Svinalängorna är en berättelse om Leena och hennes uppväxt. Hennes familj är invandrade finnar, och har ständigt ont om pengar. När boken börjar är Leena sex år och familjen har just flyttat in i en lägenhet i det nybyggda området Fridhem. Senare får man reda på att området kallas "svinalängorna", och redan den nedlåtande behandlingen från bostadsförmedlingen irriterar mamman.
I början verkar livet under omständigheterna är ganska bra. Leena börjar skolan och trivs där, och pappan i familjen skaffar fram möbler och andra saker till lägenheten. Visserligen är nog mycket av möblerna fynd från containrar och liknande, men han gör så gott han kan för att inreda lägenheten med deras begränsade budget.
Ganska snart visar sig problem, dock. Om det beror på att Leena blir äldre och noterar mer av det som händer runt omkring henne eller om det verkligen blir sämre framgår inte, men sämre verkar det i alla fall bli. Båda föräldrarna super periodvis, och då får Leena och hennes syskon klara sig bäst de kan. De äter i skolan, och Leena sover hos kompisar så ofta hon kan. Hon tillbringar många nätter hos Åse i lägenheten intill, men när Leena hör sina föräldrar slåss genom väggen lider hon i alla fall.
Hon försöker så gott hon kan att anmäla slagsmålen till polisen, men de reagerar sällan och långsamt. Hon ringer en ambulans och de kommer och tittar på mamman och hennes brutna revben, men när Leena säger att det är pappan som slagit mamman så säger mamman att hon ramlat i köket. När hon inte vill följa med så kan ambulansen inte göra något. Efter långt om länge så får de besök från sociala myndigheter, men de gör sitt besök i en av föräldrarnas nyktra perioder och noterar att allt ser bra ut, och sedan är allt tillbaka i sina vanliga gängor igen.
Det förvånar mig lite att den här boken har blivit så spridd och läst som den uppenbarligen blivit. Jag kan inte säga att det är något fel på språket, men det är inte heller speciellt intressant. Boken är däremot ungefär så långt ifrån feel-good-böcker som det går att komma. Det är fylla, fattigdom och misär så långt ögat når och väldigt långt mellan ljusglimtarna. I det avseendet skulle man möjligen kunna likna den vid Dave Pelzers böcker Pojken som kallades Det med uppföljare. Där vet man dock redan från början när man läser att det handlar om ett extremfall och att det till slut gick bra (eftersom han överlevde och kunde skriva boken). Leenas uppväxt är nog tyvärr inte något extremfall, och det gör inte direkt läsningen muntrare.
Susanna Alakoski: Svinalängorna
Ljudbok
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läsutmaning för 2007
Hundra böcker totalt: 42 (varav 11 serieböcker)
Fem pjäser:
Fem nobelpristagare:
Två böcker på andra språk än svenska och engelska:
Fem böcker utgivna 2007:
Fem böcker från Japan:
Läst under 2007:
Nr 1-10
Nr 11-20
Nr 21-30
Nr 31-40
41: Karen Joy Fowler: Jane Austen-klubben
42: Susanna Alakoski: Svinalängorna
Andra bloggar om: böcker, läsning, ljudböcker, susanna alakoski, svinalängorna
Technorati tags: böcker, läsning, ljudböcker, susanna alakoski, svinalängorna
1 kommentar:
Vilken imponerande utmaning!
Skicka en kommentar