Dessutom är prosan påtagligt lilafärgad; det vimlar av onödiga adjektiv och det verkar snarare vara regel än undantal att personers egenskaper beskrivs explicit med fler adjektiv istället för att författaren gör ansträngningen att karaktärisera dem så att läsaren kan upptäcka deras egenskaper själv.
Andra bloggar om: böcker, läsning, ljudböcker, elizabeth george, pappas lilla flicka
Technorati tags: böcker, läsning, ljudböcker, elizabeth george, pappas lilla flicka

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar