Sommar!

Nu är det officiellt sommar, för jag har sett årets första tornseglare!

Hittills har jag tyckt att våren kommit senare än vanligt, men den här tornseglaren är faktiskt här nästan en vecka tidigare än de förstanoteringar jag har för tidigare år (2000: 15/5, 2001: 13/5, 2002: 18/5, 2003: 17/5, 2004: 21/5, 2005: 15/5).

Andra bloggar om: sommar, tornseglare, fåglar

Spelkväll

I kväll cyklade Henrik och jag iväg till Dragon's Dens spelkväll på Herrgår'n för att spela lite spel. Först blev det ett parti Pirate's Cove där jag kom sist och Henrik någonstans i mitten. En person vann stort och vi övriga fyra var någorlunda samlade en bra bit efter. Trots denna fadäs tycker jag att Pirate's Cove är ett rätt trevligt spel, och liksom alla spel jag sett från Days of Wonder så är det väldigt snyggt producerat. Efter detta spelade vi också några snabba partier Fluxx. Det är inte ett spel man vill spela några längre perioder, men några snabba partier tycker jag är kul. Det är ju minst sagt ombytligt, eftersom hela spelet går ut på att ändra reglerna på ett sätt som gör att man själv kan vinna.

Andra bloggar om: spel, piratescove, fluxx

Dagens bokinköp

Idag åkte jag och några andra LSFF-medlemmar från Linköping till SFSFs bokbasar där man sålde av en massa böcker och film som man fått i donation av ett dödsbo. När vi handlat färdigt där passade vi på att ta en sväng förbi SF-Bokhandeln och köpa några böcker där också.

Dagens inköp:

• John Bauer: En konstnär och hans sagovärld
  
• Jean-Claude Forest: Barbarella
  
• Horst Schröder: Framtiden i serierutor
  
• Leo Falk: Okänd planet
  
• Barbara Strachey: Journeys of Frodo: An Atlas of J. R. R. Tolkien's The Lord of the Rings
  
• Ambrose Bierce: The Devil's Dictionary
  
• Sheridan Le Fanu: The Diabolical Genius
  
• Ann Radcliffe: The Mysteries of Udolpho
  
• Ray Bradbury: The Wonderful Ice Cream Suit and other plays
  
• Italo Calvino: T Zero
  
• Harlan Ellison: The Beast that Shouted Love at the Heart of the World
  
• Harlan Ellison, ed.: Dangerous Visions #1
  
• Y. G. Ovsiyenko: Russian for Beginners
  
• Matthew G. Lewis: Munken
  
• Bernhard Karlgren: Kina i tal och skrift
  
• Gellert Tamas: Lasermannen
  
• Några videoband med Akira Kurosawa-filmer
  
• Andreas Roman: Vigilante
  
• Mattias Fyhr: Död men drömmande: H. P. Lovecraft och den magiska modernismen
  
• Niklas Krog: Loophole: Magiväktare och sköldpaddspirater
  
• Prinsessan Ai 2
  
• Mästerdetektiven Conan 20
  

Andra bloggar om: böcker

Simon Winchester: The Meaning of Everything

Varje år på bokrean brukar det gå att hitta någon liten godbit som man inte såg i katalogen (eller som rent av inte ens fanns med i katalogen) men som man måste ha. Det här är årets sådan bok.

Boken handlar om hur en språkförening började vilja bygga en ordbok som skulle täcka in inte bara svåra ord utan alla ord, och dessutom förklara deras etymologier och lista exempel på användningar. Utbudet på ordböcker hittills var begränsat, så fältet låg i viss mån öppet. Websters ordbok fanns, och blev måttstocken man jämförde sig med. Det stod klart att OED skulle bli större, men av ekonomiska skäl försökte man hålla sig till en "Webster-kvot" på omkring åtta, det vill säga att man skulle inte producera mer än åtta gånger så många sidor som Webster hade gjort.

Det tog ett bra tag från att projektet inleddes tills det blev klart. 1857 framfördes tanken i ett tal, och 1860 började man arbeta på projektet som man från början trodde skulle ta några år, kanske så många som tio. Den sista delen av ordboken publicerades slutligen 1928. När detta monumentala arbete var färdigställt började redaktionen producera det första supplementet. Språk är ju inte något som står still, så när man är färdig med en ordbok är det bara att börja om. Nu pågår arbetet med den tredje upplagan.

Tidigare ordböcker hade producerats av personer eller grupper av personer som helt sonika arbetat sig igenom språket från A till Z. För OED bestämde man sig från början att det inte skulle räcka, så man bestämde sig för en annan väg. Man spred ut ett upprop bland läsare om att man behövde hjälp att hitta citat som visade ord i typiska användningar i litteratur. Citat ur gamla och nya verk, för alla betydelser av orden. Ganska snart började lappar med citat att strömma in till redaktionen och man började bygga "duvslag", hyllor med massor av fack för att sortera alla dessa lappar i ordning så att man kunde hitta de lappar som var relevanta för det ord man arbetade med för stunden. Man började med att bygga ett par bokhyllor med sådana fack, men det visade sig inte räcka långt. Under projektets gång sände tusentals frivilliga in tonvis med citatlappar. Redaktionen satt sedan och jämförde ordens användning på alla dessa lappar för att vaska fram alla olika betydelsenyanser orden uppvisade i dessa olika användningar och skrev definitioner för dessa olika betydelser. Förutom detta producerade man även etymologier samt valde ut illustrativa citat bland alla de man hade tillgång till.

Man kan ju tycka att 71 år är en ganska lång tid för att producera en ordbok, men samtidigt så håller redaktionen för Svenska Akademiens Ordbok just nu på att arbeta med bokstaven T, och den första volymen av SAOB kom ut 1898 (så arbetet med verket bör ha påbörjats ytterligare några år tidigare).

Simon Winchester: The Meaning of Everything: The Story of the Oxford English Dictionary
Oxford University Press, 2003
260 sidor.
ISBN: 0192805762

Andra bloggar om: böcker, ord, ordböcker, oed, saob

Det tar sig

Idag har jag...

• Hört grönsångare och göktyta sjunga för första gången i år.
  
• Suttit i solen på lastkajen på jobbet och fikat och känt doften av nyklippt gräs (lätt uppblandad med avgaser från gräsklipparen -- man kan inte få allt...).
  
• Cyklat hem från jobbet i tshirt utan att frysa.
  
• Tagit årets första joggingtur. Det gick förvånansvärt bra; jag lyckades springa hela mina 3km utan uppehåll vilket var mer än jag hade väntat mig av första försöket i år.
  

Andra bloggar om: sommar

Läst i april

Detta blev utläst under april:

Vanliga böcker

• J. G. Ballard: The Venus Hunters
  
• Stéphane Bruckfeld & Paul A. Levine: ... om detta må ni berätta ...: En bok om Förintelsen i Europa 1933-1945
  
• J. Viktor Johansson: Försvar för boksamlaren
  
• Eva-Marie Liffner: Imago
  
• Karin Fossum: Svarta sekunder
  
• Fredrik Lindström: Vad gör alla superokända människor hela dagarna?
  
• Maj Sjöwall & Per Wahlöö: Terroristerna

Serier

• Alan Moore & David Lloyd: V for vendetta
  
• Gosho Aoyama: Mästerdetektiven Conan 18
  
• Myung-Jin Lee: Ragnarök 2
  
• Yun-Hee Lee: Demon Diary 2
  
• Yun-Hee Lee: Demon Diary 3
  
• Mia Ikumi & Reiko Yoshida: Tokyo Mew Mew 6
  
• Mia Ikumi & Reiko Yoshida: Tokyo Mew Mew 7

14 titlar totalt, varav 7 är serier. Tillsammans med övriga lästa böcker i år blir det 65 titlar (varav 36 är vanliga böcker och resten serier), eller 195 på ett år.

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier

... men hemma

När jag kom hem visade det sig däremot att Martin råkat bryta benet när han hoppat studsmatta, så nu är han gipsad från foten till knät. De skulle titta närmare på röntgenbilderna till imorgon, men med lite tur så slipper han åka på återbesök och få gipset förlängt upp till ljumsken. Men i vilket fall ska ha ha gipset på i fem veckor...

[Uppdatering: korrigerat rubriken; David har naturligtvis rätt]

Inga problem borta...

Nu är jag tillbaka hemma igen efter att ha varit i Stockholm sedan i måndags och hållit kurs. Vi hade en del strul med labbutrustningen men själva övningarna fungerade bra när vi väl lyckades få ihop en uppsättning datorer som fungerade som de skulle.

På tågen på hemvägen lyckades jag, helt utan planering från någon av oss, hamna i stolen intill Camillas bror. Snyggt jobbat, SJ.

Städning? Glöm det!

Samtidigt som vi fick vår Squeezebox fick vi en teknisk pryl till som jag inte hunnit skriva om än, nämligen en Roomba. Det är en dammsugare som man inte behöver hålla på att dra runt. I själva verket är det en liten robot.

Den kör runt på golvet själv och suger upp skräp den hittar. Visserligen ser den inte så smart ut när den åker kors och tvärs, men å andra sidan kan man låta den hållas en timme eller så i ett rum medan man gör något annat. Den har en liten roterande borste i kanten som puttar fram skräp som ligger längs väggarna, så tanken är att den ska kunna komma åt överallt utom precis längst in i hörnen. Roomban är lite bredare än ett vanligt dammsugarmunstycke så det finns säkert något enstaka prång den inte kommer in i (bakom skrivbordet, exempelvis). Å andra sidan är den inte så många centimeter hög, så den smiter med lätthet in under soffan och städar. Vi har bara kört den några gånger än så det är svårt att bedöma hur rent den håller, men att döma av hur mycket damm den samlar upp på en körning så gör den helt klart nytta.

En trevlig sak med Roomban är att den inte har någon påse som ska bytas ideligen. Istället samlar den dammet i en löstagbar bunke baktill som man bara snäpper av och tömmer efter varje körning. Det fungerar utmärkt, och som en extra bonus har man chansen att se om den råkat suga upp något som inte är skräp.

Den mörka bananformade saken överst på bilden är tryckkänslig, så den känner av när den åker emot något och styr åt ett annat håll. Jag skulle tro att den är försiktigare mot möblerna än vad jag är när jag dammsuger. Den har även något slags sensorer på undersidan, så man kan låta den dammsuga på övervåningen utan att den åker ner för trappen.

Den kan inte ta hand om allt städjobb (själva trappen klarar den inte, exempelvis), men om man låter den städa regelbundet (medan man är på jobbet, så slipper man höra den) så kan man nog vänta rätt länge med att göra något manuellt. Som om vi nu inte gjorde det redan...

Andra bloggar om: roomba, städning, dammsugare

Squeezebox

Idag har vi fått vår Squeezebox! Nu kan vi lyssna på musik i vardagsrummet igen, och mycket smidigare än förut. Bara genom att klicka på fjärrkontrollen kan vi nu välja mellan all musik vi har, utan att behöva leta fram rätt CD eller så. Mycket trevligt!

Nästa steg blir att gå igenom alla CD vi har och se till att allt finns rippat och sparat på datorn, och sedan packa ner skivorna i en låda i källaren.

Andra bloggar om: musik, squeezebox

Lurad

Förutom japanskakursen jag går så har jag även lyssnat en del på japanska medan jag cyklat till och från jobbet, och det har fungerat jättebra. I praktiken har jag fått ungefär en halvtimme gratis pluggande varje dag.

För några dagar sedan började det bli rimligt att cykla till jobbet utan mössa, och då upptäckte jag att det inte alls fungerade att lyssna längre, för vindbruset överröstade talet på alla rimliga ljudnivåer.

Idag har jag köpt ett par nya lurar med kåpor som förhoppningsvis ska vara vindsäkra, så nu borde jag kunna plugga på cykel igen.

Först försökte jag titta på lurar på Expert. De hade några modeller varav en verkade vettig. De ville dock inte packa upp den så att jag kunde titta på den. Jag fortsatte till Teknikmagasinet som visade sig ha exakt samma lurar och packade gärna upp dem så att jag kunde prova. Tack vare det fick de sälja dem till mig istället för Expert. Att de sedan var 100:- billigare var ju inte fel det heller.

Fortfarande lite vinter

Idag var vi ute vid Svartåmynningen och tittade på fåglar. Det ligger fortfarande is på stora delar av Roxen, även om det även finns öppet vatten. Änderna börjar komma tillbaka nu (gräsand, bläsand, kricka, vigg, knipa, storskrake, en ensam skedand) och gäss finns det också en del (till och med ett par vitkindade gäss).

Vadarna verkar inte riktigt ha kommit än, däremot. Vi såg tofsvipor, en strandskata och en rödbena.

Rovfåglar fanns det fler av. Vi såg åtminstone två bruna kärrhökar, en fiskgjuse, en sparvhök och två havsörnar (en utfärgad och en ungfågel).

Andra bloggar om: fåglar, fågelskådning, svartåmynningen

Runstenar

Idag tog jag en cykeltur i vårsolen och passade på att lägga ut två geocachear (som inte har blivit godkända än, så jag kan inte länka till dem). Jag åkte hemifrån och bort till Vikingstad, och passade också på att titta till två runstenar på vägen: Östergötlands runinskrifter 105 och Östergötlands runinskrifter 238.

Andra bloggar om: geocaching, runstenar, historia

Alan Moore: V for vendetta

För ett tag sedan läste jag Watchmen av Alan Moore och Dave Gibbons. Den är en av de bästa och mest innehållsrika serier jag har läst, så jag har spanat lite efter mer av Alan Moore.

Nu har jag läst V for vendetta (vilket är den svenska översättningen, trots titeln). Det är bara att konstatera att den är lika bra, och att fortsätta att hålla utkik efter fler verk av Alan Moore.

Boken utspelar sig i vad som när boken skrevs var en alternativ framtid (den är skriven under mitten av 1980-talet och utspelar sig 1997). Världen har klarat sig igenom ett kärnvapenkrig som England slapp undan. Situationen är dock inte så trevlig i alla fall, eftersom man fått en totalitär fascistdiktatur med starka inslag av övervakning á la 1984.

In på scenen träder nu V, en terrorist utklädd till Guy Fawkes. Han börjar med att spränga parlamentet och rädda en ung flicka, Evey, som håller på att bli våldtagen av polisen. Han tar hand om henne samtidigt som han fortsätter att attackera statsapparaten. Han opererar helt själv, men planerar och genomför fortfarande väldigt sofistikerade attentat som inte bara lyckas utan som även får staten att tappa ansiktet. Evey hjälper V med ett av uppdragen, men deklarerar sedan att hon inte vill vara med mer. V påverkar henne starkt även senare, men jag tänker inte avslöja hur.

V framstår inte riktigt som en typisk superhjälteseriehjälte, men han är i vilket fall mycket bra på det han gör. Han har inga problem att övermanna några poliser på en gång, och han planerar åtskilliga komplicerade attentat utan problem. Till en början får man inte reda på någonting om vem han verkligen är, och hans identitet fortsätter att vara ett mysterium. En del saker ur hans bakgrund avslöjas, men inte vem han verkligen är.

Till en början framstår V som en kämpe för den goda sidan, även om han har våldsamma metoder och börjar med att spränga parlamentet. Det står helt klart att han vill störta den fascistiska staten till förmån för anarki, men det framgår också att han inte tar någon som helst hänsyn till de människor som står i vägen för det målet. Kan vi se honom som god trots det, eller är han lika rutten som staten han kämpar mot? Det är inte lätt att veta, och Alan Moore tänker inte tala om det för oss. Hans uttalade mål är att få oss att tänka, inte att tala om hur det borde vara. Och det tycker jag att han lyckas med.

Förutom själva handlingen så finns det ofta en massa information (ibland viktig, ibland skoj detaljer) undangömd som detaljer och bakgrunder i bilderna. Dessutom är det vanligt att V citerar diverse klassiska verk mer eller mindre uppenbart, för den som vill roa sig med att sitta och hitta paralleller till andra verk.

Förutom själva serien innehåller också den svenska upplagan en artikel av Alan Moore där han diskuterar serien och dess bakgrund.

Så här bra serier är det inte så ofta man stöter på, men jag läser gärna mer om jag kan hitta dem!

Alan Moore & David Lloyd: V for vendetta
Vertigo, 2005
Översättning Göran Semb
286 sidor.
ISBN: 9172697105

Tomtesäsongen slut

Nu har jag tagit ner de sista tomtarna för i år (tror jag). Det satt visst två små magnetiska tomtar kvar på kylskåpet. Det sitter å andra sidan så mycket magnetiska saker på kylskåpet att man knappt kan vara säker på att det är ett kylskåp, så det är lätt att missa saker där. Kylskåpsdörren är definitivt inte ett bra ställe för minneslappar man vill vara säker på att se...

Den första perssonska lästävlingen avslutad

Vid årsskiftet påbörjade vi en lästävling som skulle pågå i ett kvartal, så den är slut nu. När man läst ut en bok så ritar på lite på sin stapel, och den som läser flest sidor totalt vinner (naturligtvis) en bok.

De som inte normalt läser riktigt lika mycket som jag har fått en multiplikator för sina sidantal för att göra det jämnare.

Resultat:

Henrik: 7330
Cecilia: 6930
Hans: 6660
Farfar: 4400
Camilla: 3310

Andra bloggar om: böcker, läsning

Läst i mars

Under mars blev det en hel del läst.

Vanliga böcker

• Stieg Trenter: Skuggan
• Jean-Paul Sartre: Words
• Camilla Läckberg: Predikanten
• Beppe Wolgers: Röster från Vattudalen
• Maj Sjöwall & Per Wahlöö: Den vedervärdige mannen från Säffle
• Staffan Schöier & Stefal Wermelin: Hasse & Tage Svenska Ord & Co Saga & Sanning
• Pearl Buck: Kejserlig kvinna
• Maria Larsson: Mimers brunn
• Schakt 002: Skrämmande skogar och andra osunda platser
• Anna Jansson: Må döden sova
• Svenska Naturskyddsföreningen: Livsviktigt: grön väg till hälsa

Serier

• Arina Tanemura: Kamikaze Kaito Jeanne 5
• Akira Toriyama: Kajika
• W. I. T. C. H. 10
• Gosho Aoyama: Mästerdetektiven 16
• Gainax: Fjärde barnet (Neon Genesis Evangelion 6)
• Arina Tanemura: Kamikaze Kaito Jeanne 6
• Misaho Kujiradon, Courtney Love & D. J. Milky: Princess Ai
• Arina Tanemura: Kamikaze Kaito Jeanne 7
• Gosho Aoyama: Mästerdetektiven 17

Tjugo titlar på en månad är mer än både i januari och februari, trots att jag tyckt att jag läst en hel del redan då. Å andra sidan är det fortfarande en hel del serier (om än mindre än hälften). Detta tempo ger 204 titlar som årstotal om jag läser lika mycket året ut. Det betvivlar jag fortfarande. Det sade jag förra månaden också, och sedan blev det ännu mer nästa månad...

Även i mars har jag läst böcker av två nobelpristagare jag inte läst tidigare. Jag kanske kommer ikapp till slut, i alla fall.

Andra bloggar om: böcker, serier, nobelpristagare

Utefika

Idag tog jag årets första efter-maten-fika ute på lastkajen. Det var varmt och skönt ända tills solen gick i moln.

Schakt 002: Skrämmande skogar och andra osunda platser

Novellsamlingsserien (eller ska man kalla det en tidskrift; den har ju faktiskt ISSN och inte ISBN) Schakt sticker ut lite redan när man får den i handen genom att den har ett lite udda format. Bredden är ungefär som en vanlig inbunden bok (trots att det är en pocket), men sedan är den kvadratisk.

Omslagen på de hittills två utgivna delarna är konsistent formgivna (med den äran) av Rickard Hansson. I denna andra volym har han även fått producera en illustration till varje novell. Ibland kan man se dem som direkta illustrationer till texten; i andra fall är de snarare stämningsbilder inspirerade av texten.

Liksom i Schakt 001 så består innehållet av en översatt novell och ett antal noveller av nya svenska författare. Den översatta texten här är av den för mig okände Joseph Payne Brennan som uppenbarligen skrivit i exempelvis Weird Tales. Man märker generellt dock ingen egentlig skillnad på denna professionella novell och de övriga, och det beror inte på att den översatta texten är dålig.

Även de svenska författarna är i många fall okända för mig sedan tidigare. De två namn jag känner igen är Johan Teorin (som är den ende som även medverkade i Schakt 001) och Lilian Wiberg (känd från Mitrania). Jag tycker att alla medverkande gör ett bra jobb, och boken känns ganska konsistent trots att det är en novellsamling. Generellt kan sägas att novellerna oftast
tillhör den lite mer lågmälda delen av skräckgenren. Det är oftare vemod än splatter.

Hur mycket redigering som verkligen gjorts vet jag naturligtvis inte, men slutresultatet är i vilket fall bra. Om det beror på välskrivna manuskript eller ett gott redaktörsjobb kan jag alltså inte avgöra, men jag tycker att språket flyter bättre än det gör i många romaner från mycket större förlag.

Först i boken finns ett kort förord, och det är verkligen kort. Det känns mer som en baksidestext än ett förord. Jag tillhör dem som gärna läser förord, men jag vill gärna se lite mer substans än detta. Efter alla noveller finns korta presentationer av alla författarna. Detta är något som allt för många novellsamlingar/tidskrifter slarvar med, tyvärr.

Upplagan på Schakt är begränsad till 101 exemplar. Gör som jag och prenumerera på den, så slipper du riskera att bli utan!

Kent Björnsson, red.: Schakt 002: Skrämmande skogar och andra osäkra platser
Kent Björnsson, 2006
120 sidor.
ISSN: 1653-0583

Andra bloggar om: böcker, schakt, skräck, noveller

Anna Jansson: Må döden sova

Jag har tidigare läst Silverkronan av Anna Jansson och tyckte att den var bra, men Må döden sova gav ett lite mer tveksamt intryck.

Till att börja med lider den gravt av det moderna syndromet med polisen som är tvungen att leva ett vanligt liv. Maria Wern tjafsar med sin man, tjafsar med sin chef och tjafsar med sina bekanta. I det sista fallet är det visserligen i viss mån relaterat till handlingen, men det blir i alla fall lite för mycket.

En kvinna inlagd på en klinik för provrörsbefruktning ramlar ut från en balkong och dör. Eller blir hon kanske mördad? Maria Wern tror inte på att det var en olycka eller självmord och börjar undersöka, trots högljudda invändningar från kollegor. Naturligtvis visar det sig också ligga en hund begraven någonstans. Man kan undra om poliser i romaner någonsin klantar sig och gör fel?

Ganska snart har vi fler lik, kidnappning, förgiftning och diverse annat att reda ut. Den begravna hunden kommer inte till rätta, och även andra lik visar sig inte se ut som de borde.

Jag tycker att kopplingen mellan polisroman och obduktioner och sjukvård i allmänhet fungerar bra, men boken lider av en viss brist på förvecklingar (eller kanske borde jag säga förväxlingar). Det tog inte speciellt lång tid innan jag trodde mig veta vem som var skyldig. Det brukar det inte heller göra när jag läser deckare, men allt eftersom jag läser brukar jag inse att den kan det ju inte vara för att han var någon annanstans eller hon hade fel färg på kläderna och så vidare. Under tiden jag läser brukar jag hinna utse ett antal olika personer till att vara skyldig (ibland samma person flera gånger, på olika grunder) innan det framkommer vem det verkligen är. I Må döden sova antog jag rätt med en gång och det fanns aldrig någon egentlig anledning att ändra den uppfattningen.

Till och från är dialogen lite kantig. Jag ska inte säga att den är direkt dålig, men då och då hajar man till och undrar vem som skulle kunna få för sig att verkligen säga så. En annan liknande sak som retade mig var att alla poliser verkar tilltala varandra med efternamn. Visst händer det att en del personer blir kända av sina bekanta och kollegor med efternamn, men knappast alla. Det här gjorde att dialogen mellan poliserna ofta kändes lite sextiotal eller så, eftersom alla verkade så omotiverat hövliga (även när de tilltalar varandra "jävla pappersfetischist" i samma mening).

Anna Jansson: Må döden sova
Prisma/MånPocket, 2002
275 sidor.
ISBN: 9170010226

Andra bloggar om: böcker, deckare, annajansson, mariawern

TV-bänk

Nu har vi installerat den nya TV-bänken i vardagsrummet, så nu börjar det se ganska färdigt ut. Det är lite ovant eftersom TV:n hamnade en bra bit längre ner nu än förut, men det är nog egentligen bättre så här.

Andra bloggar om: hus

Damm...

Idag har jag plockat bort diskbänken som stod i hörnet av pannrummet och sedan påbörjat hästjobbet att skrapa bort den gamla flagande färgen från golvet så att det framöver ska gå att få ny färg att fästa på det. Jag kan rapportera att det inte är speciellt skoj att sitta och gnida en färgskrapa mot ett betonggolv. Det låter illa och det dammar som sjutton. Som tur är har jag inte mer än 95% eller så av ytan kvar... Jag tror å andra sidan inte att jag behöver skrapa hela golvet, för det är av någon anledning bara i vissa delar av rummet som färgen har flagat.

Exakt hur det ska bli där diskbänken satt har vi inte bestämt än, men det ska i alla fall inte vara en så stor diskbänk. En vask kan vara praktiskt att ha när det nu råkar finnas vatten framdraget, men det vore bra om det gick att få plats med ett skruvstycke där också. Det borde fungera, bara jag fixar till en annan bänk så att det går att få fast det också (det går inte så bra på en diskbänk).

Andra bloggar om: hus, renovering, golv

Titta, ett golv!

Idag har jag påbörjat en renovering av vårt före detta pannrum. Tanken är att det ska gå att använda som hobbyrum för att snickra och så. När vi flyttade in var det pannrum (vedpanna, ackumulatortankar och en massa ved). Sedan ett par år har vi fjärrvärme istället, så nu är det gott om plats.

Betonggolvet är däremot sprucket och färgen som en gång fanns flagar så det behöver göras i ordning en del innan det går att börja måla. Idag har jag börjat med att bära ut alla saker från det rummet till ett annat rum i källaren (puh!) och sopa upp det värsta från golvet. I morgon ska jag fundera på hur jag kan få bort alla halvlösa färgflagor från golvet.

Andra bloggar om: hus, renovering, golv

Blogg på japanska

För att skaffa mig en anledning att försöka skriva text på japanska så har jag nu skapat en blogg på japanska. Det lär dröja ett tag innan jag lyckas skriva något speciellt avancerat, men det skadar inte att försöka.

Andra bloggar om: japanska, språk, blogg

本をかいました

Nyss fick jag några böcker levererade från Bellman. Det ska bli spännande att se om jag klarar av att läsa dem också.

• よつばと (yotsubato), manga i fyra delar.


• ｸﾏのﾌﾟーさん (kuma no puu-san), översättning av Nalle Puh till japanska. Den här kan jag säga med en gång att den är för svår.

Andra bloggar om: böcker, japanska, manga, språk

Projekt Runeberg-reklam

Igår var jag på Föreningen Amatörbokbindare i Linköpings årsmöte och berättade om Projekt Runeberg. Det var inte så många som visste något om vad det var i förväg, men många som tyckte att det verkade intressant.

Det är för övrigt kul att se att datoriseringen sprider sig. De allra flesta på mötet är över pensionsåldern, men det verkade inte vara någon som hade några problem att hänga med bland scannrar, OCR-program, länkar och sökmaskiner.

Andra bloggar om: projektruneberg

Språk är trevligt

Genom att skänka bort ett exemplar av Ugglan frigjorde jag ungefär två hyllmeter utrymme i bokhyllan. Med anledning av det har jag nu sorterat in alla språkrelaterade böcker som legat kors och tvärs ovanpå andra böcker och snyggat till lite.

Bara genom att titta i min bokhylla skulle man kunna gissa sig till att jag tycker att språk är kul. Jag kan inte säga att det skulle vara något felaktigt antagande.

Svenska: De två första volymerna av SAOB, en skolordbok, en etymologisk ordbok, upplagorna 6,8,9,10,11,12 av SAOL. Jag saknar däremot en riktigt bra svensk ordbok, och faktiskt även en svensk grammatik.

Engelska: En etymologisk ordbok, två idiomböcker, två föråldrade slangordböcker (1941, 1970), en nyordbok, tre grammatikor, en uttalsguide, fyra ordböcker (varav en amerikansk och en specifikt för "difficult words"). Dessutom fem svensk-engelsk-svenska ordböcker, varav två för teknisk engelska.

Skotska: En engelsk-skotsk-engelsk ordbok.

Tyska: Grammatik och tre svensk-tysk-svenska ordböcker (fast bara en över fickformat).

Franska: Två läroböcker och en svensk-fransk-svensk ordbok.

Italienska: En svensk-italiensk-svensk ordbok.

Latin: Några tunna häften, men tyvärr är de inget vidare att slå upp i. Man måste lista ut grundformen först, och det är inte så lätt om man inte kan latin.

Finska: En tunn parlör från 1940. Den innehåller praktiska fraser som "Här är mitt polletteringsmärke, ta min koffert till hotellet" ("tässä on matkatavarakuittini, toimittakaa matka-arkkuni hotelliin") och "Vi sökte skydd i skyddsrummet. Gasmaskerna tog vi med" ("Haimme suojaa korsusta. Otimme kaasunaamarit mukanamme"). Ytterligare en marginellt modernare parlör.

Spanska: "Spanska för resan"

Serbokroatiska: "Serbokroatiska utan språkstudier med angivande av uttalet". Tur att jag har en guide, för språket finns väl inte kvar.

Klingon: "tlhIngan Hol mu'ghom mach" Engelsk-klingonsk-engelsk ordbok.

Esperanto: Lärobok i esperanto på kinesiska. Eller det är i alla fall vad jag tror att det är.

Japanska: Lärobok, japansk-engelsk-japansk ordbok i fickformat, kanjiuppslagsbok.

Tänk så praktiskt det sedan vore om jag kunde alla de här språken. Men att kunna slå upp ord man stöter på på konstiga språk är i alla fall en bra början.

Andra bloggar om: böcker, språk, ordböcker

Några konstlänkar

Jag kan vika en fågel som kan flaxa med vingarna, men jag har en bra bit kvar till att få ihop en nazgûl. Här är vinnarna i en origamitävling (klicka på "gallery" för att se fler bilder).

LEGO är en fantastisk uppfinning, men det går att göra mer saker med det än jag trodde (och det trots att jag varit på LEGOland flera gånger). På den här sidan finns exempelvis ett piano, en luftkonditionering, ett flipperspel och en maskin som kan lösa tredjegradsekvationer. Och det är inte bara modeller, utan de fungerar!

För den som gillar kemi och har lust att snickra lite kanske The Wooden Periodic Table Table kan fungera som inspiration? Ett bord i form av det periodiska systemet. Varje ämnesruta är ett fack, och i varje fack finns naturligtvis ett prov av det aktuella ämnet.

Om man inte har råd att köpa ringar i guld får man ta till billigare material. Det går att göra ringar i trä också.

Andra bloggar om: konst, origami, lego, kemi, trä

Jules Verne-Magasinet 527

För en gångs skull har jag hunnit läsa ut senaste numret av Jules Verne-Magasinet innan nästa nummer kommer, och den här gången är det dessutom ett nummer som försöker vara lite aktuellt. En hel del av utrymmet ägnas åt King Kong, naturligtvis med anledning av Peter Jacksons remake av den klassiska filmen. Jag har dock själv bara sett den gamla versionen, inte den moderna.

När det gäller King Kong så skriver Karin Lundwall om filmerna; både den nya, den klassiska, och mindre kända versioner. Harry Harrison och Hans Sidén ligger bakom varsin annan artikel om den stora apan, och dessutom finns novellen "Efter King Kongs fall" av Philip José Farmer.

Förutom detta innehåller numret ytterligare fyra noveller (varav en på mindre än en sida). Den här gången uppfyller faktiskt allihop JVM-fördomen genom att vara skrivna av för mig okända personer med icke-anglosaxiska namn och dessutom (i de fall där det anges) ha ett antal år på nacken. Det är inte ovanligt att JVM för samman både nytt och gammalt, välkänt amerikanskt och okänt albanskt eller mongoliskt även om det inte blev så den här gången. Just detta tycker jag dock är en del av charmen med JVM; man vet (som slutet på tidskriftens måttligt smidiga undertitel "tidskrift för science fiction, fantastik, futurism, utopier, dystopier, patafysik, surrealism, magisk realism och annat oväntat och osannolikt" antyder) aldrig vad nästa nummer kommer att innehålla. Jag läser gärna författare som jag inte känner till och litteratur från andra områden än de vanliga, så JVM passar mig utmärkt.

Andra bloggar om: sf, kingkong, jvm, tidskrifter

Historiens vingslag

Nyss skickade Camilla vidare ett brev hon fått från en av mina gamla gymnasiekompisar som hittat henne via LiUs alumniförteckning (där hon står med men inte jag) och som jag inte träffat på 10-15 år. Lunch bokad till på måndag. Skoj!

Maria Larsson: Mimers brunn

Mimers brunn är det första jag läser av Maria Larsson, och också hennes prosadebut efter tre diktsamlingar. Boken är lite ovanlig så till vida att den är utgiven på ett av de stora svenska förlagen för så länge som tio år sedan, och kallar sig fortfarande science fiction. Det är ju inte direkt så att Norstedts vräker ut science fiction, vare sig idag eller för tio år sedan.

Novellerna känns ganska sammanhållna trots att en del av dem utspelas på rymdskepp långt bort från Jorden medan andra håller sig på ytan. Intrycket är att det är en relativt nära framtid, men inte en speciellt positiv sådan. Mänskligheten har problem med miljön, med skenande artificiella intelligenser och annat. Människor är det däremot rätt ont om, åtminstone direkt i bild. De flesta noveller handlar bara om en eller kanske ett par människor och ett genomgående tema är att de är ensamma (även om de råkar vara flera). Det finns mer maskiner än människor runt oss i framtiden, tydligen.

Jag har inte läst något av Larssons poesi, men man kan här och där hitta formuleringar som är mer lyriska än vad som är normalt i dystopisk science fiction. Det är ju alltid trevligt, men det är synd att Norstedts inte har lagt ner mer arbete på boken än man har. Språket är som sagt ofta inspirerat, men det har också problem. Enligt omslagsfliken bor Maria Larsson i Vancouver, och det har börjat sätta spår i hennes språk. Ibland låter hon som en halvdan översättning från engelska. Vid något tillfälle skriver hon om något som är "defektivt", och det är rätt gott om omotiverade -ande-former. Jag tycker att det är dåligt av Norstedts redaktör att inte tvätta bort sådant.

Maria Larsson: Mimers brunn
Norstedt, 1996
231 sidor.
ISBN: 9119600623

Andra bloggar om: sf, noveller, böcker, recension, marialarsson

Olästa böcker

Jag har några stycken olästa böcker. Rätt många, faktiskt. Sedan ungefär tjugo år så har jag alltid gjort så att jag ställer in nyinköpta böcker som jag inte läser direkt i hyllan med olästa böcker längst till höger, och allt eftersom jag plockar ut olästa böcker (som alltså står separat från de lästa böckerna) så knuffar jag de övriga olästa till vänster. Det innebär att man kan se vilka böcker jag har låtit bli att läsa längst.

Just nu så upptar mina olästa böcker ungefär tre kompletta Billy-bokhyllor (inte hyllplan, alltså, utan hela hyllor). Nu har jag gått igenom de här hyllorna och gallrat bort lite böcker som har stått där i åratal och som jag inte har någon anledning att tro att jag någonsin kommer att läsa. Totalt rensade jag bort ungefär en hyllmeter böcker, så nu står det ett par kassar fulla med böcker i källaren. De kommer istället att spridas till andra läsare på någon kommande sf-kongress.

Andra bloggar om: böcker

Årets första geocachear

Igår köpte jag en ny (OK, begagnad) GPS för att ersätta går gamla som gått sönder (och som för den delen inte var speciellt bra ens när den var ny). Idag åkte vi en sväng för att se om vi kunde hitta några cachear. Jag tittade lite extra noga på beskrivningarna för att hitta cachear som det verkade troligt att de skulle gå att hitta trots att det är en massa snö ute.

Det visade sig fungera bra, och vi hittade Art in Linköping M, Nykvarn och LI UK EY utan några större problem.

När vi först klev ur bilen sken solen, men sedan började det snöa igen och det håller det fortfarande på med nu. Jag hoppas att vädret skärper sig snart så att snön försvinner så att man kan leta cachear på allvar.

Andra bloggar om: geocaching

Caylus & Robo Rally

Jag har just kommit hem från Lisa efter att ha ätit gott och spelat spel. Först ett parti Caylus som var nytt för dagen, sedan ett parti Robo Rally.

Caylus handlar om att den franske kungen vill ha ett slott byggt, och spelarna är byggherrar som ska se till att det blir gjort. Den lilla byn Caylus är för liten för att man ska kunna bygga ett slott där, så för att det ska gå att genomföra måste man även bygga upp byn en del. Man måste se till att det finns stenbrott, snickare och annat sånt för att det ska gå att uppföra ett slott. Spelet har fått väldigt bra recensioner och jag tycker också att det fungerade bra. Vad som var mindre bra var reglernas organisation. När man läst igenom dem kände man sig rätt grundligt förvirrad, men när man väl kom igång och spela klarnade det snart. Ingen av oss som spelade hade sett spelet tidigare, så vi hade lika dålig koll på strategin allihop. Till slut lyckades jag avgå med segern, trots att jag byggt väldigt lite egna byggnader.

I Robo Rally fick jag däremot se mig grundligt frånåkt av Lisa. Det gällde å andra sidan inte bara mig utan alla andra också. Jag skyller på att jag fick fel kort. Så är det ju i och för sig alltid, men nu var det ovanligt illa. Vid ett tillfälle stod jag på rutan intill flaggan jag skulle till utan några komplikationer alls, bara att ta ett steg rakt fram så var det klart. Jag fick endast svängar. Rundan efter hade till min förvåning ingen knuffat bort mig, så jag fick en chans till. Då fick jag endast svängar och en tvåa, så jag kunde antingen stå kvar där jag var igen eller gå förbi flaggan och ner i ett hål...

Andra bloggar om: spel, caylus, roborally

Maj Sjöwall & Per Wahlöö: Den vedervärdige mannen från Säffle

Efter att nyligen ha läst både Stieg Trenter och Camilla Läckberg så passar Maj Sjöwall och Per Wahlöös Den vedervärdige mannen från Säffle (även filmad som Mannen på taket) fint in mellan dem.

Medan Trenter lever kvar i en svunnen tid med en nästan total koncentration på brottet och lösandet av det så ser man hos Sjöwall/Wahlöö en mycket mer modern polisroman som kommenterar sin samtid. Martin Beck är inte bara en hjärna som går runt och löser problem; han är också en människa som interagerar med sin omvärld. Även om det bara är elva år mellan Trenter-boken och denna så känns det som om en hel del har skett. Nu är jag inte tillräckligt insatt i deckargenrens historik för att kunna säga något säkert, men jag har fått för mig att Sjöwall/Wahlöö var pionjärer på sin tid så det skulle inte förvåna mig om deras personteckningar och liknande egentligen bör jämföras med ytterligare lite senare böcker.

Både Trenters bok och Läckbergs bok utspelar sig på platser där jag inte vet hur det ser ut (även om jag kanske varit där någon gång), men Sjöwall/Wahlöö håller sig inom Stockholm. Här kan jag ofta känna igen mig och veta hur det ser ut där handlingen utspelar sig. Jag har visserligen aldrig bott i Stockholm, men jag har varit där tillräckligt ofta för att känna igen mig. Speciellt i en deckare tycker jag att det ger lite extra närvarokänsla åt skildringen. När jag läser de andra böckerna ser jag visserligen framför mig hur det ser ut, men ibland visar det sig av senare beskrivningar att jag har tänkt mig fel. När handlingen utspelar sig på kända platser är det trevligt att faktiskt veta hur det ser ut så att man kan se hur författaren tänkt sig det som händer.

Personer i böcker brukar jag däremot ofta ha ett dimmigare begrepp om hur de egentligen ser ut. Jag tycker att det är svårt att bilda mig en uppfattning om en person utifrån en beskrivning i en bok. I Beckfallet är det däremot inte något problem eftersom jag sedan tidigare sett alla filmerna (både de gamla efter Sjöwall/Wahlöös böcker och de nya efter sentida manus). En lite anakronistisk effekt av detta är att jag ser framför mig Gösta Ekman som Martin Beck men Mikael Persbrand som Gunvald Larsson.

Maj Sjöwall & Per Wahlöö: Den vedervärdige mannen från Säffle
Norstedt, 1971
230 sidor.
ISBN: 9117480728

Andra bloggar om: böcker, deckare, sjöwallwahlöö, martinbeck

Beppe Wolgers: Röster från Vattudalen

För mig har Beppe Wolgers alltid varit mannen med skägg och lång nattmössa som låg i en säng och tog hand om dockan Sigrid som ropade Fääärdig! i något barnprogram. Och så var han Pippis pappa och Baloos röst.

Långt senare har jag förstått att han gjort mycket annat också. Han var en av personerna bakom de (för sin tid) kontroversiella Skäggen i TV och han har skrivit både diktsamlingar och prosa.

En av diktsamlingarna fick jag tag i för ett tag sedan. 1969 köpte Beppe en gård i Jämtland. En gård som stått övergiven i 20 år. Han har skrivit om detta i diktsamlingen Bilder från Milwaukee. Röster från Vattudalen är ett slags fortsättning på den; den innehåller korta berättelser om ett antal personer från trakten. Allting är skrivet på jämtländska, eller åtminstone vad han kallar ett slags jämtsvenska för att vi icke-jämtar ska förstå det. De flesta historierna är ganska uppgivna med utflyttning, arbetslöshet och ensamhet, men också natur och glädje.

Jöns-Erik i Vedjeön

Att leve hänen
int blev det nåen bjudningsbal.

På vintran var det vi som släp fram
all timmer från skogan.
Vi hadd skapet välståndet.
Och je vejt priset:
magen min, och ryggen.

Int blev det nåen bjudningsbal.

På vårn och sommarn
je byggde oss ett hus
je bryt marken, hugg ner skogan,
drog all stubban oppen,
plock bort all stejn
det tog mej 25 år
att förvandla vildmarken till åker.

Nu föreslår man från högre ort
att man sätt tallfrö på åkern.

Så meningslöst var det.
Nä, int blev det nån bjudningsbal.

Det blev bare spindelväv
och han väl och väx och väx
över hele mitt liv.

Beppe Wolgers: Röster från Vattudalen
Bonnier, 1972
63 sidor.
ISBN: 9100200298

Andra bloggar om: böcker, poesi, dialekt, jämtland, beppewolgers

Att tänka i nya banor

Häromdagen kom senaste numret av WWFs tidning Eko i brevlådan. Ur den ramlade reklam om ett erbjudande om att köpa Nationalencyclopedin till ett specialpris. Dessutom får jag (vare sig jag vill eller inte) NEs ordbok, NE multimedia på DVD (som säkert bara fungerar på Windows, vilket jag inte har) samt en inspelningsbar DVD-spelare (det vill säga en ersättare för en videobandspelare; den kan antagligen inte spela DVDn som ingår i erbjudandet).

Så vad får jag då? Enligt broschyren 23 band med totalt omkring 180.000 artiklar (plus lite extra tillbehör i och med det här erbjudandet, men det kan vi bortse från). Detta är alltså ett uppslagsverk skrivet för ungefär 20 år sedan och publicerat 1989 och några år framåt. Det har hänt en del sedan dess. Jag vet att man med nöd och näppe hann få med Berlinmurens fall i artikeln om Berlin, men jag antar att Azerbadjan (hur det nu stavas...) fortfarande är en del av Sovjetunionen. Om man ska tro på NE, alltså.

Om man tittar på NEs webbsidor får man inte reda på närifrån verket är, men man har fortfarande känt sig tvungna att säga någonting om detta:

Supplementbanden har tillkommit för att informationen från NE skall vara komplett och aktuell. Så tänk i nya banor – slå först upp i supplementbanden! Då ser du direkt om uppslagsordet har kompletterats med nya uppgifter eller kanske till och med fått en helt ny artikel.

Istället för att få uppgifter som är ett par årtionden föråldrade från uppslagsverket kan jag alltså - genom att "tänka i nya banor" - få uppgifter som kanske bara är några år gamla genom att först slå i supplementvolymerna (och sedan i uppslagsverket).

Som av en slump kommer detta fantastiska reklamerbjudande samtidigt som det annonseras att den engelska upplagan av gratisuppslagsverket Wikipedia har passerat en miljon artiklar (det vill säga mer än fem gånger så många som NE). Ett gratis uppslagsverk med en miljon artiklar är ju inte dumt, speciellt som de uppdateras kontinuerligt, till skillnad från NEs döda-träd-version. Ett problem är dock att man måste ha en dator för att läsa Wikipedia eftersom det är en webbplats. Eller måste man verkligen det? Med hjälp av gratisprogrammet Encyclopodia kan man ladda ner hela Wikipedia till sin iPod och därmed alltid kunna ha den med sig. Fem gånger så många artiklar som NE, smidigt i bakfickan. Nu kommer säkert någon att invända att man måste ha en iPod för att kunna göra det. Det är visserligen sant, men en iPod kostar å andra sidan mindre än NEs pappersutgåva. Och då kan den dessutom spela musik, vilket NE inte klarar. Detta är vad jag kallar att tänka i nya banor, till skillnad från NEs supplementband.

Andra bloggar om: böcker, nationalencyklopedin, wikipedia, uppslagsverk, ipod, encyclopodia

Camilla Läckberg: Predikanten

Ännu en modern deckare av ännu en kvinnlig författare om ännu en polis med en massa privatliv förutom sitt jobb, skulle man kunna säga om Camilla Läckbergs Predikanten. Men det vore lite orättvist, för den är faktiskt bra.

Boken utspelar sig i det lilla samhället Fjällbacka som jag inte vet om jag någonsin varit i, men jag känner igen en hel del andra ortnamn som förekommer i handlingen eftersom förra sommarens semesterresa passerade den delen av västkusten.

Detta är Läckbergs andra av hittills tre romaner om poliserna i Fjällbacka. Jag har inte läst de andra, men av sammanfattningar på hennes hemsida ser jag att det inte är bara den här där ett mord i nutid visar sig bero på händelser som ligger längre tillbaka i tiden än man först kan vänta sig.

Boken inleds med att en pojke hittar en död kvinna när han är ute och leker. När polisen kommer dit ser det först ut som ett "normalt" mord, men redan när de flyttar bort kroppen från mordplatsen upptäcker de att det är något skumt. Under kroppen ligger två skelett. De är helt klart gamla, men måste ha fraktats dit samtidigt med det färska liket.

När man börjar nysta i fallet visar det sig att händelser för flera decennier sedan är grunden för allt som hänt. Det krävs en hel del nystande i komplicerade släktförhållanden och -fejder innan man får ordning på vad som egentligen har hänt. Jag måste erkänna att jag är lite svag för den här typen av historier där man släpps ner mitt i historien men sedan måste söka sig en bra bit bakåt för att kunna inse vad det är man drabbats av i nutid.

Över lag tycker jag att boken var lättläst (vilket i och för sig gäller de flesta deckare, så det säger kanske inte så mycket). Jag hittade några formuleringar av det slag som gör att man kan fundera på om det är en översättning från engelska man läser ("din gissning är lika god som min"), men det var inte så att boken var fylld av dem vilket jag tyvärr drabbats av några gånger. Jag vill inte säga att språket är kantigt eller så för det vore att överdriva, men ibland känner man att repliker inte riktigt ligger rätt i munnen på den som säger dem. Om jag ska jämföra så känns handlingen mer välutvecklad än språket. Det ser jag som ett gott tecken, för jag tror att det är lättare att polera sitt språk än vad det är att polera sin förmåga att hitta på en bra handling.

Camilla Läckberg: Predikanten
Månpocket/Forum, 2004
317 sidor
ISBN 9170012636

technorati tags: books, reading, crime, camillaläckberg

Stieg Trenter: Skuggan

Den unga förlagsredaktören Barbro Assarsson får i uppdrag av sin chef att åka till Köpenhamn för att pressa ur Alfred Stoerman, en stjärnskådespelare, det sista kapitlet av hans memoarer som han ligger efter med att leverera. Istället dras hon in i en mordhistoria. Hon får hjälp av Stieg Trenters stående detektiv Harry Friberg.

Det mesta av handlingen utspelar sig i Köpenhamn, med smärre utflykter till Stockholm där både Barbro och Harry egentligen hör hemma.

Man får egentligen inte se speciellt mycket av vare sig Köpenhamn eller Stockholm eftersom det mesta av handlingen utspelar sig inne i hotellrum, teaterlokaler eller restauranger, men man får i alla fall en del känsla för tiden.

Jag antar att boken ska antas utspela sig ungefär 1960 (det sägs inte, men jag hittar inte heller något som motsäger det). Om jag skulle ha läst boken utan att ha tittat på när den var skriven skulle jag nog ha gissat på 10-20 år tidigare.

Boken är skriven i tredje person när den handlar om Barbro. När Harry Friberg kommer in i handlingen övergår den till första person. Själva språket i romanen känns inte påtagligt gammaldags, men en del av replikerna har en klar bismak av pilsnerfilm och gammal stockholmsslang. Eftersom det handlar om en mordutredning så förekommer ett ganska flitigt telefonerande. Här märks det att det är ett tag sedan, för varje gång man ska ringa från Köpenhamn till Stockholm eller vice versa så måste man beställa samtalet. Telefoner ger fortfarande ett svagt intryck av att vara högteknologi, inte någonting som alla nödvändigtvis har.

Att boken är gammal är inte något problem i sig; det är bara att man ska vara beredd på att hjältarna inte när som helst sliter fram sin mobiltelefon och pratar med varandra. Å andra sidan behöver de inte heller springa runt hemma och diska och lämna barnen på dagis, utan kan ägna sig åt handlingen på heltid. Poliser och andra detektiver med vardagsproblem är ett senare påhitt.

Stieg Trenter: Skuggan (1960)
Bonnier, 1968
189 sidor

technorati tags: books, reading, crime, review, stiegtrenter

Läst under februari

Här är en lista på böcker jag läst ut under februari.

Vanliga böcker

• Hubert Venables, red: Frankensteins dagbok
• James Herriot: I vår herres hage
• Knut Hamsun: Sult
• Maria Gripe: Tordyveln flyger i skymningen
• Cecilia Wennerström: Sagan om Rand
• Cello: Med pegasen i botten
• Bengt Liljegren: Regenter i Sverige
• T. S. Eliot: De knepiga katternas bok
• Mark Levengood Unni Lindell, red: Gud som haver barnen kär har du någon ull

Serier

• Judal: Vampire Game 1
• Gosho Aoyama: Mästerdetektiven Conan 15
• CLAMP: Chobits 2
• CLAMP: Chobits 3
• Rumiko Takahashi: Ranma 1/2 17
• Rumiko Takahashi: Ranma 1/2 18
  

Femton titlar på en månad är faktiskt nästan lika mycket som i januari (sexton; fast då är ju februari också tre dagar kortare). Detta ger 186 titlar som årstotal om jag läser lika mycket året ut. Det betvivlar jag, iofs.

Värt att notera är att jag läst böcker på två olika språk, men inget av dem är engelska (Hamsun-boken är däremot på norska). Dessutom har jag avverkat ytterligare två nya nobelpristagare (plus att jag håller på med ytterligare två just nu).

technorati tags: reading, books, comics

Bokrean, är det egentligen något att ha?

Idag var jag nere på stan en sväng för att titta på bokrean och se om det fanns något spännande där. I katalogen hade jag tittat ut en diktsamling av Wislawa Szymborska som skulle passa bra till mitt nobelprojekt, om inte annat.

På vägen till bokrean passade jag på att titta in på Linköpings Antikvariat för att se om de hade några böcker på lager av nobelpristagare som jag inte redan läst, och det hade de. Rätt många, till och med (årtalen i listan nedan är året de fick priset):

• (1912) Gerhart Hauptmann: Atlantis
• (1915) Romain Rolland: Antoinette
• (1917) Henrik Pontoppidan: Ung älskog
• (1917) Karl Gjellerup: Den gyllene grenen
• (1926) Grazia Deledda: Elias Portolu
• (1929) Thomas Mann: Den helige syndaren
• (1945) Gabriela Mistral: Dikter
• (1947) André Gide: Isabelle
• (1967) Miguel Angel Asturias: Mulattkvinnan
• (1980) Czeslaw Milosz: Issadalen
• (1984) Jaroslav Seifert: Mozart i Prag
• (1985) Claude Simon: Vägen till Flandern
• (1986) Wole Soyinka: Mannen som dog
• (1989) Camilo José Cela: Mazurka för två döda
• (2001) V. S. Naipaul: Ett hus åt Mr. Biswas

Stärkt av denna framgång fortsatte jag till Sahlströms där jag konstaterade att diktsamlingen av Szymborska som jag hade tänkt mig att köpa verkade vara slut. Efter en del letande hittade jag till slut två böcker som såg intressanta ut: The Meaning of Everything: The Story of the Oxford English Dictionary av Simon Winchester och Den oändliga rättvisans matematik av Arundhati Roy. Alltid något.

Av böckerna jag köpte på antikvariat är alla utom fyra inbundna. Av de återstående två är två häftade och två limmade. Bokreaböckerna är limmade båda två, även om den ena har hårda pärmar. Av antikvariatsköpen har dessutom fem skinnrygg, och det är ju aldrig fel.

På det hela taget är jag lite less på moderna böcker och bokreans konstruktion. Det man hittar på rean är normalt sett böcker som fanns i handeln för några år sedan, inte sällan i nytryck speciellt för rean. Nästan allt som finns på rean har visserligen hårda pärmar, men konstruktionsmässigt är det pocketböcker (det vill säga att de är limmade i ryggen, inte häftade) och de har hållbarhet som en pocket. Det som är irriterande med det är att rätt många av de böcker som jag sett i årets bokreakatalog och tyckt ser intressanta ut är böcker som jag redan köpt och läst, fast i pocket. Det känns inte speciellt motiverat att köpa en dåligt inbunden bok med hårda pärmar när man kan köpa samma bok billigare vilken dag som helst, fast då i pocket.

Visserligen kan det vara trevligt med inbundna böcker om man vill att de ska hålla bra, men då måste det vara böcker som verkligen är inbundna. En pocket med hårda pärmar håller snarast sämre än en vanlig pocket och är inte jämförbar med en inbunden bok. Å andra sidan, om jag ska vara ärlig är det inte så många av de böcker jag köper och läser som det är troligt att jag kommer att läsa fler gånger. Jag kommer säkert att låna ut dem så att fler personer läser samma bok, däremot.

Detta betyder inte att jag inte uppskattar väl inbundna och snyggt producerade böcker, men sådana är svåra att få tag i i en vanlig bokhandel idag. Chansen är betydligt större i ett antikvariat. Om man vill ha välproducerade böcker i absolut toppskick får man vara beredd att betala motsvarande vad en bok med hårda pärmar kostar i nypris, men då får man å andra sidan en bok som kommer att hålla i hundra år (eller, inte sällan, hundra år till).

En rätt stor del av de böcker jag köper är normalt sett antikvariska. Dels har de ofta bättre kvalitet rent hållbarhetsmässigt, dels är de billigare. Förvånansvärt ofta hittar man ganska nya böcker även på antikvariat, även om man knappast hittar årets utgivning där. Ska man ha tag i nyutgivna böcker är det naturligtvis bokhandeln som gäller. Inte minst kul tycker jag att det är med böcker som visar spår av tidigare ägare. Det kan vara namnteckningar, anteckningar eller tidningsutklipp och annat instucket i boken.

technorati tags: books, nobel

TV-program, nu när vi vill

Tidigare i veckan ägnade jag en del tid åt att försöka övertala en dator om att den skulle fungera som PVR. Det gick inte så bra. Jag lyckades inte hitta någon kombination av hårdvara och program som faktiskt fungerade ihop alltihopa på en gång, och jag hade inte lust att lägga hur mycket tid som helst på det. Speciellt inte som de gamla hederliga analoga sändningarna upphör på måndag.

För att lösa det problemet har jag och Martin idag varit och köpt en digitalbox som kallar sig Dilog DT-550 PVR. Efter ett tags klickande fram och tillbaka med fjärrkontrollen har jag bekantat mig med i alla fall de allra vanligaste funktionerna så att jag nu vet hur man tittar på TV, spelar in program, spelar upp program, och tidsförskjuter program. Det får nog räcka för idag.

Dessutom finns det möjlighet att lyssna på radio, titta på en kanal och spela in en annan, titta på fotografier, redigera program man spelat in och diverse annat. Det får bli en annan dag.

technorati tags: pvr, dilog, dt-550

Inlåsta!

Imorse när Camilla skulle gå till jobbet kom hon inte ut. Vi trixade med låset ett tag från insidan utan att lyckas övertala det om att låsa upp så efter ett tag gav hon upp och gick via altandörren. Nu har jag varit ute på trappen (via altanen) med låsolja. Det verkar som om låset fungerar nu igen, men det verkar lite slitet och man får fortfarande trixa en del ibland. Vi får väl se hur länge det fungerar.

Japan återvinner inte

Medan resten av världen blir bättre på att återvinna saker så kommer Japan att försvåra försäljning av begagnad elektronik efter den första april. Japan är ofta först med det nya, men uppenbarligen inte vad det gäller miljövänlighet. [via BoingBoing och Slashdot]

technorati tags: recycling, japan

Bloggöversättningskarnevalen

Liz skriver i en blogg om översättningar:

Utlysning av den första bloggöversättningskarnevalen! Tisdag den 28:e februari, 2006!

På karnevalsdagen ska en deltagare översätta ett inlägg av en annan bloggare och publicera den på sin egen blogg med en länk till originalet. Hon behöver antingen mejla mig eller skriva en kommentar här så kommer jag att sammanställa en lång text på karnevalsdagen med länkar till alla som deltar.

Du kan översätta vilken bloggtext som helst som skrevs under februari 2006. Det kan vara din egen text om du vill.

Från deltagare vill jag ha:

ditt namn
namnet på din blogg
URL:en till din blogg
inläggets titel på målspråket

namnet på bloggen du översätter
namnet på personen du översätter
den URL:en
inläggets titel på källspråket

Du bör skaffa tillåtelse från den person du översätter att publicera din översättning av deras arbete. Jag föreslår också att du introducerar din översättning för din publik på målspråket och ger lite sammanhang om du kan.

En bloggkarneval är ungefär som en kringresande vägskylt som pekar ut ett gäng tidningsartiklar. Det är ett inlägg som innehåller länkar till andra inlägg skrivna särskilt för ett speciellt tema. Jag kommer att vara värd för det den här månaden och nästa månad lämna över det till en annan värd. Själva innehållet kommer inte att finnas här; bara länkar till innehållet!

Om du letar efter en blogg på ett speciellt språk så försök att leta på Technorati, en praktisk bloggsökmotor.

Den här idén kommer ur en diskussion på Bev Traynors blogg och vidare diskussioner om tvåspråkigt bloggande och taggande på BlogHer. Jag gillar idén och dess möjligheter!

technorati tags: translation, blogging

Kina är vackert

Jag antar att en riktigt bra fotograf kan få till lika bra bilder från vilket landskap som helst givet några månader och ett antal tusen bilder, men de här landskapsbilderna från Kina är i alla fall värda att titta på. [via Neatorama]

Sportlov

Nu har precis resten av familjen packat in sig i bilen och åkt till Säfsen för att åka skidor.

Varför förlag bör skicka fruktkorgar till Google

Cory Doctorow har skrivit en lång och intressant artikel om Google Book Search och framtiden för böcker och läsning med anledning av diverse förlags missriktade stämningar mot Google Book Search. [via BoingBoing]

technorati tags: books, copyright, google, reading

Cecilia Wennerström: Sagan om Rand

Sagan om Rand är Cecilia Wennerströms första roman och även den första delen i vad som numer är en serie på tre delar (jag vet inte om det ska bli fler).

Fantasyserier är ju inte direkt något nytt, men jag tycker inte att den här känns som alla andra. Handlingen börjar i vår värld men huvudpersonen Petra Bravo förflyttas snart genom en tidsreva till fantasyvärlden Rand. Den är dock inte riktigt som de flesta andra fantasyvärldar. Här är det helt naturligt att använda datorer, och några av de olika raser som finns är resultatet av genmanipulation av andra raser. Jag tycker att det var ett trevligt grepp, även om jag vet att en del fantasyläsare retar sig på det eftersom sådant inte ska finnas i fantasy. I alla fall inte i klassisk high fantasy. Det tycker jag mest är ett problem med klassisk high fantasy. Redan genreetiketten säger ju att det ska handla om fantasi, och då känns det helfel med strikta ramar för vad som får ingå. Ju fler nya fräscha idéer desto bättre.

Språkmässigt sticker boken inte egentligen ut åt något håll. Den har inte några direkta problem men inte heller något fantastiskt lysande språk. Jag kan passa på att påpeka att jag har ett exemplar av den första utgåvan. Om man köper boken idag så får man en andra uppdaterad utgåva där språket ska vara polerat (jag kan dock inte uttala mig om den eftersom jag inte sett den).

Ord visor, 2003
236 sidor
ISBN: 9188675726

technorati tags: books, fantasy, reading

Piratpartiet igen

Piratpartiet som jag skrev om för ett tag sedan har nu klarat av det första hindret på vägen genom att skaffa sig tillräckligt många namnunderskrifter för att bilda ett parti och kommer nu att få ställa upp i riksdagsvalet. Det ska bli intressant att se vad det här leder till.

Jag hittade informationen i en notis i pappersversionen av Computer Sweden, men deras webbtidning vill inte visa den notisen utan inloggning, så de slipper få trafik av mig.

technorati tags: copyright, piracy, politics

Boktillskottet

Nu har jag tittat lite mer på alla böcker vi fick i helgen. En grov genomgång ser ut så här:

• 50cm svenska klassiker (Strindberg (hälften), Lagerlöf, Fröding, von Heidenstam, af Geijerstam, Engström, Levertin, Topelius).
• 30cm lite modernare svensk litteratur (Alf Henrikson, Trenter (både Stieg och Ulla), Beppe Wolgers, Maria Lang, Moa Martinsson, Sjöwall/Wahlöö, Harry Martinsson, Stig Dagerman).
• 30cm Vilhelm Moberg (varav det visade sig att vi hade allt utom två titlar, Giv oss jorden och Soldat med brutet gevär).
• 20cm Astrid Lindgren (varav tre titlar var sådana vi inte redan hade: Alla vi barn i Bullerbyn, Pippi flyttar in och Småländsk tjurfäktare).
• 30cm Tusen och en natt i en utgåva på sex volymer. Vi har fem av dessa band (i en annan inbindning) sedan tidigare, men nu får vi den komplett.
• 20cm diverse utländs litteratur (Kipling, T. S. Eliot, Wodehouse, Remarque, Steinbeck, Pearl Buck, J. Hacek).
• 10cm lite äldre humor (En Svitjod-bok av Gunnar Eriksson och EWK, Richard Fuchs, Rit-Ola, Cello).
• 80cm böcker som kommer att hamna i Projekt Runebergs att scanna-hög.
• 10cm kokböcker (inklusive en vegetarisk kokbok från 1915).
• 15cm H. C. Andersen.
• 40cm blandade barnböcker varav rätt många Elsa Beskow-böcker.
• 50cm blandad (väldigt blandad) facklitteratur (Det Bästas stora hobbybok - verkar handla om precis allt, ett par böcker av Thor Heyerdahl, Sibyllans hemligheter (som vi redan har ett sönderfallande exemplar av som vi nu kan uppgradera), ett bisarrt tillskott till språkhyllan - jag får det till en språkkurs i esperanto på kinesiska, Förste svensken i Japan, ett antal titlar folklivshistoria, Lenin: Ett steg framåt, två steg tillbaka, en uppsättning stilprov för textning, ... om detta må ni berätta (om förintelsen), Fyra Anderika Böcker Om En San Christendom (tryckt 1742)).
• Andras barn, en bilderbok i storformat (ungefär A3) av Carl Larsson.
  

Dessutom fick vi med oss en trave på 30cm eller så med blandade böcker som ingen i efterhand vill kännas vid, så de har väl blivit felsorterade och nedpackade av misstag. Myrorna vill säkert ha dem. Dessutom har det ju uppstått en del dubbletter, men det brukar inte vara svårt att bli av med böcker man vill skänka bort så det löser sig nog.

technorati tags: books,

Tillskott i bokhyllan

Vi har nyligen kommit hem från en tur till Kinna där vi hälsat på hos Camillas kusiner och passat på att hjälpa dem att röja ur en lokal som tidigare varit loppis. Det resulterade i att vi numer är ägare till ett gäng lådor böcker mer än tidigare.

technorati tags: books

En cykeltur i Yorkshire

Häromdagen tog jag en tur på motionscykeln igen, och passade på att läsa ut James Herriots I vår Herres hage. Det finns en hel serie böcker om och av veterinären James Herriot och hans praktik på den engelska landsbygden i Yorkshire på 1930-talet. Den som är gammal nog kommer även ihåg TV-serien baserad på böckerna som gick på svensk TV för gissningsvis 25 år sedan.

Böckerna består av ganska fristående kapitel som befinner sig lite i gränslandet mellan skönlitteratur och kåseri. Ofta handlar de rätt mycket om en veterinärs problem på 1930-talet (en av historierna beskriver hans första kontakt med antibiotika), men en del handlar om saker som inte har med djur att göra. I ett av kapitlen får vi exempelvis följa Herriots måttligt lyckade första framträdande i cricket efter att han slutade skolan.

Jag tycker att de här historierna fungerar utmärkt fortfarande. De har ofta en lite lagom smålustig knorr på slutet (som inte nödvändigtvis tillhör just en gris), och de ger dessutom en bra inblick i en svunnen tid.

technorati tags: books, reading

Knut Hamsun: Sult

Den senaste bok jag läst i mitt Nobelpris-projekt är Knut Hamsuns Sult (Svält på svenska). Den råkade även bli den första skönlitterära bok jag läst på norska.

Huvudpersonen är en fattig aspirerande författare som försöker försörja sig på att skriva tidningsartiklar, draman eller vad som helst som han kan få lite pengar för. Hans skrivande går inte så väldigt bra, och det går knappast bättre när han tvingas gå dag ut och dag in utan mat. Han blir allt mer desperat att få tag i pengar (utan att för den delen förfalla till brottslighet) och försöker vid ett tillfälle att pantsätta knapparna i sin rock eftersom han tycker att han kan klara sig med att hålla ihop rocken med en säkerhetsnål. Den tillhörande västen har han redan tidigare pantsatt.

Jag läser regelbundet epost på norska, men det här är den första skönlitteratur jag läser. Jag måste säga att det gick förvånansvärt bra. Visst är det lite ovant de första sidorna och det går klart långsammare än vanligt att läsa, men jag tycker inte att det var speciellt svårt. Jag hade avsevärt mycket mer problem första gången jag försökte mig på att läsa en roman på engelska. Jag missar säkert en del språkliga finesser, men jag tycker i vilket fall att jag hade god behållning av boken.

technorati tags: books, reading, nobel

Mitrania 4/2005

Senaste numret av Mitrania innehåller ungefär det vanliga: en intervju, några artiklar, några noveller och lite recensioner. Detta är inte menat som någon brist; mer ett konstaterande att den innehållsfördelning man brukar ha fungerar bra. En sak som skiljer sig mot tidigare nummer är att man publicerar en lång text av Michael Shea i form av en följetong över två nummer. Jag är inte någon stor vän av följetonger, men när det bara handlar om två nummer hoppas jag att jag ska klara av att läsa till slutet inom rimlig tid. Vi får se...

Intervjun i det här numret är med Cecilia Wennerström. Hon presenteras som "författare, förläggare, musiker och programmerare". Förutom att debutera som författare med fantasyserien Sagan om Rand för några år sedan har hon också startat Wela Förlag som utger fantasy. Som av en händelse låg den första delen i den serien opåbörjad överst i min läshög när jag började läsa Mitrania vilket ju var ovanligt vältajmat.

technorati tags: reading, mitrania, fantasy, sf

Ny leksak: Iriver IFP-799

Idag fick jag min mp3-spelare levererad som jag jag beställde igår. Dustinhome är bra på snabba leveranser. Spelaren är en Iriver IFP-799 vilket innebär att den har flashminne på 1GB. Det som gjorde att jag valde just den var två saker: den kan, förutom mp3-filer, även spela ogg-filer och den använder ett vanligt batteri istället för ett inbyggt specialbatteri. Man riskerar alltså aldrig att batteriet tar slut vid olämpliga tillfällen; det är bara att ha ett extra med sig.

Nu ska jag bara se till att lära mig alla funktioner också. Jag har i alla fall lyckats överföra musik till den och lyssna. Det ska även gå att spela in med den och den har inbyggd radio.

technorati tags: iriver, ifp-799, mp3, ogg

Japanska igen

I kväll är det första lektionen för min andra termin japanska. Jag har börjat repetera så smått (om än inte så mycket som jag hade velat). Än så länge är det lite besvärligt att hitta bra saker att träna på eftersom jag kan så pass lite. Man behöver komma över en första tröskel i ett språk för att ens kunna traggla sig igenom enkla texter (förutom dem i läroboken), och med japanska är jag inte riktigt där än. En extra komplikation är naturligtvis att jag inte kan mer än enstaka kanji (vi har inte börjat med dem på kursen än), och det gör att jag inte kan läsa någon japanska jag hittar på webben, för den är alltid skriven med kanji.

technorati tags: japanese, language

Upphittat

Ungefär en decimeter nysnö, utmärkt för exempelvis vintersportanläggning, bortskänkes. Gratis mot avhämtning i Malmslätt utanför Linköping.

technorati tags: winter, misery

Ur led är tiden

Nyss tryckte jag "Spara" på ett blogginlägg (det om Frankensteins dagbok) som jag hållit på att skriva i småbitar under ett par dagar. Den texten dök upp som publicerad för flera dagar sedan. Uppenbarligen får man publiceringsdatum på sina texter utifrån när man börjar skriva dem, inte när man sparar dem. Det är lite dumt, tycker jag. Å andra sidan gick det att ändra, så nu ligger texten på rätt dag.

technorati tags: blogger, flock

Pastor Hubert Venables: Frankensteins dagbok

Frankensteins dagbok utger sig för att vara en redigerad utgåva av den verklige Frankensteins dagbok, hittad i släkten Frankensteins gömmor. Tanken är alltså att detta ska vara den verkliga historian, medan det som Mary Shelley berättade var en skröna. Den här idén att så att säga skriva om verkligheten utifrån en existerande fiktion tycker jag är intressant och det är inte första gången jag stöter på den. Frankenstein Unbound av Brian Aldiss är exempelvis en tidsresehistoria där en person åker till Villa Dodati och träffar Frankenstein, men där händelserna sedan blandar företeelser från boken Frankenstein och hur det gick till när boken skrevs. Aldiss inkluderar alltså både Victor Frankenstein och Mary Shelley som figurer i sin bok.

Den här boken har alltså förutsättningar för att bli intressant (åtminstone för den som sedan tidigare är bekant med Frankenstein), men jag tycker inte att den riktigt lyckas. Till skillnad från Aldiss så blandas Mary Shelley inte in i historien (mer än i förordet där det nämns att det här materialet ska vara det som ligger till grund för hennes fiktiva version av samma händelser). Den handling som presenteras i dagboken är istället en blandning av händelser ur boken Frankenstein, filmen Frankenstein (betjänten Igor) och egna påhitt.

Texten presenteras i dagboksformat med kommentarer från redaktören här och där där det av olika anledningar inte funnits några relevanta dagboksanteckningar. Boken innehåller också en hel del illustrationer tagna ur dagboken. De påminner rätt mycket om Leonardo da Vincis anatomiska skisser (vilket ju är trevligt).

Problemet med boken tycker jag är att den försöker leva på sin idé att hitta på en verklig historia som boken Frankenstein bygger på, men jag tycker inte att författaren lyckats hitta på några verkligt bra skillnader som ger en alternativ händelseutveckling som tillför något till originalet. Att bara skriva en alternativ version räcker inte; den måste vara intressant i sig också.

technorati tags: books, reading, horror, frankenstein

Bloggar, bloggar, överallt bloggar

När jag först stötte på bloggar var ordet inte uppfunnet. Jag tror att de första "proto-bloggar" jag läste var Karens och MCs (som båda är nedlagda sedan länge). Detta var i slutet av 1990-talet. Då var det inget problem att surfa runt till de sidor jag ville läsa någon gång ibland och titta om det tillkommit något nytt. Allt efter som tiden gick blev sidorna fler och fler och folk började skriva oftare, så det blev jobbigt att flänga runt till massor av ställen.

Som tur är har någon listig person hittat på RSS som gör det lättare att hålla reda på sånt här utan att behöva göra en massa manuellt arbete. För ett litet tag sedan hittade någon annan smart person på Google Reader som är en RSS-läsare. Det har iofs funnits RSS-läsare långt tidigare, men den här tycker jag är trevligare än dem jag provat tidigare. Finessen med en RSS-läsare är att den håller reda på en vad man har läst tidigare och visar bara nytillkomna nyheter. Att den sedan är webbaserad gör att jag kan logga in på den var jag än är och läsa mina senaste nyhetsrubriker, oavsett om jag är hemma, på jobbet eller på ett webbcafé.

Eftersom det här numera fungerar väldigt smidigt så är det lätt att man lägger till fler och fler nyhetsflöden till sin egen personliga nyhetssamlare. Min lista över prenumerationer i Google Reader innehåller just nu 69 poster. Det låter mycket, men de flesta uppdateras inte så ofta. I praktiken är det en handfull av dem som står för volymen av nyheter (primärt nyhetsrubriker från Corren och DN).

Nedan följer en listning av alla de nyhetsflöden jag prenumererar på. Kanske du också kan hitta något intressant?

Personliga bloggar och liknande

A.R.Yngve's "Notes Toward Becoming A Better Writer", apel, aronsson's Photos, awahlbom, Beyond the Beyond, Bokmonstret, carbonated ink, carbonatedink, cdybedahl, darnia, David Nessle, Du är vad du läser, En författares dagliga dos av ångest, Erik Forsberg's Own Domain - Blog, esoj i bloggtrsket, gnapp, Humla, ianmcdonald, jennyaxe, jlms, jophan, Ka-Ka's Photos, kjn, krfsm, lsjoberg, läst och tänkt i Annien, Månhus beta (David Hall), Mnskensdans, mrhedgehog, neofob, neofob's Photos, Néablog, ptrrkssn, sbogoro, suaveswede, Tanktratt, thette, Ture Plsson's Photos, tuwr, zrajm

Nyheter

Corren.se - Östergötland, Dagens Nyheter

Jobbrelaterat

The Jeff Pulver Blog, Voxilla

Datorrelaterat

del.icio.us, ecmanaut, Gaim news, Google Talkabout, Greaseblog, kuro5hin.org, Official Google Blog, Slashdot, Some assembly required, use Perl:

Projekt Runeberg

Projekt Runeberg, Senaste nytt från Projekt Runebergs wiki, Vem är vem? Biografiskt forum, Teknikforum, Humor - proofreaders have more fun, Test

Science fiction-relaterat

Fanspan, LSFF

Diverse

Boing Boing, Daisuki: nyheter, Daisuki: animenyheter, Daisuki: manganyheter, linghem - Everyone's Tagged Photos, malmslätt - Everyone's Tagged Photos, Rymdimperiet

Barnfonden

Barnfonden har publicerat ett fadderbrev där mina föräldrar berättar om sitt fadderbarn på Sri Lanka.

technorati tags: barnfonden, aid, srilanka