En svensk berättelse

Jag har precis sett det första avsnittet av utbildningsradions nya serie "En svensk berättelse" som beskriver sig som "nya perspektiv i svensk litteratur". I detta första program (av åtta) pratar en programledare (som jag missade namnet på) med författarna Mustafa Can och Claudia Marcks. Den gemensamma nämnaren för dem och även temat i programmet är att byta språk. Mustafa Can är från Kurdistan men uppvuxen i Sverige; Claudia Marcks är tysk och har lärt sig svenska som vuxen.

Hur det påverkar ett författarskap att byta språk är en intressant fråga, men det blev ett ganska rörigt program. Programledaren hade naturligtvis ett antal förberedda frågor som varierade från banala men behövliga saker som "berätta om din senaste bok" till frågor om hur man påverkas av att skriva på ett språk som inte är ens modersmål.

Alla de här frågorna var intressanta (eller åtminstone nödvändiga som bakgrund) var för sig. Problemet var att programledaren inte hade någon som helst känsla för att spinna vidare på intressanta trådar som kom upp i ett svar utan bara klampade vidare till nästa fråga som inte sällan saknade koppling till det som sades precis innan. Programmet gjorde på grund av detta ett väldigt sönderhackat intryck eftersom många intressanta frågeställningar lämnades vind för våg till förmån för att hinna med alla de i förväg förberedda frågorna. Det hade varit mycket mer intressant om programledaren vågat använda sina förberedda frågor som inspiration att ta till om diskussionen avstannade och valt att spinna vidare med följdfrågor där det passade istället. Det fanns massor av tillfällen till det som inte utnyttjades, så till den grad att man fick intrycket att programledaren bara läste upp sina frågor och väntade tills den tillfrågade slutat prata och sedan läste upp nästa fråga. Det verkade ofta som att han inte alls lyssnade på svaret.

Detta är naturligtvis synd, eftersom det gör att den fördjupning i diskussionen som hade kunnat komma till stånd aldrig inträffar, och det hela blir en ganska blir istället en ganska blek föreställning. Ibland kommenterar gästerna varandra och kommer på det sättet lite längre, men de hinner aldrig speciellt långt innan de avbryts av en ny fråga.

Andra bloggar om: språk, tv, ur, en svensk berättelse, mustafa can, claudia marcks