Sagotanten framför andra 100 år

I dag skulle sagotanten framför andra, Astrid Lindgren, ha fyllt 100 år. Jag har, liksom antagligen de allra flesta svenskar som är 60 år eller yngre, vuxit upp med hennes sagor och naturligtvis har de påverkat mig.

Jag vet att vi läste böckerna (och jag har dem naturligtvis kvar, både mina och mammas), men det som framför allt fastnat i minnet är ändå inte böckerna i sig utan två andra saker. Dels är det Astrids uppläsningar av dem som jag hör när jag läser texterna själv. Om jag läser Astrid Lindgren som godnattsaga är det lätt att jag halkar in i att läsa på småländska, precis som jag ofta antar något slags finlandssvenskt uttal när jag läser Mumin-böckerna högt. Dels är det filmerna och teveserierna. Jag läser mycket mer böcker än jag tittar på teve och film, men i fallet Astrid Lindgren har filmatiseringarna tveklöst format mina bilder av karaktärerna.

Jag har inte gjort någon noggrann jämförande läsning/tittning, men mitt intryck är att rollbesättningen generellt är bra, och att filmerna är välgjorda. En del av dem innehåller specialeffekter som med dagens ögon ter sig skrattretande (Pippi-filmerna och Bröderna Lejonhjärta, exempelvis), men berättandet är bra. Bäst tycker jag nog om Ronja Rövardotter. Med två giganter som Astrid Lindgren och Tage Danielsson inblandade, hur skulle det kunna gå fel?

En dag som denna kan har tidningarna naturligtvis preparerat massor av material:

DN: här, här, här, här, här, här, här, här, här och här (puh!)

Aftonbladet: här och här

Expressen: här, här, här och här

SvD verkar däremot inte ha skrivit något alls i webbupplagan.

Andra bloggar om: böcker, läsning, astrid lindgren, barnböcker
Technorati tags: böcker, läsning, astrid lindgren, barnböcker