Bokrean, är det egentligen något att ha?

Idag var jag nere på stan en sväng för att titta på bokrean och se om det fanns något spännande där. I katalogen hade jag tittat ut en diktsamling av Wislawa Szymborska som skulle passa bra till mitt nobelprojekt, om inte annat.

På vägen till bokrean passade jag på att titta in på Linköpings Antikvariat för att se om de hade några böcker på lager av nobelpristagare som jag inte redan läst, och det hade de. Rätt många, till och med (årtalen i listan nedan är året de fick priset):

• (1912) Gerhart Hauptmann: Atlantis
• (1915) Romain Rolland: Antoinette
• (1917) Henrik Pontoppidan: Ung älskog
• (1917) Karl Gjellerup: Den gyllene grenen
• (1926) Grazia Deledda: Elias Portolu
• (1929) Thomas Mann: Den helige syndaren
• (1945) Gabriela Mistral: Dikter
• (1947) André Gide: Isabelle
• (1967) Miguel Angel Asturias: Mulattkvinnan
• (1980) Czeslaw Milosz: Issadalen
• (1984) Jaroslav Seifert: Mozart i Prag
• (1985) Claude Simon: Vägen till Flandern
• (1986) Wole Soyinka: Mannen som dog
• (1989) Camilo José Cela: Mazurka för två döda
• (2001) V. S. Naipaul: Ett hus åt Mr. Biswas

Stärkt av denna framgång fortsatte jag till Sahlströms där jag konstaterade att diktsamlingen av Szymborska som jag hade tänkt mig att köpa verkade vara slut. Efter en del letande hittade jag till slut två böcker som såg intressanta ut: The Meaning of Everything: The Story of the Oxford English Dictionary av Simon Winchester och Den oändliga rättvisans matematik av Arundhati Roy. Alltid något.

Av böckerna jag köpte på antikvariat är alla utom fyra inbundna. Av de återstående två är två häftade och två limmade. Bokreaböckerna är limmade båda två, även om den ena har hårda pärmar. Av antikvariatsköpen har dessutom fem skinnrygg, och det är ju aldrig fel.

På det hela taget är jag lite less på moderna böcker och bokreans konstruktion. Det man hittar på rean är normalt sett böcker som fanns i handeln för några år sedan, inte sällan i nytryck speciellt för rean. Nästan allt som finns på rean har visserligen hårda pärmar, men konstruktionsmässigt är det pocketböcker (det vill säga att de är limmade i ryggen, inte häftade) och de har hållbarhet som en pocket. Det som är irriterande med det är att rätt många av de böcker som jag sett i årets bokreakatalog och tyckt ser intressanta ut är böcker som jag redan köpt och läst, fast i pocket. Det känns inte speciellt motiverat att köpa en dåligt inbunden bok med hårda pärmar när man kan köpa samma bok billigare vilken dag som helst, fast då i pocket.

Visserligen kan det vara trevligt med inbundna böcker om man vill att de ska hålla bra, men då måste det vara böcker som verkligen är inbundna. En pocket med hårda pärmar håller snarast sämre än en vanlig pocket och är inte jämförbar med en inbunden bok. Å andra sidan, om jag ska vara ärlig är det inte så många av de böcker jag köper och läser som det är troligt att jag kommer att läsa fler gånger. Jag kommer säkert att låna ut dem så att fler personer läser samma bok, däremot.

Detta betyder inte att jag inte uppskattar väl inbundna och snyggt producerade böcker, men sådana är svåra att få tag i i en vanlig bokhandel idag. Chansen är betydligt större i ett antikvariat. Om man vill ha välproducerade böcker i absolut toppskick får man vara beredd att betala motsvarande vad en bok med hårda pärmar kostar i nypris, men då får man å andra sidan en bok som kommer att hålla i hundra år (eller, inte sällan, hundra år till).

En rätt stor del av de böcker jag köper är normalt sett antikvariska. Dels har de ofta bättre kvalitet rent hållbarhetsmässigt, dels är de billigare. Förvånansvärt ofta hittar man ganska nya böcker även på antikvariat, även om man knappast hittar årets utgivning där. Ska man ha tag i nyutgivna böcker är det naturligtvis bokhandeln som gäller. Inte minst kul tycker jag att det är med böcker som visar spår av tidigare ägare. Det kan vara namnteckningar, anteckningar eller tidningsutklipp och annat instucket i boken.

technorati tags: books, nobel