Huvudpersonen, tillika berättaren, i den här boken är filmskapare, eller åtminstone är det vad han själv säger. I praktiken ser vi honom aldrig göra någon film. Han bestämmer sig för att resa till det inre av Australien för att göra en dokumentärfilm. Där finns ett antal rika personer som låter konstnärer av olika slag bo hos sig, och han får en av dem som mecenat för sitt filmprojekt.
Tanken är att han ska förbereda filmen, men det verkar som om han tillbringar den mesta tiden i mecenatens enorma bibliotek med att tråna över mecenatens dotter och fundera på hur han ska få henne att läsa vad han skriver. Det är väldigt mycket som inte händer. Han pratar aldrig med dottern. Han gör aldrig någon film. Mecenaten tycks aldrig kommentera att det aldrig händer något med filmen, och på det hela taget verkar det inte hända någonting alls.
Så är det här en tråkig och innehållslös bok? Nej, faktiskt inte. Jag har svårt att förklara exakt vad det är som gör den intressant, för den här sammanfattningen låter tämligen tråkig, men jag hade aldrig tråkigt medan jag läste. Även landskapet är svårgripbart på ett liknande sätt. När man läser får man en känsla av oändliga rymder av öppet landskap precis som jag tänker mig det inre av Australien (utan att egentligen veta speciellt mycket om det) men i texten finns väldigt lite av miljöbeskrivningar.
Min slutsats får alltså bli att det här är en bok som jag tycker var väl läsvärd, men inte kan förklara varför. Det kanske rent av är intressant i sig?
Gerald Murnane: Slätterna (The Plains)
Översättning: Caj Lundgren
Albert Bonniers Förlag, 2005 (originalet 1982)
140 sidor
ISBN: 91-0-010324-1
Andra bloggar om: böcker, läsning, gerald murnane, slätterna
Technorati tags: böcker, läsning, gerald murnane, slätterna
intressant.se
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar