Pokémon lär barnen läsa

DN skriver om en ny avhandling som undersöker hur barn lär sig läsa av Pokémonkort, datorspel och leksakskataloger. Det enda som möjligen kan förvåna mig med det är att någon tvivlat.

För ett antal år sedan köpte vi ett GameBoy Advance till Henrik som snart skaffade sig ett Pokémonspel till det. I det spelet ska man gå runt och upptäcka världen och leta efter Pokémon och prata med diverse människor man stöter på. Läsa kunde han ju, men han kunde inte engelska. Första veckorna fick jag i princip läsa all text han stötte på, men frekvensen på frågorna minskade snabbt och upphörde sedan helt. Det råder ingen tvekan om att han lärt sig mycket av det. Nästa sak i samma stil är kortspelet Magic: the Gathering som vi spelat en hel del. Det finns också bara på engelska, och här fungerar det ju inte att bara fråga vad det står, eftersom man måste hålla det hemligt vilka kort man har.

Det här är för den delen inget nytt fenomen. Jag har själv lärt mig engelska från rätt oortodoxa källor. När jag gick i mellanstadiet lånade jag skivor av min äldre kusin och försökte begripa mig på texterna. Jag kan meddela att Frank Zappas texter bitvis är rätt obegripliga för en elvaåring med lexikon men utan uppdaterad slangordbok. Så här i efterhand kan jag undra om det kanske inte rent av var tur att det var lite svårt att förstå ibland. Några år senare började jag spela rollspel i form av Advanced Dungeons & Dragons, och i och med det utvecklade jag ett rätt stort men väldigt specialiserat ordförråd. Jag kanske inte visste då vad förskärare hette på engelska, men alver, varulvar, fängelsehålor och hillebarder hade jag inga som helst problem att översätta.

Andra bloggar om: frank zappa, läsning, musik, pokémon, rollspel, magic the gathering
Technorati tags: frank zappa, läsning, musik, pokémon, rollspel, magic the gathering
intressant.se