Nr 18: Sophokles: Elektra

En av de läsutmaningar jag gav mig själv var att, enligt förslag från Petra läsa fem klassiska pjäser. Den första var Elektra, och den är nu utläst.

Elektra är dotter till kung Agamemnon. Han har dödats av sin fru Klytaimestra och sin kusin Aigistos (numer även fruns älskare). Elektras bror Orestes har räddats undan av Elektra, och befinner sig sedan länge på obestämd plats. Elektra själv lider av att leva med sin faders mördare, men hoppas att Orestes ska återkomma och hämnas fadern.

Istället för att återse Orestes så får Elektra bud om att han omkommit i en olycka i en vagnkapplöpning. Hon sörjer bittert och försöker övertala sin syster Chrysothemis att de tillsammans ska hämnas fadern genom att döda sin mor. Systern avråder (men går inte så långt som till att varna modern). Innan Elektra hinner gå till verket själv så kommer Orestes tillbaka och avslöjar för henne (efter viss förvirring) att han skickat bud om sin död själv. Han går sedan till verket med att döda modern, och ganska snart även Aigistos.

Nu är jag ovan vid att läsa pjäser i allmänhet och grekiska dramer i synnerhet, men jag har i vilket fall svårt för kören som står lite i bakgrunden och kommenterar vad som händer. Jag brukar tycka att det är illa nog med de kommentarer som personerna i äldre pjäser (åtminstone så sent som i Shakespeare) ibland gör till publiken för att klargöra vad som händer, men som de andra på scenen av någon underlig anledning alltid misslyckas med att höra.

Det mesta av pjäsen sker så att säga i bild, men mot slutet så händer det saker även inuti ett hus så att man inte ser det men däremot hör en del av det som händer där inne. Utanför står Elektra och kören, medan Orestes inuti huset håller på att slå ihjäl Klytaimestra. De repliker modern har undertiden hon dör känns inte speciellt naturalistiska; snarare får de mig att tänka på den sketch där Lill Lindfors spelar döende operahjältinna och sjunger "Ich sterbe!" hur många gånger som helst med ett svärd genom sig utan att det verkar inverka menligt på hennes hälsa speciellt mycket. Priset tas av den rena farsrepliken "Ve mig, nu slog han mig för andra gången!".

Jag vet naturligtvis inte hur repliken ser ut i original så jag kan inte bedöma hur översättningen är, men generellt tycker jag att texten var förvånande lättläst. Å ena sidan får jag intryck av att den är ganska modernt hållen trots att det i grund och botten är en gammal text, men samtidigt så har texten exempelvis pluralverbformer och en del andra arkaicismer trots att den är av så sent datum som 1955.

Trots dessa invändningar så tycker jag att Elektra gav ett förvånansvärt modernt intryck och var mer lättläst än jag hade väntat mig. Jag tänkte först säga att man emellertid inte kan säga att den är modern i ämnesvalet eftersom den i grund och botten handlar om mord som ett medel för att återupprätta Elektras ära, men det slår mig att det ju faktiskt är ett ämne som regelbundet avhandlas i dagspressen. Skillnaden är att i dagens hedersmord är det oftast fäderna som har ihjäl döttrarna och inte tvärt om som här.

Sophokles: Elektra
AWE Gebers, 1955 (originalet omkring 400 fvt)
Översättning: Emil Zilliacus
134 sidor

---

Årets läsutmaning
Hundra böcker totalt: 18 (varav 5 serieböcker)
Fem pjäser:
Fem nobelpristagare:
Två böcker på andra språk än svenska och engelska:
Fem böcker utgivna 2007:
Fem böcker inte från Sverige/USA/UK:
Fem böcker från Japan:

Läst under 2007:
Nr 1-10
11: Yumi Hotta & Takeshi Obata: Hikaru no go 1
12: P. C. Jersild: En levande själ
13: William Shakespeare: Twelfth Night, or What You Will
14: Anna Jansson: Främmande fågel
15: Orhan Pamuk: Snö
16: Kouta Hirano: Hellsing 2
17: Anders Roslund & Börge Hellström: Box 21
18: Sophokles: Elektra

Andra bloggar om: böcker, läsning, drama, sophokles, elektra, sofokles, electra, hedersmord
Technorati tags: böcker, läsning, drama, sophokles, elektra, sofokles, electra, hedersmord