Jorge:En chilenare som sålde koks. Snortade koks. Handlade med koks. J-Boy kan allt som är värt att veta om koks. Problemet är att han sitter på Österåker och vet allt. Hans förra chef, juggesvinet Radovan, och hans underhuggare Mrado offrade honom åt aina för att klara sina egna skinn. J-Boy ska hämnas. Ska visa dem. Ska krossa R. Men först måste han ut från Österåker. Feta problem. Många vakter. Höga murar. J-Boy planerar noggrannare än han nånsin gjort förr.
Mrado:Efter att blatten Jorge rymt får Mrado problem. Jorge vet saker om Radovans imperium, och det betyder att han även vet saker om Mrado: saker som inte får komma ut. Mrado måste utöka Radovans del av den svarta garderobsverksamheten på Stockholms krogar samtidigt som han ska ha tag i den förrymda blatten. Det var ett misstag att lita på blatten; han är inte pålitlig på samma sätt som en serb, och nu sitter Mrado i smeten. Om Jorge golar riskerar Mrado att hamna på kåken igen. Det vore illa, inte bara för kåken i sig utan också för att han då garanterat kommer att bli av med umgängesrätten till sin dotter Lovisa när hennes fitta till mamma får reda på att han sitter inne.
Alla dessa tre kommer successivt att träffa på varandra under tiden som de dealar kokain, rymmer från Österåker och misshandlar garderobsvakter som inte har lust att lämna en del av vinsten till Radovans imperium. De bler allt mer indragna i varandras närhet, vare sig de vill eller inte. Det blir allt klarare både för läsaren och dem själva att det hela håller på att utveckla sig till en resa in i mörkret som bara kan få ett slut, men också att det inte längre finns någon återvändo.
Samtliga tre funderar på att lägga av med sitt nuvarande liv. De måste bara skaffa sig lite mer cash först innan de kan dra sig tillbaka, och de har saker att klara av först. Jorge måste hålla sig undan från snutarna. JW blir allt mer besatt av vad som hänt hans syster och Mrado slits mellan att vara en bra far åt sin dotter Lovisa när han träffar henne ett dygn varannan vecka och att sköta sitt jobb som torped. De känns alla som vanliga människor med begripliga problem, förutom att de befinner sig i en värld som jag inte har vare sig erfarenhet eller insyn i.
Jag hade läst en hel del bloggare uttala sig om Snabba cash och dess rätt särpräglade språk innan jag läste den och var inte helt övertygad om att den var en bok för mig, men nu är jag glad att jag gav den en chans. Språket är upphackat och ogrammatiskt, men det passar för den här sortens bok och ger ett bra driv åt en berättelse som även i sig själv drar läsaren genom historien. Det är naturligtvis det vanliga thrillerknepet att ofta byta till en annan person när det händer något spännande, men det går inte att förneka att det fungerar.
Förutom att språket känns ovant så känns det samtidigt äkta, åtminstone för mig som inte har haft personlig kontakt med vare sig överklassbratsen kring Stureplan eller den jugoslaviska maffian. Det är väldigt tydligt att de olika personerna har olika språk; de uttrycker sig på helt olika sätt. I ljudboken har uppläsaren Morgan Alling också gjort ett bra jobb med att se till att personerna talar med olika brytningar beroende på varifrån de kommer.
Jens Lapidus: Snabba cash
Bonnier Audio, 2006
Uppläsare: Morgan Alling
13 CD
ISBN: 9179534996
ISBN13: 9789179534998
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.
Läsutmaning för 2007
Hundra böcker totalt: 94 (varav 15 serieböcker)
Fem pjäser:
Två böcker på andra språk än svenska och engelska:
Fem böcker från Japan:
Läst under 2007:
Nr 1-10
Nr 11-20
Nr 21-30
Nr 31-40
Nr 41-50
Nr 51-60
Nr 61-70
Nr 71-80
Nr 81-90
91: Ally Kennen: Odjuret
92: Maj Sjöwall & Per Wahlöö: Sista resan och andra berättelser
93: Viola von Wachendorf: Te
94: Jens Lapidus: Snabba cash
Andra bloggar om: böcker, läsning, ljudböcker, jens lapidus, snabba cash, thriller
Technorati tags: böcker, läsning, ljudböcker, jens lapidus, snabba cash, thriller
1 kommentar:
Spännande att du menar att språket är anpassat för de olika personerna. Jag uppfattade det som att Jorge smittade av sig på de andra personerna, på ett helt omotiverat sätt. Kanske gör det skillnad om man läser boken snarare än att lyssna på den.
Jag håller dock med om att det är rafflande och att boken har ett bra driv.
Skicka en kommentar