Inlägg
Bernhards magiska sommar kom först ut 1975 på Lindqvists förlag. I den utgåvan finns det ett förord där Lundwall erkänner sin tacksamhetsskuld till "de författare av s k Fantasy som utvecklat det formspråk jag [...] försöker vidareutveckla" och exemplifierar sedan med namn som Lord Dunsany, James Branch Cabell och Clark Ashton Smith.
Fyra år senare, 1979, kom boken i en ny upplaga från Delta. I den utgåvan finns ett helt annat förord där Lundwall beskriver att boken egentligen beskriver en period av hans eget liv och att allt i den är sant. Visserligen säger han också att "ingenting är riktigt vad det tycks vara" vilket man nästan kan ana eftersom bokens huvudperson tillbringar en del tid på guds kontor och pratar med djävulen på en nattklubb. Nu beskrivs boken dock som en kärlekshistoria och med en stark verklighetsbakgrund istället för en fantasyroman.
I förordet får man också reda på att den nya utgåvan har fått ett kapitel (det näst sista) tillagt jämfört med det tidigare utgåvan. Nyfiken som jag är jämförde jag några slumpmässiga sidor för att se om de började och slutade på samma sätt eller om det verkade finnas fler ändringar i boken jämfört med den första utgåva. På de tiotalet stickprov jag gjorde hittade jag ett ställe som inte såg exakt likadant ut i den nya utgåvan som i den gamla, men det handlar inte om någon omskrivning utan bara ett ord som ramlat bort i den gamla boken som införts på nytt (så att det i den senare upplagan står "Över huvud taget verkar [...]" (min kursivering).
Historien är, som det modernare av förorden säger, en kärlekshistoria. Huvudpersonen förälskar sig i tre olika kvinnor, besöker helvetet, samtalar med gud och har en del annat för sig. Hur mycket av det som ska tas bokstavligen är lite svårt att veta, men det sägs att handlingen utspelar sig i Stockholm 1966-1967. Den som var med då kanske rent av kan känna igen några personer i handlingen, vad vet jag?
Sam J. Lundwall: Bernhards magiska sommar
Delta Förlags AB, 1979
240 sidor.
ISBN: 9172282061
Andra bloggar om: böcker, fantasy, kärlek, delta, sam j. lundwall
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Både "över huvud taget" och "över huvud" existerar i svenskan, även om det senare är ålderdomligt, så att beskriva det som att ett ord "fallit bort" låter konstigt. Boken är ju annars en övertydlig pastisch på Cabell, så jag tycker att det första förordet låter uppriktigare. Men säkert finns det självbiografiska element i den. Båda förorden är nog till en viss del sanna.
Skicka en kommentar