Nr 36: Per Wahlöö: Stålsprånget

Per Wahlöö är känd som ena halvan av författarteamet Sjöwall/Wahlöö, upphovsmän till polisen Martin Beck. Han skrev även böcker på egen hand, vilket är lite mindre känt.

I det här fallet får man nog säga att det finns ett visst fog för det. Boken är inte dålig, men den är inte heller lika levande som Beck-böckerna (som den annars är samtida med). Hur mycket av detta som beror på att Maj Sjöwall inte har ett finger med i skrivandet går naturligtvis inte att säga, men jag tror att åtminstone en del av orsaken ligger i innehållet. Beck-böckerna utspelar sig i nutid (det vill säga samma tid som de skrevs) och i ett existerande Stockholm. Stålsprånget å andra sidan kallas för en "idéthriller om en framtida välfärdsstat som kunde vara Sverige". Det handlar alltså både om science fiction och om samhällskritik. Det senare är vanligt även i Beck-böckerna, men science fiction kan man knappast kalla dem (däremot är det här i någon mening en deckare). Stålsprånget är snarast tunnare än en Beck-roman, så det är väl inte så konstigt att Wahlöö inte riktigt lyckas klämma in presentationen av en helt ny värld som läsaren inte är bekant med utan att något annat får stryka på foten.

Polischefen Jensen lider av en allvarlig sjukdom och lämnar sitt arbete för att behandlas. Ingen tror egentligen att han kommer att överleva, men han åker iväg till en utländsk klinik. När han till slut kommer tillbaka så kommer han inte ens över gränsen. Medan han var borta har landet drabbats av vad som först verkar som en kupp, men som senare visar sig vara något annat. Exakt vad det är som hänt är vad han måste ta reda på.

Jensen framställs som en både exakt och lojal polis, och i viss mån är det nog en del av problemet. Han kommer aldrig riktigt till liv som person. Den miljö som boken utspelar sig i har också många av de drag som utopiskt samhällskritiska böcker gärna har: det är toppstyrt, enhetligt och så vidare. Det fungerar som samhällskritik, men det gör att miljöbeskrivningarna blir lidande.

Boken lider i viss mån av samma problem som Och fjättra Lilith i kedjor som jag läste precis innan: den är en deckarhistoria där man aldrig känner att huvudpersonen har något egentligt hot hängande över sig (det går ingen mördare lös eller så). Problemet är inte lika påtagligt här, men det finns där.

Per Wahlöö: Stålsprånget
Norstedt, 1970 (ursprungligen 1968)
212 sidor
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.

---

Läsutmaning för 2007
Hundra böcker totalt: 36 (varav 10 serieböcker)
Fem pjäser:
Fem nobelpristagare:
Två böcker på andra språk än svenska och engelska:
Fem böcker utgivna 2007:
Fem böcker inte från Sverige/USA/UK: Klart 2/3!
Fem böcker från Japan:

Läst under 2007:
Nr 1-10
Nr 11-20
Nr 21-30
31: Svenska Naturskyddsföreningen: Naturen till din tjänst (årsbok 2007)
32: Arnaldur Indriðason: Kvinna i grönt
33: Magnus Alm, Gustav Edman & Fredrik Engström: Från Atlantis till Blekinge
34: Marie Hermanson: Mannen under trappan
35: Åsa Schwarz: Och fjättra Lilith i kedjor
36: Per Wahlöö: Stålsprånget

Andra bloggar om: böcker, läsning, per wahlöö, stålsprånget, deckare, science fiction, samhällskritik
Technorati tags: böcker, läsning, per wahlöö, stålsprånget, deckare, science fiction, samhällskritik
intressant.se