Att skriva klart döda författares böcker

Enligt Uppdrag gransknings program nyligen så berättade Stieg Larsson för John-Henri Holmberg strax före sin död att han skrivit 320 sidor av den fjärde Lisbeth Salander-boken och att den enligt synopsis skulle bli strax över 400 sidor (vilket John-Henri tolkade som att den nog inte skulle bli mer än 600 sidor). Den här fjärde boken i Millennium-serien utspelar sig i en avlägsen liten ort i norra Kanada och var egentligen tänkt att bli den femte boken, men han skrev den först eftersom den var roligare att skriva. Vad den skulle handla om eller vilken stil den skulle vara nämndes inte (de tre publicerade delarna är alla olika: den första är ett stängda-rummet-mysterium, den andra är en polisroman och den tredje en politisk deckare).

En av de väsentligaste stötestenarna i konflikten mellan Stiegs sambo Eva och hans far och bror är vad som ska hända med det oavslutade manuskriptet till den fjärde boken. Eva säger att hon har bäst insyn i vad Stieg hade tänkt sig med böckerna, och hon vill ha möjlighet att påverka vem som får i uppdrag att skriva färdigt boken.

En annan intressant fråga här som inte nämndes i programmet är vilket som är bäst: att låta någon annan författare skriva färdigt boken så nära Stiegs intensioner det går (det vill säga så långt man känner till dem), att publicera det ofullbordade manuskriptet som det är, eller att inte publicera det alls.

Det här är naturligtvis en fråga som är mycket mer generell än fallet Stieg Larsson. När Robert Jordan dog nyligen så meddelades det strax efteråt att hans gigantiska Wheel of Time-serie skulle skrivas färdigt, och att den tilltänkte författaren och Jordans närstående fått de saknade delarna av historien berättade för sig muntligt av honom innan han dog.

J. R. R. Tolkiens efterlämnade verk har efter hans död publicerats i diverse olika former av sonen Christopher. The Silmarillion kompletterades med en del saknad text av Guy Gavriel Kay innan den publicerades, medan senare volymer har bestått av JRRTs texter ihopredigerade i lämplig ordning av Christopher Tolkien och försedda med kompletterande synopsis där det saknats delar, men i alla volymerna utom The Silmarillion har det varit klart vilka delar som varit JRRTs egna och vilka som varit posthuma kompletteringar.

Efter Douglas Adams död publicerades The Salmon of Doubt som bland annat innehåller den ej avslutade roman han arbetade på när han dog.

Vladimir Nabokov ville att hans sista roman skulle brännas om han inte blev klar med den innan han dog, men frun och sedan sonen bevarade manuskriptet. Nu har sonen efter trettio år bestämt sig för att publicera det, och antagligen kommer de flesta efterlämnade manuskript av kända författare som inte förstörs att publiceras förr eller senare. Om inte de efterlevande då och då bröt mot författarnas önskemål skulle vi läsare aldrig exempelvis ha fått läsa de allra flesta av Kafkas verk; de publicerades efter hans död mot hans uttryckliga önskan.

Vad skulle du helst vilja se hände med manuskriptet till den fjärde Lisbeth Salander-boken, och för den delen andra motsvarande manuskript? Bör de publiceras, och bör de i så fall skrivas färdigt så gott det går först eller borde de publiceras i det skick författaren efterlämnade dem?

Andra bloggar om: böcker, läsning, stieg larsson, lisbet salander, millennium, deckare, robert jordan, wheel of time, tolkien, douglas adams, vladimir nabokov, frans kafka
Technorati tags: böcker, läsning, stieg larsson, lisbet salander, millennium, deckare, robert jordan, wheel of time, tolkien, douglas adams, vladimir nabokov, frans kafka