Fria verk är fria, även i fransk domstol

Enligt fransk domstol är det tillåtet för författaren François Cérésa att skriva en fortsättning till Victor Hugos Samhällets olycksbarn (Les Misérables) trots att Hugos efterlevande motsätter sig det.

Eftersom Victor Hugo publicerade det här verket 1862 och sedermera dog 1885 (för långt mer än 70 år sedan) så tycker jag att detta är fullständigt självklart. Upphovsrätten gäller i dag 70 år efter upphovsmannens död (vilket redan det är en väldigt lång tid); efter den tiden är verket fritt för vem som helst att kopiera, återutge, modifiera eller göra vad de vill med. När upphovsrätten löper ut faller verken under den kulturella allemansrätten.

Jag tror att vi fortfarande har en lång väg kvar, men förhoppningsvis är den här domen ett litet steg på vägen mot att låta folk hantera det material som utgör vår kultur inom en rimlig tid istället för att vara tvungna att som i dag vänta tills författaren dör och ytterligare 70 år. Upphovsrätten är ingen självklar rättighet; den är en inskränkning i människans möjlighet att kommunicera. Tvärt emot vad copyrightlobbyn hävdar är den snarare en inskränkning i äganderätten än en del av den. Det finns ingen författare som skriver i ett vakuum, inga böcker som är helt originella. Alla som skriver gör det genom att medvetet eller omedvetet, uttryckligen eller fördolt referera till och låna från tidigare verk. I de flesta fall lånas det från verk som är någorlunda samtida, och författaren går rent av i svaromål mot böcker av andra författare.

Hela vår kultur är byggd på detta ständiga kommenterande av och byggande på andras verk. För länge sedan hörde folk en saga och berättade den senare för andra så som de kom ihåg den, kanske med några egna förbättringar och tillägg. På senare tid har författare blivit allt mer separerade från "vanligt folk", så att folk i gemen tänker inte på att de själva kan hitta på istället för att bara konsumera sådant som andra hittat på. Mediaföretagen av i dag upprätthåller gärna den här myten av författaren som en speciell klass av människor eftersom det gör deras egen roll tydlig och enkel när det gäller att publicera det som författarna producerar. Den växande trenden med gräsrotspublicering via bloggar, print-on-demand och så vidare hotar den klassiska mediabilden. Det ska bli spännande att se hur länge den kan stå emot nyordningen.

Andra bloggar om: böcker, läsning, françois cérésa, victor hugo, samhällets olycksbarn, upphovsrätt
Technorati tags: böcker, läsning, françois cérésa, victor hugo, samhällets olycksbarn, upphovsrätt
intressant.se