1996). På det här sättet kan man hålla på och gissa vad för slags författare som borde vara mest sannolik, men samtidigt ser det inte ut på tidigare vinnare som om nobelkommittén försöker fördela priserna så.

Vem tror du kommer att få årets pris? Och vem skulle du vilja får det?

Andra bloggar om: , ,
Technorati Technorati tags: , ,

söndag, september 14, 2008

Lär dig att bygga vad som helst

På sajten instructables.com kan man hitta byggbeskrivningar till ungefär vad som helst. De är sorterade i diverse kategorier och det går att söka, så det brukar inte vara så svårt att hitta det man behöver.

Eftersom alla beskrivningarna är gjorda av sajtens användare så går det också bra att kommentera dem och få svar på frågor om beskrivningen inte är tydlig nog.

Jag har tidigare använt några av beskrivningarna, som exempelvis en om att bygga en svävande bokhylla som jag inspirerades av för att bygga en egen bokhylla utan upphängningsanordning.

Nu har jag även provat att göra en egen beskrivning av hur man bygger snygga förvaringslådor. Det fungerade ganska smidigt att skapa en egen beskrivning, även om jag fick pilla lite för att få saker att visas i den ordning jag ville.

Andra bloggar om: , ,
Technorati Technorati tags: , ,