Inlägg
Nu verkar det dock som om publiciteten för Marklunds senaste deckare håller på att överskuggas av hennes byte av agent, från Bengt Nordin Agency till Solomonsson Agency. Att byta agent är naturligtvis inget konstigt i sig för en författare, men i det här fallet finns det specialomständigheter. Å ena sidan har vi Liza Marklund som engagerat sig mot kvinnomisshandel i kolumner, boken Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra och för den delen Annika Bengtzon-boken Paradiset. Å andra sidan har vi det faktum att hon byter agent till Salomonsson Agency med Niclas Salomonsson i spetsen. Problemet är att Salomonsson är dömd för misshandel av Unni Drougge och har nyligen blivit anmäld igen av en före detta kollega.
Marklunds kommentar till det här är
om alla vi som någon gång har begått ett privat misstag skulle få yrkesförbud, då skulle det inte vara så många som jobbade
Jag har svårt att bestämma mig för om hennes attityd tyder på en imponerande förmåga att förlåta eller bara vanlig dumhet. Jag lutar allt mer åt det senare.
Andra bloggar om: böcker, läsning, liza marklund, annika bengtzon, kvinnomisshandel, bengt nordin, niclas salomonsson
Technorati tags: böcker, läsning, liza marklund, annika bengtzon, kvinnomisshandel, bengt nordin, niclas salomonssonintressant.se
8 kommentarer:
Frågan är: är det ett privat misstag? (Svar: det verkar inte så.) Är det ett privat misstag? (Nja, så där väldigt privat är det väl inte när det debatteras i media.) Är det ett privat misstag? Gör han några allvarliga ansatser för att se till att det inte ska hända igen och i möjligaste mån gottgöra det? Det är väl det sista som skulle vara anledningen att betrakta honom som rentvådd, och vara beredd att förlåta.
Alla brottslingar borde ha en chans att komma igen, men de måste vara medvetna om att de behöver anstränga sig extra för att man ska lita på dem.
Män är generellt inte djur och monster. Kvinnor är inte alltid helgon.....Det är svårt att se vad som är sanning - vad som är falskt men hela historien luktar unket. Däremot så är man fri när ett straff är avtjänat. Och om det fanns nya historier som Unne vill få fram så är det inte långt till närmsta polisstation för oss som bor i sthlm. Har man överhuvudtaget tänkt tanken att det kanske är tvärsom? Att unni förföljer och terroriserar Samuelsson?
"Anstränga sig extra.."
Vem av oss vet hur mycket Niclas Salomonsson har ansträngt sig under de här 8 åren som har gått. Han har väl försökt agera som så bra litteräragent som möjligt. Förmodligen har Liza Marklund noterat detta.
Varför skulle just inte Niclas har rättigheten att lägga det som hände bakom sig och börja från början med någon annan? Varför skulle det vara berättigad att en kvinnlig "stalker" förstör livet för en människa bara därför att hon inte kan acceptera att förhållandet är slut?
Unni har verkligen försökt engagera alla förlag, författare och allmänheten i hennes sak. Men det blir tvärtom. Det är nämligen så genomskinligt när attackerna kommer strax efter att hon har fått veta att han träffat en ny.. Först DÅ kommer hon på att mannen är ju en kvinnomisshandlare..hoho..
Förlåt dem oss skyldiga äro...
Se bjälken i ditt eget öga..
Jag tycker fortfarande att alla måste få nya chanser. Den här snubben är ett exempel. Kanske måste man alltid vara lite på sin vakt som person kring folk som har ett våldsamt förflutet, men rent professionellt måste även en sån här person kunna få komma igen. Vad tycker du egentligen om förlåtelse, Hans? Var går gränsen för när man kan få komma tillbaka igen?
Det är väl ingen som läser den här kommentarstråden längre, men jag vill ändå påpeka att det där jag skrev om att "anstränga sig extra" var generellt avsett, inte specifikt för det här fallet. Saken är att det kan vara rimligt att vara lite på sin vakt mot människor som man vet (eller misstänker) har en historia av våld bakom sig. Självbevarelsedrift. Det betyder inte att man ska undvika eller frysa ut de här personerna.
Rent generellt tror jag på förlåtelse, men det förutsätter att den skyldige är medveten om vad hen gjort och faktiskt ångrar sig. Om så är fallet här vet jag inte. Det är möjligt att Liza Marklund vet; jag hoppas det.
Liza Marklunds första prio är henne själv och hennes framgångar. I samband med det nya boksläppet i oktober 2013 passar hon och hennes förlag på att lyfta fram hennes numera övervunna sköldkörtelsjukdom och den s k stalking hon påstår sig vara utsatt för. Inte direkt någon slump. Och medierna i övrigt spelar bara alltför gärna med i detta osnygga spel.
Skicka en kommentar