Hur hans tidigare dikter varit kan jag inte säga något om, för jag har inte läst dem. Jag dras däremot rakt in i Svart som silver och fastnar; något som ytterst sällan händer mig i diktsamlingar. Än mer förvånande är det eftersom det här är fri poesi, utan fast form eller rim, men dock med reson. Jag brukar gå vilse utan struktur i verserna, men här fungerar det i alla fall.
Med stundtals mycket vackra formuleringar som målar upp bilder (golven dricker dina steg som vatten) byggs dikterna upp till vad som oftast känns som tillbakablickar på ett liv som är om inte slut så i alla levt och inbott ett tag. Det är minnen av tidigare förälskelser, platser eller en gripande text om hur diktaren ringer upp sitt sjuåriga jag och försöker förklara något, men inte lyckas uppbringa något intresse.
Något som återkommer i flera av dikterna är också metaforer om litteratur, ord och böcker som en vilsekommen älva som förirrat sej in i bebodda trakter och förtvivlat försöker skriva sej hem igen i ett rasande tempo.
Slutligen en hel dikt, "Faller sej naturligt":
det är sant
att jag bara litat på människor
som vet vad fattigdom är
rika intresserar mej inte
jag är glad att slippa ha dom i min närhet
och det här är ingenting jag tänker på
det faller sej bara naturligt
lika naturligt som att sitta uppe om natten
och bryta arm med mörkret
lika naturligt
som att du en råkall morgon
driver in din yxa i himlen
bänder loss det ljusblå virket
och sågar upp det till ved
staplar den mot bröstet och går tillbaka
bär in allt i huset
Strax är det dags för säsongens första Babel, med Bruno K. Öijer som gäst.
Bruno K. Öijer: Svart som silver
Wahlström & Widstrand, 2008
101 sidor
ISBN: 9789146218999
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se, hos Calliope, i SvD eller i DN.
Andra bloggar om: böcker, läsning, poesi, dikter, bruno k. öijer, svart som silver
Technorati tags: böcker, läsning, poesi, dikter, bruno k. öijer, svart som silver
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar