Fienden är enligt omslaget en Jack Reacher-thriller. Att huvudpersonen är militärpolisen Reacher är naturligtvis odiskutabelt, men thriller tycker jag är vilseledande. Den här boken är en tämligen normal polisprocedursroman, bortsett från att det alltså handlar om militärpoliser. Det är bara ett fåtal sidor i boken där det finns någon större spänning eller action vilket jag tycker är kännetecken på en thriller. Jag tror att polisernas snokande efter spår och pusslande med ledtrådar är mycket mer intressant än vad en mer actionfylld historia hade varit. Däremot tror jag att den som köper den här boken och förväntar sig en traditionell thriller riskerar att bli besviken.
Reacher får ett telefonsamtal om en död militär och avskriver först det hela som ett rutinärende. Snart visar det sig att den döde är en tvåstjärnig general, och fallet är därmed inte alls något rutinärende. Han börjar också rätt snart känna sig motarbetad från de mest oväntade håll.
Den här historien berättas rättframt utan krusiduller och tillbakablickar och sånt; kronologin är rak och det är hela tiden Reacher som är i fokus. Språket är också enkelt, rappt och kraftfullt. Problemet som Reacher ska lösa är däremot allt annat än enkelt och okomplicerat. Det har snarare vissa likheter med en lök där man kan skala av lager efter lager utan att känna sig speciellt mycket närmare kärnan, men kanske däremot en smula gråtfärdig.
Deckargåtan är bra, men skiljer sig lite från vad man är van vid i många andra böcker i och med att den utspelas i det militära. Dels har militärpolisen i viss mån andra befogenheter än vanliga poliser, och dessutom gör det militära miljön att det finns en del andra typer av spår än vad som är vanligt. Det finns exempelvis kompletta listor på vilka som passerat in och ut på en militärbas, och för en polis är det naturligtvis praktiskt.
Som omväxling kan det vara trevligt med en titt in i den militära miljön, men jag känner mig egentligen inte speciellt road av den. Jag föredrar en normal civil miljö med mer variation och personer som inte hela tiden lyder order (eller åtminstone verkar göra det). Det betyder inte att det här är en dålig bok, för det tycker jag inte, men dess nästan totala placering i en militär miljö tilltalar inte just mig.
Lee Child: Fienden (The Enemy)
Damm, 2008 (originalet 2004)
Översättning: Anders Bellis
416 sidor
ISBN: 9789173513548
Andra bloggar om: böcker, läsning, deckare, thriller, lee child, fienden
Technorati tags: böcker, läsning, deckare, thriller, lee child, fienden
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar