2008-109: Ingrid Remvall: Silvertrådarna

Silvertrådarna ges ut under den övergripande titeln "Prismagalaxen" så det är tänkt att det ska komma ut flera delar. Boken utspelar sig i en framtid som egentligen inte verkar allt för avlägsen från vår tid om man tittar på hur människorna uppför sig, men det har skett stora tekniska framsteg. Rymdfart är inget problem, så till den grad att barn utan vidare reser till en annan planet för en veckas kollo, och det är precis vad boken handlar om.

Flickan Nova kommer till kollot med sin mamma vilket hon tycker är pinsamt, men det visar sig att fler kommer med sina föräldrar. Hon hamnar i en grupp med ett tiotal ungdomar som ska vara med om ett antal äventyr under veckan de är tillsammans.

Det här är den andra sf-boken för ungdomar jag läser på kort tid (den första var Uglies) så det ligger nära till hands att jämföra dem lite. Tyvärr är det inte en jämförelse som är fördelaktig för Silvertrådarna vilket är lite trist eftersom det är så sällan man får tillfälle att läsa science fiction skriven på svenska.

Det finns flera scener i Silvertrådarna som känns som klippta ur Harry Potter-böckerna med ett antal ungdomar som inte ursprungligen känner varandra placerade i något slags skolmiljö. Det tydligaste exemplet är en scen där de får ett lokalt djur från planeten förevisat och det kommer loss, vilket är väldigt likt scenen precis i början av den första Harry Potter-boken där Harry är med familjen Dursley på zoo och en orm kommer ut ur sin bur.

Trots att hon befinner sig på en annan planet så kan Nova utan problem ringa sin mamma i realtid, utan fördröjningar, och se ett hologram av henne. Det sägs ingenting om hur detta fungerar, så vi kan anta att det är realistiskt med något slags hyperrymdsteknologi eller så. Det som däremot inte är realistiskt är att personer som använder en sådan teknologi skulle referera till den i dagligt tal som att "teleholografera". Det är ett ord som är bra för läsaren som får reda på vad det är som händer, men det är alldeles för klumpigt för att någon faktiskt skulle använda det. Det är ju ingen i dag som säger att de ska mobiltelefonera hem. När det gäller språket har författaren gjort en ansats till att göra det lite främmande genom att låta ungdomarna använda slanguttrycket "grönt" (med olika modifierare) för något som är bra. Det är en god tanke att låta språket modifieras, men det blir fånigt när det bara är ett enda uttryck som förändrats, speciellt när det används ideligen.

Det finns också en del vetenskapliga underligheter, som exempelvis när det sägs att ungdomarna inte ska dricka vattnet ur kranarna utan bara flaskvatten. Med tanke på att de har gott om annan teknik på maginivå så kan man tycka att de borde kunna rena vatten. Extra underhållande blir det när det på ett annat ställe sägs att det är fantastiskt att de på den här planeten har så mycket vatten, H2O, att de kan bada i det. På Jorden badade man bara i kemiskt framtaget vatten för att spara H2O till dricksvatten. Vad det skulle vara för skillnad på vanligt vatten och "kemiskt framtaget vatten" framgår däremot aldrig.

En annan sak som blir lite påfrestande är bokens ideliga pekpinnar mot nutiden. När det framgår att några av ungdomarna är mutanter eller inte människor så konstateras det att människorna naturligtvis inte bryr sig om ras längre, och det refereras ett antal gånger till hur förskräckligt människorna betedde sig mot miljön förr. Det är mycket trevligare att som i Uglies visa hur fel det kan bli och låta läsaren dra sina egna slutsatser istället för att vara så här didaktisk. Jag skulle påstå att Silvertrådarna är tänkt för något yngre läsare än Uglies så jämförelsen är inte helt schysst, men det är stor skillnad i hur böckerna tilltalar läsaren.

Ingrid Remvall: Silvertrådarna
Wahlströms, 2008
287 sidor
ISBN: 978-91-32-15417-1

Andra bloggar om: böcker, läsning, science fiction, sf, ingrid remvall, silvertrådarna
Technorati tags: böcker, läsning, science fiction, sf, ingrid remvall, silvertrådarna